Årsmöte

i vänsterpartiet Lund
Lördagen 9 februari 2008
Tid: kl 10.00
Plats: IOGT NTO:s lokal på Bantorget 5
Vänsterpartiets medlemsmöten är öppna för alla intresserade.

Årets första Rosa Parks kafé i Malmö

Föredragshållare: Emma Johansson
Ämne: Implementeringen av FN-resolutionen 1325 i Sverige - kvinnor, fred och säkerhet.
Vi avslutar årets första Rosa Parks kafé med ett möte för att kunna vidareutveckla idéer som framfördes i planeringsmötet den 23/1.
Tordsdag 14 februari kl. 18.00
Bokcafé Liberté, S:t Gertrudsgatan 4C

Så drabbar skolpengen och nedskärningarna Klostergårdsskolan

Politikerna i fullmäktige möter allmänheten i en skolpolitisk debatt i Kultur- och Fritidsnämnden lokal i Klostergårdens centrum torsdagen den 14 februari klockan 19 till 21.
Välkomna till en hjärtlig debatt!
Klostergårdens byalag

Mot koldoixidutsläpp av Demokratisk Vänster

Med hänvisning till behovet av akuta åtgärder för att minska koldioxidutsläppen menar Demokratisk Vänster i en motion att Lund bör tillsätta en politisk styrgrupp, en ”klimatkommission”, som ges i uppdrag att:
1. granska hur utvecklingen i Lund förhåller sig till de uppsatta målen i LundaEko och LundaMats,
2. kartlägga hur stor ökning av växthusgaser planerade stora infrastruktur- och verksamhetsprojekt alstrar
3. pröva om de beslutade målen behöver skärpas med tanke på den accelererande globala uppvärmningen
4. föreslå snabbt verkande åtgärder och finansiering av åtgärderna för att nå målen
Läs hela motionen»

Från Kulturcentralen

The Tossers (US)
på KB, Bergsgatan 18, Malmö fredag 8 februari kl18:30
Läs mer

Oomaigoosh
Det nya Malmöbandet som hyllar den persiska sångerskan Googoosh, på Jeriko, Spångatan 38, Malmö 8 februari kl. 19:30
Läs mer

Musikalen PIPPIN för första gången i Sverige!, 8, 10 och 12 februari på Heleneholmsgymnasiets aula, Munkhättegatan 1, Malmö
Läs mer

Klas Klättermus
Klassisk familjemus-ikal! 8-24 februari på MAF Scen 3, Spångatan 20, Malmö
Läs mer

Donkeyshot
picknickteater på Victoria, S Förstadsgatan 18, Malmö 8/2 kl. 19:30
Läs mer

Prunes - Tour de France
picknickteater på Victoria 9/2, kl. 19:30
Läs mer

Bortbytingen
Moomsteatern gör Selma Lagerlöf! på Södra Teatern, Folkets Hus, Olof Palmes plats 1, Malmö, sön 10 feb kl. 15:00
Läs mer

Familjekonsert, Arga Damen och
Andra Djur
På Palladium, Södergatan 15, Malmö 10 februari kl. 15.00
Läs mer

Kronvittnet (Swiadek koronny)
Sverigepremiär! Endast en föreställning. På Biograf Panora, S:t Gertrudsgatan 4, Malmö, 10/2 kl 16.00
Läs mer

Tower Of Power (US)
KB söndag 10 Februari kl. 20:00
Läs mer

Georg & Sarah Riedel
picknickteater på Victoria 12/2 kl. 19:30
Läs mer

Shi vilken graj
Ungdomsarrangemang med standupkomedi, improvisationsteater, Hiphop och en massa annat, 13/2, 13/3 och 9/4 på Jeriko kl. 19.00-23.30
Läs mer

Svensk tenn, Varanteatern
13-16 februari på Inkonst, Bergsgatan 29, kl. 19:00
Läs mer

Alla barnhjärtans konsert
På Palladium 14 feb kl 19:30
Läs mer

För tidiga vårkänslor av Lucifer

I förra veckan hörde jag koltrasten sjunga för första gången i år och i går var det fullt ös i råkkolonierna på Helgona- backen. Vi går förmodligen mot en ljusnande tid, om än inte i alla avseenden. Lågkonjunkturen är så sakta på gång och den lär inte hejdas av de restriktioner klimatkrisen kommer att tvinga fram. Stimulans är ordet, president Bush delar nu i fullt Keynesiansk anda ut pengar till alla alltmedan riksbankerna sänker räntan.
Apropå stimulans kommenterar den sympatiska journalisten Barbara Ehrenreich (Barbara’s blog) läget: ”Med allt tal om hur den ska stimuleras så skulle man kunna tro att ekonomin är en jättestor clitoris.” Nu fullföljer hon tyvärr inte med fler sexuella metaforer utan försöker mest göra upp med begreppet ”ekonomin”, något som är så långt från verkligheten att man är tvungen att för den senare tala om ”den reella ekonomin”.

Nytt barnvagnsmode
I nyhetsfloden har jag annars mest fastnat för det nya häftiga barnvagnsmodet. Det är slut med de rickiga kärror man drog omkring med förr. Det som gäller är avancerade sportmodeller, en sorts barnvagnarnas stadsjeepar. Det senaste är att de nu också har en lattehållare där man behändigt ställer ifrån sig den långsmala kaffemuggen medan man trycker i sig den degiga jättemuffinsen.
Jag tror det blir årets nya svenska ord: lattehållare.
Visst, den amerikanska valrörelsen inför presidentvalet är en utomordentlig show som har det mesta: pengar, tårar, karisma, ja rentav lite politik emellanåt. Vi är många som följer den och ibland vet vi väl inte om det är verklighet eller en TV-serie, West Wing eller vad den kan heta. Jag vill med det här på intet sätt förstöra glädjen eller spänningen.
Men risken finns att man börjar knyta förhoppningar till den ena eller andra utgången. Jag vill verkligen varna för det. Många hyggliga liberaler trodde att Bush skulle hålla USA hemma och föra lite stillsam frikyrklig politik och det fanns socialdemokrater som trodde att Bill Clinton på sin tid skulle bedriva klassisk socialdemokratisk politik. Vad Bush gjorde vet alla och Clinton var den store nerskäraren av amerikansk Social Security, dvs. generell välfärdspolitik. Då har jag ändå inte dragit min vanliga historia om hur vi 1964 knöt förhoppningar till LBJ i motsats till den hemske Barry Goldwater.

Strukturerna!
Hilary Clinton och Barrack Obama är emot Bush och vill säkert avsluta Irakkriget, förmodligen med äran i behåll, vilket brukar betyda några år extra. Men det avgörande är strukturerna kring dem. Om man tittar på gruppen av utrikespolitiska rådgivare kring dem består kärnorna i båda fallen av ett halv dussin generaler och amiraler. På Hilarys sida tillkommer sedan namn som Leslie Gelb, Strobe Talbot, Madeleine Albright, ingen av dem någon duvunge precis, medan Obama kan räkna in Zbigniew Brzezinski och Richard Clarke bland de sina. Det är inget konstigt eller elakartat i det. Det är den amerikanska världsmaktens ledare som ska väljas och det är på det här sättet man får kontinuitet. Det är en kontinuitet som fanns också i övergången från Clinton till Bush: också under Clintons period skickades det ut straffexpeditioner med bombplan när något inte passade världsmakten. Jag ska inte förneka att Bush var lite dummare och mer ideologiskt driven. Men amerikansk utrikespolitik kommer att ligga tämligen fast vad som än händer. Vinner McCain blir det väl hundratusen man till i Irak, visst, det kommer att förlänga plågan ungefär som när Nixon vann 1968 när Vietnamkriget skulle kunna avslutats. Personligheterna har förvisso en roll i historien, men de verkar inom strukturer.

Bryt borgarväldet i Lund!
Om man åter vänder blickarna mot Lund kan man bara notera det för varje vecka försämrade läget för borgarna. Jag gissar att de snart börjar känna det rent fysiskt, som en matthet i knäna. Det handlar om folkstämningen, vad som sägs på kafferaster och på insändarsidor, vilka protestlistor som är på gång. Det handlar inte om att oppositionen har varit speciellt framgångsrik. Nej det jag talar om är den vanliga medelklassen i Lund, med barn på dagis och i skolan, en grupp med stort självförtroende och stor politisk styrka när den väl tas i anspråk. Jag känner igen stämningen från tidigt 80-tal. Resultatet då blev parollen ”Bryt borgarväldet i Lund” och så småningom ett regimskifte. Jag har goda förhoppningar inför 2010.
Lucifer

Klarar Skånes tågstrategi 40 procent av Gr

Skånetrafiken har kommit med ett ambitiöst dokument, en strategi för tågtrafikens utveckling tretti år framåt. Det är i princip glädjande tankar. Författarna vågar inte räkna med att de senaste årens våldsamma expansion håller i sej, men även med en måttligare ökning kommer trafiken att fem–sexfaldigas till år 2037. Det låter mycket, men rapporten påpekar att man i Zürich redan är uppe i motsvarande mängd kollektivresor per person och år.
För Lunds del finns det några positiva ting att peka på. När Citytunneln under Malmö har öppnats 2011 blir tågen dit fler, och inte minst direkttågen till Köpenhamn. Därtill blir det tågtrafik hela natten. Som bekant ska Lunds station rustas upp, delvis med kommunala pengar. Utredarna menar att vi får bereda oss på att kommuner och län/regioner tar ett större ekonomiskt ansvar för tågen i framtiden, och i ett historiskt perspektiv är detta inget nytt – närmare två tredjedelar av det svenska järnvägsnätet byggdes med icke-statliga medel och med kommunerna som de stora finansiärerna.
Negativt är däremot att planen tiger om det gamla kravet på en hållplats vid Klostergården/Källbymölla. Med fyra spår till Malmö blir en sådan möjlig, och resandeunderlaget för den har vuxit, inte minst genom glasmästare Paulssons arena. Här finns utrymme för kommunen att deklarera sin vilja att bidra till hållplatsens etablering, ungefär som Malmö nyss har förklarat sej villigt att betala ett extra spår ut från Hyllie.
Vänsterpartiet i Skåne har yttrat sej över planen under ett tidigare skede och det är positivt – de flesta partier har avstått från möjligheten. Dock har yttrandet en voluntaristisk (”vi kan bara vi vill”) prägel. När planförfattarna utmålade ett antal trender i samhället som kunde påverka järnvägens förutsättningar löd v-kritiken att det inte bara gällde att passivt förhålla sej till trenderna utan att påverka samhällsutvecklingen. Visst, men det finns stora skeenden – världsbefolkningens tillväxt, urbanisering, internationell migration och en hel del annat – som skånska politiker inte kan göra så mycket åt.
Vettigare är den starkare betoning som v vill ge åt nya spårvägar, något som rapporten behandlar mycket knapphändigt. Med spårvägsteknik kan spårtrafiken blir betydligt mer yttäckande, det vill säga att många fler kan få nära till en hållplats. Det sker i någon mån på bekostnad av hastigheten, men spårväg är också betydligt billigare att anlägga än ny järnväg.
De senaste klimatpolitiska signalerna ger stöd åt resonemanget. Miljöminister Carlgren och Maria Wetterstrand (mp) har ju antytt att målet för Sveriges reduktion av växthusgaser blir 35–40 och inte 20 procent. I så fall krävs en enorm omläggning av hela trafiksystemet, och exempelvis måste många fler orter – Sandby, Veberöd, Genarp för att ta några exempel från Lunds kommun – få miljövänlig kollektivtrafik (principbeslut om Dalby föreligger redan). Då gäller det att utnyttja pengarna maximalt.
I den fortsatta politiska behandlingen av tågstrategin bör därför realistiska politiker kräva att det utarbetas en alternativ strategi som utgår från de andra och dystrare förutsättningar som formuleras av de initierade klimatforskarna.
Gr

Hej och hå uti Skåne vi vill gå av Älvräddare

För något år sedan stoppades transporten av ett uttjänt franskt hangarfartyg till Indien. Fartyget, eller det som var kvar av det, skulle till Indien för att huggas upp. Fartyget var fullt av asbest och andra farliga material. Först efter sanering kunde transporten återupptas.
För någon vecka sedan fick jag se en med mobil tagen film från en fabrik i Asien, troligtvis Kina. Ett antal arbetare sitter inne i en stor press där deras uppgift var att lyfta in material och efter det att pressen tryckt ner lyfta ut de färdiga produkterna. Problemet i detta fall var att det fria utrymmet som var kvar när den övre presshalvan gick ner var så begränsat att arbetarna fick böja sig mer eller mindre beroende på hur långa de var. Det är lätt att förstå vad som inträffar när en person kommer i otakt, ej hinner. I västvärlden är naturligtvis matning och utplock mekaniserad.
Bilderna beskriver den ena sidan av relationen mellan västs utvecklade ekonomier och de ekonomier vi tidigare benämnde underutvecklade. Den kan också beskrivas som relationen mellan centra och periferi. Periferin står för arbetskraftsintensiv produktion och råvaror.
Det kapitalstarka centra styr över den beroende periferin. Detta förhållande är sedan länge känt inte minst inom vänstern.
En liknande relation mellan centra och periferi kan också ses på nationell eller regional nivå.
Norrland levererar råvaror och många av jobben finns i gruva och i skog. Men här försvinner
insikten. Att de norra delarna av landet, lappmarkerna och Tornedalen egentligen är ickesvenska områden med ett ursprung i en annan kultur vill vi inte inse. När ryssarna förhandlade om fred efter kriget 1809 ställdes krav på de norra delarna eftersom de inte sågs som svenska områden.

Idag hörs allt fler röster om utbyggnad av de sista älvarna i norr och man känner igen mönstret alltför väl. I det välutbildade Lund demonstreras för att skydda miljön kring en bäck kallad Höje å. Samtidigt propagerar andra för att torrlägga Kalixälven med det helt unika Jockfallet och forsarna i Pahakurkio. Ingen i den gröna vänstern opponerar. För oss i Skåne är vattenkraft ren energi. Att lösningen med vattenkraft är kortsiktig och att en förändring framförallt kräver begränsning och återvinning vill ingen se.
Den lille lundensarens perspektiv är sannerligen begränsat. Låt oss gå ut och ströva på ett Österlen utan gruvor och dagbrott, dricka lite vin och glömma att en stor del av våra exportintäkter leder till kalhuggna skogar, slagghögar och döda stendiken långt från Lund och Skåne.

Alla förlorar av Gunnar Stensson

Lars Hansson är demokrat. För honom är alla barn lika och ska ha likadan skolundervisning. Alltså ska de ha lika stor skolpeng. Alla skolor är också lika. Alltså ska de ha samma ekonomiska villkor. Tre skolor har enligt Lars Hansson varit orättvist gynnade: Klostergårdsskolan, Vikingaskolan och Svenshögskolan. De har stor andel elever med utländsk bakgrund. De ska därför ha extra stora nedskärningar, särskilt Vikingaskolan och Klostergårdsskolan som ska ner till Svenshögsskolans ekonomiska nivå.
Olika kultur på olika skolor tolereras inte. Klostergårdsskolan ska inte ha betalt för sitt integrationsarbete, sin internationella vecka, sina många priser, sina engagerade föräldrar och sina internationella kontakter.
Varje elev är en peng. Minskar antalet med tio som på Klostergårdsskolan kostar det femhundratusen kronor. Tillsammans med bortfallet av tilläggsresursen för elever med utländsk bakgrund leder det till att fem lärare flyttas. Kontinuitet och kontakt med elever, föräldrar och kollegor är ovidkommande. Lärare är lika lika som elever. Flytta dem bara.
Hemspråkslärare är inte heller individer. Modersmålsundervisningen köps per lärartimme. Om det finns pengar. Det har knappast Klostergårdsskolan efter att ha berövats en femtedel av sina resurser. Så kan hemspråkslärarna rationaliseras bort på grund av minskande efterfrågan.
Lunds skoltjänstemän, som till skillnad från politikerna på heltid arbetar i skolans tjänst, betraktas uteslutande som en förlustpost.
- Minskad administration ger mer pengar till verksamheten, säger Tove Klette. Skolpengsreformen ger vinnare och förlorare. Förlorarna är i detta fall elever i behov av extra resurser (dyslexi, andra funktionshinder och språksvårigheter på grund av utländsk härkomst). - Men det brukar sätta sig efter hand, påpekar hon. Väljarna glömmer.
Lars Hansson och Tove Klette har missat gymnasieskolans fördelningssystem som också bygger på antalet elever per program. Men där vet man att undervisningen kostar olika beroende på elevernas olika förutsättningar och val och medlen fördelas per undervisningsenhet, inte per elev. Så uppnås organisatorisk stadga
Lars Hansson och Tove Klette är välkomna till den skolpolitiska debatt som Klostergårdens byalag anordnar den 14 februari.
För Klostergårdens byalag
Gunnar Stensson, sekreterare

Det fria ordet av Gunnar Stensson

Censur på Sydsvenskan?

Sydsvenskans insändarredaktion ville inte införa ovanstående insändare med motiveringen att den fått in en sån massa insändare om skolpengen. Jag svarade att jag var nöjd; min medverkan kunde tänkas vara kontraproduktiv. Jag föreslog att de i stället skulle samla ihop mängden av insändare från lärare, föräldrar osv i ett block. Jag hoppas de gör det, men hittills har det inte skett.
Reportaget om Klostergårdsskolan i söndagens Sydsvenska har upprört allianspartierna. Möjligen har de hört av sig och utövat påtryckningar.
Under de senaste sju veckorna har jag fått ytterligare tre insändare refuserade. De har visserligen tryckts i andra tidningar, så det opinionsbildande syftet har uppnåtts. Men jag har hört att samma sak också hänt andra personer med vänster- och miljöinriktning. Många menar att det skedde en tydlig attitydförändring på insändarredaktionen för cirka två månader sedan. Kan det vara fråga om en ny policy? Det drabbar i så fall främst Sydsvenskan som förlorar i läsvärde.
Det skedda är i varje fall en tankeställare, i synnerhet som nya EU-direktiv hotar Skånska Dagbladets framtid. Tidningsmonopol för Sydsvenskan i Lund, Malmö och stora delar av Skåne skulle med säkerhet leda till en utarmning av det fria ordet.
Man påminns om vikten av att ha tillgång till egna kanaler, som Veckobladet. Dess betydelse kan växa i ett hårdare medieklimat. Skulle vänsterpartierna inte kunna subventionera den för att ekonomiskt stärka den? De skulle samtidigt kunna utvidga och systematisera sin medverkan t ex genom att ha ett bestämt utrymme för respektive v, mp, s och dv. Det skulle innebära värdefulla politiska samordningseffekter. I så fall skulle tidningen också kunna marknadsföra sig själv bättre, dels inom partierna och dels utåt.
Gunnar Stensson