Notiser

DV:s förstamajmöte - Jan Öberg och Röda kapellet
I enlighet med den tradition som påbörjades förra året arrangerar Demokratisk Vänster ett första maj-möte även i år. Rubriken på årets möte är "Alternativ till Västs fredsförhindrande insatser. Balkan och Mellanöstern". Fredsforskaren och föreståndaren för TFF – Transnational Foundation for Peace and Future Research - Jan Öberg föreläser på detta tema. Röda Kapellet inleder mötet med rödgrön musik.
Mötet äger rum kl 15.30 på Lilla Teatern vid Stortorget




Aktiviteter på Mårtenstorget
Demokratisk Vänster har aktiviteter på Mårtenstorget under tre vårlördagar. Vi börjar den 21 april och fortsätter den 28 april och den 12 maj. Det blir flygbladsutdelning och korta appelltal. Tidpunkten blir mellan 12 och 13.




Konsert med Röda Kapellet
Lärandets lov – om Bertolt Brecht och hans musikanter
Lyssna på Röda Kapellet tillsammans med litteraturprofessorn Rikard Schönström. Fredag den 27 april kl 18.00 i Språk- och litteraturcentrums hörsal.
Rikard Schönström har länge intresserat sig för Bertolt Brechts mångsidiga författarskap.
Röda kapellet spelar ett antal godingar över rykande aktuella teman som krig och fred, vemod, politik och kärlek: Lärandets lov, Sjörövar-Jenny, Macke Kniven och flera andra.
Gratis inträde.
Välkomna! Röda Kapellet

Dikt och verklighet av Lucifer

Jag läser i Guardian en engagerad artikel om att det gröna engelska landskapet är hotat. Detta av den lönsamma rapsen som brer ut sig i all sin häftiga gulhet. Och inte är den kallpressade rapsoljan så bra heller som den låtsas och dessutom kräver rapsodling en massa gifter. Ack, man får aldrig vara glad. Jag som just gick och såg fram mot de gula fälten.

I madrassen
Verklighet och dikt: visst låter väl ”ekonomisk brottslighet” väldigt abstrakt. Orden associerar till kontoöverföringar och skentransaktioner på fjärran börser. Men i dag kom verkligheten med berättelsen om hur polisen vid husrannsakan hos en av riskkapitalisterna fann en halv miljon i sedelbuntar gömda i en bilbarnstol. Nu har de båda brottslingarna snott till sig betydligt mer än så och jag ser fram mot att polisen kommer att hitta pengarna, ja, var annars, i madrassen.
Det aktuella brottet lär ha varit användning av insiderinformation. Det ligger något komiskt och självmotsägande i detta. Aktiehandel bygger så klart på kunskap om dagsform, vilket insiders har. Det är ungefär som hästkapplöpningar. De som verkligen har kunskap tillhör dem som lyckas bäst, medan de som singlar slant om utgången får ett medelvärdesutfall. De som lyckas sämst är de som följer råden i tidningarna.

Lekande delfiner
Vi har i tidningarna nyss läst om återkomsten av två svenskar som suttit fängslade ett drygt år i Iran. Man unnar verkligen dem och deras familjer friheten och återkomsten. Varför de dömdes till tre års fängelse för spioneri? De var i Iran på någon form av arbete med betong. Ja, uppgifterna är lite vaga, men själva har de sagt att de turistiskt fotograferade delfiner som lekte i vattnet. Det är bara det att vattnet det gäller är Hormuzsundet, och tydligen hade de av misstag fått med en militär anläggning på bilden. Hormuzsundet är just nu en av världens militärt mest intressanta platser: här passerar alla tankfartyg ut och in ur Persiska viken, detta inför ögonen på det iranska kustförsvaret. Om USA eller Israel angriper Iran kommer Iran nog att svara med att blockera sundet och då blir det ont om olja och världsekonomin bryter samman mer eller mindre. Man kan därför förmoda att betongen i Hormuz avses bli bombad sönder och samman.
De yttre omständigheterna, och den aktiva insatsen av Urban Ahlin (s), vice ordförande i försvarsutskottet, gör förstås att fantasin kräver fritt spelrum och då skulle man kunna hamna i ungefär följande berättelse.

Den alternativa storyn
Humint, människor på marken som ser och hör och fotograferar är förstås guld värt i Iran just nu. Så när CIA-grabbarna får klart för sig att en svenska betongfirma är inblandad i byggena vid Hormuz så pratar de med sina svenska kollegor: ”Vi är tacksamma för allt ni kan få tag på. Och pengar är inget problem.” Och det är klart att grabbarna på den särskilda byrån ställer upp: det vet man ju inte när man själv kan behöva hjälp nästa gång och nu med Nordic Battle Group är ju hela världen vårt arbetsfält, eller hur? Så de pratar med de båda betongkillarna och säger att de skulle kunna göra en viktig insats för Sverige om de passade på och tog lite bilder där, i all diskretion förstås. Det är mest för den goda sakens skull, men det är klart, blir bilderna av hygglig klass kan det nog också bli en rejäl dusör. Och bra kameror får de förstå låna. Tja, det är klart de ställer upp, lite spännande är det ju och ingen stor risk.
Ja och så går det illa. Men sånt har hänt förr och tre år är inte det allra värsta. Det gäller bara att ligga lågt med det hela, Sverige har ju rätt stor handel med Iran. Man pratar med Iran om betongkillarnas ungdomliga oförstånd och att de blivit tubbade av gud vet vem. Och Urban Ahlin (s) som är en varmhjärtad själ tycker synd om dem och/eller känner lite ansvar för vad som hänt. Han får dem fria och berättar varför han jobbat med det här: ”Det är klart att jag engagerar mig, när det är två svenskar som sätts i fängelse i ett annat land, och jag är helt övertygad om att de är helt oskyldiga, säger Urban Ahlin och tillägger att de två också kommer från hans valkrets.” Inte ett öga är torrt efter den berättelsen och så kan det hela sjunka undan i nyhetsströmmen och lyckligt bli glömt.

Bara en fantasi
Det här är naturligtvis en fri fantasi, utan någon som helst förankring i vittnesmål eller fakta. Men skulle det kunnat gå till så här? Ja, det tror jag. Men tråkigt nog kommer vi inte att få veta vad som verkligen hänt. Och med svensk säkerhetspolitik som den ser ut nu så frestas man alltså spekulera så här.
Lucifer

PS. I förra numret anklagar Lars-Anders Jönsson mig och vänstern i allmänhet för att vara antiamerikansk. Det är samma tillvitelse man minns från Vietnamåren och som nu upprepas av bombhögern och med Lars-Arne alltså av bombvänstern. Är också den opinion i USA som nu (alltför sent!) vänder sig mot Irakkriget ”antiamerikansk”? Förhållandet mellan humanitära insatser och nationellt självbestämmande kan vara komplicerat, det ger jag däremot Lars-Anders rätt i. Min hållning är nog att jag tvivlar på den s.k. humaniteten. Var det den som drev CIA att bygga upp albanerna med vapen inför Kossovokriget? Och senast, var det den som drev återigen USA att genom Etiopien invadera Somalia när islamisterna i all sin religiösa nitälskan hade fått lite fred och ordning på det hela?

Vänsterpartiets nya kläder av Gr

Sydsvenskans uppmärksamme ledarsideskribent Henrik Bredberg uppmärksammade den 18.4 något som varken DN eller SvD (efter vad jag sett) har uppmärksammat, nämligen vänsterpartiets program för att svida om. Stylist: partiets informationschef Jenny Lindahl Persson.
Bredberg noterade också att det var samma JLP som drog ner stormande applåder på partikongressen 2000 med sitt flammande försvar för partiets kommunistiska tradition. Ett tal och en reaktion som undergrävde Gudrun Schymans auktoritet och blev början på den långa utförsbacken i väljaropinionen, enligt sansade bedömare.
Men sen dess har JLP gått ut Handels och lärt sej ett och annat om PR och image. Nu sticker hon ut hakan i presentationen av partiets nya informationsplan. Hon/planen talar om partiets ”lite trötta, bakåtsträvande och sura” framtoning, och att det behöver en piggare och gladare profil, att annat ”varumärke”. Där finns en del att lära av moderaterna profilomvandling under Reinfeldt. Allt enligt referat i Norrskensflamman 5 april.
Man känner igen provokatören JLP, hon som en gång uttryckte sej föraktfullt om personer som fastnat bakom varuhusets kycklinggrill. Kanske var det den provokationen som gjorde att hon 2002 hårfint förlorade en riksdagsplats till Tasso Stafilides. Men sen dess har hon alltså blivit partiets informationschef (en titel som låter lite finare än det gamla ”informationssekreterare”), och det är förmodligen en position som ger större inflytande över utvecklingen än att harva i en inåtvänd riksdagsgrupp.
Själva uppskattar vi en glad provokatör, och tror dessutom att hon har kommit något på spåren. Med sin relativa ungdom och sitt liv i Stockholms city kan hon nog avläsa idétrenderna bättre än många andra, och det hon läser gör henne förmodligen bekymrad. Det var ju i huvudstaden som borgarna vann regeringsmakten, inte minst för att de inte framstod som trötta, bakåtsträvande och sura. Den nya parollen för vänstern är alltså glädje och aktivism, verksamhet i både gamla och nya rörelser, vilket ofrånkomligen minskar tiden och kraften för rent partiarbete – ja, ett kommunalt arbete där man inte lyckas åstadkomma något bör prioriteras bort, sägs det nu. Detta kan låta som den gamla klyschan om det utomparlamentariska arbetets överordning, men det behöver inte vara fel.
JLP berömmer moderaterna för att de lyckades få med sej medlemmarna i sin makeover. Vi får se hur det går i hennes eget trötta och sura parti. I Nfl-numret därpå frågade den allvarligt sinnade v-sympatisören Kerstin Eldh från Malmö ”Vem vill gå med i ett varumärke?”, och användningen av ”profil” och andra av fiendens termer blockerar nog en del.
Klart är i alla fall att vänsterpartiet behöver göra något i ett läge där man delar grannskapet av fyraprocentsgränsen med sverigedemokraterna.

Du sköna nya värld – av Bertil Egerö

Apropå att svensk-somalier tillfångatas av Etiopien och sedan behandlas som terrorister:

Det är lätt att glömma vad som föregick Etiopiens senaste invasion av Somalia. Efter åratals sönderslitande klanstrider hade ett nytt och fredligt Somalia börjat växa fram, i kraft av de Islamska domstolarna. USA stördes av utvecklingen. Med en helt egen logik som inte verkar ha väckt protester öppnade USA för Etiopien att mot bindande FN-sanktioner köpa militär utrustning från skurkstaten Nordkorea. Etiopien invaderade, oprovocerat och i strid med internationell rätt. USA följde upp med egna trupper på marken. Inga protester från EU eller AU, inga krav på tillbakadragande från FNs säkerhetsråd.
Logikens fortsättning är fullt begriplig. Den av befolkningen uppskattade rörelsen för fred, de islamska domstolarna, terroriststämplas, de som samarbetat med den blir misstänkta terrorister. Omvärlden verkar inte riktigt uppfatta scenbytet, som pumpas ut via okritiska media. När säkerhetsrådet i slutet av mars uttalar sig om det våld som på nytt breder ut sig i Somalia nämns orsaken – den etiopiska invasionen – inte vid namn.
När svensk-somalier på besök i Somalia tas till fånga och förs till Addis Ababa börjar SÄPO agera – till synes på uppdrag av den amerikanska underrättelsetjänsten snarare än av UD. SÄPO-folk besöker de etiopiska fängelser UD säger sig ha svårt att nå fram till, och pumpar krigsfångarna – inte om de etiopiska aggressionerna och brotten mot mänskliga rättigheter, utan om deras liv i Sverige. Söker dessutom upp en i Sverige boende bror till en fånge, begär samarbete – om vad? – med både morot och piska. UD tiger still.
Även AU – den afrikanska unionen – verkar köpt. Inga röster höjdes i protest mot invasionen när AU strax därefter sammanträdde i Addis (!). Tvärtom inleddes försök att få medlemsstater att sända egna trupper till Somalia, lyckligtvis med ringa resultat.
Den etiopiska invasionen har lanserats som ett legitimt stöd för en av externa krafter konstruerad interimsregering utan politisk bas i Somalia. I kraft av den konstruktionen kunde de islamska domstolarna stämplas som en terrororganisation. USA och dess medlöpare kan nu härja fritt.
Så görs verkligheten om. Med ’den tredje statsmaktens’ – medias – hjälp görs svart till vitt. Orwell skulle le stort.

Makten över skolan av Gunnar Stensson

Förslaget till ny skolorganisation innebär att Centrala skolnämnden läggs ner och att barn- och skolnämnderna Norr och Söder slås ihop.
Trots allianspartiernas tal om decentralisering flyttas ansvaret för de viktigaste besluten från skolorna, nämndspolitikerna och tjänstemännen till kommunstyrelsen, samtidigt som en stor del av Centrala skolnämndens arbetsområden åläggs den redan hårt belastade Utbildningsnämnden.
Vänsterpartiets Marta Cuesta yrkar att en mängd av dem ska flyttas till Kommunstyrelsen. Avsikten tycks vara att demonstrera den centralisering skolorganisationsförslaget innebär.
För det är inte lite hon vill flytta till Kommunstyrelsen:
• samordning av yttranden i skol- och förskolegemensamma frågor
utarbetande av förslag till utbildningspolitiskt program med skolplan, inklusive uppföljning, i samverkan med övriga nämnder
• samordning av kommunens kvalitetsredovisning för all skolverksamhet
• samordning av statistik inom förskola och grundskola
• samordning av lokalplanering för förskola och skola
• utarbetande av IT-strategi för Lunds skolor i samverkan med berörda nämnder
• utarbetande av förslag till information och avgifter för den kommunala förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen i Lunds kommun
• utarbetande av barn- och elevprognoser för förskola, grundskola och skolbarnsomsorg
• fördelning av fonder för grundskolan till barn och skolnämnderna

För stort stycke
Givetvis har kommunstyrelsen varken tid, intresse, kompetens eller administrationsförmåga för att hantera alla dessa uppgifter.
Kommunalråden brukar ju i sina yttranden inskränka sig till käcka paroller som ”självstyrande skolor”, ”rak skolpeng” och ”strama upp ekonomin”.
I synnerhet det sistnämnda blir lättare när makten över skolan nu abstraheras från verkligheten till de slutna rummen i rådhuset.
Sedan får skolledningar, tjänstemän, lärare och studerande klara sig bäst de kan i den hela havet stormar-situation som nu råder på skolområdet. Det frestar på, men det mesta kan de nog rädda. De har varit med om det förr.

Ubildningsnämndens ledamöter avhänder sig ansvaret
Det föreligger ett tjänstemannaförslag med en rad praktiska åtgärder för att få skolverksamheten att fungera även efter nedläggningen av Centrala skolnämnden.
Det är väl värt en seriös diskussion bland såväl Utbildningsnämndens politiker som senare i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.
Inte minst avser det att minska oron bland de kompetenta tjänstemän som nu riskerar sina jobb (kostnaden minskar knappast, kommunen är ju inte så råkapitalistisk att den avskedar folk utan avgångsvederlag).
Tyvärr beslöt allianspartierna på Louise Rehn-Winborgs förslag att Utbildningsnämnden skulle översända Utbildningsnämndens tjänsteskrivelse till Kommunstyrelsens arbetsutskott utan eget ställningstagande.
Därmed avhänder sig nämndspolitikerna ansvaret, sviker skolorganisationen och bidrar till att centralisera makten till kommunstyrelsen.
De oroliga tjänstemännen är besvikna över detta.

Mörkrets hjärta: Foreign affairs av Gunnar Stensson

Den elitistiskt grå amerikanska tidskriften Foreign Affairs är trots det tekniskt byråkratiska språket ofta intressant, vare sig den stöder eller kritiserar aktuell amerikansk politik, givetvis alltid med inriktning på att främja USA:s ställning i världen.
I mars/aprilnumret 2007 kan man till exempel läsa en sakligt tung och förödande kritik av Washingtons politik på Afrikas Horn, såväl i Darfur som i Somalia. I detta VB-nummer koncentrerar vi oss på dess synpunkter på Somalia.
VB publicerade i början av året tre artiklar om Somalia under rubriken Mörkrets hjärta. Nu besannas de förutsägelser man kunde göra redan i julas, i samband med den etiopiska invasionen: krig, förstörelse, mänskligt lidande, massiva flyktingströmmar och hat.
I den amerikanska propagandan handlar det förstås om ”krig mot terror” för fred och demokrati. Sådan propaganda går hem hos dem som blundar, oftast aggressivt. Foreign Affairs ger en annan bild.
Det skrämmande är att den svenska regeringen och större delen av riksdagen, liksom massmedia, anammar den amerikanska propagandabilden. SÄPO jagar ”terrorister” och ”illegala kombattanter” bland svenska medborgare i Addis Abebas ökända fängelseburar.
Övergångsregeringen beskrivs som legitim, trots att den är ett instrument för amerikansk och etiopisk aggressionspolitik.
De islamiska domstolarna betecknas ”islamister”.

Somalia och den etiopiska imperialismen
Etiopisk imperialism har djupa rötter. När Afrika delades i slutet av 1800-talet fördubblade Etiopien sin areal med utländska vapen som landet fick tillgång till i samband med stormakternas ”scramble for Africa”. Bland annat erövrades det somaliska Ogaden.
2001 förklarade George Bush att Etiopien är USA:s främsta allierade i kriget mot terror.
2005 fick Etiopien 460 miljoner dollar (multiplicera beloppet med sju så får du krontalet) eftersom ”landet är av strategisk betydelse för USA på grund av sitt geografiska läge” och ”en hävstång för stabiliteten på Afrikas Horn i kriget mot terrorismen”
Därför har USA inte heller ingripit mot Etiopiens kränkningar av fredsavtalet med Eritrea som pågått sedan 2002. Etiopiens svek kan när som helst leda till krig. Krigshotet har förvandlat Eritrea från en lovande demokrati till ett av världens mest auktoritära länder.
I Somalia har Washington stött krigsherrar för att de å USA:s vägnar ska jaga ”terrorister”. Krigsherrarnas organisation kallas ”The Alliance for the Restoration of Peace and Counterterrorism”. Den har i åratal erhållit 150 miljoner dollar i månaden från Washington.
Samtidigt har Washington gett mycket mindre till humanitär hjälp i Somalia, ojämförligt mindre än till andra länder i regionen.
”Bush-administrationen har föredragit att skapa ett strategiskt partnerskap med krigsherrar i jakten på några få terrorister i stället för att bidra till att bygga upp en fungerande stat.”

Några månader av fred i Somalia
Under 2006 lyckades de Somaliska Domstolarna med stöd av befolkningen i Mogadishu och stora delar av södra Somalia skapa en regim av fred och stabilitet. Det var en traditionell islamisk regim som i likhet med Saudiarabien tillämpade sharialagar.
Befolkningen godtog den. Vägspärrarna togs bort. Handeln inom landet började åter fungera. En viss utveckling kom till stånd.
Många somaliska flyktingar återvände hem till jul eftersom det var första gången på åratal som det var möjligt. Bland dem befann sig flera svenskar.
På julafton angrep den etiopiska invasionsarmén, utrustad med moderna amerikanska vapen och understödd av flyg från amerikanska hangarfartyg. Ännu ett irakiskt kaos skapades med död och förintelse och nya massiva flyktingströmmar.
Foreign Affairs sammanfattar det så här i sitt aprilnummer 2007:
”Domstolarna hade skapat fred och stabilitet. Deras nederlag återgav makten i Mogadishu till de krigsherrar som plundrat Mogadishu under större delen av de två senaste decennierna.”
Tidskriften skriver också: ”Beslutet att understödja Etiopiens militära invasion utan att utveckla någon bredare politisk strategi var ett förstummande misstag, särskilt när man betänker USA:s erfarenheter i Irak.”
”USA:s luftangrepp mot islamiska stödjepunkter i södra Somalia har gjort Somalia till ett mycket intressantare mål för al Qaeda än det var tidigare; de har nu under lång tid kunnat rekrytera islamister dit.”

De sämsta elementen från Irak-strategin
Foreign Affairs vill ha en annan politik i Somalia:
”I stället för att som hittills förlita sig på militärt våld, upplysningar och återkommande ingripanden från Etiopien, anti-islamistiska krigsherrar och en svag övergångsregering måste regeringen i Washington inta en mer nyanserad hållning.
Den bör samarbeta med EU, AU, Arabförbundet och FN:s utvecklingsorgan för att förmå parterna att förhandla fram en överenskommelse mellan övergångsregeringen, klanledarna i Mogadishu och de islamiska domstolarna.”
”Bush-administrationen har i stället tillgripit sporadiska militära aktioner och stöd till diktatorer utan att ha någon bredare plan att tillgå.
Därmed kombinerar den de sämsta elementen från Irakstrategin med de smutsiga allianserna under kalla krigs-eran.”
Hur och när den nya politiken ska etableras framgår inte i Foreign Affairs. Man anar att det inte förväntas ske förrän George W Bush lämnar den politiska scenen.
Det lär bli svårt och ta lång tid att återvinna förtroendet. Tills vidare har USA skapat ett nytt krig i världen, ett krig som kommer att vara i minst två år till. Omvärldens protester har varit lama.
Det andra millenniets största katastrof hittills var när George W Bush genom fiffel tillskansade sig och sitt anhang (Cheney, Wolfowitz m fl) presidentmakten i USA.
Den näst största var hans återval.

Rödgrön enighet – och oenighet av un

Vid Tekniska nämndens möte i veckan som gick behandlades förslag till budget för år 2008 och de därefter följande två åren.
Den rödgröna gruppen var enig om att gå emot borgarnas förslag om taxehöjningar i kollektivtrafiken. Enig var man också mot den politiska majoritetens förslag att lägga ut höjningen av vattentaxan enbart på den fasta avgiften. Av tradition vill de rödgröna att den rörliga delen ska väga tyngre, eftersom hushållen själv i stor utsträckning kan påverka den delen.

Nej till blomsterprogram från borgarna
Tekniska förvaltningen hade föreslagit att nämnden, utöver den givna budgetramen, skulle begära 1,2 miljoner kr för blomsteranläggningar. Det ville inte borgarna, men de rödgröna röstade enhälligt för. Vidare ville förvaltningen att nämnden skulle begära 1,5 miljoner för förbättrat gatuunderhåll och 1 miljon extra för parkunderhåll. Borgarna är nöjda med sakernas nuvarande tillstånd och röstade emot, medan de rödgröna även här var för.

Oenighet
Förslag fanns om att ändra färdtjänsttaxan, vilken i vissa resrelationer (de kortare) kommer att bli en höjning. Här ville Demokratisk Vänster och v att färdtjänsttaxan successivt ska anpassas till taxan i den allmänna kollektivtrafiken. S och mp röstade tillsammans med borgarna igenom den nya taxan.

Trädets år 2008
Oenigheten inom den rödgröna bestod även i andra budgetfrågor. Demokratisk vänster, som enbart har en ersättarplats i nämnden och därmed normalt sett saknar röst- och yrkanderätt, pläderade för att en miljon extra skulle begäras utöver förvaltningens förslag för att göra år 2008 till ”Trädets År” i Lunds kommun. Dvs. DV vill göra en rejäl satsning på åter- och nyplantering av träd och sätta trädens betydelse för tätortsmiljön i fokus under år 2008.

Stimulans till ökad biltrafik
Vidare förespråkade DV att nämnden skulle besluta avslå förslag till investeringar i trafikplats Råby och Sydöstra vägen. Dessa anläggningar kommer att kosta skattebetalarna i runda slängar 120 miljoner kronor – pengar som i stället kunnat användas för investeringar i miljövänlig spårtrafik. Avslag ville DV också ha på investeringar på 9 miljoner i en rondell och en gc-tunnel i korsningen Förhandlingsvägen-Riksväg 16. Investeringens främsta syfte är att öka framkomligheten för biltrafiken till Nova Lund. Beklagligtvis hakade inget av de övriga rödgröna partierna – och än mindre borgarna, förstås – på DV:s förslag. Men det har de en ny chans att göra när förslagen i juni kommer på kommunfullmäktiges bord för beslut.