2017-11-02

Löven envisas... av Karin S.

Löven envisas
Vi vill fara mot himlen
inte plattas till

Vad ska hända med gamla Observatoriet?

Föredrag med efterföljande debatt
När?
Måndagen den 6 november klockan 19.00
Var? Pingstkyrkan, Stora Södergatan 25

 

Föredrag av Arne Ardeberg, professor em. i astronomi
I föredraget beskrivs observatoriets olika byggnader – vilka funktioner hade de och vilka var personerna som arbetade där? Hur fördes diskussionerna innan institutionen flyttade? Dessutom berättas om den vetenskapliga aktiviteten i byggnaderna och dess resultat. Vilken roll har arbetet som utfördes i observatoriet spelat i den vetenskapliga utvecklingen?
   Följande medverkar i debatten: Björn Abelson, byggnadsnämndens ordförande, Henrik Borg, stadsantikvarie, Annika Eklund, kulturchef, Thomas Hellquist. professor em. i arkitektur och gestaltning och Christer Wallin, oppositionsråd.

Manifestation till minne av Kristallnatten 9/11 kl 18


 
Den 9:e november samlas vi på Stortorget i Lund för att gemensamt hålla en manifestation till minne av kristallnattens offer. I år är det 79 år sedan kristallnatten ägde rum i Tyskland 1938 då 400 judar mördades och 20 000 - 30 000 fördes till koncentrationsläger och över 7 500 butiker vandaliserades av nazister.
   Vi ser idag en växande nazistisk och fascistisk rörelse i Europa såväl som i Sverige. De höger extrema rörelserna växer i hela världen och vi kan inte låta dem göra det.
   Vi samlas 18.00 för att lyssna till tal, dricka en kopp kaffe, fika och tillsammans minnas och visa att vi aldrig accepterar den utveckling som vi nu ser sker. Låt det aldrig hända igen

Arr: Ung Vänster

Malmö, Staden och kapitalet


 

I Malmö kan Ståle Holgerssons bok "Staden och kapitalet" läsas tillsammans med Svenska Clartéförbundet. Bokcirkelgrupp på Kvarnby Folkhögskola (Industrigatan 4, Malmö)söndagen den 10 december kl 15.00. Anmälan till <forbundet@clarte.nu>

Terrordådet på Manhattan utnyttjas av Donald Trump
av Gunnar Stensson

”Vi måste förbereda oss på att säkerhetschocker kommer att användas som förevändning att jaga och internera mängder av människor från de grupper som denna administration redan har i siktet: latinamerikanska invandrare, muslimer, ledare i Black Lives Matter, klimataktivister.”
 

Citatet är hämtat från Naomi Kleins aktuella bok Nej är inte nog. Hennes varning har besannats. Terrordådet i Manhattan gav Donald Trump en efterlängtad chans.
   Han har i sina tweets dömt gärningsmannen till döden och förklarat att han ska riva upp Obamas ”lotteri” som släpper in terrorister.
   Efter massmordet i Las Vegas för en månad sedan var han mest bekymrad över att det kunde gå ut över den lukrativa försäljningen av maskingevär och andra skjutvapen.
   Nu hetsar han ohämmat mot muslimer, afroamerikaner och invandrare i tweets med stora bokstäver som sprids till hans brutala anhängare i varje amerikansk avkrok och ökar spänningen i Mellanöstern och hela världen.
   Under valrörelsen slog han fast: ”Tortyr fungerar. Bara en dumbom skulle säga att den inte fungerar.”
   Trump lovade också att fylla Guantanamo med nya ”uslingar, tro mig, vi kommer att stuva det fullt.”

Donald Trump gynnar terrorismen. ”IS har betecknat Trumps inreseförbud för muslimer som ”ett välsignat förbud” som kommer att göra det lättare att rekrytera krigare.
   Irans utrikesminister sa att ”förbudet var en gåva till terroristerna”, påminner Naomi Klein.
   Terrordådet kan kanske inte utnyttjas till att försätta USA i undantagstillstånd, därtill är det demokratiska motståndet för starkt. Men det utgör ett hotfullt steg på vägen.
   För oss gäller det att ta fasta på Naomi Kleins ord: NEJ ÄR INTE NOG. Så står vi emot Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld.

Daniel Kallos har avlidit av Göran Persson

Vi har nåtts av det sorgesamma budet att Daniel Kallos avlidit. Sedan mitten av 80-talet så bodde Daniel i Umeå. Nedan kan du läsa deras minnesord.
Men innan dess så bodde han i Lund i många år och var medlem i Vpk sedan mitten av 50-talet. Varför han blev kommunist och partiaktiv kan du läsa mer om i artikel som det finns en länk till nedan.
   Jag och många med mig hade våra duster med Daniel när det kom till ideologi. Det vi främst trätte om var synen på den reellt existerande socialismen. Eller som vi sa på min sida, det förstelnade byråkratiska Sovjetsystemet. Så sa vi när vi sökte efter nya vägar mot socialismen på 70-talet.
   Men det var det ideologiska och det finns mer än det i det politiska livet. När det kom till praktiskt politiskt arbete fanns det ingen bättre kamrat än Daniel. Och det var mycket som var praktiskt på den tiden. Ett sätt för en vänsterorganisation att få ut sitt budskap var att samla en tillräckligt stor demonstration så borgar- och sossepressen blev tvungna att ta upp det.
   Det andra sättet var att skriva ner det på ett papper, trycka upp det och dela ut det till lundaborna, på stan eller i brevlådorna. På den tiden hade partiet en egen tidning, Ny Dag. Ingen kunde sälja tidningar på stan som Daniel.
   Alla som jobbade med Daniel i politiken har säkert sin egen anekdot att berätta. Här är min: Daniel var på 80-talet en hängiven rökare. Partiet var modernt och hade infört rökförbud på partilokalen. För att kunna arbeta tillräckligt mycket med inbladning och annat politiskt som gjordes där så slutade Daniel röka under valrörelsen, rökpauser tog helt enkelt för mycket tid från partiarbetet.
   Förutom allt det politiska var Daniel en omtänksam och intresserad människa som det alltid var roligt att träffa och byta några ord med.
 

Några andra röster om Daniel

Vänsterpartiet Umeå den den 30:e oktober
Vila i frid vår fantastiska kamrat!
Du kommer att vara mycket saknad för den levande, entusiastiska och lojala kamrat du var. Du kommer att vara saknad av många och aldrig glömd. Din gärning var outtröttlig. Alltid var du en god kamrat, alltid villig att göra en insats, orädd. Du tog stor plats för att du hade mycket viktigt att säga. Men alltid stöttade du kvinnor. Du lyfte alltid kvinnor i partiet i sann feministisk anda.
   Få personer var så barnkär som du var. Även om många vuxna kunde tycka att din briljanta intelligens, din kvicka förmåga att alltid se skillnad på rätt och fel kunde var skrämmande, så älskade alltid barnen dig!
   I fredags var du på För- och grundskolenämndens arbetsutskott...så intensivt brann du för partiet frågor om jämlikhet, rättvisa, socialism och feminism. Du var aktiv in i det sista. Så viktigt var de frågor vi drev, så personifierade du Vänsterpartiet som består av dig, av oss, av kamrater som brinner på riktigt...
   Du har varit en trogen partivän i över 60 år. Under decennier har du varit en stor av del av det som kan betraktas som ryggraden i partiföreningen Umeå. Du var en skarp profil som många identifierar med oss som parti. Vi kommer sakna dig oändligt.

Västerbottens-kuriren:

Sov i ro, kära Daniel, vi tar över kampen nu

Hans sätt att stå upprätt när det stormade inspirerade många och har fått oss att visa mer mod mer än vi egentligen vågar. skriver Elza Dunkels till minne av Daniel Kallos.

Daniel Kallos lämnar ett stort tomrum efter sig. Han var den gamla tidens akademiker med bred och djup kunskap inom en lång rad ämnen och med ett aldrig sinande intresse för världen. Samtidigt var han den nya tidens man som levde som han lärde. Hans skarpa maktanalys stannade inte i dammiga seminarierum utan levdes i praktiken, i alla relationer och situationer.
   Han var en intellektuell och en makthavare men han var också en allierad, oavsett om det handlade om kvinnor i akademin eller de som kommit till Sverige för att be om pengar och en chans till en framtid. Hela sitt liv stred han mot sexism, rasism och översitteri.

Han försvarade alltid samhällets utsatta. Hans sätt att stå upprätt när det stormade inspirerade många och har fått oss att visa mer mod mer än vi egentligen vågar.
   Daniel var stolt över det han uppnått och rörde sig världsvant i maktens rum men han var lika mycket en stolt make och pappa, vars ögon glittrade när han talade om sin familj.

För mig personligen ska tomrummet fyllas efter en av de människor utanför familjen som har betytt mest för mig. Han var den som fick mig att börja forska, som stöttade, som såg och som tog sig tid. Jag är stolt och glad att ha fått vara hans vän. Och jag är bedrövad över att han har lämnat oss.
   Det kanske inte känns så nu, när sorgen är som tyngst, men Daniel har öppnat dörrar som inte går att stänga. Så sov i ro, kära Daniel, vi tar över kampen nu.

Pedagogiska magasinets intervju med Daniel från 2004
Daniel Kallós, den ”röde” professorn i Umeå: Låt gå för friskolor men inte med skattepengar
Utbildningspolitiken under hela 1900-talet har präglats av orealistiska föreställningar om skolans betydelse. Skolan kan inte skapa ett socialt och ekonomiskt rättfärdigt samhälle på egen hand. Det är naivt att tro att man kan utbilda bort klassklyftorna.
Det säger Daniel Kallós, professor i pedagogik vid Umeå universitet. Sedan ett par år tillbaka professor emeritus, men fortfarande med ett stort patos för skolan i ett vidare samhällsperspektiv.
Läs hela artikeln »

Dags för Basinkomst 2 av Gunnar Stensson


 

Naomi Klein kräver ”en energisk diskussion om allmän årlig basinkomst” i sin aktuella debattbok Nej är inte nog. Så står vi emot Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld.
   Det förhärskande nyliberala systemet tvingar många att arbeta för att försörja sina barn i verksamheter som direkt skadar klimatet och barnens framtida livsmöjligheter på vår planet. Det missförhållandet kunde förhindras med basinkomst.
   Samtidigt utförs en ökande mängd obetalt omsorgsarbete för barn och gamla, liksom för klimatet och planeten. Det kunde finansieras med basinkomst.

Det frivilliga, ideella arbete som hundratals aktivister utförde i Malmö under flyktingkrisen hösten 2015 gjorde det möjligt att bemästra en mycket svår humanitär situation. Genom att införa en allmän basinkomst skulle man kunna mångdubbla resurserna för insatser i sådana – och andra – krissituationer.
   Kanske kunde basinkomsten förenas med en plikt till samhällsinsatser i samband med katastrofsituationer som översvämningar och skogsbränder.
   En allmän årlig basinkomst skulle bidra till en utvidgning av de sektorer som har små utsläpp: vård och omsorg, undervisning, socialt arbete, kultur och allmännyttiga medier. Detta är grundstenarna för mänskliga, motståndskraftiga lokalsamhällen. Det oavlönade arbetet där utförs till stor del av kvinnor.
   Att tvingas försörja sig på jobb som bidrar till en ständigt ökande konsumtion av lyx och skräp är om meningslöst och direkt skadligt.
   Ett helt annat problem är att allt fler jobb automatiseras så att tillgången till betalt arbete minskar.

Den allmänna årliga basinkomsten existerar redan för nästan en fjärdedel av Sveriges befolkning: pensionärerna. De utför en stor del av omsorgsarbetet för barn, gamla och funktionshindrade. De bär också upp mycket av den ideella verksamheten för miljö och kultur.
   Kanske skulle man som ett led i införandet av en allmän basinkomst skapa möjlighet till frivillig pensionering i betydligt tidigare ålder än nu, t ex 50 år, för att med full kraft driva ett oavlönat livsprojekt. Det skulle ge möjlighet att lämna arbeten inom destruktiva och själsdödande sektorer, samtidigt som det skulle innebära ett krafttillskott till de områden som Naomi Klein utpekar som grundstenar för mänskliga, motståndskraftiga samhällen.
   Införandet av basinkomst skulle innebära en revolution i dagens ekonomiska system. Alla konsekvenser kan inte förutses. Vi hade förespråkare för basinkomst i Demokratisk Vänster men beslöt att avstå från förslag i den riktningen eftersom majoriteten fann dem irrelevanta.
   Det var bara alltför lätt att förutsäga de nyliberala allianspartiernas angrepp: ”införs basinkomst skapas en tärande, provocerande och för all framtid bidragsberoende underklass.”
   Man kunde svara att en allmän årlig basinkomst skulle befria samhället från mycket av den byråkratiska kontrollen i dagens bidragssystem.
   Årlig basinkomst kommer kanske att vara en nödvändig förutsättning för samhällets funktion och krisberedskap – i en inte alltför avlägsen framtid.

Göran Persson rapporterade i förra numret av VB om filmen Free lunch society: what would you do if your income were taken care of? och informerade om Facebookgruppen Basinkomst Lund som planerar ett möte den 8/11.
   Synpunkter för och emot basinkomst är välkomna i VB.

Hundraårsdagen av Balfourdeklarationen av Ulf Nymark

Palestinska aktivister under en demonstration på Västbanken i samband med
att det har gått hundra år sedan den brittiska Balfourdeklarationen.    

       
Den 2 november, den dag då detta nummer av VB ”skärmläggs” är det exakt på dagen hundra år sedan Balfourdeklarationen avgavs. Balfour var vid den tiden brittisk utrikesminister. Deklarationen är egentligen ett brev som Balfour skrev till lord Walter Rothschild, ledare för det judiska samfundet i England. I brevet uttryckte Balfour den brittiska regeringens sympati för sioniströrelsen och lovade stöd för upprättandet av ett judiskt ”nationalhem” i Palestina. Den brittiska regeringen skulle ”bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt”, men ”under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina.”

Brittiskt mandat
År 1917 var Palestina fortfarande formellt en del av det osmanska riket, men rikets kollaps var tydligt skönjbar. Året därpå intog brittiska trupper Palestina. Palestina blev efter beslut i Nationernas Förbund ett brittiskt mandat, dvs ställt under brittisk överhöghet.
   Den judiska invandringen/koloniseringen i Palestina hade börjat redan under 1870-talet. Det ledde till arabiska protestaktioner som tog fart under det följande decenniet. År 1897 grundandes formellt den sionistiska rörelsen vid en kongress i Basel.

Judisk kolonisering tar fart
Efter Balfourdeklarationen tog den judiska koloniseringen av i Palestina på allvar fart. Ca 10000 judar invandrade under 1920-talet varje år, vilket mötte kraftfulla arabiska protester. Vid denna tid bestod Palestinas befolkning av ca 90 procent araber och ca 10 procent judar.
   Från 1917 går en rak linje fram till FN:s 1947 fattade beslut om att godkänna etablerandet av en judisk stat i Palestina och vidare till Israels ockupation av Västbanken, Östra al-Quds/Jerusalem och Gaza år 1967. FN har förklarat ockupationen för olaglig och hävdar de fördrivna palestiniernas rätt att återvända. (Palestinska flyktingar uppgår i dag till ca 5 miljoner, varav ca 300 000 lever i flyktingläger i sitt eget land)

Apartheidsystem
Men FN har inte satt kraft bakom sina ställningstaganden. De av Israel fördrivna palestinierna tillåts inte återvända. Palestinierna på Västbanken och i Gaza är än idag, efter 50 år av ockupation, ett folk som dagligen och stundligen förödmjukas och förtrycks. Genom judisk kolonisation (s k bosättningar) av ockuperat område (som strider mot internationell rätt), hundratals vägspärrar och en nära 8 mil lång mur kapslas nu palestinierna in i ett apartheidsystem.

Palestinska protester
Palestinier i Israel, i Palestina och runtom i värden protesterar nu i dagarna mot Balfourdeklarationen och kräver slut på den israeliska ockupationen och att den brittiska regeringen tar avstånd från den hundra år gamla deklarationen. Vilket den brittiska regeringen vägrar. Och världssamfundet och västvärlden fortsätter att blunda för ”den judiska och demokratiska staten Israels” ockupation och förtryck av det palestinska folket.


Not 1. Källor: Palestinas frihetskamp, Per Gahrton, 2008; Migrationsinfo.se
Not 2. Jag är nyss hemkommen från en studieresa till Västbanken och Östra al-Quds. Med något oregelbundna mellanrum kommer jag att i denna tidning i ord och bild ge glimtar från resan och palestiniernas situation.         

Vandring i motvind av Gunnar Stensson

Oktobersolen strålade och lönnlöven virvlade i den hårda nordanvinden när en grupp bekymrade medborgare från Lund och Flackarp i söndags samlades utanför Källbybadet för en vandring genom det åkerområde söder om Höje å som Lunds och Staffanstorps kommuner enligt Lunds översiktsplan gemensamt planerar att bygga ut.
   Nattens regn hade via Lunds dagvattensystem strömmat ner i Höje å-dalen och ängen utanför vattenverket var översvämmad. Det sprutade ur den underjordiska Prästbergaströmmens ventiler. Söder om vattenytan bredde kilometer efter kilometer av världens bästa åkermark ut sig.
   I hård motvind passerade gruppen under järnvägsbron och stannade till för att överväga hur byggandet av ytterligare en järnvägsbro och kanske därtill en bro för biltrafik skulle påverka den frodiga, alltjämt gröna naturen.
   Gruppen vandrade vidare över lämningarna av Flackarps gamla by. Den böljande åkermarken i söder sträckte sig till horisonten.
   De hade tänkt passera gränsen mellan Staffanstorp och Lund via gångbron över Höje å, men marken på ömse sidor om bron var vattentäckt så de tvingades fortsätta fram till Trolleberg.
   När de återvände mot Klostergården längs dammarna norr om ån, satt rader av sothöns och ett par hägrar på betongbalkarna i skydd från blåsten. Några långnäbbade skarvar spanade efter fisk.
   Vid lövskogsdungen norr om reningsverket, där Källbystadens kvarter och gator snart ska ligga, svängde de upp mot Maskinvägen. På en stor asfalterad yta glänste länstrafikens gula bussar i kvällssolen.
   De fortsatte till den plats där Klostergårdens station ska stå färdig 2024.
    Åtskilliga av de 15 000 bostäder, som Lund åtagit sig att bygga i samband med att höghastighetsjärnvägen tas i bruk, kommer att uppföras där.
   Vilka blir konsekvenserna för korpfotbollsplanerna, koloniträdgården och odlingslotterna?

PS Jag har från säker källa fått upplysningen att region Skånes tjänstemän uppmanat Staffanstorp att bygga ut vid järnvägen söder om Lunds kommun.

Vision i vår tid av Staffan Lindberg

Fragmenteringen av vårt samhälle med fria individer och fria val har nått en punkt där det inte längre finns några starka normsändare. Ingenting är rätt och ingenting är fel längre. Det är bara jaget som gäller. Det saknas en moral som omfattas av de flesta och som ger vägledning om vad som är gott eller ont, bra sätt att leva eller dåliga. Hur skulle annars kvinnor stå så hjälplösa inför de sexuella övergreppen som de utsätts för?

Samtidigt är vi hela tiden drabbade av sociala jämförelser. Samhället blir mer ojämlikt med den nya nät- och kvartalskapitalismen som segregerar oss i olika klasser och skikt som har helt olika intressen. Alla nås av reklamen om det goda livet, men många har inte råd med det. Andra vältrar sig i den lyxkonsumtion som når de rika i alla länder.
 

 
I spiralen nedåt med stagnerande låga löner, arbetslöshet och socialbidragsberoende, nära till missbruk och kriminalitetens frestelser, spirar mer än en resignation, en förbittring och revanschstämning. För de drabbade är den är inte olikt situationen i 30-talets Europa och USA under den stora krisen och arbetslösheten. Men för de flesta är spiralen närmast osynlig och kan skyllas på individuella brister. ”Man har valt sitt liv”, heter det.

I 30-talets Europa gick fascismen fram som en ångvält över ett kuperat landskap. Även de liberala och konservativa medborgarna var drabbade i länder som Tyskland, där nederlaget, förnedringen och skuldbetalningen efter första världskriget skapad en i det närmaste "psykotisk" kulturell situation. Det stora och mäktiga kejsardömet slagit i spillror med en enorm längtan efter en "frälsare", en ny Bismarck. Med kommunisterna i krig mot socialdemokraterna låg fältet öppet för Hitler och 12 års diktatur och helvetiskt lidande.

Vi har formats i vår kultur av starka ideologiska krafter. Kyrkornas budskap om ömsesidigt bistånd, industrialismens starka disciplinering av arbetslivet, fackens sammanhållning av arbetarna och krav på mänskliga arbets- och levnadsvillkor, och folkrörelsernas kvinno-, bildnings- och nykterhetskamp. Tillsammans bildar dessa den moderna rörelsen för social demokrati och välfärd för alla. I de länder som inte blev fascistiska på 30-talet var det just denna sammanhållning som skapade en välfärdsstat genom en socialt organiserad ekonomi. Det gav en slags immunitet mot ondskans karisma.

Hur många är med i den rörelsen idag?

Leden vacklar, man kan i bästa fall se denna sociala demokrati i ideella föreningar och engagemang, i patientföreningar och i kvinnogrupper och kollektiv, små brokiga lapptäcken på det stora havet där det annars stormar och är kallt. De är bräckliga farkoster.

När högerpopulismen breder ut sig igen i nya kläder, finns en valhänt osäkerhet. Vad ska vi göra för att stoppa att denna tar över. När till och med rika medborgare börjar sympatisera och rösta på högerextrema rörelser är det fara på färde. När ordet ”ras” kan var på väg tillbaka inom olika grupperingar.

En slags folkhemschauvinism ligger hotande nära. Varför ska vi få lida för att andra lider av arbetslöshet och krig? Sänk skatterna åtminstone för de rika så att de blir solidariska igen hörs det från de etablerade högerkrafterna, men det är ingen bra medicin mot fattigdomen och dess förnedring.

Vi måste nu hitta tillbaka till en visionär social demokrati. En dröm och ett hopp om det goda samhället för alla. Solidaritet och gemenskap. Det är mycket som står på spel. Vi behöver en ny sammanhållning som lappar över bristen på solidaritet inom familj och släkter, som gör lokalsamhällen levande igen, som bär fram ett starkt normbildande budskap mitt i all miljöförstörande konsumtionshysteri.

Var ska vi börja? Där vi redan står, ungdomarnas spontana nätverk, i cirkeln, i facket, i föreningen, i grannskapet, i familjen, i skolan, på arbetsplatsen, i en hållbar konsumtion som modell. Vi behöver bli goda förebilder för varandra och vänner. Något annat finns inte.

66 år i skolan 67. Summering:4 av Den Gamle

Han var inte ensam om att ansluta sig till VPK efter Vietnams seger över USA. Medlemsantalet i Lunds lokalförening ökade drastiskt. Som många andra måste han nu markera mot partiets demokratiska brister och beroendet av Sovjetunionen.
   Han gick med i Lunds Antiimperialistiska utskott som riktade sig både mot amerikansk och rysk imperialism och sammanträdde varje vecka. Vid kongressen 1977 krävde Lund att partiet skulle anta det demokratiska manifest som Jörn Svensson tagit initiativet till.
   Kongressen blev ett groteskt exempel på just det som det demokratiska manifestet riktade sig mot: en stor sovjetisk delegation tronade i Folkets hus i Stockholm och debatten om manifestet förvisades till en middagspaus. Försöken att blidka Sovjetunionen misslyckades. APK, Arbetarpartiet kommunisterna, bildades med sovjetiskt stöd.
   I Lund ökade fokuseringen på demokrati. Som många andra påverkades han av den italienske ideologen Antonio Gramsci och studerade Peter Weiss Motståndets estetik. Han stödde Dubceks och andra tjeckoslovakers manifest Charta 77.

Antiimperialistiska utskottet sammanträdde regelbundet och bjöd in organisationer från Chile, Argentina, Uruguay, Nicaragua och Iran, diktaturerna i Grekland och Spanien och Södra Afrikagrupperna och Palestinagruppen. Utskottet medverkade till deras olika manifestationer.
   Polen och den framväxande fackföreningsrörelsen Solidaritet intresserade honom. Han såg Andrzej Waidas filmer Marmormannen och Järnmannen. När den relativa demokratin i Polen krossades avbröt Lund symboliskt förbindelserna med Sovjetunionens kommunistiska parti och dess satellitpartier, inklusive det polska.

På Lunds universitet fanns många iranska studenter som stödde den växande oppositionen mot schahen som tvingades lämnade landet i början av året och överraskande efterträddes av den religiöse ledaren Khomeini. Den amerikanska ambassaden i Iran ockuperades vilket ledde till att den sittande amerikanske presidenten Jimmy Carter förlorade valet och efterträddes av den nyliberale Ronald Reagan.
   1979 inträffade kärnkraftsolyckan i Harrisburg och kärnkraftfrågan kom att dominera partiets och Sveriges politik de närmaste åren. Ett nytt progressivt parti bildades: Miljöpartiet. Rörelsen mot kärnkraft fick stor folklig anslutning och flera marscher mot Barsebäck genomfördes. Genom att inför kärnkraftomröstningen bilda linje två lyckades socialdemokraterna splittra majoriteten för Nej-linjen.

Presidenten Reagan startade krig mot Iran genom sitt ombud Saddam Hussein. Kriget, som var mycket blodigt, varade i åtta år. Olof Palme utsågs till FN-medlare.
   Reagan inledde den kapprustning med Sovjetunionen som så småningom knäckte dess ekonomi. Kärnvapen placerades ut i Nato-länderna. Fredsrörelsen blev ett viktigt centrum för kampen mot kärnvapen. Han deltog i en fredskongress i Paris.
   En kärnvapenbestyckad rysk ubåt körde på grund i Karlskrona vilket blev utgångspunkt för en mångårig moderat ubåtskampanj mot verkliga och inbillade ubåtar som så småningom kom att göra Carl Bildt till partiledare.
   Han välkomnade den nye ryske presidenten Gorbatjov och försöket till en ny sovjetisk politik definierad av begreppen glasnost, öppenhet, och perestrojka, förnyelse.

Palestiniernas befrielsekamp som inleddes sedan Israel ockuperat Palestina under sexdagarskriget var därefter ständigt en viktig fråga för Internationella utskottet. Solidariteten med palestinierna växte oavbrutet under 1980-talet. Som ett led i fredsansträngningarna bjöd Olof Palme in ledaren Yasser Arafat till Sverige. Det väckte ett extremistiskt motstånd från högern som bland annat tog sig uttryck i att Olof Palme, då statsminister, blev utbuad i Storkyrkan i Stockholm. Det oresonliga Palmehatet ledde till mordet i februari 1986.

Han hade följt Eritreas befrielsekamp mot Etiopien sedan mitten av 1962 då Eritrea annekterades av kejsar Haile Selassie. 1977 mördades kejsaren av Mengistu, en militär som utropade en kommunistisk republik och genomförde en blodig utrensning, den så kallade röda terrorn.
   Kriget mot den eritreanska befrielserörelsen intensifierades med militärt stöd från Sovjetunionen. Han bildade en Eritreakommitté i Lund och skrev några artiklar om Eritrea i Ny Dag.
   Eritreafrågan var kontroversiell i VPK eftersom partiet till en början stödde Mengistu. Partiledningen bekostade 1981 hans resa till Khartoum där han kontaktade ledningen för den eritreanska befrielserörelsen ELF och företrädare för den konkurrerande rörelsen EPLF. Tillsammans med Philip Gottlieb grundade han EGIS, Eritreagrupperna i Sverige, och blev utgivare för Eritreanytt från år 1986. Som delegat besökte han följande år EPLF:s viktiga andra kongress och framförde bland annat en hälsning från Sveriges nye statsminister Ingvar Carlsson.