Vänsterpartiets nya kläder av Gr

Sydsvenskans uppmärksamme ledarsideskribent Henrik Bredberg uppmärksammade den 18.4 något som varken DN eller SvD (efter vad jag sett) har uppmärksammat, nämligen vänsterpartiets program för att svida om. Stylist: partiets informationschef Jenny Lindahl Persson.
Bredberg noterade också att det var samma JLP som drog ner stormande applåder på partikongressen 2000 med sitt flammande försvar för partiets kommunistiska tradition. Ett tal och en reaktion som undergrävde Gudrun Schymans auktoritet och blev början på den långa utförsbacken i väljaropinionen, enligt sansade bedömare.
Men sen dess har JLP gått ut Handels och lärt sej ett och annat om PR och image. Nu sticker hon ut hakan i presentationen av partiets nya informationsplan. Hon/planen talar om partiets ”lite trötta, bakåtsträvande och sura” framtoning, och att det behöver en piggare och gladare profil, att annat ”varumärke”. Där finns en del att lära av moderaterna profilomvandling under Reinfeldt. Allt enligt referat i Norrskensflamman 5 april.
Man känner igen provokatören JLP, hon som en gång uttryckte sej föraktfullt om personer som fastnat bakom varuhusets kycklinggrill. Kanske var det den provokationen som gjorde att hon 2002 hårfint förlorade en riksdagsplats till Tasso Stafilides. Men sen dess har hon alltså blivit partiets informationschef (en titel som låter lite finare än det gamla ”informationssekreterare”), och det är förmodligen en position som ger större inflytande över utvecklingen än att harva i en inåtvänd riksdagsgrupp.
Själva uppskattar vi en glad provokatör, och tror dessutom att hon har kommit något på spåren. Med sin relativa ungdom och sitt liv i Stockholms city kan hon nog avläsa idétrenderna bättre än många andra, och det hon läser gör henne förmodligen bekymrad. Det var ju i huvudstaden som borgarna vann regeringsmakten, inte minst för att de inte framstod som trötta, bakåtsträvande och sura. Den nya parollen för vänstern är alltså glädje och aktivism, verksamhet i både gamla och nya rörelser, vilket ofrånkomligen minskar tiden och kraften för rent partiarbete – ja, ett kommunalt arbete där man inte lyckas åstadkomma något bör prioriteras bort, sägs det nu. Detta kan låta som den gamla klyschan om det utomparlamentariska arbetets överordning, men det behöver inte vara fel.
JLP berömmer moderaterna för att de lyckades få med sej medlemmarna i sin makeover. Vi får se hur det går i hennes eget trötta och sura parti. I Nfl-numret därpå frågade den allvarligt sinnade v-sympatisören Kerstin Eldh från Malmö ”Vem vill gå med i ett varumärke?”, och användningen av ”profil” och andra av fiendens termer blockerar nog en del.
Klart är i alla fall att vänsterpartiet behöver göra något i ett läge där man delar grannskapet av fyraprocentsgränsen med sverigedemokraterna.