2022-02-24

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
 

           

Cykeldemonstration
Lördag kl. 12:00–13:15, Stortorget Lund

Vi cyklar genom centrala Lund med plingande klockor och slagord för att dra uppmärksamhet till hållbara transporter och att en ev utvidgning av E22:an bör utredas i det perspektivet.          

Internationell solidaritet – mot kriget i Ukraina, för asylrätt!

 
Söndag kl. 13:00, Möllevångstorget

Rysslands invasion av Ukraina är ett brott mot folkrätten! Att stå upp för ett självständigt Ukraina som får utvecklas i demokratisk riktning är en självklarhet, idag och alla andra dagar. Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred och solidaritet!
   Vi reagerar starkt mot Rysslands invasion och attacker mot det självständiga Ukraina. Alla länder har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation. Krig drabbar alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och ibland omöjligt.
   Röster höjs dock för att vi inte ska hjälpa de som kan behöva fly. Det beklagar Vänsterpartiet djupt. Människor fruktar för sina liv och det är särskilt viktigt nu att Sverige och EU tar ansvar för att ta emot de som behöver skydd. Vi måste försvara asylrätten och visa solidaritet!
   Kriget är en konflikt mellan mäktiga kapitalistiska krafter. För oss socialister gäller alltid arbetarnas solidaritet över gränserna. Vi måste konfrontera det krigshetsande etablissemanget. Vi måste protestera!
Kom till Möllevångstorget och visa din solidaritet!
Internationella utskottet för Vänsterpartiet Malmö
Ung Vänster Malmö

Ett hav - en planet

Onsdag den 2 mars kl 18
Stadsbiblioteket - Atriumgården

Vi klarar oss inte utan ett rent, friskt och produktivt hav. Marint Kunskapscenter på Ribersborgsstranden i Malmö driver marinpedagogisk verksamhet för att göra barn, unga, studenter och allmänhet mer havsmedvetna. Dess verksamhetschef Michael Palmgren talar i sin föreläsning om Öresunds historiska utveckling, Öresundsbron, mikroplaster, föroreningar, klimatförändringar och vad vi alla kan göra för att skydda havet.
   Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum.  Ingår i serien Gröna program på Lunds stadsbibliotek.

8 mars

 

Blåsorkestern Röda Kapellet firar Internationella Kvinnodagen och hyllar hundra år av kvinnlig rösträtt med att spela musik varvat med kommentarer av orkestermedlemmar och av inbjudna. Stadsbibliotekets atriumgård tisdagen den 8 mars kl 16.30 – 17.45. 

Folkomröstning om utbyggnad av E22 genom Lund

 

Publicerat 21 feb 2022

Vi befinner oss i ett klimatnödläge, att ställa om vårt samhälle så att vi lever inom planetens gränser är vår tids stora ödesfråga och transporter är en avgörande del i omställningen.
   Vänsterpartiet föreslår idag en lokal folkomröstning kring huruvida E22 bör breddas på sträckningen genom Lund. Trafikverket planerar att genomföra en breddning av E22 till tre filer i vardera riktning.
Läs skrivelsen här »

Våren kommer så sakteliga

 

Torsdag 24/2, Foto: Gunge

Krig i Europa!

 

Hissande av Ukrainas flagga kl 13.30

Att behöva skriva rubriken ovan utan ett efterföljande frågetecken känns helt overkligt. Naturligtvis instämmer VB helt i de fördömmanden mot den ryska invasionen som kommer från i stort sett alla håll. Det får vara större mediers roll att skildra skeenden av denna dimension men några kommentarer vill även vi bidra med.
 



Konsekvensen av supermaktsinterventioner
Sovjetunionens intervention i Afghanistan 1978 kostade 1,3 miljoner afghaner livet, tvingade fem miljoner afghaner att fly och slutade med ett sovjetiskt nederlag som ledde till Sovjetunionens sammanbrott några år senare.
   Kom ihåg det, Putin, och dra dig ut ur Ukraina medan det ännu är möjligt!
 


Stoppa kriget!

Snabbt sammankallad demonstration mot Rysslands krig och invasion av Ukraina, som inleddes i natt. Väldigt många människor som dök upp!
   Demonstrationen arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. Jag höll ett kort tal om att krig och invasion aldrig är acceptabelt, att solidaritet mellan människor är så fruktansvärt viktigt, starka ekonomiska sanktioner och bojkotter av ryskt deltagande i idrotts- och kulturarrangemang behövs.
 



  
 



Stoppa kriget mot Ukraina! av Hanna Gunnarsson

 

Idag har varit en intensiv dag. Många av oss vaknade till de hemska nyheterna att Ryssland nu har invaderat Ukraina, något som vi alla fruktade skulle hända. Dagen idag har präglats helt av detta. Vi inledde dagen med att ta emot Ukrainas ambassadör som pratade om läget och svarade på frågor från ledamöter i försvars- och utrikesutskotten. Ambassadören deltog sedan vid statsministerns frågestund på eftermiddagen och fick en lång varm applåd av alla närvarande riksdagsledamöter. Vid lunchtid deltog jag och två riksdagskamrater i en snabbt inkallad demonstration som arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. På en och en halv timme hade de samlat ihop flera hundra personer, så härligt det var att gå i ett demonstrationståg igen! Jag höll ett kort tal vid demonstrationens slut utanför ryska ambassaden där jag såklart fördömde invasionen, krävde stopp på kriget, poängterade att alla stater har rätt till sin självständighet och att vi måste ha både fler ekonomiska sanktioner och bojkotter av idrotts- och kulturarrangemang i Ryssland och stoppa rysk deltagande. Det senare har vi faktiskt börjat se hända under dagen. 

Vänsterpartiets åsikter är att vi såklart måste stå upp för ett självständigt Ukraina Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred, diplomati och samarbete. Att alla länder har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation är grundläggande, oavsett vilket land det handlar om. Krig drabbar dessutom alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och ibland omöjligt. 

Riksdagen har även fattat ett stort antal beslut i veckan, även om det känns fjuttigt i sammanhanget idag. Vi har beslutat att införa ämnesbetyg istället för kursbetyg i gymnasieskolan, vilket jag tror kommer gynna eleverna. Det blir inte lika hetsigt att varje kurs ska få ett betyg utan lärarna kan se till elevernas samlade kunskaper i ämnet. Vi fortsätter behandla motioner från höstens allmänna motionstid, i veckan hölls till exempel debatt om motioner om arbetsrätt, något som såklart är väldigt viktigt för vänsterpartiet, men även motioner om t.ex valfrågor, där vi föreslår att man ska få rösta från det år man fyller 18 samt göra försök med sänkt rösträttsålder i kommunvalet.
   Nu hoppas vi alla på ett snabbt slut på kriget i Ukraina och att civilbefolkningen kommer lindrigt undan!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

USA förlorade kriget som alla sket i av Gunnar Stensson

Varför pågick kriget i Afghanistan i 20 år och varför förlorade USA? Fanns det tillfällen då USA kunde ha dragit sig tillbaka med ansiktet i behåll?

Carter Malkasian ger flera svar i The American war in Afghanistan.  USA genom-förde en blixtintervention i Afghanistan efter Usama bin Ladens attack mot World Trade Center (som taliban-regeringen var helt okunnig om). De besegrade talibaner-na hade starkt folkligt stöd. Om president Bush hade inbjudit dem till fredsförhand-lingar direkt efter USA-interventionen kunde en afghansk regering ha bildats och USA dragit tillbaka sina trupper. Chansen fanns fram till 2005. Sedan var talibanerna starka nog att gå ta initiativet och USA tvingades öka sina insatser.
   President Obama förstärkte den afghanska regeringsarmén och lät de amerikanska styrkorna gå till offensiv. För en tid uppnåddes ett läge som kunde ha gjort tillbakadragandet möjligt, men hemmaopinionens terrorskräck utgjorde ett hinder. Det blev inget tillbakadragande och talibanerna återtog initiativet.

2019 var den amerikanska befolkningens intresse för det som skedde i Afghanistan obetydligt, terrorskräcken försvagad, USA splittrat, covid-pandemin katastrofal och president Trump hade tröttnat på kriget.
   Fredsförhandlingar inleddes men genomfördes så dåligt att tillbakadragandet fördröjdes till augusti 2021. Den afghanska armén gick upp i rök liksom regeringen och administrationen. De amerikanska trupperna flög bort från flygplatsen i Kabul..
   ”Vi gick in i Afghanistan på grund av en fruktansvärd attack som hände för tjugo år sedan. Det tvingar oss inte att stanna kvar”, sa president Biden.
   Det innebär slutet på den epok som brukar kallas kriget mot terror.
   Carter Malkasian citerar professor Odd Arne Westads The Global Cold War:
”Kalla krigets ideologier och supermaktsinterventioner har bidragit till att försätta ett antal stater i tredje världen i ett tillstånd av halvpermanent krig och vållat deras invånare oändlig skada för att uppfylla marginella intressen.”
Gunnar Stensson

PS. Efter kriget mot terrorism tycks kampen om världsherraväldet ha återkommit. 
   Göran Therborn jämför Ukrainakrisen med Kubakrisen 1962. ”En stor kampanj för militarisering av Europa är på gång, där det svenska politiska och mediala etablissemanget också är engagerat. Högerpolitikerna i riksdagen uppfattar Ukrainakrisen som en svensk Valborg,  ju mer bränsle på bålet dess bättre och föreslår hissande av NATO-flagg och vapensändningar till Ukraina. Fasthållandet vid drömmen om ett fredligt Europa har blivit omöjligt efter den här krisen, säger Totalförsvarets ledare Robert Dahlsjö med ett stort leende”
   Göran Therborn fastslår: ”Någonstans måste ändå en nedtrappning börja, om inte linan från augusti 1914 ska löpas fullt ut.”
   Han anklagar både Natos och Rysslands agerande för att skapa osäkerhet och otrygghet både för dem själva och för fredliga européer. (Aftonbladet 23/2)

Den goda sommaren 1943 av Gunnar Stensson

Kriget hade blivit en vana. I tredje klass plockade vi lingon på hösten. Vi plockade också tallkottar att elda i spisen med.  Träan där vi spelade fotboll hade blivit potatisåker. I hörnet fanns ett skyddsrum som man skulle sitta i tills det blåste faran över. Vi spelade vid Kullen i stället. Vi plockade patronhylsor på regementets övningsfält. Man kunde göra smällare av dem med svavlet från tändstickor. Ryssarna hade besegrat tyskarna vid Stalingrad. Vårterminen 1943 slutade. Jag och alla mina kamrater hade kommit upp i fyran.
   När sommarlovet kom flyttade vi med Mamma till ett torp i Ramkvilla, nära det lilla hemmanet Ljungkullen, där vi brukade hämta mjölk. Jag hade fått en lillebror, Erland, som var ett år
   Vi kände familjen i Ljungkullen sedan föregående sommar. Nu höll de på att lägga ett nytt sticktak på lagården. Halva taket var färdigt, glänste vitt i solen, doftade kåda, Berne och Gösta spikade, högar av tunna skivor låg på byggnadsställningen, Berit och jag sprang över taket och bar skivor till dem, i lagårdshörnet hyvlade fotogenmaskinen nya, vi var högt uppe, under oss låg åker och äng.
   Mamma Maja blåste i en nyckel. Mat! I förstun stod en hink svalt vatten med en skopa. Gösta drack. Den öppna ugnen luktade rostad råg som skulle bli kaffesurr. Vi var ett perfekt arbetslag och jobbade dag efter dag med taket. Så var det färdigt, skinande vitt. Nu håller det till 1970, sa. Berits pappa som  hette Gunnar, som jag. Han var tystlåten, men alla andra pratade och skrattade och sjöng. Jag var tio, Berit tolv. Jag var lycklig.
   Efter midsommar var det slåtter. Gunnar, Berne och Gösta slog gräset mellan stenar och buskar. Berit, Maja och jag räfsade det i bredor med träräfsor. På morgonen vände vi bredorna som torkade i solen. Vi räfsades samman gräset i högar över natten, bredde åter ut det nästa morgon och körde in det på eftermiddagen. Jag stampade höet och körde hem.  Gullros med det avbrutna hornet och Bella drog höhäcken. Jag klättrade upp på rännet i ladan med det nya taket, Berne lastade höet ur häcken med högaffeln, Gösta tog emot och jag stampade höet.
   I slutet av juli var det dags att slå rågåkern. Jag lärde mig att knyta nekar (kärvar) med de långa rågstråna. Nekarna ställdes upp i högar.
   På kvällarna sprang jag och Jan – han skulle snart bli åtta – barfota ut i skogen för att hämta  de fem korna. Hagen gränsade till en liten sjö. Gullros var skällko. När vi hörde skällan klinga hittade vi korna och motade hem dem. Berit och Maja mjölkade dem. Vi hällde ett par liter varm mjölk i vår mjölkkanna och bar hem den till Mamma som sedan matade min lillebror Erland.
   Jag sprang tillbaka till Gösta, 15 år, vi stack till sjön och simmade. En kväll plockade vi musslor och letade efter pärlor, men hittade inga. Nästa dag gick alla ut i skogen och plockade blåbär, många liter, som Maja syltade.
   En hök sänkte sig över kycklingburen och Gunnar rusade in efter bössan, sköt ett skott, men missade. Han svor.
   Berne reste tillbaka till Eksjö. Hans skördepermission var slut. I stället kom storebror Holger hem på en kortare permission. Han hade värvat sig efter ett par långa perioder som inkallad.
   På lördagen räfsade Berit och jag kyrkogården. Gunnar var kyrkvaktmästare. Vi såg en orm mellan gravarna. Akta dej, sa Berit. Den är inte farlig, sa jag. Det är en kopparorm. Jo, alla ormar är giftiga mellan tolv och ett, sa Berit. Hon hade blänkande svart hår, som hela familjen.
   På söndagen måste vi till kyrkan. Kvart i elva klättrade vi upp i tornet. Stegar och ställningar, öppna fönsterluckor. Tre stora klockor, upphängda på bjälkar. Man stod vid ett räcke och tryckte igång klockorna med foten. Först var det tungt, sedan började de gunga av sig själva och till slut klingade de och dånade. Den minsta kunde man få att slå runt. Tillbaka ned till kyrkans läktare. Där stod Gunnar och trampade orgeln. Gösta, Holger och Berit sjöng högt. Den blomstertid nu kommer.
   Nu måste vi slå havren, sa Gunnar. Det var en ganska stor åker. Holger och Gunnar slådde. Liarna hade skärmar av säckväv så havren la sig rätt. Maja, Gösta, Berit och jag tog upp och knöt nekar. De lärde mig hur man kunde förlänga de korta havrestråna så de räckte att knyta med. Vi höll på tills allt var klart. Då hade det börjat mörkna.
   Sedan fick vi våfflor. I farstun stod en hink med röda salta kräftor bredvid hinken med dricksvatten. Maja hade hällt en flaska pilsner i vattnet för att det skulle smaka bättre. Alla karlarna drack en skopa.
   När jag vaknade nästa morgon sa Mamma: ”Idag ska vi åka hem. Skolan börjar i morgon.” Jag började gråta. Jag kom aldrig tillbaka till Ljungkullen.