2019-09-12

Friday for Future alla fredagar


 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Klostergårdsdagen den 15 september



Ta vara på tillfället att diskutera Klostergårdens framtid och Klostergårdsstationen med vänner och grannar!
   Diskussionen om Klostergårdsstationen och planen för den framtida Källbystaden har pågått flera år. Många oroar sig för det gröna stråket mellan Klostergården och järnvägen. Kommer korpfotbollsplanerna att bebyggas? Vad händer med koloniområdet Klostertäppan och Källbymöllas odlingslotter? Blir det en förlängning av Sunnanväg? Kommer naturvärdena längs Höje å att skyddas?
   Under hela Klostergårdsdagen kan du på biblioteket bekanta dig med den fördjupade översiktsplanen för Klostergården och Källby. Alla dokument finns där och tjänstemännen från stadsbyggnadskontoret informerar om sina förslag och varför det framlagt dem.
   Den demokratiska processen avslutas om något år med att politikerna i fullmäktige beslutar. Påverka dem medan tid är!

Klostergårdsloppet startar klockan 13. Loppet markerar Klostergårdens gränser. Den västra gränsen följer järnvägen, den södra utgörs av Höje å och den östra av Gamla Malmövägen.  Att springa eller gå Klostergårds-loppet på Klostergårdsdagen är en markering att du vill bevara den kultur och de naturvärden som ingår i och omger Klostergården.
   Du kan gå eller springa Klostergårdsloppet varje månad eller varje vecka eller varje dag året runt, se hur träden blir gula och röda under hösten, uppleva en vit, solig vinterdag i januari, njuta av näktergalarna och blomningen i maj och högsommarens hela prakt en varm julidag.

Hans Dahlbäcks film Klostergårdsliv visas liksom Mattias Wellander Lövgrens Vipeholm.  Bo Riborg sjunger jazz och spelar gitarr. Det blir ponnyridning och gospel. Polis och brandkår visar upp sig. Cykelreparationer, bokbord mm. Samma procedur som alla år.         

Klostergården, Klassklyftor, Kashmir och klimatet


 
Röda Kapellet gör en rivstart på den nya terminen. På söndag är det byalagsfest på Klostergården och klockan tolv står orkestern i centrum och spelar.
Dagen därpå, dvs på måndagen den 16:e ställer vi upp med musik på manifestationen på Stortorget för Kashmir kl 17.15.
   Kommande lördag är det Kulturnatt. Då gör Röda Kapellet en liten kabaré om klassklyftor och ojämlikheter baserat på Göran Therborns bok ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”. ”Hur står det till?” är rubriken. Klockan 17.00 på Folkuniversitetets gård på Skomakargatan. Mycket skämt och mycket allvar och därtill anpassad musik.
   Den 27 september är det dags igen för Fridays for future med klimatmanifestationer runt om i världen, bland annat på Stortorget i Lund kl 11 – 13 och med bland annat Röda Kapellet.

Orkestern tar gärna emot fler musikanter. Spelar du tuba, trumpet, klarinett eller något annat blåsinstrument (eller slagverk) och är spelsugen så är du välkommen att vara med oss.
   Varje söndagkväll kl 18.30 övar vi på Folkuniversitetet på Skomakargatan 8. Har du frågor om orkestern ring Bengt 0733-64 90 70 eller Kicki 070-6128903.

Noterat


”Fritt skolval är en dålig svensk idé som kommit till Norge för att dö.”
Auden Lisbakken, Sosialistisk Venstre inför det norska lokalvalet.
Aftonbladet 9/9.
Sosialistisk Venstre ökade i valet.

Barn som inte läser böcker blir poliser som inte kan skriva
Aldrig har unga läst så lite böcker och tidningar. 2012 läste 23 procent av 18-åringarna dagligen på fritiden. 2018 är det 11 procent.
   Igår kom så nyheten att fler polisstudenter hade svårt att skriva. Det handlar om språkliga brister som påverkar utredningarna.
Läsvärd artikel av Emma Leijnse, Sydsvenskan 12/9

Angående begränsning av s k elsparkcyklars hastighet
av Ulf Nymark

Till Lunds kommunfullmäktige
Interpellation ställd till Jan Annerstedt,
ordförande i Tekniska nämnden
Som ingen har kunnat undgå att notera har ett nytt inslag i Lunds trafikmiljö på senare tid gjort sitt intåg: de s k elsparkcyklarna. Hundratals elsparkcyklar ska nu samsas med övriga trafikslag. Det skapar trängsel, och konflikter mellan olika trafikantgrupper har därmed ökat. Tydligast märks detta i den redan mycket trånga stadskärnan som tidvis på de centrala gatorna och torgen präglas av en ganska kaotisk och svåröverskådlig trafiksituation.
   Ofta framförs elsparkcyklarna i hög hastighet och ofta med bristande efterlevnad av trafikreglerna. Det finns därmed stor risk för trafikolyckor där elsparkcyklar är involverade. Hur olycksstatistiken för Lunds del ser ut är mej obekant, men klart är att i flera andra kommuner har ett stort antal olyckor inträffat. Oavsett faktisk olycksrisk upplever många lundabor, att otryggheten i trafiken har ökat med elsparkcyklarnas tillkomst.
   För att minska riskerna för både elsparksförare och andra trafikanter har i flera kommuner (t ex Malmö, Helsingborg, Göteborg) för elsparkcyklar införts hastighetsbegränsning till högst gångfart för en del av gatunätet. Ibland har begränsningarna skett på initiativ av elsparkscykelföretag, ibland efter tydligt uttalade önskemål från kommunen.
   För att minska olycksrisker och otrygghet är det lämpligt att Lunds kommun också får till stånd en sänkning av maxhastigheten för elsparkcyklarna till gångfart eller nära gångfart på de centrala gatorna i staden.
   Med hänvisning till vad som sagts ovan vill jag ställa följande frågor till dej:
Är du beredd att ta initiativ till att maxhastigheten för elsparkcyklar begränsas till gångfart eller nära gångfart i stadskärnans centrala delar?

Ulf Nymark, Miljöpartiet de gröna

Den gigantiska landskapssomvandlingen
av Gunnar Stensson

Jag gick ut tidigt. Det var gryning, inte riktigt ljust. Stigen genom Hästhagen var översvämmad efter de senaste dagarnas regn, Uppe i backen, intill järnvägen, såg jag vad som måste vara Lunds största skrothög, hundratals rostiga jordbruksmaskiner och berg av skräp fyller tomten. Avfallsberget har legat där i åratal.
   Jag stannar på andra sidan järnvägen, vid den vita längan som är Flackarps gamla skola, nära dungen av höga träd vid kyrkogården där det fanns en tusenårig kyrka innan järnvägen byggdes. På somliga av de vittrande gravstenarna urskiljer man de danska namn som bars av dem som levde här innan Flackarp blev svenskt.
   Bruset från trafiken på väg 108 hörs på avstånd. Ett Öresundståg susar förbi på järnvägen. Solen dyker upp över banvallen. Den gamla asfaltvägen som jag står på slutar abrupt i åkern intill järnvägen. Det enorma skrotberget syns inte härifrån, det ligger på andra sidan, skymt av banvallen.
   Jag ser över de vida åkrar som skövlades av svenska arméns hästar under kriget om Skåne. Nu ska åkermarken försvinna för alltid, förvandlas till hårdgjord urban mark.

Just här, där jag står nu, kommer det att finnas en tät-trafikerad knutpunkt inom tio år. Banområdet blir dubbelt så brett när de två nya spåren är färdiga och utanför järnvägen kommer en bilväg mellan Klostergårdsstationen och väg 108 anläggas .
   Vi kan kalla den Åkerlunds och Rausings väg, för den ansluter till den gatan i Lund. I bakgrunden reser sig Lunds höga lasarett.
   Jag står på Flackarps byväg. Den ska breddas, korsa den nya bilvägen, dyka ner i en tunnel under järnvägen, fortsätta förbi skrotberget och nedanför växthusen i backen vid Flackarp för att till slut vid Sankt Lars ansluta till en ny väg från väg 108.

Jag går mot Trolleberg med solen i ryggen. Små gråvioletta moln glider fram över himlen. Åkermark på ömse sidor om vägen. Jag skymtar ibland Turning Torso och Öresundsbron.
   Om tio år kommer sikten att vara skymd av stadsbebyggelse, på båda sidor om vägen. Cykelstråk
kommer att ledas på broar över Höje å. Vid Trolleberg ansluts vägen till Trollebergsvägen och till nya vägar i Lunds nybyggda Källby-stad.
   Så kan man beskriva den gigantiska omvandling av landskapet som kan komma att ske. Liksom av sig själv. Fast ingen egentligen vill. Det är tillväxt och ekonomi som driver.

Man kan också beskriva omvandlingen genom att referera Staffanstorps översiktsplan.
   Enligt Fördjupad översiktsplan Flackarp – Höjebromölla, som behandlades vid ett rådslag i Flackarps mölla torsdagen den 5 september, kommer Staffanstorps kommun att bygga tusentals bostäder mellan väg 108 och Lunds kommungräns.
   Det är ett drygt fem kilometer brett område från Knästorp i öster till Trolleberg i väster och det består av förstklassig åkermark.
   Väg 108 ska breddas och förses med dubbla körfält och höjd hastighetsgräns, 100km/tim. Trafikplatsen vid korsningen mellan väg 108 och E22 byggs om helt och dess areal fördubblas för att rymma den snabbt ökande biltrafiken.
   E22 delar utbyggnadsområdet mitt itu i två delar: Höjebromölla och Flackarp. Nybyggnaden kommer att inledas i Flackarp, på åkermarken mellan Sankt Lars och Trolleberg.
   Samtidigt planerar Lunds kommun att bygga stadsdelen Källby mellan Klostergården och Värpinge på mark som huvudsakligen disponeras av Södra företagsområdet och reningsverket.
   Ett kommunalt naturskyddsområde vid Höje å och dammarna ska bevaras, men kommer att inskränkas av den nya järnvägsbron, den nya landsvägsbron och ett par nya cykel och gångbroar.


Karta från Staffanstorps översiktsplan
 

Politiker och tjänstemän från de två kommunerna har samordnat byggplanerna under flera rådslag sedan 2017.
   Beslutet att bygga fyrspåren och den nya Klostergårdsstationen blev processens startskott och är nu dess gravitationspunkt.
   De båda kommunerna avser att binda samman Lunds Källby och Staffanstorps Flackarp med vägar. Invånarna i det nya Flackarp ska kunna ta sig till Klostergårdsstationen snabbt och lätt.
   Det är därför Åkerlunds och Rausings väg förlängs till väg 108 längs järnvägen och en ny landsvägsbro byggs bredvid den nya järnvägsbron över Höje å.
   Flackarps nybyggnadsområde binds samman med en väg i väst-östlig riktning från Trolleberg till Sankt Lars, parallellt med väg 108. Det är Flackarps byväg som korsar bilvägen som förbinder Lund med väg 108, dyker ner i en tunnel under järnvägen för att sedan fortsätta till Sankt Lars och anslutas till en ny väg som planeras från väg 108.
   Ett par nya cykelvägar över Höje å anläggs väster om järnvägen, den ena över den långa dammen och den andra vid den nuvarande gångbron, som då måste byggas om. Åns södra strandbrink är mycket hög och den branta trappan måste ersättas.

Stadsdelen Höjebromölla får vänta. Den ska byggas på ömse sidor om den gamla järnvägsvallen mellan Lund och Staffanstorp som ska användas för kollektivtrafik och tjäna som en sorts ryggrad i stadsdelen.
   Höjebromölla ska anknyta till Lund vid Tetra Pak och Gastelyckan.
   Men det är inte Höjebromölla som just nu är mest aktuell. Vi återkommer senare dit.

Delar av Höjeådalens naturvärden och biologiska mångfald kan kanske bevaras innanför Lunds kommuns gränser. Det finns konstruktiva förslag och en stark opinion.
   Förvandlingen av åkermark till hårdgjord urban mark och den gigantiska landskapsomvandling som det innebär tycks däremot ske med samma slags ödesdigra automatik som driver den globala klimatkrisen. Vi vet att det är fel, men vi kan inte sluta att göra det. Som hos Paulus: det onda jag icke vill, det gör jag. Och samma fel begår människor ständigt, globalt, överallt.

2019-09-05

Friday for Future alla fredagar


 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Energiomställning - klimatkris

Vill vi rädda klimatet så krävs en energiomställning.
Föredrag om energiomställning dess innebörd och förutsättningar ges av Oscar Svensson doktorand vid Miljö- och Energisystem vid Lunds Tekniska Högskola (LTH). Oscar skriver avhandling kring energiskiften inom industrin ur ett socio-tekniskt perspektiv och hur materiella förhållanden, teknisk utrustning och sociala strukturer samverkar i olika energiomställningar.
Tisdagen 10 september kl 19, ABF Lund, Kiliansgatan 9

Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund

Senaste nytt av Lucifer

Det senaste i gymnasiefrågan är att Svaneskolan ska rivas för att bereda plats för ett nytt gymnasium.
Det finns bara ett parti som har haft en klar linje hela tiden: Vänsterpartiet. Inget nytt gymnasium nu och riv inte Svane.
   Grunden till det hela är att kommunledningen tänker framhärda i sin affärsidé som gör att 60 procent av eleverna kommer utifrån. Vad som behövs är att kommunen modifierar det nuvarande fritt-sök-avtalet så att vi når 20-30 procent. I väntan på att siffrorna ska sjunka så kanske kommunen får hyra in sig på Ideon, Lätt som en plätt.

Från bankvärlden
Det är mycket snack om banker nu för tiden. Man erinrar sig då lätt vad Brecht sa om deras verksamhet. Han var inte säker om vem som var värst: en bankrånare eller en bankdirektör.
   På sistone har vi fått läsa mycket om en tidigare Lundabo, Jens H. som har lanserats som kandidat till VD-posten i Swedbank, den för dagen mest skandaldrabbade banken. On jag blivit tillfrågad skulle jag nog ha avrått från jobbet. T.ex anser ekonomijournalister att det är besvärande att han tidigare jobbat för Göran Person på finansdepartementet. Visst, men det är ju värre än så. Han har ju dessutom jobbat för tre andra tidigare finansministrar: Erik Åsbrink, Bosse Ringholm (!) och Per Nuder.
   Men det finns ännu allvarligare saker. Såvitt jag vet började Jens H. skolan och lärde sig läsa och räkna i en förstaklass på Cuba. Det borde bekymra Aktiespararna betydligt mer än att han inte jobbat på bank tidigare Då har han i varje fall inte påverkats av en banks osunda atmosfär. Cubanska förstaklasser får nog anses vara lite i amerikansk stil med en nationsfana exponerad på väggen. Dessutom: varje dag inleds ned att barnen sjunger en revolutionär sång. Ja, sådant sätter sina spår i ett ungt sinne och skulle inte passa sig på Swedbank.

Noterat

175 miljoner skolpengar från eleverna till aktieägarna.
Academedias och Internationella skolans ägare håvar in skattebetalarnas pengar. TT 30/9
   ”Folket visslar ut mig men jag applåderar mig själv hemma hos mig när jag räknar pengarna i min kassakista.” Anonym romersk kapitalist

Trots hot om miljonböter på grund av brister i företagets gymnasieskolor är direktören för det privata utbildningsföretaget Academedia, Marcus Svanberg, optimistisk. Han har nämligen identifierat en ny miljardmarknad, privat arbetsförmedlande med offentliga bidrag.

”Vinnarna är Sveriges allra rikaste”
Sex miljarder går till de allra rikaste när värnskatten slopas. Slopad värnskatt innebär att de rika som konsumerar mest – och skadligast - ökar sin konsumtion.
   Konsumtionen ökar ännu mer  om vi sänker skatten för hushåll med lägre inkomst, menar LO.
   Båda ser ökad konsumtion som lösningen på konjunkturförsvagningen.
TT 30/9
Men vad jorden behöver är minskad konsumtion.
   Föråldrat ekonomiskt tänkandet och konventionell ekonomisk politik påskyndar  klimatkatastrofen.

Hedda byggs på Svane av Gunnar Stensson

S, M, MP, SD och C röstar för

Inför kommunstyrelsemötet i onsdags försökte fastighetsägaren Wihlborgs köpa en majoritet för Ideon-alternativet genom att utlova 25 miljoner som en extra engångsersättning, men det fungerade inte.
   L, V, FNL och KD röstade visserligen emot att Heddagymnasiet byggs på Svanes tomt, men av andra skäl.
   V gav uttryck för sin principiella linje att Lund inte ska monopolisera gymnasieutbildningen på andra kommuners bekostnad genom att bygga fler gymnasieskolor. Den hållningen kan komma att bli betydelsefull i framtiden.
   För L var dock anknytningen till näringslivet och inte minst det ekonomiska bidraget avgörande.

Lärarna på Hedda-gymnasiet andas ut.
”Min professionella bedömning är att man ska bygga på Svanes tomt. Vi har alla varit med och samverkat fram den skola och den planritning som var tänkt på Svane – en toppmodern skola i ändamålsenliga lokaler.” Simon Ekvall lärare i samhällskunskap och historia.
   ”Nyttan att vara nära de andra kommunala skolorna som har teoretiska program är större än att vara nära eventuella externa kontakter.” Henrik Tofft, lärare i juridik och samhällskunskap.
(Sara Martelius, SDS 2/9).

”Kaos är granne med Svane”
Så formulerade SO-läraren Magnus Herrlin på Svane-skolan situationen. Men det finns andra grannar också.
   Parkskolan, den gamla folkskolan vid Stadsparken, är det självklara och närliggande alternativet. Läget är perfekt, intill både Katte, Hedda och Polhem, med tillgång till fotboll mm på Arenan och med hela den härliga Stadsparken som rekreationsområde.
   För elever från det snabbt växande Klostergården blir Parkskolan det bästa skolvalet, med Stadsparken som skolväg.
   För Svane-lärarna är Parkskolan det givna alternativet.
   ”Vi har mätt ut var eluttagen på Parkskolan ska vara”, säger Lena Lönn Hopper. (Sara Martelius, SDS 5/9)  
   Problemet är att det krävs fjorton månaders arbete för att bygga om Park så den motsvarar grundskolans behov, enligt serviceförvaltningen.
   Det har talats om att under mellantiden flytta Svane till Lerbäck, en lösning som samtliga inblandade på goda grunder ställer sig mycket negativa till.
   Men Hedda på Svane och Svane på Park blir en utmärkt lösning när karusellen slutat snurra.

Immanuel Wallerstein (1930-2019)
av Gunnar Stensson

Under årtionden var Immanuel Wallerstein vid sidan av Noam Chomsky en av de antiimperialistiska tänkare som oftast citerades i VB. Med utgångspunkt från bland andra Andre Gunder Frank och Samir Amin (vars bok Kapitalism i globaliseringens tid, Daidalos 1998, jag översatte) utarbetade Wallerstein en världssystemteori som beskrev världen som uppdelad i rika centrumstater och periferiländer, som utnyttjades och förtrycktes av centrumstaterna.
   I längden skulle detta kapitalistiska system inte vara hållbart.
   Wallersteins teori var naturligtvis mycket komplex, och den utvecklades hela tiden med nya iakttagelser. Den förutsåg bland annat den yttersta centrumstaten USA:s nedgång.
   Självfallet är teorin om världssystemet tillämpbar också i dag, när centrumstaterna, vilkas fossildrivna kapitalism orsakat dagens klimatkris, stänger gränserna vid Texas, Grekland och Medelhavet för periferins migranter, som är de som först drabbats av klimatkatastrofen.
   Den 1 juli i år publicerade Wallerstein sin 500:e krönika. Det blev den sista. Immanuel Wallerstein blev 88 år.

Ska Staffanstorp bygga Lunds nya stadsdelar?
av Gunnar Stensson

Microsofts miljardinvestering i ett datacenter vid korsningen mellan väg 108 och Västervägen i Staffanstorp kan komma att leda till en snabb ökning av bostadsbyggandet vid staden Lunds gränser i Knästorp och Flackarp.
   Det kan uppstå nya stadsdelar i Lunds stad – utan verkligt inflytande för Lunds kommun.

Lunds kommun har ett märkligt utseende med huvudorten inklämd i kommunens västra hörn, skriver Sverker Oredsson i Lunds historia.
   Kommunens underliga utformning är ett resultat av kommunsammanläggningen 1974. Regeringen hade i en departementspromemoria föreslagit att större delen av Staffanstorps kommun skulle ingå i Lund.
   Men Staffanstorp vägrade. Staffanstorps kommunstyrelseordförande greve Kurt Wachtmeister i Trolleberg ledde kampen för självständighet.
   Nils Lewan, professor i kulturgeografi, argumenterade för att åtminstone socknarna Knästorp och Flackarp skulle ingå i Lunds kommun på grund av den stora arbetspendlingen till Lund.
   Själv läste jag kulturgeografi 1970 och minns mycket väl hans argumentation, som bidrog till att väcka mitt dittills svala intresse för lokalpolitiken i Lund, där jag var nyinflyttad. Men jag kunde inte ana att gränsdragningen skulle få så ödesdigra följder 50 år senare.
 

 

Om Knästorp och Flackarp tilldelats Lund skulle det förstås ha inneburit att underlaget för Staffanstorp som egen kommun minskat.
   I slutändan accepterade Lund att Knästorp och Flackarp tillfördes Staffanstorp. Ett skäl var att socialdemokraterna befarade, att om de införlivades i Lund skulle det leda till borgerlig majoritet i fullmäktige för lång tid framåt.
   Att greve Wachtmeister, H, stred med näbbar och klor för att Knästorp och Flackarp skulle tillhöra Staffanstorp är lätt att förstå. Om de hamnat i Lund skulle han själv – ordförande i Staffanstorp och bosatt i sitt gods Trolleberg – blivit Lundabo.  För honom innebar Staffanstorps seger dessutom stora ekonomiska fördelar.

Så blev det som det är. Staffanstorps nuvarande kommunordförande Christian Sonesson, M, planerar storskaligt byggande både i Knästorp och Flackarp. Han talar om behovet av nya transportvägar till Lund. Microsofts miljardinvestering stärker honom.
   Nybyggnadsplanerna handlar uteslutande om stora arealer förstklassig åkermark - detta i en tid av hotande livsmedelsbrist.
   I förra numret av VB berättade vi om en byalagsvandring till Knästorp över vida åkrar och längs Höje ås grönskande stränder.
   Vi såg då att planerna för Knästorp ansluter direkt till Lunds stad, från Tetra Pak till Gastelyckan. Vi såg att de hotar stora naturvärden.
   Frågan är vilket inflytande Lunds kommun kan få över storleken och utformningen av denna nya stadsbebyggelse som i praktiken blir en del av Lunds stad.
   Lundaborna måste få möjlighet att samråda också om Staffanstorps utbyggnadsplaner.

2019-08-29

Friday for Future alla fredagar


 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Träffa Jens Holm, ordförande i trafikutskottet

Inför valet förra hösten anordnande vi ett fullsatt möte med vår miljö och klimatpolitiske talesperson Jens Holm. Klimat och miljöfrågan är inte mindre viktig och aktuell nu och vi kan med stor glädje berätta att Jens Holm kommer på ett nytt besök.
   Sedan valet är han ordförande i riksdagens Trafikutskott. Vänster-partiets ersättare i samma utskott Jessica Thunander kommer också deltaga på mötet.
   Det är fritt inträde och man behöver inte vara medlem i Vänsterpartiet för att komma.
Torsdag 5 september 2019 kl. 17:30–19:00
ABF MittSkåne, Kiliansgatan 9, Lund

Scener ur hjärtat


Greta om konsten att ljuga
Ibland ställer vi människor till det”. Statsministern pratar om klimatet i direktsändning från riksdagshuset
   ”Han ljuger”, säger Greta och reser sig upp i soffan framför TV:n.
   ”Vadå?” undrar jag
   ”Han säger att det är vi människor som ställt till det, men det stämmer inte. Jag är människa och jag har inte ställt till det och det har faktiskt inte du eller pappa heller”.
   ”Nej, det har du ju rätt i”.
   ”Han säger ju bara så för att vi ska fortsätta som vanligt, för om alla är skyldiga så är ingen skyldig. Men nån är faktiskt skyldig, så det han säger stämmer inte. Det är ju några hundra företag som står för nästan alla utsläpp. Och det är några få väldigt rika män som har tjänat tusentals miljarder på att förstöra planeten, fast de vetat om riskerna. Så statsministern ljuger, precis som alla andra”.
   Greta suckar.
   ”Det är inte alla som ställt till det. Det är några få och för att kunna rädda planeten måste vi ta strid mot dem och deras företag och deras pengar och ställa dem till svars”.
Beata och Malena Ernman, Greta och Svante Thunberg, Scener ur hjärtat.

Pressgrannar

Vissa vill förbjuda tiggare bara för sakens skull.
Tiggeriet är inget som kommunpolitiker – som borde ha fullt med viktiga saker som äldrevård och skolor – ska lägga sig i. Och inget som poliser som är fullt upptagna med brottsbekämpning ska behöva ägna sig åt...
(Symbolpolitiken) syftar till att peka ut, inte till att inkludera. Som att införa slöjförbud i grundskolan.
   Men hoppsan, det där sista var ju inte bara en udda kommungrej, utan nu föreslår moderaterna centralt en statlig utredning.
Ingrid Runsten, Sydsvenskan

Så kan DU delta i vår kampanj!


Var och varannan dag ser vi runt om i Sverige politiska utspel med udden riktad mot fattiga EU-medborgare som tvingas tigga för sin försörjning. Tyvärr ligger fokus i regel på att köra bort, förbjuda och misstänkliggöra. De konstruktiva initiativen lyser med sin frånvaro. Vårt arbete för utsatta EU-medborgares rättigheter i Sverige känns viktigare än någonsin den här hösten! Så här kan DU bidra till det: Skriv under och sprid vår uppmaning till svenska kommuner att inte införa tiggeriförbud:
Stoppa tiggeriförbuden!
 

 
En missriktad insats - om tiggeriförbud och varför de inte bör införas i Sverige

Den 9 april släppte Amnesty och åtta andra organisationer texten En missriktad insats. Där sammanfattas våra viktigaste argument emot tiggeriförbud, i en tid då alltfler kommuner ser över möjligheten att införa dem.
Läs "En missriktad insats"

Konflikten mellan Vänsterpartiet och Amineh Kakabaveh
av Göran Persson

Dags för ett nytt kapitel, kanske det sista, i striden om Amineh Kakabavehs vara eller icke vara som vänsterpartist nådde offentligheten igår via en Presskonferens med partisekretraren Aron Etzler.
   Hans korta motivering för uteslutning finner du nedan. Du kan också läsa Aminehs ”försvar” på Facebook här.
   Idag den 29/8 säger Amineh i ekonyheterna att hon lämnar partiet men stannar i riksdagen för att jobba vidare med sina frågor. Det blev tyvärr det sista kapitlet i denna trista historia, precis som jag befarade ovan.

Tidigare artiklar i VB om Amineh Kakabaveh
Den senaste var från 2017 när partiledningen försökte hålla henne borta från riksdagslistan inför valet 2018. Ett försök som misslyckades och Amineh behöll sin riksdagsplats genom många personkryss.
Upptrappad konflikt i Vänsterpartiet av Göran Persson
Det ser ut som om den långa konflikten mellan Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet trappas upp igen. Konflikten är gammal men det har rått vapenstillestånd i några månader efter samtal mellan Amineh och partisekreterare Aron Etzler. Bakgrunden till den konkreta konflikten är grovt uttryckt att Amineh tycker att partiet relativiserar hedersförtrycket för att inte riskera att betraktas som invandrar- eller islamfientligt. Den som vill fördjupa sig i frågan hittar massor av material på nätet.
   Tidigare skrev VB ett referat från ett offentligt möte om hedersrelaterat kvinnoförtryck 2015 som Amineh deltog i.
Vänstern och hedersrelaterat kvinnoförtryck
av Marianne Sonnby-Borgström


Vänsterpartiet i Lund ordnade i veckan som gick ett offentligt möte om hedersrelaterat kvinnoförtryck med riksdagsledamot Amineh Kakabaveh.

Vänsterpartiet öppnar uteslutningsärende


Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler
 

Publicerat 28 Aug 2019
Vänsterpartiets verkställande utskott har idag fattat ett enigt beslut att inleda en uteslutningsprocess gällande riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh.
   Amineh Kakabaveh har inte deltagit i riksdagsgruppens arbete under det senaste året. Grunden för verkställande utskottets beslut är att medlemmar och den halv miljon väljare som har röstat på Vänsterpartiet måste kunna känna förtroende för alla partiets representanter och att de följer de demokratiska processer som finns i riksdagen och i partiet.
   –  Amineh Kakabaveh har inte deltagit i riksdagsgruppens arbete på ett år. Det är ohållbart. Hon sprider falska nyheter, agerar stick i stäv med partiets politik och värderingar och sprider en bild av partiet som inte är sann. Det har sammantaget gjort att förtroendet för henne är slut, säger Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler.

Amineh Kakabavehs egna kommentarer på Facebook

Vänner och Vänsterpartistiska kamrater
Jag fick av SVts journalist veta imorse att vänsterns ledning har ett pågående möte om min uteslutning ur Vänsterpartiet. Nu har de gått ut med en massa anklagelser mot mig och till min försvar ger jag några kommentarer med anledning av VU:s beslut. Aron Etzler ljuger om att han har försökt att kontakta mig. Detta är inte sant. Jag har därför inte kunnat ta del av alla anklagelser. Det sägs att jag struntar i att gå på riksdagsgruppens möten. Vad som är sant är att jag sedan i höstas har varit sjukskriven från dessa möten på grund av mobbning och utfrysning . På samma sätt var jag också sjukskriven när statsministeromröstningen hölls.

I den här historien är det jag som har utsatts för helt orimliga påhopp från Vänsterpartiets ledamöter och ledning. Senast i våras kallades jag av ledamoten Daniel Riazat på sociala medier för ”rasist, islamofob, antirasist och en belastning för partiet”. Detta har flera i riksdagsgruppen och ps ledamöter gjort många år. Det finns inga gränser för vilka påhopp den högsta ledningen har tillåtit göras på mig.

Etzler säger att jag skulle ha saboterat för partiledarens uttalanden om hedersförtryck under Almedalsveckan. Etzler vet att det är tvärtom. Jag skrev till riksdagsgruppen och tyckte att de borde sprida citat ur Sjöstedts tal på sociala medier. Jag erbjöd mig att skriva artiklar tillsammans med Jonas om frågorna förre valet och efter valet . Själv ställde sig Etzler i Expressens TV och sa att alla hade missförstått Sjöstedt, att partiet inte alls var självkritiskt utan istället menade han att partiet alltid hade gjort allting rätt.

Vad som har hänt är istället följande:
Sedan 2008 har jag representerat Vänsterpartiet i riksdagen. Under alla dessa år har jag på olika sätt varit motarbetad av partiledningen i mitt arbete för kvinnors rättigheter och mot hedersförtryck och fundamentalism . När jag 2009 i en motion uppmärksammade hur hedersmord ofta inte utreddes av polis utan avskrevs som olyckor eller självmord, så ville partiet stoppa min motion. Idag har min motion blivit vänsterpartiets politik. När jag 2015 uppmärksammade hur moralpoliser hindrade kvinnors rörelsefrihet i Stockholms förorter reagerade partiledningen med offentliga angrepp på mig. I förra årets valrörelse tvingades partiordföranden i SVT:s partiledarutfrågning ta avstånd från denna artikel och därmed också från sin egen partisekreterare. Jag har gått före och tvingat partiet att ändra sig. Jag har talat om den verklighet som många inte har velat se. En verklighet som finns, även om inte Vänsterpartiet har hunnit fatta kongressbeslut på att balkongflickor, moralpoliser eller äktenskapsresor finns.

Inför förra valet bestämde valberedningen i Stockholmsdistriktet, efter samtal med partiledningen, att peta mig från riksdagslistan. Men medlemmarna körde över ledningen och fick tillbaka mig på listan. I förra årets valrörelse var jag helt utesluten från såväl den nationella som den lokala valrörelsen i Stockholm. Trots detta fick jag flest personröster av alla partiets kandidater förutom partiordföranden. Trots detta så uteslöts jag som enda ledamot, för andra mandatperioden i rad, ifrån att arbeta i något utskott. Valberedningens ordförande förgick riksdagsgruppens behandling genom att få ut i media och säga att det viktigaste var att ledamöterna hade ”förtroendet till varandra”. Som ett svar på detta skrev hundratals medlemmar under ett upprop till partiledningen där de krävde att riksdagsgruppen skulle ta till vara min kompetens i riksdagsarbetet. Själv skrev jag till partistyrelsen med ett förslag om att låta medlemmarna pröva mitt förtroende i en rådgivande medlemsomröstining. Istället för att lyssna på kritiken eller låta medlemmarna avgöra mitt förtroende har partisekreteraren offentligt upprepat mantrat om att jag inte har ”sökt goda relationer med riksdagsguppen”.

Dessa uttalanden visar på Vänsterpartiets demokratiska problem. Det spelar ingen roll att jag har väljarnas och medlemmarnas förtroende. För ledningen är ”förtroende” något som man söker inåt till riksdagsgruppen och uppåt till ledningen. Inte utåt till medlemmar och väljare. Som ledamot har jag sökt samarbete med kvinnoorganisationer och andra rörelser för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag har dessutom arbetat tvärpolitiskt i frågor om hedersförtryck. Jag reser runt i landet och träffar de som drabbas av hedersförtrycket och folkbildar för dem som arbetar med frågorna. Om Vänsterpartiet ska kunna växa kommer det inte räcka med att riksdagsgruppen har förtroende för varandra.

Under alla mina år har partiledningen försökt att försvåra mitt arbete. Jag får ingen hjälp från kansliet, ingen sprider mina artiklar på sociala medier och jag uppmanas alltid att inte ställa kritiska frågor till regeringen i interpellationsdebatter. Till detta kommer en offentlig mobbing där mina egna riksdagskollegor på sociala medier och inför partikamrater kallar mig för de mest vedervärdiga tillmälena. När jag förra året hängdes ut med namn i en regimlojal turkisk tankesmedja så tog man parti för tankesmedjans medarbetare. Under mina år i riksdagen så har tre olika talmän och en riksdagsdirektör talat med mig om min situation. Säkerhetspolisens personskydd har påtalat att ledningens sätt att behandla mig påverkat min säkerhetssituation. Jag har sedan förra hösten varit sjukskriven från gruppmötena på grund av arbetsplatsmobbingen. 

Vänsterpartiets problem handlar både om svikna ideal som brist på ett demokratiskt ledarskap. Under förra året hoppade flera ledamöter av från sina sina uppdrag i förtid, men hänvisning till toppstyre och även behandlingen av mig. Bland annat ledamoten Wiwi-Ann Johansson angav just behandlingen av mig som en orsak för att lämna sitt uppdrag i förtid. Flera företrädare, som till exempel förre EU-parlamentsledamoten och kvinnokämpen Marianne Eriksson, har lämnat partiet på grund av sveket mot feminismen. Trots att regeringen drar åt höger, så växer inte partiet i opinionen.

Partiets brist på politiska framgångar och ledningens oförmåga till självkritik kritiserade jag i tidningen Flamman i våras. Etzlers artikel var fylld av sakfel, och han har inte förmått sig att svara på kritiken. Istället vill han nu utesluta den som kritiserar. Det här kommer att påverka partiets inre kultur och färre medlemmar kommer att våga höja rösten när kritiker hotas uteslutas-

Däremot är det sant att jag menat att det finns för många karriärister i Vänsterpartiets ledning. Anledningen till att VU vill utesluta mig handlar också om makt. För dem är förtroende bara något man har till sina kompisar i ledningen. För mig är förtroende något man vinner hos befolkningen.

Vänsterpartiets ledningen har svikit sina socialistiska och feministiska ideal. Behandlingen av mig är bara ett exempel på detta. Ledningen försöker ständigt att hindra mig att ställa kritiska frågor i hedersfrågorna och interpellationer till statsråden om kurder och andra minoriteters situation. De vill stoppa mina utspel till stöd för kvinnors och flickors rättigheter här hemma och ute i världen. Istället åker partiledaren ut till religiösa samfund och låter sig fotograferas med anhängare till Muslimska brödraskapet och Erdogans regim.

Min kamp för mänskliga rättigheter och alla kvinnors lika värde kan inte gärna vara uteslutningsgrundande i ett socialistiskt och feministiskt parti. Hur länge det är fruktbart att vara aktiv i ett parti som anser att de som vågar tala om orättvisor ska uteslutas är en annan fråga.
Vänsterpartiet ska vara ett parti högt i tak och långt till dörr men idag är det tyvärr helt tvärtom. För varje kritik mot ledningen och de styrande inleds ett uteslutningsärende. Denna partikultur kommer från Ungvänster som idag styr Vänsterpartiet.

Jag vill kämpa för en demokratisk socialistiskt parti där kritik ska vara utvecklande och inte betraktas som hot och utmaning.




Ytterligare kommentar ang partisekreterarens anklagelse om partiskatt:
Vänsterpartiet är emot att politiker tjänar för mycket i förhållande till andra grupper. Under mina år i riksdagen, fram till innevarande mandatperiod, har jag betalat full partiskatt. Och varit den mest betalande ledamoten enligt partiets dåvarande revision Bosse L. Sedan valet har jag varit sjukskriven från riksdagsgruppens möten. Jag har meddelat Jonas Sjöstedt att jag vill fortsätta betala partiskatt, men att det är orimligt att göra detta så länge som riksdagsgruppen och ledningen öppet mobbar mig och feyser ut mig och hävdar att de saknar förtroende för mig. Så fort riksdagsgruppen börjar behandla mig på samma sätt som övriga ledamöter så betalar jag partiskatt, har jag meddelat. För att betala partiskatt har jag först krävt ett möte med Jonas Sjöstedt. Detta har han vägrat. Mina väljare ska veta att detta inte har att göra med att snålhet. Istället har jag överenskommit med Riksdagsförvaltningen att varje månad betala en extra skatt. Detta gör att jag inte får ut mer i disponibel lön än vad övriga Vänsterpartister gör i partigruppen. Detta kan bekräftas av Riksdagsförvaltningen. Det är typiskt för partiledningen och partisekreteraren Aron Etzler att inte kontrollera de uppgifter som de går ut med i media. Man påstår i media att jag sprider ”fake news”. I själva verket är det precis tvärtom.

Återta stadsbussarna


 
Motion till Lunds kommunfullmäktige, 2019-08-27

Sedan 2013 har Region Skåne haft ansvaret för stadsbusstrafiken i Lunds kommun. På senare tid har de negativa följderna av att inte ha beslutanderätten över stadsbussarna tydligt visat sig. Skånetrafikens dialog och samråd med kommunen är obefintligt. Långsiktighet och framförhållning tycks vara okända begrepp för de som styr över regionens kollektivtrafik. Skånetrafiken drar in hållplatser och hela sträckningar, varav nedläggningen bussförbindelsen till Stångby och Vallkärra är det mest flagranta exemplet.
   I andra fall skapar Skånetrafiken osäkerhet kring kommunens åtaganden i infrastruktur –hur ska kommunen våga investera i hållplatser och framkomlighet när regionen när som helst kan dra om eller lägga ner linjen?
   Detta var exakt vad vi varnade för när Lunds kommun överlät stadsbusstrafiken för sex år sedan. Nu är det äntligen dags att återta.
   Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta
att Lunds kommun återtar ansvaret för stadsbussarna i Lund.
Mats Olsson, Helena Falk, Jesper Sahlén, Vänsterpartiet   

En rivningsglad byggnadsnämnd av Ann Schlyter

De rivningsglada partierna i byggnadsnämnden med moderater, socialdemokrater och ”Förnya Lund” i spetsen fortsätter sin framfart. De har planer på att låta riva hundraåriga hus söder om Mårtenstorget och vända ut-och-in på kvarteret. De har beslutat att låta riva den av Klas Anselm ritade ”medicinarlängan” med sin orginella sexkantiga auditoriebyggnad trots tidigare rivningsförbud. Nu senast gäller det Grynmalargården där man inte vågade ta beslut som skulle förhindra rivning.
 

 
Grynmalargårdens förskola är inrymd i en vacker och välbevarad byggnad kontinuerligt använd för sitt ändamål sen den byggdes på fyrtiotalet. Generationer av Lundabor har minnen därifrån. Arkitekten Gun Sjödin skapade ett fint exempel på den tidens välfärdsarkitektur, det enda kvarvarande i sitt slag i Lund.

En detaljplan för förskolan antogs i byggnadsnämndens augustisammanträde. Det var en märklig plan som inte tog ställning i den avgörande frågan: bevarande och tillbyggnad eller rivning och nybyggnad. Genom att anta en detaljplan som inte tar ställning i denna fråga avstod byggnadsnämnden från att ta sitt ansvar för Lunds stadsmiljö och överlät detta i första hand till servicenämnden.

Servicenämnden har inte i sitt uppdrag att väga in stadsmiljömässiga och antikvariska värden i sina beslut. Vänsterpartiets motion i fullmäktige för en tid sen om att alla kommunala nämnder och bolag borde ha detta i sina direktiv gick tyvärr inte igenom. Servicenämnden hade i sitt yttrande till byggnadsnämnden vädjat om att få besked: riva eller inte.

Länsstyrelsen skriver i sitt yttrande över planen att bevarandevärdet är högt och att det är angeläget med ett bevarande och skydd av förskolan med en kombination av rivningsförbud, skydds-, och varsamhetsbestämmelser.
Även föreningar, såsom Gamla Lund och Svensk Byggnadsvårdsförening, argumenterar i sina yttranden för bevarande och rivningsförbud. Alla får samma svar, nämligen att Grynmalargården inte finns med i Lunds kommuns bevaringsprogram. Men detta program är mer än fyrtio år gammalt! Grynmalargården var inte mer är trettio år när det antogs. Vänsterpartiet har inte fått stöd för sina krav på att bevaringsprogrammet ska uppdateras. Istället har den regerande femklövern lagt ner bevaringskommittén.

Rivning av vackra och fungerande hus är alltid förstörelse av resurser och motsatsen till nämndens utvecklingsmål att skapa en hållbar stad med stärkt attraktionskraft. Att förnya Lund genom rivningar var nog inte vad väljarna hade tänkt sig. Hur ska det gå med gamla tingsrätten, ritad av Hans Westman? Om det blir en stark opinion mot rivning finns det i alla fall en chans att Grynmalargården kommer att räddas.

Ann Schlyter, Vänsterpartist i byggnadsnämnden

Namninsamling
Visa din stöd och skriv under namninsamlingen! Politiker i Lund behöver veta att en fin byggnad från 1945 med mycket historia för många generationer barn kan inte försvinna!

Bevara åkermarken vid Lund! av Gunnar Stensson

Att Staffanstorps politiker planerar att bygga tusentals bostäder på åkermarken mellan Sankt Lars och Trolleberg oroar många i Lund – och i Staffanstorp.
   Att i en tid av klimatkris och hotande livsmedelsbrist omvandla Nordeuropas bästa åkermark till hårdgjord stadsmark är både ansvarslöst och kortsiktigt.
   Att döpa om Flackarp till ”Klostergårdens stationsområde” är bara löjligt.
   Att politikerna också vill exploatera åkermark öster om autostradan har fått mindre uppmärksamhet.
   Därför arrangerade Klostergårdens byalag i söndags en vandring på slättlandet mellan Råby och Uppåkra.

En dånande fors av bilar störtar över backkrönet ner i Höjeå-dalen. Plåten blänker i solgasset. Avgaserna fyller atmosfären.
   Vi passerar en av de två broarna över autostradan den 25 augusti klockan 14.20 och fortsätter längs Norra Knästorpsvägen, som utgör gräns mellan Lund och Staffanstorp. Här hörs inte trafikdånet.
 

 
Vägen är kantad av hundraåriga fruktträd, dignande av äpplen och päron. I det höga gräset ligger fallfrukten. Vi stannar i skuggan av ett äppelträd och plockar upp några äpplen.
   Lundaslätten breder ut sig så långt ögat når. Där är Knästorps kyrka, där ligger det gamla stationshuset vid banvallen, där flyter Höje å i sin gröna dal mellan nyskördade gula åkrar.
   På andra sidan ån skymtar trafiken på väg 108 och längre bort Uppåkra, där många idag är samlade för att se de arkeologiska fynden från en tusenårig skånsk kultur.
   Längre högerut ligger Lunds södra infart – bilarna ser ut som insekter – och Sankt Lars täta grönska.  Solen flammar och himlen vilar som en väldig kupa över slätten.

Allt detta ska försvinna. Staffanstorps politiker planerar att bygga tusentals bostäder på slätten mellan Norra Knästorpsvägen och väg 108.
   Vi vänder oss norrut och ser mot Lund. Också där breder slätten ut sig, från Tetrapak till Råby, Hasslanda och Gastelyckan. Lyktstolpar visar hur den nybyggda Sydöstra vägen klyver åkermarken från korsningen under autostradan, förbi Gastelyckan och fram till rondellen vid Dalbyvägen.
   Även på Sydöstra vägen är trafiken tät. Bortom den skymtar åkern på andra sidan Dalbyvägen där Lund planerar ny bebyggelse.

Vid Norra Knästorpsvägensnordöstligaste punkt är sikten österut fri. Bakom en träddunge vid Rusthållarvägen skymtar ett lagårdstak och en husfasad. Där växte jag upp”, säger en av vandrarna plötsligt.
   Vi går vidare, förbi Norra Knästorp, och viker sedan av längs Höje å. Mellan åns norra strand och åkrarna går en stig med högt gräs västerut mot Lund. Vi passerar ett stort dagvattenutsläpp. En smutsig rännil rinner ut i ån från det stora cementröret.
   ”Det är mest rester från bildäcken uppe på gatorna i stan”, säger jag. ”Vi anlägger våtmarker för att fånga upp föroreningarna.”
   Väldiga vita svampar växer i det blöta gräset under alarna. De ser ut som fotbollar. En fasan skyndar in mellan buskarna.
   ”De måste skydda stranden”, säger någon.
   ”Det här blir nog en cykelväg, säger en annan,
   Vi klättrar upp på den gamla banvallen som förvandlats till cykel- och gångväg mellan Lund och Staffanstorp. Också längs den har man planterat äppelträd.
   ”Här kunde de köra spårvagnar”, säger någon.
   ”Här cyklar mycket folk mellan Staffanstorp och Lund”, säger en annan.
   ”Där ligger Höjebromölla, säger jag. ”Där brukar jag köpa jordgubbar”.
 

 

Vi är tillbaka vid de två broarna över autostradan. De ska rivas och en ny bro byggas när Trafikverket bygger om Lunds södra infart.
   Vi fortsätter på lundasidan längs banvallen som här löper genom en tunnel av tät grönska mellan det gamla bostadsområdet och Tetrapak. Svarta björnbär blänker bland löven. Plötsligt är vi framme vid Malmövägen.
   ”Tack för idag”, säger en kvinna. ”Här går man inte ofta. Men jag ska nog plocka lite äpplen vid Gamla Knästorpsvägen om nån vecka”.

2019-08-22

Friday for Future alla fredagar


 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Söndagsvandring & byalagsmöte

2350 bostäder på åkermarken bortom E22
Samling söndagen 25 augusti klockan 14 utanför Sankt Lars vårdcentral
   Vi vandrar på bron över E22 förbi Tetra-Lavals golfbana längs vägen  till  Knästorp och går tillbaka längs Höje å och den gamla banvallen. På åkermarken mellan väg 108 och den nya vägen till Gastelyckan planerar Staffanstorp  2350 nya bostäder.

--------------------------------------------------------------------------------


Alla välkomna till Klostergårdens Byalags möte måndagen den 26 augusti klockan 19 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
   Under mötet behandlas Staffanstorps utbyggnadsplaner, Lunds planer i Källby och den nyöppnade träffpunkten vid Virvelvindsvägen

Urspårad skolpolitik av Gunnar Stensson

Svik inte Hedda Andersson-gymnasiets elever!
I måndags började höstterminen och tusentals ungdomar och barn samlades i Lunds alla skolor, somliga fyllda av förväntan och spänning inför nya klasser och skolor, men de flesta bara glada över att åter träffa gamla kamrater och lärare.
   Också på Hedda Andersson-gymnasiet samlades elever för sin första hösttermin i en ny skola och en ny skolform. Många av dem kommer från orter utanför Lund.
   De har sökt till ett centralt beläget gymnasium i närheten av järnvägsstationen och Polhemsskolan.  Ett nytt skede i deras liv har inletts  
   Redan de första dagarna får de veta att de kanske blir svikna. Förutsättningarna för deras nya utbildning kanske förändras helt. De närmaste veckorna kan Lunds politiker mycket väl bestämma att skolan inte ska byggas. Eleverna kommer kanske flyttas till hyrda lokaler i Ideon, i en helt annan del av Lund.
 

 

Hur kunde det bli på detta viset?
Den yttersta orsaken är systemet Fritt sök som innebär att elever från hela regionen kan söka till vilken gymnasieskola som helst.
   Det har lett till strukturproblem både i Lund, vars gymnasieskolor nu har en majoritet elever från orter utanför Lund, och till strukturproblem i tidigare stabila skolkommuner som Landskrona och Eslöv där gymnasieutbildningen urholkas.
   En gång hade Lund ett utvecklat samarbete som garanterade ett fungerande utbud av gymnasieprogram med samverkanskommunerna Lomma, Staffanstorp, Kävlinge, Burlöv och Eslöv. Fritt sökslog sönder en fungerande struktur som tjänade alla kommunerna.
   En av de negativa konsekvenserna är att behöriga Lunda-ungdomar har tvingats till gymnasier i Malmö och Ystad.
   Den berättigade kritiken mot Fritt sök har varit hård, bland annat från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. De ville stoppa utbildningsstrukturens fortsatta snedvridning genom att förhindra att ytterligare en gymnasieskola byggs i Lund. Men när nu beslutet är taget och har legat till grund för ansökningarna måste det löfte till eleverna som det innebär respekteras.
   Missnöjet i kringliggande kommuner har tagit sig uttryck i misstankar om att Lund profiterar på situationen.
   De partier i Lund som är ansvariga för genomförandet av Fritt sök som Liberalerna och Moderaterna är emot att Hedda Andersson-gymnasiet byggs vid Svaneskolan enligt den beslutade planen . De vill att gymnasiet ska ligga någon annanstans och att det ska vara billigare. Kanske i en hyrd lokal i Ideon.

Kaoset i skolpolitiken får inte leda till att man sviker de nya gymnasisterna – och deras föräldrar – genom att i efterhand ändra förutsättningarna för deras skolgång. De har sökt till Hedda Andersson-gymnasiet på Svaneskolans tomt i centrala Lund, nära järnvägsstationen och Polhemsskolan.
    Att i efterhand riva upp beslutet att bygga Hedda Andersson-gymnasiet skulle vara ett svek, ett svek mot de nya gymnasisterna, mot deras föräldrar - och mot förebilden Hedda Andersson.

Trump lägger bud på Gotland


 

Grundat på statsminister Mette Fredriksens uttalande om att hon inte har något intresse av att diskutera ett köp av Grönland kommer jag att skjuta upp vårt möte, som planerats om två veckor. I stället avser jag att avlägga ett besök hos Sveriges statsminister och lägga ett bud på Gotland som är både strategiskt och kommersiellt intressant. I grunden är det ju bara frågan om fastighetsaffärer, twittrade Trump på torsdagsmorgonen.

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N

Om att elrullbrädor kan producera mera utsläpp än en vanlig dieselbuss 

Företagen som bedriver verksamheten med elrullbrädorna hävdar att deras brädor minskar beroende av bilar för kortare transporter och är klimatsmarta. Är det så? Elrullbrädornas klimat-påverkan beror på hur de produceras, vilken restyp de ersättare, livslängden och hur hanteringen kring dem bedrivs.

Livscykelanalys
På svensk botten finns, såvitt jag vet, ännu ingen vetenskaplig studie av hur mycket utsläpp elrull-brädorna orsakar. Det kommer förhoppningsvis snart sådana studier.
   Det finns nu en studie från USA. Forskare vid North Carolina State University har gjort en livscykelanalys av elrullbrädorna och undersökt vilken typ av resor de ersätter. I analysen beräknades de sammanlagda utsläppen från produktion, frakt, laddning, insamling och kortning av elrullbrädorna.

Kort livslängd
Det resultat de kom fram till visar att den el som används för att ladda brädorna är den del som bidrar minst till utsläppen. Hälften av brädornas utsläpp kommer från material och tillverkningsprocessen (En elrullbräda består bland annan av aluminium, stål, litiumjonbatteri och elmotor). En annan viktig faktor för utsläppen är elrullbrädornas korta livslängd. De kastas i vattendrag, eldas upp, körs över och misshanteras på olika sätt. Därmed blir deras livslängd väldigt kort.
   Utöver själva produktionen och driften av elrullbrädorna tillkom stora utsläpp från den motorfordonsflotta som används för att samla in brädorna, frakta dem till laddningsstation och ställa ut dem igen.

Utsläpp per passagerarmil
Slutsatsen som den här forskarstudien kom fram till är att elrullbrädor producerar mer växthusgasutsläpp per passagerarmil än en välfylld vanlig dieselbuss och mer än en elcykel.

Ersätter huvudsakligen gång och cykel
När det gäller frågan om vilken typ av resor elrullbrädorna ersatte fann studien att enbart 34 procent av dem som reste med rullbrädorna skulle ha använt bil i stället. Hälften skulle ha cyklat eller gått och 11 procent skulle ha åkt buss och resten helt enkelt avstått från resan.
   En ska nog inte direkt översätta resultaten från USA till svenska förhållanden. Men klart är att studien tydliggör nödvändigheten av att ta hela livscykeln i beaktande och också i beräkningen ta med de utsläpp som själva hanteringen av rullbrädorna orsakar.

Not. Det jag här kallar ”elrullbrädor” är givetvis det som olyckligtvis i gängse språkbruk fått beteckningen ”elsparkcykel”. Den beteckningen är givetvis missvisande. Elrullbrädorna sparkas ju inte fram och är knappast heller en cykel. De är ett motorfordon i brädform. Ibland benämns de ”elscooter”. ”Scooter” betyder ursprungligen just ”sparkcykel” och är därför också missvisande. Därför använder jag en beteckning som jag anser vara mera relevant: ”elrullbräda”.

I fred med jorden av Marie-Louise Steiner


Flory Gate och Elin Wägner 1944
 

”Glöm inte att alltid täcka jorden när du odlar ” sade hon och såg på mig med skarp men vänlig blick. ”Du kan till och med lägga gamla tidningar runt vinbärsbuskarna”.
   Ögonblicket vid Flory Gates vinbärsbuskar på gården Rösås för mer än trettio år sedan har jag aldrig glömt, hon var så övertygad om sina idéer. Flory Gate och hennes nära vän författaren Elin Wägner hade en stark övertygelse om hur vårt förhållande till jorden skulle vara.
   Vi måste leva i fred med jorden, på jordens villkor. Naturens kretslopp får inte brytas. Om jord och skog ska gödslas bör det vara med enbart naturliga givor. I några skrifter från 40-talet finns deras tankar om bruket av jord och skog bevarade. Det är idéer som gick på tvärs mot den tidens rådande ordningen, då jordbruket skulle rationaliseras och bli allt mer industrialiserat.

I FN:s senaste klimatrapport (IPCC) om markanvändning som offentliggjordes nu i augusti är det som om Gates och Wägners idéer ekar genom historien. Rovdriften med jorden, skogsskövling, konstgödsling, giftbesprutning och monokultur- allt som de två en gång varnade för tas nu upp i rapporten: Vikten av balans i markanvändningen och att den industriella livsmedelsproduktionen måste ändras i grunden och drivas i en mer hållbar och ekologiskt riktning.
   Flory Gate och Elin Wägner var övertygade om de ekologiska idéerna som bärande och de studerade också utländsk forskning i ämnet. Humus och kompost betraktade de som hjärtat i all odling, jorden såg de som basen för vår överlevnad.
   ”Allt som stör jordens självverksamhet måste bort - eller också vi” skrev Elin Wägner 1942. Så rätt hon och Flory Gate hade. Redan då, för 80 år sedan.

Ps Elin Wägnersällskapet ger ut en liten skriftserie där bl a ett häfte handlar just om Flory Gate och hennes framsynta idéer som lantbrukare.

Helt automatiserad lyxkommunism? av Gunnar Stensson

Den brittiske marxisten och Labour-anhängaren Aaron Bastani ser en ljus framtid. Energikrisen kommer inom kort att lösas genom solenergi, resurskrisen genom gruvdrift på asteroider och meteorer, livsmedelskrisen med hjälp av odlat kött, sjukdomar genom genmanipulering, tråkiga och slitsamma jobb tas över av robotar och de problem som kan återstå blir lösta med hjälp av AI, artificiell intelligens. Allt blir gratis och kapitalismen faller, när alla slipper arbeta.
   Detta är det tredje språnget i mänsklighetens historia. Det första skedde när människan började bruka jorden och det andra när industrialiseringen inleddes. I automationens och digitaliseringens epok kommer mänsklighetens fulla kapacitet äntligen till sin rätt.

Aron Etzlers presentation av Aaron Bastanis i somras utgivna bok Fully automated luxury communism i Aftonbladet 13/8 är entusiastisk.
   Detta är ”kanske den första marxistiska framtidsvision på decennier som människor faktiskt skulle vilja leva i.”
   ”Bastanis vision är så långt ifrån Sovjetstatens diktatur, utsvettning och slavläger som man kan komma.”
   ”Bastanis bok förtjänar att diskuteras långt utanför vänstern.”

Ja, men kanske först i Vänsterpartiet eftersom Aron Etzler har en inflytelserik ställning i partiet.
   Man kan fundera över hur Marx skulle ha ställt sig inför vår tids ödessituation. Han tog avstånd från marxismen som ortodoxi med påpekandet: Jag är inte marxist. Det hade han nog understrukit om han konfronterats med Bastanis vision.
   Vi har ju redan flera teknikbejakande och verklighetsförnekande visionärer som till exempel Johan Norberg. De står finansmakten och fossilindustrin nära. Deras syfte är ”att vifta bort undergångsstämningen som påhittad men det gör inte Bastani”, skriver AE.
   Inte? Bastani räknar upp klimatkrisen, resurskrisen, livsmedelskrisen, befolkningskrisen och sysselsättningskrisen. ”Sedan spränger han dem i bitar”, skriver AE.
   Tekniken löser allt. Med en explosion.

Verkligheten är en annan. Mänskligheten närmar sig efter 200 000 år på en 4,5 miljarder år gammal planet en katastrof där inte bara klimatkrisen utan skadorna på alla jordens livsuppehållande system är ett hot mot vår överlevnad.
   Våra främsta forskare försöker enträget att övertyga oss om detta. Ett otal kriser måste angripas, från hotet mot pollineringen till polarisarnas smältning, från ökenbildningen till den med nödvändighet snabbt ökande migrationen.
   Det går inte att spränga ”klaustrofobin i bitar” genom att hänvisa till teknik. Vi har tio år på oss att lösa den övergripande klimatkatastrofen och än så länge bara ökar våra fossila utsläpp.
   Marx trodde att kapitalismen innebar ett steg i människans utveckling.
   Idag utgör kapitalismen och den mäktiga fossilindustrin i USA, Storbritannien, Kina, Indien, Ryssland och Australien de största hoten mot de livsuppehållande systemen.

PS. Bastani är skicklig. Han har nått ut till New York Times, The Guardian, Aftonbladet och VB.   

Israel förstör palestinska hem av Gunnar Olofsson

Tidigt på morgonen den 22 juli anlände en stor styrka israelisk militär och polis till området Sur Baher utanför det ockuperade östra Jerusalem. Man blockerade tillfarterna till området, stängde av elektriciteten och började handgripligen slänga ut invånare ur deras hem. Några timmar senare hade åtta bostadshus rivits och dess invånare gjorts hemlösa.
 

 

Att israelisk militär river palestinska hem på Västbanken är ingenting nytt. Enligt FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) har hittills i år fler människor drivits bort från hus och hem än under hela förra året. De genomförda rivningarna i Sur Baher ställde genast 22 personer, inklusive barn, på bar backe, fler rivningar är beslutade och totalt berörs kring 350 personer av rivningarna. Runt 100 hus i området existerar under rivningshot.

Från 2009 när OCHA började sin registrering och fram till 2015 förstördes i snitt 6 palestinska byggnader per månad i Jerusalem av Israels armé. Åren 2016 – mars 2019 ökade antalet påtagligt till 14 per månad för att i april i år nå 63 – det högsta antalet rivna byggnader hittills på en enda månad. Ungefär en tredjedel av rivningarna (36 av 111) har utförts av ägarna själva – då de annars riskerat att få betala dyrt för rivningen och dessutom bli ålagda dryga böter.

I östra Jerusalem är det i praktiken omöjligt för palestinier att få tillstånd till nybyggnation eller utvidgning av befintliga byggnader. Medan 35 % av området upplåtits för byggande av nya judiska bosättningar – olagliga enligt internationell lag – är 13 % avsatt för palestinskt byggande, som redan i praktiken är fulltecknat. Åtminstone en tredjedel av palestinska hem i Jerusalem saknar idag giltigt israeliskt bygglov – något som ställer runt 100 000 av Jerusalems invånare inför möjligheten att drivas bort.

Någon möjlighet för palestinier att via domstolar hindra rivningar finns knappast. Hela rättssystemet ända upp i Israels högsta domstol agerar i praktiken, som i fallet Sur Baher, som verktyg för ockupationen. Den långsiktiga strategin är helt tydligt att annektera så stora delar av Västbanken som möjligt, fördriva så många palestinier som möjligt och skapa en så långt möjligt etniskt rensad stat i hela Palestina.

Normalt brukar Israel hävda att rivna byggnader uppförts utan bygglov – någonting som alltså i praktiken är omöjligt för palestinier att få i de delar av Västbanken (”area B och C”) som helt eller delvis kontrolleras av israelisk militär. Det ovanliga i detta fall är att rivningarna sker i ett område (”area A”) som enligt avtal helt skall kontrolleras av den palestinska myndigheten (PA) – som också givit tillstånd till att uppföra byggnaderna. Motivet till rivningarna har därför denna gång angivits vara ”säkerhetsskäl” – att husen legat för nära den ”säkerhetsbarriär” som Israel olagligt uppfört på palestinsk mark, och därför skulle kunna bli tillhåll för terrorister som skulle kunna hota Israel.

Ovanligt denna gång är också att officiella FN-representanter i förväg protesterat mot planerna och att ett 20-tal diplomater från olika, framför allt europeiska, länder på inbjudan av PA besökt området och uppmanats försöka påverka Israel att ändra sitt beslut. Något som alltså inte lyckades.

Israels rivningar av palestinska hem på ockuperad mark utgör tydliga brott mot bland annat Fjärde Genèvekonventionen och Romstadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC), och är ett svårt trots mot en rad FN-resolutioner, inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016). Trots detta uteblir denna gång, liksom så ofta förr, några reaktioner från det internationella samfundet och våra regeringar i Väst. FN har utfärdat ett lamt beklagande och enligt Jeff Halper i israeliska ”Kommittén mot husförstörelser” (ICAHD) är EU:s reaktion – att politiken ”underminerar livskraften för tvåstatslösningen och utsikterna till en varaktig fred” – närmast patetisk.

Sedan starten av ockupationen 1967 har Israel förstört närmare 60 000 palestinska hem.

2019-08-15

Sommarlovet är (äntligen?) slut!


Ann Schlyter 1992

Med denna bild hälsades läsarna välkomna tillbaka efter sommaruppehållet 1992. En del känner igen sig väl i bilden, andra inte. Men visst ser det härligt ut!
   I en textruta bredvid bilden på förstasidan så skrev redaktionen att man gick ut lite löst och småtrevligt efter sommaren men sen skulle det minsann bli hårdare tag, politiskt alltså, inte fysiskt om någon oror sig.
   Samma beskrivning kan vi inte lova i år, men vi lovar att kämpa på ett tag till.
   Bilden kan också få illustrera att VB:s trettio pappersårgångar nu är digitaliserade och tillgängliga för den intresserade under rubriken "Arkiv 1975-2004" ovan.
   Välkomna tillbaka till hösten 2019 i Veckobladet önskas alla skribenter, läsare och övriga vänner!
red

Friday for Future alla fredagar


 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Minnesbilder av Joachim Lentz av Gunnar Stensson

Joachim Lentz gick bort den 4 juni i år.

Joachim Lentz var en av vänsterns viktigaste företrädare i Skåne och Sverige under mer än 50 år. Jag vill bara ge några minnesbilder av honom för att kanske kan väcka liknande minnen till liv hos er.
   Joachim Lentz var lärare i Malmö liksom jag, han på Pauliskolan och jag på Heleneholmsskolan. Han var klar och pedagogisk och djärv. Vi hamnade båda i vpk-Skånes distriktsstyrelse, han som ordförande och jag som ledamot. Lokalen fanns på Bergsgatan i Malmö, intill Arbetet. Vi brukade båda dröja kvar i respektive skolor före mötena.
   Det jag minns var framför allt den omsorg Joachim la ner på alla ärenden, i synnerhet de som rörde personer. Det fanns några sådana och han var ytterst angelägen att göra också personer som hade andra idéer än han själv rättvisa. Jag minns hans tydliga och exakta sätt att skriva – liksom att tala. Jag minns hans humor. Mötena var ofta långa och vi var trötta efter arbetsdagen i skolan. Joachim var alltid koncentrerad. Efter mötena cyklade han hem i höstmörkret. Jag reste hem till Lund med partiombuds-mannen Erik Nilsson. En partimedlem hade testamenterat en begagnad Volvo till partiet och Erik disponerade den.
   Ibland reste vi alla tre i bilen till avlägsna lokalorganisa-tioner som i Östra Göinge eller Simrishamn. Jag minns ett tillfälle i norra Skåne när Joachim råkade lägga för mycket pulverkaffe i sin kopp. Vi uppfattade alla tre valet av Ronald Reagan som ett illavarslande tecken på en ny imperialistisk epok.
   Vi träffades ganska ofta under 1980-talet, bland annat i aktioner mot Barsebäck. Joachim fortsatte partiarbetet. Själv kom jag att ägna mig åt den eritreanska befrielsekampen. I mars 1986 möttes vi en ruggig morgon vid platsen på Sveavägen där Olof Palme mördats. Ovetande om varandra hade vi anlänt till Stockholm med nattåget. Joachim var på väg till ett vpk-möte och jag till ett Eritrea-möte. Mordet hade ägt rum två veckor tidigare. Människor samlades fortfarande. Ett berg av blommor låg ute i kylan. Vi gick in på något öppet kafé. Våra respektive möten skulle inte börja förrän långt senare.
   En tredje episod inträffade några år senare på Bokkaféet mitt emot Lunds stadsbibliotek. Gunnar Sandin hade tagit initiativ till det. Karin Lentz arbetade ofta där. Jag minns en livlig diskussion mellan Joachim och Gunnar som Karin och jag sköt in en och annan kommentar i. Jag tror den handlade om ett feministiskt utspel av Gudrun Schyman.

Ur nyheterna de senaste dagarna


 

Dag 1. Olycka i en liten kärnkraftsreaktor har orsakat en explosion i Arkhangelsk i Ryssland. Inga utsläpp av farliga ämnen, och strålningsnivåerna i området är normala.
Dag 2. 2 personer rapporteras döda i olyckan, 6 skadade. Rapport om tillfällig pik i radioaktiv strålning under en halvtimme i närbelägna staden Severodvinsk. Rapporten tas snabbt ner igen.
Dag 3. Ytterligare 5 arbetare rapporteras ha dött av sina skador, samt ytterligare 3 skadade. Rosatom gör ett uttalande som säger att olyckan involverade kärnmaterial, utan närmare specificering. Människor i området börjar ställa upprörda frågor och kräver öppenhet.
Dag 4. Strålningsnivåerna i området rapporteras normala. Ingen strålning sägs ha nått resten av Europa. Sjukvårdare som behandlat de drabbade skickas till Moskva för undersökning. Enligt TASS har de fått skriva på en överenskommelse om att inte avslöja något om olyckan. Ryska miljögrupper begär att regeringen ska släppa uppgifter om det radioaktiva läckaget, men ingen mer information släpps.
Dag 5. Boende i byn Nyonoksa uppmanas evakuera.

Och så där fortsätter det. Varje gång och överallt. Mörkning, halvsanningar, relativisering och rena lögner. Låt atomåldern få ett slut, på alla plan.
Catarina Brown på Facebook 14/8

Efter skjutningarna i Nya Zeeland, USA och Norge

The Guardian  8/8 - Rebecca Solnit
Vårt ständiga krig: hur den vita manliga hegemonin brukar våld för att klänga sig kvar vid makten.  Masskjutningarna bekräftar det förtryck som är inbyggt i Amerikas ekonomiska och rättsliga system och i vår historia.
 

After the El Paso massacre, people are saying
out loud that the president is culpable.
But he is gasoline on a fire laid long before.
Photograph: Mark Ralston/AFP/Getty Images
Vi har aldrig inte varit i krig. Med vi menar jag denna kontinents kolonisatörer som förde krig först mot Nordamerikas ursprungsfolk och sedan inledde ett krig för att hålla kidnappade afrikaner i slaveri. När de officiella indiankrigen upphörde fann vi metoder att göra urinvånarna instängda och maktlösa. De metoderna var en sorts krig.

Vi inledde ett krig för att stjäla norra hälften av Mexiko, ett projekt som fullbordades 1848 med erövringen av vad som nu är Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona, en del av Colorado och New Mexico. Texas hade redan införlivats med tvivelaktiga metoder, delvis för att dess yankee-nybyggare vägrade erkänna med mexikanska lag som förbjöd slaveri. Sedan behandlade vi latinos, också de som varit här före oss, som inkräktare.

Det finns en lång historia om massakrer som svar på slavuppror och indianskt motstånd, och polisens dödande av svarta människor liksom vita mäns dödande av infödda kvinnor kan mycket väl kallas krig med andra medel. USA föddes med deklarationen ”all men are created equal”, vilket uteslöt alla kvinnor, och sedan dess har dess historia alltför ofta ägnats åt att genomdriva ojämlikhet. De aktuella masskjutningarna, orsakade av rasism och kvinnohat, är ett mer extremt sätt att förstärka det förtryck, som är inbyggt i våra ekonomiska och rättsliga system, och kan vara orsakat av panik över att de systemen inte längre räcker till för att hålla folk undertryckta.
Översättning Gunnar Stensson
Läs mer! Läs hela artikeln i The Guardian

Boktips
Två av Solnits böcker finns på svenska: Det avlägset nära och Gå vilse. En fälthandbok, båda på Daidalos förlag.

 

Kommentar
När jag som en förberedelse inför USA:s  presidentval läste Björn af Kleens roliga bok Amerikaner lärde jag för första gången känna samhällsdebattören Ta-Nehisi Coates, författare till Vi hade makten i åtta år. Och när jag läste den såg jag varifrån Rebecca Solnit hämtat mycket av sin skarpa samhällskritik. Jag såg också att Björn i inledningen till artikeln om Coates hämtat ett nästan ordagrant referat av ett hetsigt samtal om rasism mellan Coates och Obama ur Coates debattbok. Så inspirerade tre profilerade debattörer varandra. Läs gärna Björn af Kleen och Ta-Nehisi Coates också! 

Trygga anställningar – slopa allmän visstid!

Motion till Lunds kommunfullmäktige 2019-08-13
Allmän visstid är en otrygg anställningsform där arbetsgivaren utan sakliga grunder kan låta bli att erbjuda fast anställning. Den siste mars 2019 hade Lunds kommun 978 månadsavlönade och 152 timavlönade med anställningsformen allmän visstid.
   Vänsterpartiet är medvetna om att det i perioder är nödvändigt att ta in vikarier i så väl offentliga som privata verksamheter. Det kan exempelvis röra sig om att täcka upp för någons föräldraledighet eller sjukskrivning men också om att hantera tillfälliga arbetstoppar. Men oavsett vad det är som är orsaken är det vår uppfattning att arbetsgivaren alltid ska motivera varför det tas in en vikarie istället för att ge någon en fast anställning. Fasta anställningar ska fortsatt vara det normala på svensk arbetsmarknad.
 

 

Vänsterpartiet driver på nationell nivå att anställningsformen allmän visstid försvinner, det kan göras genom en enkel lagändring. Detta är en central fråga eftersom anställningsformen är alltför vanligt bland exempelvis unga kvinnor. Otrygga jobb innebär att den arbetande blir än mer utlämnad till arbetsgivaren. Det är svårare att larma om dålig arbetsmiljö eller dålig verksamhet om du inte vet om du får stanna kvar. Otrygga jobb försvårar facklig organisering och ger i längden både sämre arbetsmiljö och en sämre välfärd. Sexuella trakasserier har visat sig vara dubbel så vanliga för unga kvinnor på arbetsmarknaden om man arbetar under otrygga anställningsformer. Så kan vi inte missköta skattepengarna!
   Våra gemensamma skatter ska gå till en bra välfärd där personalen har bra villkor och möjlighet att utvecklas. Då måste allmän visstid bort. Fram till att denna förändring blir verklighet nationellt är det nödvändigt att offentliga arbetsgivare går före och slutar använda otrygga anställningsformer som allmän visstid. En sådan reform skulle även innebära att Lunds kommun blev än mer attraktiv arbetsgivare som skulle få lättare att både behålla och rekrytera personal.

Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta
att Lunds kommun inte skall använda allmän visstid som anställningsform.
Helena Falk & Jesper Sahlén Vänsterpartiet

Den stora omprövningen av Gunnar Stensson

All kunskap, alla värden, alla mål, all historia måste omprövas. Allt vetande måste ses ur nya perspektiv, antropocens perspektiv. Människan har makt att förändra världen, men varje förändring leder till kedjor av konsekvenser eftersom det livsuppehållande jordsystemet består av en oändlig mängd undersystem som balanserar varandra.
   Klimatperspektivet måste styra varje lokalt beslut om stadsplanering och kommunikationer. Varje enskild individ måste ta ansvar. En fjärils vingslag i Lunds stadspark kan leda till en orkan i Florida
   Klimatet blir varmare, en eller två grader. Ökar värmen med 3 grader innebär det katastrof. Det är en oförutsedd konsekvens av att vi för ett par hundra år sedan började förbränna fossil som under miljontals år lagrats under jorden. Vi vet att förbränningen av fossil måste upphöra, men i stället ökar den hela tiden. Förra året var förbränningen större än någonsin tidigare. När inlandsisar och glaciärer smälter blir nya fossila lager tillgängliga för pollutokraterna, de mäktiga nedskitarna, med Trump i spetsen.
   Häromdagen offentliggjorde FN:s klimatpanel en rapport om den genomgripande omdaning av all markanvändning som är nödvändig och krävde stopp för bekämpningsmedel, konstgödsel, plöjning och harvning, köttproduktion och i stort sett allt industriellt jordbruk, och i stället återplantering av skog och anläggning av våtmarker och torvmossar.
   Världsekonomins makthavare, Exxon, Shell, Monsanto och allt vad de heter satsar miljarder på att stoppa de nödvändiga samhällsförändringarna så att de kan fortsätta sin jakt på kortsiktig profit, nu i de nya områden som frilagts vid polerna till följd av havsuppvärmningen.
   Först nu är alla (även förnekarna) medvetna, men kunskapen har funnits under lång tid. Koldioxidhalten i atmosfären började mätas 1957 i den så kallade Keeling-kurvan, som stigit oavbrutet sedan dess. Romrapporten Tillväxtens gränser kom 1972. För ett par dagar sedan passerade vi gränsen för årets förbrukning av jordens resurser.
 
Keelingkurvan klättrar till ny rekordnivå

Keelingkurvan är döpt efter den amerikanska geokemisten och oceanografisten Charles David Keeling (1928-2005), som var den som inledde mätningarna på toppen av berget Mauna Loa i Hawaii år 1958.
Han var också den som först uppmärksammade världen på människans möjliga påverkan på växthuseffekten och på den globala uppvärmningen.
Många forskare menar att man, för att hålla den globala uppvärmningen på en säker nivå, bör hålla sig under 350 PPM, något som dock överskeds 1987.
   

Vetenskapsmän inom alla forskningsområden har i årtionden arbetat med de nya perspektiven.  Det har givit upphov till en bred litteratur, mest engelskspråkig men också på svenska, som Sverker Sörlins Antropocen, Alf Hornborgs Myten om maskinen och Clive Hamiltons Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen.
   Ämnet ekonomi, som snarare är en kapitalistisk ideologi än en vetenskap, är i omedelbart behov av förändring eftersom det påverkar de styrandes beslut.
   Förra året tilldelades den amerikanske ekonomen William Nordhaus riksbankens pris i ekonomi till Nobels minne för sin forskning som lett till slutsatsen att en temperaturhöjning i atmosfären på tre grader är ekonomiskt optimal. Därmed visar han, och prisutdelarna, ofrivilligt hur verklighetsfrämmande hela den ekonomiska ”vetenskapen” med sina dogmer om privatisering, marknadsstyrning och tillväxt är.
   Men revisionenen av det ekonomiska tänkandet är på gång. Pikettys Kapitalet och Branco Milanovics Global ojämlikhet är ett par exempel.
   Världens historia måste skrivas om, i synnerhet de avsnitt som handlar om den industriella revolutionen som ledde till att miljontals slavar kidnappades från Afrika och tvingades arbeta på bomullsfälten i Amerika, vilket gav upphov till rikedom i USA och Storbritannien med dess ångmaskiner och mekaniska vävstolar, folkmord i Afrika och förödelse och fattigdom i Indien.
   Rebecca Solnits artikel Vårt ständiga krig på annan plats i VB är ett exempel på den omvärderingen.
   Forskare läser världs-litteraturen med nya ögon. Piketty och Milanovic hänvisar till Proust och Balzac. Andreas Malms The progress of this storm använder Joseph Conrads roman Seger som ram för analysen av kapitalism och miljöförstöring.

Själv måste jag – som alla andra - ompröva tankar, handlingar, erfarenheter och attityder. Efter det andra världskriget inleddes den stora accelerationen mot och över tillväxtens gränser. Jag var tolv år då. Atombomben över Hiroshima markerar enligt många inledningen till antropocen, människans tidsålder, då människan på gott och ont grep makten över jordens framtid. Allt som skett under de snart 75 år som gått sedan dess har gjort avtryck i mitt medvetande, avtryck som jag måste omtolka ur antropocens perspektiv för att söka ny tillhörighet med livet och allt levande.

Stoppa Israels byggande! av Gunnar Olofsson

Den israeliska regeringen har givit klartecken för byggande av ytterligare över 2 300 illegala bostäder på det ockuperade Västbanken. I april i år godkändes 3 659 bostäder. Enligt den israeliske premiärministern, Benjamin Netanyahu, är målsättningen en total och evig kontroll av hela det område som av en klar majoritet av världens stater, inklusive Sverige, erkänts som den självständiga staten Palestina. I nuläget lever över 650 000 israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark.
 

 
”Ingen bosättning eller bosättare kommer att tvingas bort” förklarade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu inför entusiastiska ockupanter under en promenad nyligen i den illegala bosättningen Efrat. ”Det är över... Vad ni gör här är för alltid”. Netanyahu har också lovat att på sikt etablera ytterligare 8 250 bostäder bara i Efrat.

Samtidigt rivs palestinska hem och människor fördrivs. Den 22 juli jämnade Israels armé 8 byggnader i Sur Baher utanför Jerusalem med marken, något som omedelbart ställde 17 personer, inklusive barn, på bar backe. Totalt berörs omkring 350 personer av rivningarna, och runt 100 hus i området står under rivningshot. Beduinbyn Khan al-Ahmar planeras att förstöras för att ge plats för en israelisk utbildningsenhet.

Från 2009 när FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) började sin registrering och fram till 2015 förstördes i snitt 6 palestinska byggnader per månad i Jerusalem av Israels armé. Åren 2016 till mars 2019 ökade antalet påtagligt till 14 per månad för att i april i år nå 63 – det högsta antalet rivna byggnader hittills på en enda månad. Motiveringen är oftast att byggnaderna saknat israeliska bygglov – något i stort sett omöjligt att erhålla. Omkring 100 000 palestinier i östra Jerusalem lever därför under hotet att fördrivas.

Israels politik av ockupation, kolonisering och fördrivning utgör klara brott mot Fjärde Genèvekonventionen, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ett stort antal internationella konventioner och FN-resolutioner – inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016) som inte ens USA röstade emot.

De aktuella byggplanerna har mycket riktigt också dömts ut av såväl FN:s specielle koordinator Nickolay Mladenov och Storbritanniens utrikesminister Dominic Raab, medan EU pliktskyldigt konstaterat att ”all bosättaraktivitet är illegal enligt internationell lag” och att man ”förväntar sig att de israeliska myndigheterna fullt ut möter sina skyldigheter som ockuperande stat” – något som man uppenbart inte gjort och inte planerar att göra. Med den amerikanska Trump-administrationen bakom ryggen är tvärtom så att de israeliska politikerna av allt att döma är övertygade om att de kan göra i stort sett vad de vill.

Men även om man får räkna med att USA blockerar alla verkningsfulla beslut i FN finns andra vägar att gå:
 • Sverige kan och måste försöka övertyga EU om att tills vidare upphäva det förmånliga handelsavtalet mellan Israel och EU – ett avtal som för övrigt kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2).
 • Sanktioner kan införas och israeliska krigsförbrytare efterlysas i svenska domstolar.
 • Israel kan portas från deltagande i schlagerfestivaler, fotbollsturneringar och idrottstävlingar inom Sverige och EU.
 • Israeliska produkter från bosättningarna kan och måste stoppas.
 • Vetenskapligt och kulturellt utbyte med Israel kan och bör läggas på is.
 • Det militära samarbetet med, och vapenimporten från, Israel måste stoppas och den svenska militärattachén i Tel Aviv hemkallas

Om den svenska regeringen inte genomför någon av dessa eller andra tydliga åtgärder för att få stopp på det israeliska byggandet på ockuperad mark blir tyvärr slutsatsen att man inte tar situationen i Palestina på allvar - eller att man är för feg för att agera. I båda fallen är i så fall läget mycket tragiskt.

2019-06-14

Sommarlov, på återseende den 16/8


Sommar vid Höjeå

Dags att ta lite ledigt! Veckobladet tar traditionsenligt ledigt på sommaren Så här har ni terminens sista blad.
   Om sommaren bjuder på någon inomhusdag så kanske en titt i VB:s digra arkiv kan bli aktuellt. VB:s 70-, 80- och 90-tal är nu digitaliserat och finns tillgängligt i pdf-format. Kanske de sista åren före nystarten 2005 också hinns med under sommaren, det beror som sagt på. För att påminna om hur det var så tar jag fram några artiklar som är 10, 20, 30 eller 40 år gamla i det här numret. Det är artiklar ur det sista numret innan sommaren de åren.
   Eftersom den årliga budgetdebatten som numera hålls vid den här tiden, närmare bestämt idag när detta skrivs, hölls sent på hösten i den grå forntiden så har några höstartiklar om budget och hur det är att besöka kommunfullmäktige också slunkit med.
   Återstår bara att önska läsare, skribenter och alla andra en Underbar Sommar! Vi ses igen i den här formen den 16:e augusti.
red

Friday for Future alla fredagar

 Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
 

Kära blockadbrytare och Palestinavänner!

Ship to Gaza förbereder sig för att nästa år, år 2020 då situationen i Gaza enligt FN blir obeboeligt och 10 år efter Mavi Marmara, åter igen segla mot Gaza i ett nytt försök att bryta den illegala blockaden och även bryta tystnaden om Gazas situation.
   För detta behöver vi åter igen väcka opinion och skramla pengar för att tillsammans med Freedom Flotilla köpa en stor båt.

Därför initierar vi i år med kampanjen ”Ship to Gaza i hamn”, för att under två veckor segla vid västkusten från Stenungsund och norrut. Kampanjen startar den 2-3 juli till och med den 17 juli, rutten bestämt inom kort. Båten utgår ifrån Göteborg och den som vill/kan är välkommen att ansluta där.
   Vi genomför detta med en lånad båt, och vi behöver frivilliga insatser, din hjälp att rusta upp båten så snart som möjligt, med arbetsinsatser såsom snickeri, el, VVS, etc. Finns du i närheten och kan/vill avsätta tid att hjälpa oss kontakta collan@staiger.se 
   Vill du ansluta till kampanjen och segla olika etapper, anmäl dig till mig jeaescanilla@gmail.com, båten har plats för ca 10 personer. Välkommen, vi behöver dig aktivist som kan dela ut flygblad, skramla och dig sjökunnig som kan ingå i besättningen.
   Mer detaljerad information kan du få om du mejlar collan@staiger.se eller mig jeaescanilla@gmail.com 

Tillsammans lyckas vi segla igen mot Gaza, och utmana Apartheids staten Israel!