Intressanta tider av Lucifer

Det är intressanta tider vi lever i och inte minst intressant är Den Fria Oberoende Pressen som genom sin mångfald och nyansrikedom låter oss få del av vad deras kunniga kommentatorer anser. Härom veckan hade Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen samtliga som ledarkommentar till NATO:s toppmöte i Riga att nu var det dags för Sverige att gå in som medlem i organisationen. Ett viktigt motiv är att Sveriges röst, och närmast då Carl Bildts, behövs vid bordet. Då först kommer Bushs talesmän att inse att de har slagit in på fel vägar, varpå de leds på rätt väg av Sverige. Försvarsminister Odenberg, den rödbrusige taxiåkaren, förklarade i en TV-intervju att som försvarsminister fick han ju förklara att medlemskap inte var aktuellt, men som privatperson var han mycket för.
Jo, de borgerliga partierna är för NATO och man kan frukta att också socialdemokraterna är under upprullning. Jag hörde i fjor en borgerlig medlem av försvarsberedningen förklara att mellan skål och vägg var också sossarna där på den rätta NATO-linjen, men att de inte vågade ta steget ännu. Att folkmajoriteten är emot är ett faktum som bekräftas i årliga undersökningar. Men sådant kan ändras med tillräckligt kraftfulla propagandainsatser, det vet vi ju sen EU-omröstningen. Fast med EMU lyckades de inte. Där kommer de säkert tillbaka.
Dock: NATO kan också spricka, som militärteoretikern William S. Lind förutspår i Counterpunch på webben. Afghanistan kommer att knäcka organisationen, liksom det knäckte Sovjetunionen. Hem från kriget får man demoraliserade soldater som snart börjar tillämpa sina lärdomar från fjärde generationens krigföring på gatorna hemma. Läser man sådant i det svenska Högkvarteret eller bland de välmenande legosoldaterna ute i Revinge?

Det hatade Cuba
För en dryg vecka sedan var det dags för en ny opinionsstorm. Det var Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen som samtliga i ledarkommentarer gick till storms mot SVT som tänkte sända en lördagskväll med dokumentärer och samtal om Cuba. Anmälningarna haglade in till granskningsnämnden från de engagerade demokraterna i de liberala m.fl. ungdomsförbunden. Det är grabbar som mera sällan tittar på dödspatrullernas verksamhet i Colombia och Peru, och förbund som inte precis gjorde så många insatser för opinionsbildningen kring Chile och Uruguay. Men nu har de pengar från Sida för demokratins försvar på Cuba där de tillsammans med CIA-folk kan verka för Cubas framtida inlemmande under supermakten.
Det är nu bara att invänta när Sveriges ledande opinionsbildare på allvar ska vända sig mot Cesar Chavez. Inte heller han uppfyller ju bilden av hur en latinamerikansk demokrat ska vara. Venezuela verkar inte likna något annat och Chavez som politiker tycks skilja sig en del från Reinfeldt, Persson och Leijonborg. Men Venezuela sprudlar av demokratisk aktivitet och utveckling. Mot Chavez har ledarskribenterna anfört att han bara stödjer sig på de fattiga. En sån skummis, en riktig populist!
Det är lika illa som i Vitryssland där en annan populist har brett stöd av befolkningen och vinner val. I fjor mötte han en motkandidat som Polen och USA gemensamt hade satt upp, en fysikprofessor som hade tränats i USA. Det gick inte så bra den här gången, vitryssarna envisas med att hålla sig utanför de ekonomiska planer väst och EU har satt upp och tycks trivas med den gamla kommunistiska socialstaten. EU öser nu på med radiosändare som ska informera folk i Vitryssland om vad som är bra för dem och svenska Sida gör vad de kan, t.ex. genom att finansiera liberala m.fl. ungdomsförbund. Denna missionärsiver! Ett alternativ vore att låta folkens frigörelse vara deras egen sak.

Stöd åt Lilian
I övrigt har vi kunnat engagera oss i den 91-åriga oäkta prinsessan Lilian som inte var välkommen på Nobelfesten. Både Aftonbladet och Expressen öppnade sina spalter för den breda opinionen på denna punkt. Hon kanske skulle kunna få mat genom äldreomsorgen t.ex. något djupfryst levererat av Tove Klette in person?
Och Expressen som alltid månar om läsarnas bästa kunde på löpsedeln informera : "ORO och STRESS symptom på dold KVINNOSJUKDOM". Ett symptom på upplagekrisen i kvällspressen skulle jag nog säga.
Men låt oss inte skylla allt på pressen, vi har ju också politiska majoriteter. När de ligger till vänster är de långsamma och tövande, men när högern bestämmer, då går det fort. Nu ska det snabbt bli möjligt att privatisera Universitetssjukhuset, nu ska allmännyttan säljas ut, nu ska motorvägarna dras fram. Snart säljs det statliga bolag och så kan man sänka skatterna.
Jag börjar tänka att den tillbakalutade och inte alltför aktiva hållning vi i den gamla vänstern sedan länge intar börjar bli ohållbar. Vänsterpartiet tycks i nuvarande regi inte gå så bra (3.8 % i senaste opinionsmätningen). När de unga faller ifrån får väl de gamla träda till? Är det kanske rentav dags att sluta ägna sig åt ananas och järpe och ge sig ut på gatorna igen?
Jag bara frågar.