2011-03-11

Grattis


                                                                                 Foto Lars Borgström

 Veckobladets utgivare och redaktör Göran Persson flyr sällan fältet. Denna vecka har han gjort ett undantag och sökt sig till smältdegeln vid Times Square och Apple Store på 5:e Avenyn för att i lugn och ro fylla 60 år.
Veckobladet gratulerar och fortsätter med den regelbundenhet Göran gjort till sin att komma ut även denna vecka, till alla läsares fromma.

Redaktionen








Jonas Sjöstedt till Lund

Måndagen den 21 mars kl 19.00 talar Jonas Sjöstedt om klimatfrågan och miljöekonomi på ett offentligt möte på Marthas café på Stadsbiblioteket på St Petri Kyrkogata. Jonas Sjöstedt har tidigare varit parlamentariker i EU-parlamentet och är nu riksdagsman för Vänsterpartet. På mötet medverkar också rapparen Behrang Miri och Nita Lorimer, regionpolitiker för (v). Dessutom blir det fika, frågor och diskussion.

Lär känna din närmiljö

Klostergårdens byalag och ABF inbjuder till en serie söndagspromenader i landskapet runt Klostergården och södra Lund.
Ciceron Gunnar Stensson.

Söndagen den 13 mars
Vi går till Sankt Lars kyrkogård. Där finns mycken lokalhistoria dold.
Samling vid entrén till Källbybadet klockan 14. Medtag gärna kamera. Promenaden är möjlig att genomföra för rörelsehindrade.
Söndagen den 20 mars
Vi går till Knästorp. Vårt tema är gränser, barriärer och små dolda naturreservat.
Samling vid Vårdcentralen Sankt Lars klockan 14. Promenaden kan genomföras av rörelsehindrade.
Söndagen den 27 mars
Vi går i Stadsparken. Tema: Vad händer med parken inför hundraårsjubiléet?
Samling vid Helgeandskyrkan i Klostergården klockan 14. Promenaden kan genomföras av rörelsehindrade.

En liknande serie söndagspromenader genomförs i april, maj och juni.

Kommentarer i tiden. Av Lucifer



Min gissning är att Håkan Juholt valts just därför att han inte har förekommit i spekulationerna och att folk inte har tagit ställning för eller emot honom. Han har löst valberedningens problem. Jag har hört honom tala och han verkar allmänt förnuftig och main-streamig. Det är aldrig fel med en trygg dialekt.




Försvarspolitiker?

Däremot är hans insatser som försvarspolitiker inte de bästa. Avvecklingen av det svenska försvaret är väsentligen militärens eget verk, men det hade ju inte behövt bli så dyrt och utdraget med JAS och gud vet allt. Partierna sätter i regel sina sämsta eller ibland oprövade kort i försvarsberedningar och resultatet blir därefter. Ingen svensk försvarspolitiker de senaste femton åren har visat förmåga att stå upp mot militären eller driva en egen linje. Det skulle i så fall vara Roine Carlsson, men det var längre sen. Wilhelm Agrell har börjat rota i skiten och exponerat hur det gått till men ännu har ingen tagit det politiska ansvaret.



Ett gäng på nergång

Det var med trumpetfanfarer och fladdrande fanor Moderater och Folkpartiet påbörjade sin kommunalpolitiska gärning efter senaste valet. De hade ju inte bara försvarat sin ställning utan stärkt den.

De greps helt enkelt av övermod, kan man säga. Väldiga höjningar av de egna arvodena – hur var det nu, kommunalrådet Helmfrid (m) nådde med sina 24 procent högst i landet vad gäller lömehöjning? Och varför? Den nuvarande borgerliga uppsättningen måste väl vara den svagaste uppsättning personer borgarna har ställt på benen sedan fyrtio år.Jag tror att de kommer att få fyra (nu bara tre och ett halvt) svåra år av lidande.

Fastighetsskandalen är ett tecken. Här stryker borgarna i sina budgetar metodiskt fastighetsunderhållet. ”Det beror på finanskrisen” säger Helmfrid när förskolorna är så ruttna så de måste rivas. Nej, det beror på att man vill behålla sin sänkta skatt. Lund har en dålig kommunal ledning.

USA: Hellre stabilitet än demokrati i arabiska nyckelområden. Av Gunnar Stensson

USA försöker övertala representanter för folkresningarna i Bahrain och Marocko att förhandla med de nuvarande statscheferna om en ”begränsad regimförändring”.

En tjänsteman i State Department uttrycker det så här: ”USA föredrar stabilitet framför majoritetsstyre. Bahrain är alltför viktigt för att förlora.”

I Bahrain handlar det om USA:s femte flotta, den viktigaste militära enheten i kampen om Mellanöstern.

En krönika 8 mars. Av Stig Henriksson

(först publicerad i VLT 8 mars)

Den gamle bruksarbetaren kisade misstroget mot mig och sa med skepsis på varje stavelse: ”jaså, så nu har ni blivit ett feministiskt parti”.

Året var 1997 och han, liksom många andra, hade problem med ett sådant begrepp. Var män alls välkomna i ett sådant parti? Vad betydde det egentligen?

Efter en stunds resonerande hittade vi en gemensam ingång. Hans barnbarn och mina två flickor hade följts åt genom förskola och de första skolåren.

- Så hur vill du att deras liv ska vara? Ska de jagas av modeindustrin från koltåldern, av tradition ofta välja utbildningsvägar som leder till låglönejobb, behöva oroa sig för överfall varje kvällspromenad hem, alltid tjäna mindre pengar, få lägre pensioner och antagligen också behandlas sämre i livet efter detta?

För att ta ett exempel ur högen. Vad kan det bero på att 90 % av de studerade vid gymnasiets program för barn- och fritid, omvårdnad och hantverk är flickor? Och att 95 % av de studerande på bygg-, el-, teknik- och industriprogrammen är pojkar?

Somliga menar att det är bara så av naturen vilket väl måste syfta på att det finns genetiska skillnader som förklarar detta. Problemet är bara att sådana genetiska skillnader tar hundratusentals år att få fram medan gymnasieprogrammen och hela industrisamhället är något yngre.

Nej tyvärr har vi nog en massa nu levande mekanismer som krymper våra barn och barnbarns livschanser i onödan. Och det gäller självklart även pojkarna. Deras studie- och yrkesval, uppfattningar om hur en man ska vara, högre frekvens av både brott och brottsoffer mm, allt det förminskar i onödan deras liv.

Och vi gör varje dag skillnad som återskapar mönstren. Alltifrån hur vi busar med spädbarnen till de olika saker vi berömmer eller de förväntningar vi signalerar och de tonfall vi använder. Allt detta finns väl dokumenterat och väcker förskräckelse hos både pedagoger och föräldrar som får syn på våra subtila signalsystem!

-Jaha, om feminism handlar om det, då kan jag vara med - men var snäll och sprid inte ut det!



"Jag vill inte att kvinnor ska ha makt över männen utan över sig själva."

(Mary Wollstonecraft Shelley)

Desperata oljefurstar, militärmakt och äganderätt. Av Erik Kågström

Händelserna i Nordafrika och Mellanöstern har skapat oro på oljemarknaden. En stor del av Libyens oljeexport på 1 600 miljoner fat om dagen har upphört. Saudiarabien erbjuder sig att ersätta det libyska bortfallet och öka sin egen produktion. Men då visar det sig att Libyens olja, som huvudsakligen exporteras till Europa, är av hög kvalitet – tunnflytande och med låg svavelhalt. Men Saudiarabien påstås inte kunna öka sin produktion av sådan olja så att ersättningen skulle komma att utgöras av tjock olja med hög svavelhalt. De flesta raffinaderierna i Europa är gamla och klarar inte av att raffinera den tjocka oljan. En lösning på problemet som diskuterats är att de oljeexporterande länderna i Västafrika och vid Nordsjön dirigerar om en del av sin tunna olja till Europa. De icke-europeiska kunder som då blir utan tunn olja förmodas kunna raffinera den tunga olja som de då skulle få från Saudiarabien.

Nu sägs från Saudiarabien att visst kan man vid behov öka produktionen av olja av hög kvalitet. Men att det ses som ett problem är uttryck för en tendens. Det är inte nog med att produktionen av konventionell olja nådde en topp redan för fem år sedan. Man får också räkna med att den konventionella olja som kommer ut på marknaden successivt kommer att vara av sämre kvalitetet. Det betyder ökade produktionskostnader och lägre energinetto. En statistik från raffinaderier i USA visar att halten av svavel i den olja de fått till förädling har fördubblats under de senaste 25 åren (fig).



Hur pusslet med den tunisiska oljan kommer att lösas återstår att se. Tills vidare kan länder som Italien och Irland förmodligen ta av sina strategiska reserver.

Norge erkänner Palestina? Av Gunnar Stensson

Norges utrikesminister Jonas Gahr Store överväger att ensidigt erkänna en palestinsk stat i september om ingenting händer i fredsförhandlingarna dessförinnan.

Utrikesministern konstaterar att de ”Palestina-papper” som Wikileaks publicerat avslöjar att Israel avvisat flera förhandlingsförslag som inneburit att Palestinska myndigheten accepterat stora eftergifter.

Jonas Gahr lägger det största ansvaret för stoppet i fredsförhandlingarna på Israel. Han har uttalat sig särskilt kritiskt mot Israels utrikesminister Avigdor Lieberman.

Också Carl Bildt har besökt Israel. Han är inte beredd att erkänna Palestina förrän ett avtal med Israel är klart.

Utgångspunkten i radioprogrammet Konflikt i söndags var avslöjandet om den Palestinska myndighetens eftergifter i fredsförhandlingarna och USA:s veto mot säkerhetsrådets resolution mot bosättningarna.

Den Palestinska myndigheten har förlorat förtroende i det palestinska folket. Israel har förlorat trovärdighet inför omvärlden.

USA:s veto mot säkerhetsrådets resolution demonstrerar inte makt utan maktlöshet och en försvagad ställning i Mellanöstern och Nordafrika

När Netanyahu kontaktade Angela Merkel för att kräva en förklaring till Tysklands stöd för säkerhetsrådets resolution svarade hon: ”Hur understår ni er att klaga, ni som ingenting gjort för att bidra till fred!” Svaret skakade Netanyahu.

Insikten om USA:s impotens i Mellanöstern har lett till intensiv aktivitet i Washington.

För en vecka sedan genomförde den nya judiska organisationen J. Street en stor kongress där. Jew Street består av unga liberala judar som menar att enda vägen till fred och överlevnad för Israel är en tvåstatslösning som tillgodoser Palestinas rättigheter.

Den mäktiga judiska lobbyorganisationen AIPAC fortsätter däremot att kräva amerikansk-sionistisk våldspolitik. Men dess inflytande minskar i takt med USA:s försvagning.

Israels försvarsminister Barak kräver att USA ökar säkerhetsstödet till Israel med 130 miljarder dollar för att Israel ska bli en stabiliserande kraft i en turbulent region.

Andra påpekar att Israel i dagens situation inte kan slå ner ett civilt palestinskt folkuppror med våld.



Det val som Palestinska myndigheten utlyst till september kan ge en öppning till verkliga förhandlingar om en tvåstatslösning som tillgodoser Palestinas rättigheter. Men Hamas i Gaza säger sig inte ställa upp. De har redan vunnit ett val – till ingen nytta.

Hamas har förhoppningar om en öppning av Gazas gräns till Egypten. Hamas ledare i Gaza förhandlade i måndags med den nye egyptiske premiärministern Sharaf om att häva gränsblockaden mot Gaza. Samtidigt bombar Israel tunnlarna

Allt fler palestinier inser hur nödvändigt det är att Hamas och Fatah enas. Det finns en bred folklig misstro mot båda organisationerna.

De fredliga revolutionerna i Egypten och Tunisien har gjort ett starkt intryck. Många menar att ett allmänt folkligt och fredligt uppror är den enda möjliga vägen till ett fritt Palestina.

Ett nytt inslag i kampen är att man har börjat organisera palestinierna i diasporan. De kan komma att utvecklas till en mäktig politisk kraft.

Palestiniernas folkuppror kan komma att äga rum i samband med valet i september, men det kan också komma tidigare. Israels armé förbereder sig för att ingripa mot ett brett folkuppror på Västbanken.

Judisk självrannsakan. Vad har Israel gemensamt med Europas gamla antisemiter? Av Gunnar Stensson

Arabisk självrannsakan behövs, hävdar Jackie Jakubowski, chefredaktör i Judisk krönika, i en artikel som publicerades i Sydsvenskan i söndags. Av artikeln framgår att ”arabvärlden är en av världens mest underutvecklade delar”.

Självrannsakan är nyttig. I arabvärlden pågår den som en djupgående förändring av alla värden. Det är på tiden.

När får vi uppleva en judisk självrannsakan? Hur kommer det sig att Europas högerextrema partier funnit kärlek och en gemensam sak i Israel?

Israel reagerar på demokratins vind genom att begära 130 nya miljarder (DN 9/3) och hypermoderna stealthplan av USA, bomba tunnlar i Gaza och mobilisera armén mot en eventuell palestinsk folkresning på Västbanken. Landet liknar alltmer en kärnvapenbestyckad bunker.

Det är inte underligt att Europas högerextrema partier finner ”kärlek – och en gemensam sak – i Israel”, som Newsweek skriver, häpen över samarbetet mellan israeliska politiker och europeiska nynazister.

En grupp ledare för högerextremistiska partier som tidigare varit öppet antisemitiska besökte i december 2010 en av Israels heligaste platser, monumentet över Förintelsens offer Yad Vashem utanför Jerusalem på inbjudan av den israeliska knessetledamoten Chaim Muelstain.

De lade ner en krans, poserade för en gruppbild och skrev i besöksboken: ”Vi vill säkerställa att ´aldrig mer´ verkligen betyder aldrig mer.”

I gruppen ingick det nederländska Frihetspartiets ledare Geert Wilders, som har lovat att stoppa invandringen, jämför Koranen med Hitlers Mein Kampf och kallar Muhammed en ”djävul” som sprider fascism;

Filip Dewinter som är känd för sina kontakter med tyska SS-män och leder det belgiska partiet Vlaams Belang;

Heinz Christian Strache som leder Österrikes Frihetsparti och har förbindelser med nynazistiska organisationer;

René Stadtkewitz som är grundare av det tyska Frihetspartiet; och

Kent Ekeroth, som är internationell sekreterare i Sverigedemokraterna med dess djupa rötter i svensk fascism.

Gruppen, som möttes av ledamöter från Knesset, undertecknade en ”Jerusalem-deklaration” där det bland annat heter: ”Vi är förtruppen i kampen för det västerländska demokratiska samhället mot det totalitära hotet från det fundamentalistiska Islam.”

VB har skrivit om detta tidigare, men Newsweeks genomslag är större.

Det är inte underligt att Israel i BBC:s opinionsmätning om förtroendet för ett antal stater den gångna veckan hamnade i botten tillsammans med Nordkorea och Iran.

Nödvändigheten av judisk självrannsakan är uppenbar, såväl i Israel som bland dem som företräder judarna i världen.

Kanske har Israels president Shimon Perez insett behovet av en omprövning. Han uttryckte i onsdags önskan om ett samtal med president Barack Obama. Samtidigt har han kritiserat förhalandet av fredsprocessen, som skadar Israels internationella anseende.

Han har också motsatt sig Netanyahus ståndpunkt, att den israeliska armén ska behålla kontrollen över Västbanken oavsett vilket avtal som kan komma att uppnås med palestinierna.

Netanyahu däremot går högerut. Han är inbjudit det extrema högerpartiet Nationella Unionens ledare Yakov Katz att ingå i regeringen (Haaretz 10/3)

En djupare självrannsakan bedrivs redan av fredsrörelsen i Israel, grupper som Judar för fred i Europa och den växande J-Street-rörelsen i USA, men denna självrannsakan måste breddas och fördjupas.

Där skulle Judisk krönika kunna spela en roll, genom att till exempel stöda Ship to Gaza i dess solidaritet med civila palestinier.

Så bordades m/s Sofia. Ship to Gaza växer av Per Roijer

- Jag tror att de israeliska myndigheterna tänker sig för innan de beskjuter båtar där en del av passagerarna är amerikanska medborgare. Det sa Dror Feiler från svenska Ship to Gaza, när han talade i Lund i onsdags.

Försöket att bryta den israeliska blockaden av Gaza 2011 planeras bli dubbelt så omfattande som 2010. Det ska bli fler båtar och fler deltagare. För första gången deltar en båt från USA. En annan kommer från Canada, en från Japan, Malaysia och Indonesien. En spansk båt tar deltagare från Latinamerika. Det ska bli två passagerarfärjor som Mavi Marmara istället för en.

26 länder är inblandade, över tusen personer ska finnas ombord, kulturpersonligheter, politiker och vanligt folk. Och nationaliteterna ska blandas ombord. Det ska inte finnas en enskild turkisk båt som Mavi Marmara, som 2010 drabbades av en blodig israelisk stormning. Seglatsen Freedom Flotilla II planeras till i maj i år.



Dror Feiler kom från en internationell konferens i Amsterdam om aktionen, när han i onsdags talade på AF i Lund, i arrangemang av Demokratisk Vänster, Utrikespolitiska Föreningen vid Lunds universitet och ABF.

- Ju större det blir ju svårare blir det att stoppa.



Vanligt folk är styrkan

Kristna, muslimer, judar och icketroende tillsammans. Ship to Gaza är en ickekonfessionell och politiskt obunden manifestation, sa han, och den stöds och finansieras till största delen av vanligt folk. Det är dess styrka.

Konflikten i Palestina mellan israeler och palestinier är i grunden en väldigt enkel fråga, anser Dror Feiler. Det bor människor mellan [Medel-]havet och [Jordan-]floden. De ska ha samma rättigheter. Internationell rätt ska gälla, och det är vår uppgift att se till att den gör det. Om det sedan ska vara en eller två, eller rent av sju stater, eller hur de ska se ut, det har vi inte med att göra. Det är deras sak som bor där. Men alla ska ha samma mänskliga rättigheter.

- Vi ger oss inte. Det är en moralisk förpliktelse att stå upp för de människor som är inspärrade i Gaza, anser han. Vi var några stycken som såg 1,5 miljoner människor inspärrade och kollektivt bestraffade i ett utomhusfängelse under folkrättsvidriga förhållanden.

Sommaren 2009 besökte Dror Feiler och Mattias Gardell politikerveckan i Almedalen i Visby.

- 30 personer lyssnade på oss, lite medlidsamt. Ett år senare var intresset större.



Var själv soldat

Dror Feiler är född i Tel Aviv 1951, gjorde militärtjänst som fallskärmsjägare, men vägrade 1970 att tjänstgöra i de ockuperade områdena på Västbanken och Gaza.

- Min far vägrade att delta i Suezkriget 1956. Ibland är traditioner bra. Jag hade ett motto av Che Guevara på väggen som sa: Var realist, sträva efter det omöjliga!



Radiotystnad bröts

Från det ögonblick då den israeliska krigsmakten inledde sitt angrepp mot hjälpkonvojen kunde människorna ombord inte längre kontakta omvärlden. Den israeliska militären störde ut radiokommunikationerna.

- Men jag visste att när soldaterna kommit ombord och avancerade till attack måste de bryta radiotystnaden för att kunna kommunicera med sig själva. Vi lyckades med passivt motstånd fördröja soldaterna att komma upp på bryggan, där vi hade en satellittelefon. Militären hade blockerat telefonnumret till Rapport i Stockholm, men jag tänkte att kanske kunde jag försöka med TV-husets växel. Och det lyckades. Mattias Gardell kunde lämna en direktrapport innan vi togs till fånga.



Anklagas för förräderi

Som jude riskerade Dror Feiler att anklagas för förräderi. Nya lagar som regeringen i Jerusalem håller på att införa, kringgärdar på ett dramatiskt sätt möjligheterna att yttra sig fritt för israeliska medborgare. Men Dror Feiler är inte längre israelisk utan svensk medborgare. Det var först sedan detta konstaterats från inrikesministeriet som Dror Feiler som siste person fördes ombord på ett flygplan till Istanbul, när de fängslade aktivisterna släpptes.

Den svensk-grekiska båten Sofia bordades sist. Den israeliska flottan cirklade i flera timmar runt lastfartyget, innan det till sist bordades. Elitsoldaterna klippte ganska enkelt upp den taggtråd som aktivisterna virat vid bordläggningen. Passagerarna fördes en och en till kaptenens hytt.

- Där satt en officer bakom ett bord, berättar Dror Feiler. De bad mig lämna ifrån mig mitt pass, mina telefoner, min videokamera, allt jag hade på mig. Och

sedan sa de: "Nu kan du gå".



Feiler krävde kvitto

- Då sa jag, eftersom jag bott så länge i Sverige, att "nej jag kan inte gå, jag vill ha ett kvitto på vad jag lämnat ifrån mig.

"Om man tar ifrån en hans videokamera och värdehandlingar, då ska man ha ett kvitto."

- Då tittade officeren på mig ungefär som om jag var sinnesjuk (det var jag kanske också lite). Jag sa "det är min rättighet att få ett kvitto".

- Då sa han: "Nej, gå härifrån! Du har inga rättigheter."

- Jag sa: "Jag har rättigheter. Jag går inte härifrån. Antingen får jag tillbaka mina tillhörigheter, eller så får jag ett kvitto."



Bakbands

Då gav han order till soldaterna att ta bort mig. Då gjorde jag mig väldigt tung och otymplig, och vi började småbrottas, för jag ville inte lämna rummet. De kallade på en soldat till, och samtidigt togs Mehmet Kaplan in i rummet. Jag tror det hade blivit mycket värre om inte han varit där som vittne.

- Jag fick ordentligt med stryk. De var två soldater, de var unga, de var vältränade. De bröt ett revben på mig och jag fick reda på senare att jag blödde från huvudet. De tog ner mig på golvet, en av dem stod med båda skorna på mitt huvud för att hålla mig på plats. Sedan band de händerna bakom ryggen med buntband som från Clas Ohlson. Och sedan lyfte de upp mig i armarna från golvet. Och ni vet, om man är ung och vältränad kan man själv hjälpa till med benen och det är inte så farligt. Men jag var inte ung eller vältränad.

Och sedan slängde de mig i köket på båten med ansiktet mot väggen, och där fick jag ligga ett tag, jag vet inte hur länge. Och ibland kom de dit och gav mig en spark för att jag skulle hålla käften.

- Jag bad dem lossa buntbandet om mina händer för de började domna, och då kom det en soldat som drog åt bandet lite extra istället.



Tvingades klä av sig


- När vi kom i land i Ashdod efter tio timmar blev jag förd åt sidan medan de andra fördes till en fångbuss. Det var flera hundra soldater där. En soldat med vapen sa till mig: "klä av dig!" Det var inte så trevligt.

I bussen blev jag placerad i en stålbur, som om jag var särskilt farlig.

I Beershevafängelset sattes Dror Feiler i isolering, utan möjlighet att kontakta de andra på båten, utan möjlighet att kontakta advokat eller konsultatet eller sin gamla mamma i Israel.

- Jag sa att jag bara ville säga tre ord till henne: "Jag är OK", men det fick jag inte.



"Svensk tradition"

Efter Freedom flottilla är Dror Feiler känd i israeliska massmedia. Israeliska tidningar, radio och TV tyckte det var bekvämt att ha kontakt med någon som pratade hebreiska under uppseglingen, förklarar han. Dror Feiler personligen utpekades efteråt av Israels utrikesminister Avigdor Lieberman som den israeliska statens fiende – tillsammans med organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch.

- Man intervjuade till och med min 88-åriga mamma i Israel i israelisk TV, berättar Dror Feiler. Man frågade henne hur hennes son kan göra detta mot Israel. Men min mamma är rätt karsk. Hon svarade att en gång skickade Sverige vita bussar för att rädda judar utan Förintelsen. Nu skickade Sverige en båt för att undsätta andra utsatta människor. Det är en svensk tradition, sa hon. Den är bra.

Dror Feiler har hittills inte fått tillbaka sina personliga tillhörigheter och är förbjuden att besöka Israel på tio år. Den grekiskflaggade lastbåten Sofia som han och övriga svenskar färdades med väntas bli återlämnad den närmaste månaden, efter en framställning från grekiska myndigheter. Sveriges utrikesminister Carl Bildt var bland de 100 000 människor som i Istanbul hälsade de frigivna aktivisterna från Ship to Gaza. Men den svenska regeringen har inte försökt skydda svenska medborgares rättigheter gentemot de israeliska myndigheterna, säger han.



Valde elitsoldater och inte polis

Är han inte rädd för vad som kan hända vid ett förnyat försök att bryta blockaden?

Han hoppas att den israeliska krigsmakten har tagit lärdom, säger han. Men han vet också att den israeliske överbefälhavaren sagt att israelerna borde ha gått fram ännu hårdare än de gjorde. Sex civila i konvojen miste livet till följd av hur den israeliska militären valde att ingripa.

- Det finnas många oblodiga sätt att stoppa en konvoj. Linor i vattnet som trasslar in sig i propellrarna, hot om minering, polisstyrkor istället för militär. Istället valde militärledningen att sätta in Enhet 13, det bästa Israel har i form av elitsoldater. Elitsoldater skjuter för att döda, flera av dem som dog träffades i huvudet, det svåraste man kan träffa. Vanliga soldater uppmanas att sikta på kroppen.

- Israel har bytt överbefälhavare under året. Jag tror inte det har förändrat militärledningens hållning.

- Man kan hoppas att förnuftet får råda. Den som vill ändra historien får ta risker. Det gör många människor i Mellanöstern i dag.

"Var realist, sträva efter det omöjliga!"

Håll fingrarna borta av Sten Henriksson

Det pågår nu en kampanj för att västmakterna ska intervenera i Libyen. Huvudförslaget är en s.k. ”no-fly zone”, en del av landet där Libyens flygplan inte ska få uppehålla sig. I annat fall blir de nämligen nerskjutna av andra flygplan, gissningsvis NATO:s. Sådana zoner har tidigare förekommit över Irak och Jugoslavien i början av 1990-talet. För att etablera en sådan zon börjar man med att slå ut luftförsvarssystemet, dvs. försvararens radarstationer, konventionellt luftvärn och luftvärnsmissiler. Om inte skulle nämligen de egna planen kunna skjutas ner och den risken vill man inte ta. Det är i stort sett ofrånkomligt att civila dödas under denna inledande förbekämpning och kanske kan något enstaka av de egna planen också stryka med. Som ett alternativ har man nämnt bombning av fiendens flygbaser, man vill med deras egna ord ”crater the airports”. Ledande förespråkare har varit de båda tidigare amerikanska presidentkandidaterna John Kerry och John McCain, men både de franska och brittiska regeringarna verkar också vara entusiastiska.




Gamla meriter

På nätet kan man nu få uppmaningar att skriva e-post till FN:s säkerhetsråd för att få dem att utropa sådana zoner vilket behövs för att bombningar etc. ska vara legala. Vad det här handlar om är s.k. humanitära interventioner. Man ska i det godas namn föra krig mot ett land eller som i det här fallet, gå in på ena sidan i ett inbördeskrig.

Det kan i varje enskilt fall anföras många skäl varför man vill ta till våld i en situation. I Libyenfallet verkar det finnas många sådana skäl: en 42-årig diktatur, en regim som härskar med våld och tortyr, en urskillningslöst brutal krigföring som också drabbar civilbefolkningen i det pågående inbördeskriget. Till det kommer andra skäl som nog inte är betydelselösa i det här fallet, t.ex. oljan, men det behöver vi inte fördjupa oss i. Det är sant att Libyen har en hygglig levnadsstandard och ett bra utbildningssystem som inte bara är förbehållet den härskande gruppen och att Libyen har intagit en klart antiimperialistisk hållning i världen och inom den afrikanska

unionen. Men Khaddafiregimens goda sidor är förbrukade och rättfärdigar den inte Det är dags att den går och lämnar plats för den folkliga rörelse som nu gjort uppror.



När ska vi lära oss?


Men, är detta skäl nog för ett västligt militärt ingripande? Svaret måste bli nej. Här liksom i Tunisien och Libyen och i dussintals andra länder har västmakterna samarbetat mycket väl med allsköns diktatoriska regimer och inte känt något behov av att understödja förändringar. Den demokratiska befriarlustan har inte varit påfallande. Till det kommer att det knappast är möjligt att införa demokrati och ordnade förhållanden med vapenmakt. Man tycker att det är det vi alla borde ha lärt av erfarenheterna från Irak och Afghanistan. Vad blev priset för diktatorn Saddam Huseins fall? Jag kan inte siffrorna, men nog handlar det om minst 100,000 människors död.

När detta skrivs samlas EU-ministrar och överväger insatser. Amerikanska Medelhavsflottan samlar sig utanför kusten. Känsliga själar i USA och Europa ropar att något måste göras,snabbt. Nordic Battlegroup är en av EU:s snabbinsatsstyrkor, Sverige bidrar med 1600 man (en mekaniserad bataljon med understöd) och ska ta ledningsansvaret. Men kan gissa att det kliar i fingrarna på försvarsminister Tolgfors och den svenska försvarsledningen att bättra på sitt allmänt nergångna renommé. Inget är ju mer upplyftande för regeringar än framträdanden på fjärran stridsfält.



Tack för tystnaden, Carl Bildt

Det enda positiva som kan sägas är väl att Carl Bildt inte har visat entusiasm. Bildt är en olycka och det är en skandal att han blev utrikesminister efter sina ubåtsinsatser och engagemang i USA och Afrika. Hans uttalanden om Georgienkriget var häpnadsväckande och omdömeslösa.. Men, för en gångs skull, han har hittills hållit igen här, trots kritik. Det tackar vi för, även om den inblandade oljan kan ha spelat roll. Och, för att till sist säga det tydligt: Arabfolkens frihet måste vara deras eget verk.

Midgets ... av JL

Juholt som ny s-ledare, korkad nog att inte tacka nej? Nuder och Damberg är mina kandidater - enda som kan vinna urbana villahögerns förtroende. Dem äger landet numera. Så en vänsterdam till p-sekr. dessutom akademiker, förra miljöministern alltså Lena Sommestad ett utmärkt val. Förstår sen inte varför Damberg kallas höger, i en SVT-enkät var det röd-gröna och skattehöjarparoller hela linjen - ? Viktigast att välta Arbeit-macht-frei och systemskiftarregeringen. Men kan vi väl klara med en svensk revolutionsnisse! Deportera dem till karelska saltgruvorna - flytta sen regeringen till Österberg-land.

Den dag man inser att makthavare är som du och jag, till förståndet bara med ett sjukligt maktbehov känns det lite snopet. Och ofta verkar de klenare både till intelligens och sunt förnuft än vilken lundensisk överliggare som helst. Ta Sarcozy, exvis. Eller den där trumpna tyska kärnforskaren. Bush & Obama sina egna pressekreterare snarare än presidenter, imperiets mörka hjärta befolkas av långt kapablare typer, ovalda förstås liksom statsskicket. Den djupa staten kallar sig skuggfigurerna bak turkiska etablissemanget - finns i varje land, tro mig även vårt.

Revolutionsyra råder i världen. Statsmän, av fornt format hade medlat i Libyen, exit Kadaffifamiljen samt nån form av trevande demokrati. Skjutgalna berber och beduiner, som plundrar vapenförråd och organiserar lämmeltåg via pickups a la IKV - är araber ohjälpliga ändå, som Lawrence av A. beskrev dem? Men shia i Saudi får gärna göra slut på monarkin enligt klassiskt recept. Spräng även raffinaderier och oljekällor så världen kan få lugn från alla tillväxtfantaster. Gör Birger Schlaug till global rikspresident! Själv sätter jag upp en kommandostyrka som ska avliva nationalekonomer och börschefer.

Kulturtips

ID - En existentiell mordgåta

En filosofisk, hårdkokt deckare i rollspelsform. Månteatern i Lund 18 februari - 29 mars.

Onsd 16 mars kl 12.30


There is sweet music

Lunds Akademiska Kör, under ledning av Cecilia Martin-Löf i Universitetsaulan i Lund 13 mars kl 19


Himmel och Pannkaka

Sagohuset nya barnföreställning, spelas varje söndag i mars. 13 mars kl 14




En klarinettists bekännelser

Palladium den 13 mars kl. 15


Enligt Bodil Malmsten

Palladium 14 mars kl 19.30. extraföreställning 15 mars 19.30!!




Biograf Spegeln - FRANKENSTEIN

National Theatre, livesänding på Spegeln, torsdag 17 mars kl 20 



Det började som en skakning

- om en osänkbar familj på väg mot djupet, spelas på Teater 23

17 mars 19


LETU STUKE [SARAJEVO] live in Malmö

Inkonst 17 mars kl 21


Hamlet II:exit ghost

På Inkonst 17 mars kl 19.


Tarabband (Irak/Sverige)

En orientalisk hägring i svensk jord som blir verklig i mötet med publiken, 17 mars på Kong kl 19.30


Tre systrar

Teaterhögskolans avgångselever gör en modern, spännande version av klassikern Tre Systrar av Anton Tjechov. På Bryggeriteatern 17-31 mars.

17 mars kl 19.


MACK 17/3 Adde Malmberg, Fredrik T Olsson. Stand-up på La Couronne torsdag 17 mars kl 20


Matkaravan med Hanna och Linda

med Hanna Tunberg och Linda Dahl

- smaka på våra nya matkulturer. Guidade turer runt Möllevångstorget.

17 mars kl 16


För länkar se VB:s hemsida, http://www.veckobladet.info/.