Äntligen! Dags igen

Efter sommarledighet är VB tillbaka till en laddad politisk höst. Sen Almedalen avklarats så utbröt det stora lugnet i den svenska politiken med det börjar kännas som om den rullat igång igen så sakteliga och konstigt vore det väl annars med nästan exakt en månad kvar till valet. Ett val som VB och säkert alla dess läsare ser som ett "nu eller aldrig skall alliansen bort" val. Låt oss hoppas på detta och dra vårt lilla strå till den stora stacken.

   I världen har det tyvärr inte varit mycket till sommarlugn. Irak, Syrien och Israels krig mot palestinierna i Gaza. Det räcker att nämna dessa tre länder för att inse att det varit en fasansfull sommar för många människor. Här kan vi väl inte påverka skeendet från VB:s sida men sprida vetande och kunskap om dessa händelser kan VB:s initierade skribenter hjälpa till med.

   Välkomna till en förhoppningsvis fullmatad höst i Veckobladets spalter.
red
 

Det känns som ett hån med tanke på
årets Gazakrig att se detta.
Att detta krig kan hållas under ett av
FN utropat solidaritetsår.

Maktskiftesfestival

Lördagen den 6 september på Gröningen i Stadsparken

Alla är överens om målet: vi måste få en ny regering så att järnvägarna börjar fungera igen, skolan får tillbaka samma kvalitet som innan den blev en marknad, de nödvändiga hyreslägenheterna byggs, a-kassan restaureras, vården blir effektiv och jämlik för alla och bidragen till de rika upphör.
   Alla är överens om att målet kan och måste uppnås!
   Därför samarbetar sedan några månader en grupp aktivister från S, V, MP, F! och DV i det gemensamma projektet Maktskiftesfestivalen som planeras äga rum i Stadsparken lördagen den 6 september, drygt en vecka före valdagen, då kampen om vem som ska styra vår framtid kulminerar.
   Flera engagerade artister ställer upp. Vi återkommer med mer information nästa vecka.

The killing Fields of Inequality

Göran Therborn
Polity

Den gamle lundabon och VPK-aren Göran Therborn har kartlagt ojämlikhetens dödsfält. Olle Svenning konstaterar i sin recension i AB 10/7 att den ekonomiska politiken under Bush och Clinton kostade lika många människor livet som AIDS-epidemin i södra Afrika. Införandet av kapitalism i Sovjet kostade 4,2 miljoner ryssar livet. Inte så långt från skräcksiffrorna under Stalins utrensningar, påpekar Therborn.

Min bästa semesterbild av Ulf Nymark

Så här mot slutet av sommaren brukar många tidningar publicera av läsarna insända foton under rubriken ”Min bästa semesterbild” eller något liknande.
   VB hakar förstås på denna säsongsbundna trend. Nedan publiceras min bästa semesterbild.

Pula, Kroatien, juni 2014 – Så hanteras bilar som felparkerat på busshållplats - en upplyftande syn!

Inte ett ord om miljö och begränsade resurser! av Gunnar Stensson

Styrelseordföranden i Nordea, Björn Nalle Wahlroos, sommarpratade i Sommar i tisdags. Manuset var klart långt i förväg; han upprepade den 200-åriga liberala sagan om gränslös tillväxt utan statlig reglering. Han gjorde det skickligt, på förtroendeingivande finlandssvenska och med skarp musik från 60- och 70-tal. Det var roligt att höra.
   Han redovisade bland annat Pikettys aktuella bok om kapitalet i det 21:a århundradet. Avsikten var förstås att avfärda den.
   Jag satt i en bil på väg från Småland till Skåne, trädens lövmassor vajade i blåsten, väldiga moln, vita, grå, blå och svarta tumlade fram i ett ständigt skiftande kaos, ibland genombrutet av skarpa strålar från den sol som var dess upphov. Då och då översköljdes vägbanan av plötsliga slagregn.
   Det slog mig plötsligt att inte ett enda ord om miljö och begränsade tillgångar förekom i den utförliga redovisningen av världsekonomin. Inte en antydan!
   Minskande tillgång på resurser som olja ingår förstås i det liberala projektet, tänkte jag. Det höjer ju priset och ökar rikedomen för ägarna.

Kryssa för klimatet – kryssa Karin! av Ulf N

Karin Svensson Smith, första namn på riksdagslistan i valkretsen Skåne län södra (där Lunds kommun ingår), drar nu igång sin personvalskampanj på allvar. Som stöd har Karin ett nätverk ”Kryssa Karin för Klimatet-kampanjen”. I krysskampanjen ingår förutom ett antal möten att sprida en folder med information om varför väljarna bör kryssa Karin.

Varför personvalskampanj, Karin, du står ju på första plats på listan och ett mandat för MP i valkretsen är väl ganska säkert?
   - Det är inte alls säkert att stå som första namn på listan. Personvalssystemet innebär att om någon kandidat kryssas av minst 5 procent av partiets väljare blir den kandidat som får flest personröster vald. Miljöpartiet uppmuntrar till personval och vi är flera som tävlar om kryssen.

Varför ska väljarna kryssa just dej då?
   - För att visa att klimatomställningen är den viktigaste frågan. Det är ett kryss för kollektivtrafik och cykling, för jämställdhet och för giftfri miljö för barnen. Och så, förstås, för att det behövs en skånsk riksdagsledamot med erfarenhet av att driva de regionala miljö- och klimatfrågorna, säjer Karin.
Följ Karins kampanj på facebook.

Den trycker sanningen om Israel av Gunnar Stensson

Den engelskspråkiga versionen av den israeliska tidningen Haaretz kan sedan någon månad läsas på Lunds stadsbibliotek tack vare chefsbibliotekarie Karin Bergendorff.
   Tidigare fanns tidningen bara på hebreiska, vilket gjorde den otillgänglig för flertalet läsare, inte minst de med judisk bakgrund.
   Det aktuella numret (18/8) innehåller bland annat en artikel av Peter Beinart, en kommentator som på grund av sin kritik av israelisk politik brukar beskyllas för att gå Hamas ärenden.
   Men i artikeln visar Peter Beinart, att Hamas verkliga vänner är de israeler som övertygar den palestinska befolkningen om att Israel bara kan påverkas genom våld.
   Den sortens israeler har genom decennierna varit många och med tiden blivit fler, inte minst sedan en miljon reaktionära ryssar de senaste årtiondena bosatt sig i Israel.
   Hamas verkliga vänner är bosättarna och de som motsätter sig tvåstatslösningen. Så länge de har makten i Israel kommer Hamas vinna anslutning i den plågade palestinska befolkningen.
   Den sortens Hamasvänner förekommer också i svenska media. De kan för resten beskådas i det aktuella numret av Haaretz, eftersom Haaretz är en liberal tidning som trycker även vidriga insändare. Där finns en som jublar över den israeliska segern i Gaza.
   I en annan text jämförs Israels massaker på palestinier i det blockerade Gaza med nazisternas massaker på judarna i Warszawas ghetto 1943.

Gideon Levy har tillsammans med en kollega gjort ett stort reportage om en kvinnas tragiska öde under båda de israeliska massakrerna på palestinier, den 2008-9 och den i juli 2014.
   DN tryckte 10 juli en stor artikel av Gideon Levy ur Haaretz med rubriken Israel vill inte ha fred. Gideon Levy är orolig för Israels framtid.
   Han avslutar artikeln: ”Palestinierna har gjort flera misstag, men deras misstag är marginella. På ett grundläggande plan är rättvisan på deras sida, medan Israel står för avvisningspolitiken. Israelerna vill ha ockupation, inte fred. Jag hoppas bara att jag har fel.”
   Som andra kritiker av Israels politik lever Gideon Levy under ständigt dödshot.

Hackat och malet av Ulf Nymark

Vårdkonkurs
Vårdföretaget Hälsoteamet i Småland har gått i konkurs. Bolaget drev fyra vårdcentraler som nu stängs med omedelbar verkan. 6000 patienter står nu utan vårdcentral och ett 50-tal anställda står utan jobb. Detta illustrerar tydligt vådan av att sälja ut vården till kommersiella företag. Demokratin har abdikerat och penningen har tagit makten.

Fritt gymnasieval
Bergagymnasiet i Eslöv ska lägga ner naturvetenskapsprogrammet. Berga har tappat för många elever till Lund, som ett resultat av det fria skolvalet. Visst kan man säja att de elever som sökt sig till Lund har haft fritt val, men hur fritt val har de eslövselever som vill gå sin naturvetenskapsutbildning i sin hemkommun?

Kommunens klimatmål
Kommunstyrelsen i Lund har gjort bedömningen att klimatmålet 2020 kan nås. Det vill säja att utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 50 % av 1990 års utsläpp fram till nästa decennieskifte. Med betoning på kan. Beslutade åtgärder bedöms inte räcka till, ytterligare åtgärder måste sättas in. Ett problem som den politiska majoriteten inte vill låtsas om är att ingen har en samlad bild av vilka åtgärder som beslutats ute i nämnder och styrelser. Oppositionen ville ha en redovisning av dessa åtgärder, men det sa den borgerliga majoriteten nej till. Energisektorn har redan klarat av sin del av utsläppsminskningen, medan transportsektorn har ökat sina utsläpp sedan år 1990.

Folkparkens framtid åter i fullmäktige
Folkparkens framtid kommer upp igen i fullmäktige innan valet. Detta genom ett medborgarförslag som vill bevara parken och folkparksbyggnaden. Oppositionen stödjer förstås medborgarförslaget; de borgerliga går emot.

Borgarna: hellre kontor än bostäder
Ett annat medborgarförslag som kommer på fullmäktiges bord i augusti är förslag om att bygga bostäder på det ”trista, oanvända fältet vid korsningen Malmövägen – Ruben Rausings gata”. De rödgröna tycker det är ett utmärkt förslag, men de borgerliga föredrar kontor och hotell. Allt prat om att det är brist på mark för förtätning inom tätorten visar sig därmed vara just prat. Bristen består snarast i brist på beslut att bygga bostäder där det är möjligt.

Rapport från Almedalen m.m. av Lucifer

Nej, det är svårt att känna någon större upphetsning inför valet, dessvärre. Här har man gått i tre år och hetsat upp sig över riksdagen: arbetslösheten, utrikes-politiken, över regionen: borgarnas och miljöpartiets sjukvårdspolitik och över kommunledningens allmänna inkompetens, och när det nu äntligen är dags så känns det mest tomt.
   Och nån egentlig valrörelse har vi inte sett till heller.  Tre år och elva månader och så nu ska hela maskinen köras igång för mindre än en månad. Är det här vad vi förtjänar?

Sänkt ordningsbetyg
Enda tändande tanke hittills är folkpartiets förslag om att återinföra ordningsbetyget på högstadium och gymnasium. När jag gick i skolan på femtiotalet fanns det betyg både i ordning och uppförande. Uppförande fick man sänkt betyg i om man svor och var uppstudsig. Själv fick jag sänkt betyg i ordning. Jag bodde nämligen i en förort till Jönköping och på vintern åkte jag buss till skolan. Den var ibland försenad, t.ex. om det var snö och många resande och då kom man fram för sent för att komma i tid till morgonbönen. Då stod där en lärare och antecknade sen ankomst. Med tillräckligt många sena ankomster fick man nedsatt ordningsbetyg. Jag kunde ju ha stigit upp tidigare och tagit en buss en kvart tidigare.
   Jag ser att folkpartiet också vill ha fler gymnastiktimmar. Det är naturligtvis bra med mer motion, men vad jag minns från skolan var hur man avskydde dessa timmar. Motion, nej, det var betygsättning nästan från första timmen och allt administrerat av den nazistiske reservkaptenen.
   Det är häpnadsväckande men det är fortfarande, sextio år senare, så att jag känner obehag när jag kommer förbi den gamla läroverksbyggnaden i Jönköping. Det var fanimej inte bättre förr.

Vapen till Kurdistan?
Folkpartiet är förstås raskt ute och vill skicka vapen till Kurdistan. Det är en provins med många positiva drag, men som tycks jobba ihop med Israel och USA. USA har sedan långe många militärer där och nu har de tillsammans med Storbritannien i skickat in ytterligare soldater. Alltså: Folkpartiet tycks vilja att vi, om Kurdistan så önskar, ska skicka militär utrustning sida vid sida med de länder som är ansvariga för tio års krig i Irak och sådär en halv miljon människors död, tusentals torterades irakier etc.
   Men är inte ISIS grymma och hänsynslösa? Jo, det verkar så, även om allt vad som sägs i TV inte nödvändigtvis är sant. Om man verkligen vill bekämpa ISIS så skulle man förstås skicka vapen till Hizbollah och Assads Syrien som har bekämpat dem i flera år. Militär utrustning till Irak, nej tack, vapenindustrin har tjänat nog där! Massakrer, ja visst, t. ex. i Gaza och Egypten, men där är det inte tala om humanitära interventioner eller svensk vapenhjälp till de drabbade.

Varning för Almedalen
Åter till Sverige. Jag kunde inte låta bli att än en gång fara till Almedalen som VB:s utsände. Det borde jag ha låtit bli. Jag var där ett dygn och hade att ta ställning till en ”seminarie”-katalog om 3500 evenemang, mest PR-grejer för företag och lobbyister. Partiledartalen gör heller ingen glad med deras mycket ringa nyhetsvärde. Jag lyssnade på Jonas Sjöstedt som väl är den bäste av partiledarna och fick höra att Vänsterpartiet är ett antirasistiskt parti, vilket fick ungvänstrarna att applådera ihållande. Den sortens teater tycks höra till – alla partier skeppar in ungdomsförbundare som placeras närmast scenen. Ja, och på stan bjöd Skånes regionstyrelse som tidigare alla sugna på öl och små läckra snittar. Generöst av oss skattebetalare måste man säga. Där såg man de vanliga misstänkta, alltså Skånes landstings- och kommunalpolitiker, som stod och myste över vår generositet och attraktivitet – Carl Bildt var visst där inne om i flera minuter. Måtte nästa kommunledning i Lund ha kraft nog att stå utanför detta jippo.

Det moderistiska manifestet av Gunnar Stensson

 

Ett spöke går genom Europa – moderismens spöke

Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter, heter det i det Kommunistiska manifestet. ”Proletärerna har ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de har en värld att vinna.”
   Sedan 1993 finns det också ett svenskt Moderistiskt manifest som har som mål att störta välfärdsstaten. Men det är ett hemligt manifest.
  ”Välfärdsdöden är jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS”, heter det.
   Folket är drogat av ”beroendeframkallande bidrag”. (Denna bidragseffekt utnyttjas dock i överklassbidragen Rut och Rot som ger stadga åt den modersistiska opinionen.)
  ”Nedmonteringen av den offentliga sektorn handlar alltså om överlevnaden för allas vår välfärd.”
  ”Det sovande folket” är titeln på det Moderistiska manifestet. Författare är kontrarevolutionären Fredrik Reinfeldt.
   Det nya är alltså att det Moderistiska manifestet är hemligt.  Revolutionen modereras, kläs i moderata ord. Metoden år framgångsrik. Så uppstod sekten Nya Moderaterna. Samhället omvandlas i hemlighet utan att någon ser vad som sker.

Moderata samlingspartiet är Moderismens ledande kraft, men till det är Allianspartierna knutna. De har viktiga roller för att förverkliga Moderismens samhällsideal.

Girighet är Moderismens gemensamma grundvärde.
   Girighetens politiska dynamik grundar sig på den är en destruktiv drift som finns hos nästan alla människor och samhällsklasser.  I själva verket är också samhällets mest resurssvaga medborgare ofta sårbara för girighetens frestelser. De tror de gagnar sina egna intressen när de röstar på Moderismens partier.

Moderismens tidsram uttrycks i formeln ”Om 50 år är vi alla döda.” Därigenom blir det möjligt att undvika kostsamma uppoffringar för att till exempel förhindra temperaturhöjning, orkankatastrofer, torka och alla andra slag av miljöförstöring. Däremot undviker Nya Moderisterna uttryck som ”efter oss syndafloden”.

Folkpartiets uppgift i det moderistiska projektet är propaganda för konkurrensen om de begränsade resurserna.
Denna uppgift blir viktigare eftersom konkurrensens nackdelar och särskilt dess självupphävande tendens med tiden blivit allt uppenbarare. Meritokrati är ett begrepp som uppfunnits för att inbilla folk att tävling alltid leder till att bästa företag och person vinner, och alltså tjänar allas bästa. Det är naturligtvis inte sant. I själva verket vinner hela tiden de som från redan från början har störst resurser över dem som befinner sig i underläge. Tillgångarna koncentreras därför till allt färre.  Att främja denna utveckling är Folkpartiets uppgift i Moderismens projekt. 

Centerpartiets uppgift är att öka koncentrationen i ägandet av svensk odlings- och skogsmark.

Centerpartiet är grevarnas, baronernas och patronernas parti. Eftersom dessa makthavare nödvändigtvis blir allt färre med tiden tvingas medlemmarna i de andra moderistiska partierna att stödrösta på Centerpartiet. För Moderismen är EU:s jordbrukspolitik viktig eftersom den regelbundet tillför storgodsägarna nya tillgångar.  Många storgodsägare använder dessutom sina rikedomar till vinstgivande investeringar i banker och storföretag och bidrar också på det sättet till Moderismens koncentrationspolitik.

Kristdemokraterna företräder de traditionella hierarkier som utvecklingen har placerat på historiens sophög. 
De är alltså arvtagare till det gamla högerpartiet vars huvuduppgift var att värna den gamla överklassens privilegier. De är viktiga för Moderismen och ger den dess stil. Detsamma kan sägas om monarkin. En huvuduppgift i detta sammanhang är försvaret av de traditionella könsrollerna och kampen för kvinnornas fortsatta underordning under den paradoxala parollen valfrihet.

Sverigedemokraterna är inget Moderistiskt parti, men utgör likväl ett viktigt verktyg för Moderismens genomförande. Sverigedemokraternas väljare ser raseringen av det svenska välfärdssamhället med utarmningen av landsbygden, med timanställningar och visstidsanställningar, med försämrade sjukförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar, med utarmad sjukvård, skola i fritt fall och en åldringsvård som för tanken till forntida ättestupor.
   Men de förleds att tro att invandringen och flyktingpolitiken är orsaken till förfallet. Därigenom vilseleds mycket berättigat missnöje. De stöds därför i hemlighet ekonomiskt och på andra sätt av Moderismens partier, särskilt de Nya Moderaterna.

Moderismens taktik och strategi är således bred och samordnad. Den Moderistiska Alliansen satsar alla resurser på att vinna valet den 14 september. Om de lyckas kan de gå vidare med sitt stora samhällsprojekt och kanske åstadkomma irreparabla skador.

Vad har Moderisterna uppnått hittills?
De har privatiserat apoteken så att de förvandlats till en sorts drugstores som säljer skönhetsmedel och tuggummi men vägrar saluföra läkemedel som är mindre lukrativa.
   De har privatiserat vården så åldringar vanvårdas medan ägarna överför pengarna till skatteparadis.
   De har förstört a-kassan.
   De har privatiserat järnvägarna så tågen varken kan gå på somrarna (solkurvor) eller på vintrarna (snö) eller vår och höst (ruttna slipers).
   De har privatiserat den svenska skolan, som en gång hörde till världens bästa, så att den nu försämras i hastigare takt än någon annan skola i världen.
   Inte illa, på bara åtta år.
   Inte illa, bara 21 år sedan Fredrik Reinfeldts manifest Det sovande folket första gången publicerades.

The Freedom Flotilla Coalition to Sail to Gaza Again

PRESS RELEASE: 2014-08-12
Responding to the Israeli aggression and the  complicity of world governments

The Freedom Flotilla Coalition (FFC) met in Istanbul in the shadow of the latest Israeli aggression on Gaza. We have watched atrocities being committed against an already besieged population. In the two day meeting (August 10th and 11th), the FFC concluded that it is the responsibility of civil society worldwide to sail to Gaza and challenge the Israeli blockade, the source of most problems facing the Palestinian population of Gaza.

We plan to sail to Gaza during 2014, the UN International Year of Solidarity with the Palestinian People:

This initiative, following in the footsteps of the 2010 and 2011 flotillas as well as other attempts to challenge the blockade of Gaza (between 2008 and 2014), is expected to include a wider and more diverse international participation.  This new flotilla is a reflection of the growing worldwide solidarity with the Palestinian people; from the US to Malaysia, from Scandinavia to South Africa.

"Calls to end the blockade of Gaza need to move from words to actions," said Ann Ighe, chairperson of Ship to Gaza and member of the FFC. We invite all interested citizens worldwide to participate in this initiative in any way you can."

These boats are also expected to carry Palestinian commercial products purchased by buyers worldwide to complete the work of Gaza's Ark, the cargo boat built by the Palestinians and the FFC in Gaza and was bombed by Israel on July 11th.

"We urge all governments to defend Human Rights and the right of the Palestinian people to freedom of movement, to facilitate the sailing of our ships to Gaza. It is their responsibility," added Ehab Lotayef of the coalition.
In addition to sailing to Gaza, the FFC will organize demonstrations at sea and in ports worldwide over the next months. Along with other projects, the initiative will support the right of Palestinians to operate international marine lines in and out of the port of Gaza.

We support the Palestinian demand to open the port of Gaza to international marine traffic. The FFC also will work on twinning ports in the Mediterranean and beyond, with Gaza City, as a sign of solidarity and support.

Finally, we assert that all that we do is peaceful, civil society driven non-governmental actions.

Spokespersons fo Ship to Gaza Sweden:
Dror Feiler & Ann Ighe

Vad du inte visste om Hamas av Gunnar Olofsson

I februari 2006 skriver den nyvalde palestinske premiärministern, och ledande Hamas-politikern, Ismail Haniyeh ett brev till USA-presidenten George Walker Bush. Hamas har just vunnit det palestinska valet – det enligt den blivande svenske utrikesministern Carl Bildt dittills mest demokratiska i Mellanöstern! – och Haniyeh vill nu ha hjälp av USA att häva bojkotten från väst av Hamas, inleda förhandlingar och få till stånd en långsiktig fred med Israel med ett Palestina inom 1967 års gränser. Ärendet brådskar eftersom ”en fortsättning av den nuvarande situationen kommer att uppmuntra våld och kaos i hela regionen” skriver Haniyeh. USA-presidenten svarar aldrig på brevet.

Hamas grundades 1987, som en gren av det Muslimska brödraskapet, i samband med det första palestinska upproret – Intifadan – på de av Israel ockuperade områdena. Enligt sitt program vill rörelsen verka för en islamisk stat i hela det historiska Palestina, inkluderande även Israel. ”Bara i skuggan av islam kan medlemmar av alla religioner samexistera i trygghet och säkerhet för sina liv, egendom och rättigheter” säger programmet (artikel 6). Andra religioner har, menar man, misslyckats med detta uppdrag och istället orsakat krig – bland annat två världskrig! – förföljelser och folkutrotningar. ”I frånvaro av islam uppstår konflikter, regerar förtryck, hejdlös korruption och fortsätter kampen och krigen”, konstaterar programmet.

Hamas program påminner en del om de svenska Kristdemokraternas, där det konstateras att ”de värden, rättigheter och skyldigheter, som inspirerats och förts vidare av den kristna traditionen, är oundgängliga som grund” för ett samhällsbygge. En religiös bas för ett bra samhälle således. Tittar man närmare på vilka värden som avses är de intill förväxling lika de i Hamas program – fred, frihet, tolerans, värdighet, solidaritet och respekt för Guds skapelse. Inte minst betonas kvinnornas betydelse där dessa, enligt Hamas, ”inte har någon mindre roll än männen i kampen för befrielse” och ”spelar en stor roll i att vägleda och utbilda den nya generationen” (artikel 17).

Vad gäller ambitionen om en islamisk stat i hela Palestina är den, enligt Hamas högste ledare Khaled Meshal, ”ett stycke historia som inte längre är relevant men som inte kan ändras av interna skäl”. En liknande tanke, kanske, som de svenska Socialdemokraternas mångåriga, men aldrig förverkligade, krav på republik i Sverige? Programmet används numera inte av Hamas, och på hemsidan hänvisas istället till rörelsens valmanifest från 2006, med ett mycket bredare folkligt och mindre retoriskt anslag. Hamas är framför allt en social rörelse, och 90% av verksamheten handlar om saker som stöd till fattiga, barnhem, utbildning, moskéer och liknande. Detta, tillsammans med frånvaron av korruption inom ledarskiktet, är sannolikt förklaringen till valsegern 2006.
   Erbjudandet om en långsiktig fred med Israel, i utbyte mot ett Palestina inom 1967 års gränser, framfördes redan i januari 2004 av Hamas dåvarande ledare, shejk Ahmed Yassin. Två månader senare var den fysiskt handikappade shejken död, mördad i en riktad israelisk missilattack, som även tog med sig ett antal icke inblandade civila offer. Efterträdaren, doktor Abdel Aziz al-Rantissi - som upprepat samma erbjudande - dödades i en liknande missilattack en månad senare.

Generellt finns ett kusligt samband mellan erbjudanden från Hamas om en varaktig fred med Israel, och nya utbrott av våldsamheter i Palestina. På ett möte i april 2008 mellan Khaled Meshal och förre USA-presidenten Jimmy Carter, konstaterade parterna en fullständig enighet om fred inom 1967 års gränser. I november samma år upprepades samma förslag av Ismail Haniyeh. Svaret blev ”Operation gjutet bly” med en fullskalig israelisk militär invasion av Gaza, över 1.400 dödade palestinier och en total ödeläggelse av området. I februari 2012 avsvor sig Hamas användandet av våld. Månaden efter iscensatte Israel ”Operation återvändande eko”. Senare samma år kom en ny israelisk offensiv, med nya offer. Den senaste konflikten, vars resultat vi ännu inte kan överblicka, startade efter att Hamas lämnat över hela makten till en palestinsk enhetsregering, utan egna representanter, och med mandat att förhandla om ett fredsavtal utifrån FN: s linje om en tvåstatslösning inom 1967 års gränser.

En viktig förklaring till det nuvarande läget är västvärldens – USA och EU – totala förakt för den palestinska demokratin, och ovilja att acceptera en folkvald palestinsk regering som part i några förhandlingar. Istället har man envisats med att behålla en terrorstämpling av Hamas och andra palestinska organisationer – något som givit Israel grönt ljus för allehanda övergrepp och brott mot mänskligheten. Terrorister har ju, som bekant, inte mycket till rättigheter. Varken Socialdemokraterna, som en gång införde terrorstämplingen för svensk räkning, eller allianspartierna, har visat någon vilja att ändra på detta. Man har inte tagit till sig några av de palestinska fredsinitiativen. Inte heller har man gjort några försök att bryta den olagliga israeliska blockaden av Gaza, eller att få några av de israeliska ledare som är uppenbart skyldiga till övergreppen ställda inför någon domstol.

I resten av världen utanför USA, EU och några stater till – en värld där varken Hamas eller någon annan palestinsk organisation är terrorstämplad - är den svenska linjen i frågan obegriplig. Sverige, som tidigare utmärkt sig för ett starkt engagemang för fattiga och svaga, mot kolonialism och apartheid, och som fått mycket goodwill för sina försök att medla i Mellanösterns olika konflikter, röstar numera mot palestiniernas inval i FN-organ, och lägger huvudansvaret för förtrycket av palestinierna på dem själva. När 134 stater, bland annat Island, erkänt Palestina inom 1967 års gränser, finns Sverige inte med bland dessa. Istället sitter man fast i ett träsk av låsningar där utvecklingen, om ingenting görs, bara kan gå från dålig till sämre. Det finns förvisso politiker, inom flera partier, som tänker annorlunda. Inför årets val är det kanske viktigare än någonsin att föra fram dem till poster där de kan få ett verkligt inflytande.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna