2022-02-24

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
 

           

Cykeldemonstration
Lördag kl. 12:00–13:15, Stortorget Lund

Vi cyklar genom centrala Lund med plingande klockor och slagord för att dra uppmärksamhet till hållbara transporter och att en ev utvidgning av E22:an bör utredas i det perspektivet.          

Internationell solidaritet – mot kriget i Ukraina, för asylrätt!

 
Söndag kl. 13:00, Möllevångstorget

Rysslands invasion av Ukraina är ett brott mot folkrätten! Att stå upp för ett självständigt Ukraina som får utvecklas i demokratisk riktning är en självklarhet, idag och alla andra dagar. Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred och solidaritet!
   Vi reagerar starkt mot Rysslands invasion och attacker mot det självständiga Ukraina. Alla länder har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation. Krig drabbar alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och ibland omöjligt.
   Röster höjs dock för att vi inte ska hjälpa de som kan behöva fly. Det beklagar Vänsterpartiet djupt. Människor fruktar för sina liv och det är särskilt viktigt nu att Sverige och EU tar ansvar för att ta emot de som behöver skydd. Vi måste försvara asylrätten och visa solidaritet!
   Kriget är en konflikt mellan mäktiga kapitalistiska krafter. För oss socialister gäller alltid arbetarnas solidaritet över gränserna. Vi måste konfrontera det krigshetsande etablissemanget. Vi måste protestera!
Kom till Möllevångstorget och visa din solidaritet!
Internationella utskottet för Vänsterpartiet Malmö
Ung Vänster Malmö

Ett hav - en planet

Onsdag den 2 mars kl 18
Stadsbiblioteket - Atriumgården

Vi klarar oss inte utan ett rent, friskt och produktivt hav. Marint Kunskapscenter på Ribersborgsstranden i Malmö driver marinpedagogisk verksamhet för att göra barn, unga, studenter och allmänhet mer havsmedvetna. Dess verksamhetschef Michael Palmgren talar i sin föreläsning om Öresunds historiska utveckling, Öresundsbron, mikroplaster, föroreningar, klimatförändringar och vad vi alla kan göra för att skydda havet.
   Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum.  Ingår i serien Gröna program på Lunds stadsbibliotek.

8 mars

 

Blåsorkestern Röda Kapellet firar Internationella Kvinnodagen och hyllar hundra år av kvinnlig rösträtt med att spela musik varvat med kommentarer av orkestermedlemmar och av inbjudna. Stadsbibliotekets atriumgård tisdagen den 8 mars kl 16.30 – 17.45. 

Folkomröstning om utbyggnad av E22 genom Lund

 

Publicerat 21 feb 2022

Vi befinner oss i ett klimatnödläge, att ställa om vårt samhälle så att vi lever inom planetens gränser är vår tids stora ödesfråga och transporter är en avgörande del i omställningen.
   Vänsterpartiet föreslår idag en lokal folkomröstning kring huruvida E22 bör breddas på sträckningen genom Lund. Trafikverket planerar att genomföra en breddning av E22 till tre filer i vardera riktning.
Läs skrivelsen här »

Våren kommer så sakteliga

 

Torsdag 24/2, Foto: Gunge

Krig i Europa!

 

Hissande av Ukrainas flagga kl 13.30

Att behöva skriva rubriken ovan utan ett efterföljande frågetecken känns helt overkligt. Naturligtvis instämmer VB helt i de fördömmanden mot den ryska invasionen som kommer från i stort sett alla håll. Det får vara större mediers roll att skildra skeenden av denna dimension men några kommentarer vill även vi bidra med.
 



Konsekvensen av supermaktsinterventioner
Sovjetunionens intervention i Afghanistan 1978 kostade 1,3 miljoner afghaner livet, tvingade fem miljoner afghaner att fly och slutade med ett sovjetiskt nederlag som ledde till Sovjetunionens sammanbrott några år senare.
   Kom ihåg det, Putin, och dra dig ut ur Ukraina medan det ännu är möjligt!
 


Stoppa kriget!

Snabbt sammankallad demonstration mot Rysslands krig och invasion av Ukraina, som inleddes i natt. Väldigt många människor som dök upp!
   Demonstrationen arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. Jag höll ett kort tal om att krig och invasion aldrig är acceptabelt, att solidaritet mellan människor är så fruktansvärt viktigt, starka ekonomiska sanktioner och bojkotter av ryskt deltagande i idrotts- och kulturarrangemang behövs.
 



  
 



Stoppa kriget mot Ukraina! av Hanna Gunnarsson

 

Idag har varit en intensiv dag. Många av oss vaknade till de hemska nyheterna att Ryssland nu har invaderat Ukraina, något som vi alla fruktade skulle hända. Dagen idag har präglats helt av detta. Vi inledde dagen med att ta emot Ukrainas ambassadör som pratade om läget och svarade på frågor från ledamöter i försvars- och utrikesutskotten. Ambassadören deltog sedan vid statsministerns frågestund på eftermiddagen och fick en lång varm applåd av alla närvarande riksdagsledamöter. Vid lunchtid deltog jag och två riksdagskamrater i en snabbt inkallad demonstration som arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. På en och en halv timme hade de samlat ihop flera hundra personer, så härligt det var att gå i ett demonstrationståg igen! Jag höll ett kort tal vid demonstrationens slut utanför ryska ambassaden där jag såklart fördömde invasionen, krävde stopp på kriget, poängterade att alla stater har rätt till sin självständighet och att vi måste ha både fler ekonomiska sanktioner och bojkotter av idrotts- och kulturarrangemang i Ryssland och stoppa rysk deltagande. Det senare har vi faktiskt börjat se hända under dagen. 

Vänsterpartiets åsikter är att vi såklart måste stå upp för ett självständigt Ukraina Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred, diplomati och samarbete. Att alla länder har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation är grundläggande, oavsett vilket land det handlar om. Krig drabbar dessutom alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och ibland omöjligt. 

Riksdagen har även fattat ett stort antal beslut i veckan, även om det känns fjuttigt i sammanhanget idag. Vi har beslutat att införa ämnesbetyg istället för kursbetyg i gymnasieskolan, vilket jag tror kommer gynna eleverna. Det blir inte lika hetsigt att varje kurs ska få ett betyg utan lärarna kan se till elevernas samlade kunskaper i ämnet. Vi fortsätter behandla motioner från höstens allmänna motionstid, i veckan hölls till exempel debatt om motioner om arbetsrätt, något som såklart är väldigt viktigt för vänsterpartiet, men även motioner om t.ex valfrågor, där vi föreslår att man ska få rösta från det år man fyller 18 samt göra försök med sänkt rösträttsålder i kommunvalet.
   Nu hoppas vi alla på ett snabbt slut på kriget i Ukraina och att civilbefolkningen kommer lindrigt undan!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

USA förlorade kriget som alla sket i av Gunnar Stensson

Varför pågick kriget i Afghanistan i 20 år och varför förlorade USA? Fanns det tillfällen då USA kunde ha dragit sig tillbaka med ansiktet i behåll?

Carter Malkasian ger flera svar i The American war in Afghanistan.  USA genom-förde en blixtintervention i Afghanistan efter Usama bin Ladens attack mot World Trade Center (som taliban-regeringen var helt okunnig om). De besegrade talibaner-na hade starkt folkligt stöd. Om president Bush hade inbjudit dem till fredsförhand-lingar direkt efter USA-interventionen kunde en afghansk regering ha bildats och USA dragit tillbaka sina trupper. Chansen fanns fram till 2005. Sedan var talibanerna starka nog att gå ta initiativet och USA tvingades öka sina insatser.
   President Obama förstärkte den afghanska regeringsarmén och lät de amerikanska styrkorna gå till offensiv. För en tid uppnåddes ett läge som kunde ha gjort tillbakadragandet möjligt, men hemmaopinionens terrorskräck utgjorde ett hinder. Det blev inget tillbakadragande och talibanerna återtog initiativet.

2019 var den amerikanska befolkningens intresse för det som skedde i Afghanistan obetydligt, terrorskräcken försvagad, USA splittrat, covid-pandemin katastrofal och president Trump hade tröttnat på kriget.
   Fredsförhandlingar inleddes men genomfördes så dåligt att tillbakadragandet fördröjdes till augusti 2021. Den afghanska armén gick upp i rök liksom regeringen och administrationen. De amerikanska trupperna flög bort från flygplatsen i Kabul..
   ”Vi gick in i Afghanistan på grund av en fruktansvärd attack som hände för tjugo år sedan. Det tvingar oss inte att stanna kvar”, sa president Biden.
   Det innebär slutet på den epok som brukar kallas kriget mot terror.
   Carter Malkasian citerar professor Odd Arne Westads The Global Cold War:
”Kalla krigets ideologier och supermaktsinterventioner har bidragit till att försätta ett antal stater i tredje världen i ett tillstånd av halvpermanent krig och vållat deras invånare oändlig skada för att uppfylla marginella intressen.”
Gunnar Stensson

PS. Efter kriget mot terrorism tycks kampen om världsherraväldet ha återkommit. 
   Göran Therborn jämför Ukrainakrisen med Kubakrisen 1962. ”En stor kampanj för militarisering av Europa är på gång, där det svenska politiska och mediala etablissemanget också är engagerat. Högerpolitikerna i riksdagen uppfattar Ukrainakrisen som en svensk Valborg,  ju mer bränsle på bålet dess bättre och föreslår hissande av NATO-flagg och vapensändningar till Ukraina. Fasthållandet vid drömmen om ett fredligt Europa har blivit omöjligt efter den här krisen, säger Totalförsvarets ledare Robert Dahlsjö med ett stort leende”
   Göran Therborn fastslår: ”Någonstans måste ändå en nedtrappning börja, om inte linan från augusti 1914 ska löpas fullt ut.”
   Han anklagar både Natos och Rysslands agerande för att skapa osäkerhet och otrygghet både för dem själva och för fredliga européer. (Aftonbladet 23/2)

Den goda sommaren 1943 av Gunnar Stensson

Kriget hade blivit en vana. I tredje klass plockade vi lingon på hösten. Vi plockade också tallkottar att elda i spisen med.  Träan där vi spelade fotboll hade blivit potatisåker. I hörnet fanns ett skyddsrum som man skulle sitta i tills det blåste faran över. Vi spelade vid Kullen i stället. Vi plockade patronhylsor på regementets övningsfält. Man kunde göra smällare av dem med svavlet från tändstickor. Ryssarna hade besegrat tyskarna vid Stalingrad. Vårterminen 1943 slutade. Jag och alla mina kamrater hade kommit upp i fyran.
   När sommarlovet kom flyttade vi med Mamma till ett torp i Ramkvilla, nära det lilla hemmanet Ljungkullen, där vi brukade hämta mjölk. Jag hade fått en lillebror, Erland, som var ett år
   Vi kände familjen i Ljungkullen sedan föregående sommar. Nu höll de på att lägga ett nytt sticktak på lagården. Halva taket var färdigt, glänste vitt i solen, doftade kåda, Berne och Gösta spikade, högar av tunna skivor låg på byggnadsställningen, Berit och jag sprang över taket och bar skivor till dem, i lagårdshörnet hyvlade fotogenmaskinen nya, vi var högt uppe, under oss låg åker och äng.
   Mamma Maja blåste i en nyckel. Mat! I förstun stod en hink svalt vatten med en skopa. Gösta drack. Den öppna ugnen luktade rostad råg som skulle bli kaffesurr. Vi var ett perfekt arbetslag och jobbade dag efter dag med taket. Så var det färdigt, skinande vitt. Nu håller det till 1970, sa. Berits pappa som  hette Gunnar, som jag. Han var tystlåten, men alla andra pratade och skrattade och sjöng. Jag var tio, Berit tolv. Jag var lycklig.
   Efter midsommar var det slåtter. Gunnar, Berne och Gösta slog gräset mellan stenar och buskar. Berit, Maja och jag räfsade det i bredor med träräfsor. På morgonen vände vi bredorna som torkade i solen. Vi räfsades samman gräset i högar över natten, bredde åter ut det nästa morgon och körde in det på eftermiddagen. Jag stampade höet och körde hem.  Gullros med det avbrutna hornet och Bella drog höhäcken. Jag klättrade upp på rännet i ladan med det nya taket, Berne lastade höet ur häcken med högaffeln, Gösta tog emot och jag stampade höet.
   I slutet av juli var det dags att slå rågåkern. Jag lärde mig att knyta nekar (kärvar) med de långa rågstråna. Nekarna ställdes upp i högar.
   På kvällarna sprang jag och Jan – han skulle snart bli åtta – barfota ut i skogen för att hämta  de fem korna. Hagen gränsade till en liten sjö. Gullros var skällko. När vi hörde skällan klinga hittade vi korna och motade hem dem. Berit och Maja mjölkade dem. Vi hällde ett par liter varm mjölk i vår mjölkkanna och bar hem den till Mamma som sedan matade min lillebror Erland.
   Jag sprang tillbaka till Gösta, 15 år, vi stack till sjön och simmade. En kväll plockade vi musslor och letade efter pärlor, men hittade inga. Nästa dag gick alla ut i skogen och plockade blåbär, många liter, som Maja syltade.
   En hök sänkte sig över kycklingburen och Gunnar rusade in efter bössan, sköt ett skott, men missade. Han svor.
   Berne reste tillbaka till Eksjö. Hans skördepermission var slut. I stället kom storebror Holger hem på en kortare permission. Han hade värvat sig efter ett par långa perioder som inkallad.
   På lördagen räfsade Berit och jag kyrkogården. Gunnar var kyrkvaktmästare. Vi såg en orm mellan gravarna. Akta dej, sa Berit. Den är inte farlig, sa jag. Det är en kopparorm. Jo, alla ormar är giftiga mellan tolv och ett, sa Berit. Hon hade blänkande svart hår, som hela familjen.
   På söndagen måste vi till kyrkan. Kvart i elva klättrade vi upp i tornet. Stegar och ställningar, öppna fönsterluckor. Tre stora klockor, upphängda på bjälkar. Man stod vid ett räcke och tryckte igång klockorna med foten. Först var det tungt, sedan började de gunga av sig själva och till slut klingade de och dånade. Den minsta kunde man få att slå runt. Tillbaka ned till kyrkans läktare. Där stod Gunnar och trampade orgeln. Gösta, Holger och Berit sjöng högt. Den blomstertid nu kommer.
   Nu måste vi slå havren, sa Gunnar. Det var en ganska stor åker. Holger och Gunnar slådde. Liarna hade skärmar av säckväv så havren la sig rätt. Maja, Gösta, Berit och jag tog upp och knöt nekar. De lärde mig hur man kunde förlänga de korta havrestråna så de räckte att knyta med. Vi höll på tills allt var klart. Då hade det börjat mörkna.
   Sedan fick vi våfflor. I farstun stod en hink med röda salta kräftor bredvid hinken med dricksvatten. Maja hade hällt en flaska pilsner i vattnet för att det skulle smaka bättre. Alla karlarna drack en skopa.
   När jag vaknade nästa morgon sa Mamma: ”Idag ska vi åka hem. Skolan börjar i morgon.” Jag började gråta. Jag kom aldrig tillbaka till Ljungkullen.

2022-02-17

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.          

Samtal om: Höje å naturskyddsområde och källby reningsverk

 

Träffpunkt Virvelvindsvägen fredagen den 18 februar kl 1400.
Samtalsledare Gunnar Stensson, Klostergårdens byalag.

Utflykter med Lunds Konsthalls Vänner

 

Lördag 9 april. Klippans kyrka, Hishults konsthall och Teckningsmuseet i Laholm.
Tisdag 3 - onsdag 4 maj. Bornholms konstmuseum, Gudhjems museum, gallerier mm
Onsdag 1 juni. Wanås
Gå med i föreningen och följ med på utflykterna! 


Kolla föreningens hemsida för mer information.

Gratis bussresor i Lunds kommun på lördagar

 

Vänsterpartiets förslag om gratis bussresor på lördagar skulle ge Lunds centrum med alla dess butiker, torg, teatrar, föreläsningssalar, muséer, frisörer och serveringar en helt ny vitalitet. Samtidigt skulle biltrafiken minska. Förslaget bör utvecklas till en förstudie till gratis bussresor alla dagar året runt.            

Folkomrösta om vinstförbud i skolan

 

Nooshi Dagostar och Daniel Riazat i Aftonbladet 14/2
Den parlamentariska demokratin fungerar inte alltid. Ibland trixar politikerna bort väljarnas vilja.
   Det gäller till exempel frågan om vinstförbud i skolan. Cirka 80 procent av väljarna och 97 procent av lärarna är emot det nuvarande vinstsystemet. Det gäller också de borgerliga väljarna. 75 procent av M-väljarna underkänner det nuvarande skolsystemet och ännu fler C-väljare. Men partiernas ledningar har ofta egna vinstintressen eller sitter i knäet på friskolornas lobbyister.
   Vänsterpartiet föreslår en folkomröstning som låter folket avgöra om vi ska ha ett system som ger vinstdrivande bolag – det vill säga alla bolag – rätt att bedriva skolor, eller ett jämlikt och demokratiskt skolsystem
   Sydsvenskan reagerar med magen: ”Folkomröstning om vinster populism från vänster”. SDS ledare 16/2. Tidningens ledarredaktion företräder friskolornas lobbyister och sviker majoriteten av väljarna inom L, C och M.
   Den bästa analysen av det nuvarande skolsystemet finns i En annan klass av Emma Leijnse. Läs den!           

Rapport från riksdagen: Utrikespolitisk debatt!

Den här veckans stora händelse i riksdagen var den årliga utrikespolitiska debatten. Den inleds med att utrikesministern läser upp den utrikespolitiska förklaringen och därefter hölls en åtta timmar lång debatt. Varje parti har en debattör i första rundan, och sedan får alla andra riksdagsledamöter skriva upp sig på talarlistan. Vänsterpartiet deltog med fem personer denna gång, för att kunna täcka upp så många ämnen som möjligt. Självklart blev det säkerhetspolitiska läget i Ukraina en stor diskussion i debatten samt den återkommande frågan om svenskt Nato-medlemskap, men vi lyfte såklart också utrikespolitiska hjärtefrågor som Palestina och Västsahara.


Hela debatten finns att lyssna på här.            

Idag torsdag var vi fyra vänsterpartister som ställde frågor till ministrarna i frågestunden i riksdagens kammare. Vi ställde frågor om hur utsläppen från vägtrafiken ska minska så att vi når våra mål, om hur polisen ska gå från ord till handling med tanke på de stora resurser de har fått senaste tiden samt om hur det kan komma sig att Sverige exporterar polisdatorer som kan användas för avlyssning till diktaturen i Myanmar. Jag själv frågade inrikesministern vilka åtgärder han tänker vidta med anledning av att ett kinesiskt företag har vunnit upphandlingen om säkerhetskontroller på Arlanda.


Frågor och svar finns här
.            

Idag har riksdagen röstat om motioner som handlar om livsmedelsfrågor, cybersäkerhet, alkohol/narkotika/tobak, digitalisering och post, samt väg och fordonsfrågor. Vi håller på att beta av alla de tusentals motioner som lämnades in i höstas.
   För min egen del har den extrainkallade Försvarsberedningens arbete påbörjats. Denna gång kommer vi nog ha ganska få möten, regeringens mål är att vi ska vara klara innan vårbudgeten presentera som en månad. De borgerliga partierna vill ha flera miljarder mer till försvaret, så vi får se var regeringen kommer hamna i slutändan.
Hanna Gunnarsson, riksdagsledmot (v) Lund         

Därför segrade talibanerna i Afghanistan av Gunnar Stensson

Det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjetunionen utkämpades ofta i tredje världen eller i beroende länder och ledde till förödande övergrepp. Det bör man vara medveten om idag när ryska arméer inringat Ukraina och USA skickar trupper till Europa.
   Sovjetunionens invasion i Afghanistan 1978 slutade efter tio år med att de ryska trupperna tvingades lämna landet. Då hade 1,3 miljoner afghaner mist livet och 5 miljoner tvingats fly.  Efter ytterligare några års inbördeskrig kunde talibanerna etablera en islamisk nationalstat.
   USA:s på lögner grundade invasion i Irak 2003 förödde landet och skapade IS.
   USA:s invasion i Afghanistan efter 11 september 2001 slutade med tillbakadragandet ur Kabul 2021. Hur många människoliv kriget kostat det afghanska folket finns det ännu inga bekräftade siffror på. En miljon? De offrades för att skydda USA mot terrorism.
   För en månad sedan besökte en afghansk regeringsdelegation Oslo för att vädja om bistånd mot svälten som orsakats av 40 år av supermaktsinvasioner och den missväxt som är en följd av klimatuppvärmningen.
   Den amerikanske historikern Carter Malkasians klarlägger händelseförloppet i sin genomgripande analys The American War in Afghanistan. A History, Oxford university 2021.
   Han fastslår – i skarp motsats till den gängse bilden – att den stat som talibanerna etablerade efter Sovjetunio-nens nederlag fungerade, att våldet där var begränsat och att lag och ordning övervägde. Talibanerna lyckades stoppa krigsherrarnas anarki. Deras traditionella islam kunde kontrollera kaoset och säkrade därigenom talibanernas uthållighet. De blev visserligen överrumplade av USA:s plötsliga angrepp 2001, men under det 20-åriga krig som följde byggde de upp det motstånd som tvingade USA att fly från Kabuls flygfält.

Under de tjugo år som den USA-stödda regeringen härskade i Kabul skedde en historisk omvandling av Afghanistan.

            

Två skilda samhällsalternativ uppstod. I regeringskontrollerade områden upprättades en demokratisk regim efter västerländskt mönster, kvinnorna blev jämställda, barnen fick tioårig skola, en sorts marknadsekonomi infördes. Korruptionen var visserligen förödande och det hela byggde på amerikanskt beskydd och amerikanska pengar men afghanerna fick trots allt en föreställning om ett demokratiskt alternativ. Kabuls folkmängd steg till 5 miljoner. Många hoppades att den amerikanska närvaron skulle fortsätta så att ekonomin och det relativt fredliga tillståndet i Kabul kunde bestå. Hela tiden förhärjades landsbygden.
   Samtidigt konsoliderades det talibanska styret på landsbygden med gemensamt omfattade islamiska lagar och värderingar, en religiös tro (som delades av många i Kabul) och ett nationalistiskt motstånd mot utländsk närvaro. Folket längtade framför allt efter fred och trodde att den kunde vinnas genom seger för talibanerna.


Talibanerna står nu inför uppgiften att försona och samordna de båda alternativen. De måste dessutom bekämpa internationella terroristgrupper som IS och al Qaida. De måste upphäva sin internationella isolering. De måste tillämpa allt det moderna kunnande som finns i Kabul. Trossatser måste ifrågasättas. De måste försörja folket. Ett viktigt steg i det arbetet var den afghanska regeringsdelegationens besök i Norge för en månad sedan.

P.S. Jag återkommer i nästa VB med Malkasians analys av orsakerna till USA:s nederlag och vad som kunnat göras för att få ett slut på ett krig som inte kunde vinnas och som varade fem år längre än Vietnamkriget.
   Malkasians historia avslutas våren 2020. USA:s uttåg i augusti 2021 blev ett mer förödande nederlag än han kunde föreställa sig.    

Krigsjulen 1941 av Gunnar Stensson

Det var snöigt och kallt i Hässleholm när mamma steg ur det fullsatta tåget med Jan och mig strax före jul 1941. Vi skulle fira jul hos mormor och morfar i Färlöv. Far var på Gotland. Han hade blivit inkallad några veckor tidigare. Morfar körde oss i bil genom ett mörkt Skåne där bara enstaka ljus skymtade. Jag visste att nazisterna fanns i Köpenhamn några mil bort. Den tyska armén stod utanför Moskva och finnarna belägrade Leningrad. Alldeles nyss hade japanerna anfallit Pearl Harbour och Förenta Staterna dragits in i kriget. Tyska och sovjetiska ubåtar och minor sänkte fartyg i Östersjön och Nordsjön. Jag var åtta år och Jan sex.


På julafton när vi hade fått våra julklappar satt vi framför en kakelugn med en brasa. Morbror Bengt och moster Yvonne hade också kommit. Han var klädd i en stilig uniform och hade blanka stövlar. Moster Yvonne var ung och hade mörkt lockigt hår. På golvet låg deras bruna airdaleterrier. Jag hade fått en träbåt med en råttfälla i. Man spände råttfällan och byggde sedan en kajuta och lite annat ovanpå. En ubåt hörde till, också av trä. Den kunde skjuta iväg en torped.  När torpeden träffade båten slog råttfällan igen och båten exploderade. Kajutan och andra överdelar flög iväg. Sedan satte man ihop båten och sprängde den igen. Det blev tråkigt i längden. Det var en Brioleksak. Jag undrade långt senare vem jag fått den av. Jan fick en stor marsipangris.

Jag fick också Fänrik Ståls sägner av morfar i en stor illustrerad upplaga med pärmar i guld och rött. Jag kunde bitar av dikterna utantill för Far hade gett mig en folkupplaga av Fänrik Stål redan förra julen. (Den trycktes i 20 tusen ex under det finska vinterkriget med förord av Väinö Tanner, författaren Sillanpää och Ture Nerman. Jag har den 82-åriga boken framför mig här. I boken ligger också ett kort till min 7-årsdag från mormors hushållerska Matte i Färlöv. Henne tyckte jag om).

Klockan sex på juldagens morgon var vi i kyrkan på julotta. Vi sjöng Var hälsad och andra julpsalmer Morfar predikade. Vi visste inte då att han julen 1944 skulle få ett slaganfall i predikstolen och dö. Han fick aldrig uppleva krigsslutet.

Tågresan hem till Växjö blev jobbig. Mamma hade mycket att bära, och jag med. Tåget var fullt av inkallade beväringar i filtaktiga uniformer. Det stannade i Hästveda och alla måste gå ut och byta till ett annat tåg. Jan klämde fingrarna och en snäll soldat plåstrade om honom. Resan tog lång tid. När vi kom till Växjö var det natt och våningen var ganska kall.

Det dröjde ett par månader innan Far kom hem. Medan han var på Gotland hade vi fått fältpost från honom och svarat i tilldelade fältpostkuvert utan adress. (Jag antar att Astrid Lindgren censurerade dem i Stockholm). Hans uppgift på Gotland var att leda gudstjäns-ter med de tusentals inkallade som befann sig där under jul och nyår. Han skulle också ha själavård – det vill säga ta sig an inkallade med problem. Resorna till och från Gotland skedde nattetid i mörklagda trupptransportfartyg. Soldaterna var sjösjuka och rädda att båten gå på en mina eller sänkas av en ubåt, vilket någon gång skedde.

När far kom hem framåt februari visade han upp en stilig uniform. Som fältpräst hade han avancerat från tjänsten som värnpliktigt skrivbiträde till någon sorts officer och det måste synas. Det som var allra mest komiskt var att han hade utrustats med pistol. Han skrattade när han visade oss den. Pistolen var blank och svart och ganska tung. Jag fick en Soldatinstruktion som jag fann mycket intressant. Där fanns en bild av ett eldöverfall som svenska soldater genomförde mot fiender som intet ont anande rastade kring en eld i skogen. Där fanns också en beskrivning av pistolen, hur den skulle plockas isär och hur den skulle användas.

2022-02-10

Friday for Future alla fredagar

 

MANIFESTATION MOT DEN FÖRESLAGNA GRUVAN I GÀLLOK!
På fredag sker protester över hela Sverige i solidaritet med de drabbade samebyarna för att kräva att gruvan stoppas. Samma dag lämnas namninsamlingen för ett gruvfritt Jokkmokk över till näringsministern i Stockholm.
Gör din röst hörd - kom till Stortorget kl 12 på fredag! 

Klostergårdsstationen, fyrspåren och tunnlarna

 

Träffpunkt Virvelvindsvägen
Fredagen den 11 februari kl. 14

Samtalsledare Gunnar Stensson          

Välkommen till Vernissage!

  

Ann Schlyter ställer ut landskapsmålningar i olja, pastell och akvarell.
Vernissagen av min utställning på Börringekloster på lördag är klockan 14.30 inte tidigare som annonserats. Men det går bra att njuta Anitaz härliga lunchbuffe i utställningslokalen redan från 11.30.
Lördagen den 12 februari klockan 14.30.
Börringe kloster, Anitaz restaurang.

Allmännyttan och utsatta områden

 

Föreläsning i Klostergårdens bibliotek måndagen den 14 februari klockan 18
Tapio Salonen, professor i socialt arbete berättar om ett intressant och aktuellt forskningsområde.
Arr KLOK och Klostergårdens bibliotek

Ännu ett vårtecken

 

Vi bygger för framtidens klimat!
Det är roligt att tioåringar lägger tid, tanke och kraft på att bygga. Kreativt!           

Utarmning av stadskärna och bostadsområde

 

Alla partier säger sig vilja ha en levande stadskärna och service i bostadsområden. Ändå verkar socialdemokrater, moderater, liberaler, centerpartister, kristdemokrater och sverigedemokrater för livsmedelsförsäljning på Nova. Detta tar självklart bort köpunderlaget för butiker i stan. Partierna säger sig också värna om klimatet, men uppmuntrar på detta vis privat bilkörning.
   Socialdemokraterna motiverar sitt ställningstagande bland annat med att Nova riskerar att gå i konkurs annars. Tänk om det vore så väl! 
Ann Schlyter

Du kan läsa mer om partiernas omsvängningar i fråga om livsmedel på Nova i Ulf Nymarks artikel Hackat och malet nedan.
red 

Magdalena Andersson: ”Vinstdrivande skolor ska inte få pengar för uppgifter de inte har”

 
Riksdagens beslut 2018-06-07 

Koncernskolornas affärsidé: hela skolpengen och noll ansvar, låga löner och stora klasser, hittepå-betyg och låtsasordning.  (Peter Fällmar Andersson, Dags att göra läxan. SDS 10/2)
   Regeringen lade idag fram ett skolförslag som innebär att kommuner ska kunna ge större skolpeng till kommunala skolor än till friskolor eftersom kommunala skolor har ett större ansvar än marknadsskolorna. Det ger ett rättvisare system
   ”Vi måste göra upp med marknadsskolan och dess avarter. Många elever och lärare lever med vinstjaktens konsekvenser i praktiken”, säger statsminister Magdalena Andersson. ”Vinstdrivande skolor ska inte få pengar för uppgifter de inte har.”
   Ansvaret att ta emot nyanlända har inte friskolor, påpekar skolminister Lina Axelsson Kihlblom.
Friskolor väljer elever som är ekonomiskt fördelaktiga.
   Om förslaget går igenom börjar det tillämpas 2024. Men motståndet är hårt. Det finns en järnaxel mellan skolkoncernernas lobbyister och riksdagens högerkonservativa partier.
   Går förslaget inte igenom gör socialdemokraterna det till en valfråga.
   Äntligen blir marknadsskolan en huvudfråga i politiken! Mycket mer genomgripande reformer om skolan ska räddas, men förslaget är en start.
   Om skolparasiterna fäller förslaget och det därigenom blir en huvudfråga i valet kan det leda till de betydligt radikalare reformer som är nödvändiga för att rädda den svenska skolan.           

Direktörernas inkomst 64,8 gånger industriarbetarlönen

 

Det jämlikaste året – 1980 - var direktörsinkomsten 9,1 gånger industriarbetarlönen. Ojämlikheten i Sverige rusar. Detta framgår av en rapport som LO presenterat. ”Inkomstskillnaderna sliter sönder samhället”, konstaterar LO-basen Susanna Gideonsson. Ett nytt progressivt skattesystem med rättviseskatt på årsinkomster över en miljon, arvsskatt och höjd kapitalskatt måste införas. De rikaste är de farligaste för klimatet.
Läs hela rapporten »

Rapport från Vänsterpartiets kongress

Vänsterpartiets 44:e kongress ägde rum digitalt, med presidiet och partistyrelsen på plats i Stockholm, helgen 2-4 februari. Kongressen planerades att hållas fysiskt, men när smittspridningen tog fart igen tvingades kongressen återigen bli digital, precis som förra gången. Under diskussionen inför kongressen har framförallt miljöpolitiken diskuterats, där partistyrelsen har tagit till sig en del av de förslag som kommit från medlemmarnas motioner. Huvudfokus för kongressen var att anta valplattformen inför valrörelsen, men många ombud ville även att kongressen skulle behandla de många allmänna motioner som skickats in. När kongressen blev digital bedömdes att dessa inte skulle hinnas med, framförallt eftersom själva beslutsfattandet tar längre tid i digital form. En stor majoritet av ombuden ville att kongressen skulle just koncentrera sig på valplattformen, trots att allmänna motioner inte behandlades på förra kongressen heller.

Det har varit en väldigt händelserik kongressperiod, om än kort. Förra kongressen var ju bara ett och ett halvt år sedan, på hösten 2020. Sedan dess har vi haft två regeringskriser och vi har numera ett nytt politiskt landskap i Sverige. Vänsterpartiet har stärkt sin roll, både genom att vara tuffare mot regeringen, öka i opinionen och delvis förändra fokus i vilken politik vi lyfter fram. Industri och bruksorter har prioriterats upp, med fokus på omställning av produktion till fossilfritt, men vi har även lagt in ett par extra växlar när det gäller den ekonomiska politiken med förbättring av sjukförsäkringen och höjning av pensionerna som viktigaste reformer. 

Diskussionen om valplattformen handlade till stor del om klimat- och miljöfrågor, men även bostadspolitik, flyktingpolitik, sjukvård och småföretagande. Partistyrelsen var noga med att påpeka att en valplattform handlar om att fokusera och prioritera, där kan vi inte ha med all vår politik utan måste lyfta fram det som vi tror är viktigast i den kommande valrörelsen, de frågor som skiljer oss från andra partier och det vi tror vi kommer locka väljare på. Förhållandevis många motioner blev bifallna (26 stycken) med några tillägg om miljö (bland annat kritik mot kalhyggen, att vindkraften ska gynna de närboende samt en ny skrivning om enskildas konsumtion med fokus på att de rikaste), flyktingpolitik, makten på arbetsplatserna, NATO samt en ny skrivning som lyder “Vänsterpartiet samarbetar gärna med andra partier, men bara om resultatet av arbetet innebär ökad jämlikhet, grön omställning och kraftigt stärkt välfärd. För oss står inte valet mellan två dåliga alternativ.”. En samman-ställning av besluten på miljöområdet finns här.
   För mig som följde kongressen på distans såg det ut som att det var väldigt bra stämning och bra och genomtänkta anföranden. Beslutspassen gick bra, men tog lång tid. Det tar längre tid att genomföra voteringar digitalt istället för med acklamation på plats. Det blev några få förändringar i valberedningens förslag till partistyrelse där några som föreslogs som ersättare istället blev valda till ordinarie. Självklart valdes Nooshi om till partiledare för ytterligare två år!


Jag fick vara med i en 10 minuter lång diskussion om Vänsterpartiets försvarspolitik i SVT Forums sändning från kongressen, finns att se här cirka 2,45,00 in i sändningen.
   Hela den antagna valplattformen finns här.
   Alla motioner och andra handlingar finns här, där man också kan se hela kongressen.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund 

Vinst och skuld hotar klimat och människor av Gunnar Stensson

Kapitalismen är ett system för utsugning av de svagares pengar. Vi ser konsekvenserna i skola, vård och omsorg. Rika patienter köper sig före i vårdkön medan fattiga tvingas dö i väntan på operation. Boendekostnaden stiger. Människorna tvingas skuldsätta sig. Bankerna blir rika. Vänsterpartiet går till val för att förbjuda vinster i välfärden och vinster som grundar sig på brister i samhället.

   Kapitalismens farligaste instrument är skuldsystemet som gör fåtalet färre och mäktigare och alla andra fattigare och beroende. Den som är försatt i skuld är inte fri. Kostnaden för boende stiger, de som behöver bostad tvingas låna, skulderna ökar och bankerna tjänar pengar. 2008 föll bankernas kreditsystem samman som ett korthus. Bankerna räddades efter sammanbrottet, inte de ruinerade.

David Graebers bok Skuld. De första femtusen åren beskriver hur ekonomin under årtusenden byggt på skuldberoende och skuld-utnyttjande alltsedan fattiga bönder tvingades försörja rika städer. Graeber skrev den direkt efter det finansiella sammanbrottet 2008.
   En av Graebers källor är bibeln. Jesus insåg att skuldberoendet är ett hot mot alla. När han improviserade bönen Fader vår för lärjungar-na var hans viktigaste punkt ”förlåt oss våra skulder”, det vill säga ”avskriv våra skulder”. Han påpekade att många av oss redan gör det: ”Såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Gud - som representerar samhällssystemet - borde göra detsamma som vi redan gör. Det var en farlig ståndpunkt. Girighet gör människor onda. När Jesus slagit ner växlarnas bord och kallat templet en rövarkula blev han kortfäst. Han var inte först om insikten. Flera profeter hade insett detsamma. De hade också föreslagit och kanske någon gång fått igenom ett system med ”jubelår” då alla skulder avskrevs och alla fick börja om. Jesus tanke har upprepats, utvecklats och ibland tillämpats i 2022 år.
   Det är några år sedan jag läste Skuld och då jag bläddrade i den härom dagen hittade jag genast slutsatser och principer som återfinns hos dagens främsta samhällsforskare som Martin Hägglund, James Suzman och Alf Hornborg. Graeber skriver till exempel ”De senaste årens jättelika skuldmaskin tycks närma sig sin sociala och ekologiska gräns” och ”Den verkliga frågan är hur man ska kunna trappa ner allting en aning för att komma närmare ett samhälle där människor kan leva mer genom att arbeta mindre”.(s 407)

Pressen på Puma ökar: Sluta sponsra israelisk fotboll!

 

Under våren måste sportföretaget Puma fatta beslut om man ska fortsätta eller upphöra med sin sponsring av det israeliska fotbollsförbundet, IFA, när kontraktstiden går ut i juni i år 2022. IFA omfattar även sex lag i de illegala bosättningarna på den ockuperade palestinska Västbanken och Puma har därför under en längre tid fått ta emot kritik. Den internationella kampanjen för att förmå Puma att inte förlänga kontraktet intensifieras nu inför kontraktsbeslutet.
   Att stödja verksamhet i bosättningarna är etiskt förkastligt. Men det är även vanskligt för Puma då företag som verkar i konfliktområden är skyldiga att säkerställa att de inte medverkar till brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag. Allt enligt de regelsystem som upprättats av FN och OECD och som grundar sig på internationella överenskommelser.
   Fler än 200 palestinska sportklubbar har sen flera år tillbaks bett Puma att avbryta sponsringen av IFA och därmed avsluta sitt stöd till Israels ockupation. De har inte vunnit gehör hos Puma men väl hos en växande skara organisationer och enskilda runt om i världen som stöder deras krav.


Vi som utgör de skånska lokalgrupperna av PGS, Palestinagrupperna i Sverige, deltar i Puma-kampanjen. Det gör vi nu genom att i brev uppmana Puma att ta detta gyllene tillfälle i akt och avsluta sin relation med IFA  när kontraktstiden snart löper ut.  Brev skickas till såväl Puma Nordic AB i Helsingborg som till Pumas huvudkontor i Tyskland.
   Pumas sponsring av IFA legitimerar Israels ockupation och den ständigt pågående expansionen av illegala bosättningar. Det är vår förhoppning att sportjätten Puma äntligen ska ta sitt förnuft till fånga och - liksom tidigare sponsorn Adidas - säga farväl till IFA  och därmed stå upp för internationell rätt och de mänskliga rättigheterna. Till dess att så sker uppmanar vi alla att avstå från att köpa Puma-produkter. #BoycottPuma
Palestinagrupperna i Skåne
Kerstin Dahlberg, Hässleholm/Kristianstad
Gert Andersson, Lund
Rolf Björnson, Malmö

Hackat och malet av Ulf N

Moderaternas ledarbyte
Visst pågår ett ständigt hackade och malande i och mellan de politiska partierna, men ofta på en ganska lågintensiv nivå. Vart fjärde år i vårvintertid trappas det upp: partiernas fastställande av listor inför kommunalvalet och andra val.
   Tänk er till exempel vilket liv och kiv som måste ha föregått valet av nytt toppnamn inom Lundamoderaterna.

Miljöpartiets ledarbyte?
Det hackas nog och mals en del också inom MP inför avdelningens beslut fullmäktigelista. Som framgått av dagstidningspressen finns inte nuvarande kommunalrådet Karin Svensson Smith med på MP-valberedningens förslag. Sydsvenskan beskriver det som om Karin blivit petad av valberedningen, men om en läser artikeln lite noggrannare framgår det att Karin inte accepterar någon annan plats på listan än förstaplatsen. Nu ser det ut att bli en tvekamp om valsedels förstaplats mellan Axel Hallberg och Karin Svensson Smith. Det är i grunden ingen personstrid, det handlar om vilken typ av parti MP ska vara, vilket också framgår av Sydsvenskans artikel.

       

Effektivitetspolitiska rådet
Kommunens effektivitetpolitiska råd har nu lagt fram sin första rapport. Hundratals miljoner finns att spara, enligt rådet. Jag har inte hunnit lusläsa rapporten, men ändå snappat upp att rådet konstaterar att de ”effektiviseringar” som kommunen hittills beslutat om på det stora hela taget varit – ja just det! - nedskärningar. Rapporten kommer att ge de partier som har skattesänkningar som främsta politiska mål vatten på sin kvarn. Men jag funderar på om det kanske vore tid på att inrätta  ”Medmänsklighetspolitiska rådet” i Lunds kommun.

Vänsterpartiets modifierade klimatpolitik
Vänsterpartiet på riksplanet ska nu vända sig till industriarbetare på bruksorterna ute i landet. För att attrahera dessa modifierar partiet sin miljö- och klimatpolitik. Om jag förstått det rätt ska inriktningen nu vara enbart på politik på systemnivå, inte politik som har direkt påverkan på den privata konsumtionen. Jag tror att V därvid inte riktigt förstått dialektiken mellan konsumtion på individnivå (som aggregerad blir masskonsumtio) och åtgärder på systemnivå.


Livsmedel på Nova – slag mot handeln i stadskärnan och bostadsområdena
Socialdemokraterna har sedan lång tid tillbaka varit motståndare till livs- medelsförsäljning på Nova. Nu har S efter internt malande samsats med M om att tillåta en stor livsmedelshall i Novas befintliga lokaler. 5000 kvadratmeter blir ytan på handeln. Byggnadsnämnden behandlade frågan om livsmedelshall torsdag kväll. S, M, L, C och SD röstade för att livsmedelsförsäljning ska bli möjlig, MP, V och FNL röstade emot. De partier som röstat för livsmedelshallen har i andra sammanhang sagt sig vilja värna stadskärnan och handel i bostads-områdena, men visar nu i praktiken att detta är just bara prat. Att de inte tar ansvar för att nå Lunds klimatmål är också alldeles tydligt. Biltrafiken kommer givetvis att öka med ytterligare en stor extern livsmedelshandel.
   Ett av Lunds klimatmål är att utsläppen av växthusgaser ska minskas med minst 90 procent till 2030, jämfört med år 2010. Ett beslut om livsmedel på Nova går spikrakt emot detta mål.

1939. Pandemi och krig av Gunnar Stensson

Jag har några minnesbilder från 1939 som jag kortfattat vill beskriva eftersom de är bilder som nu bara finns i mitt huvud. Faktiskt. Minnen kan man inte lita på, och jag vet förstås mycket från den tiden som jag inte visste då. Det försöker jag skala bort.
   Du ska få åka med brandkåren, sa Far. Det var trettondagen 1939 och jag var fem år. Vi hade ett par gäster hemma. Mamma hade ringt och anmält att jag hade scharlakansfeber, men det visste inte jag inte. 


Min besvikelse var stor när det kom en liten grå ambulans i stället för en röd brandbil. Mina föräldrar fick inte följa med till epidemisjukhuset. Jag blev lagd i en säng i ett tomt rum med gula väggar. Jag började skrika. Efter en stund kom en barsk sköterska och sa: Om du inte slutar skrika får du aldrig komma hem. Jag slutade skrika. Rummet jag rullades till var fullt med sängar och barn. Där bodde jag i sex veckor, till slutet av februari. Hela tiden kom det nya barn, medan andra flyttade ut. Jag blev god vän med ett par pojkar som kommit ungefär samtidigt som jag. Där fanns en del leksaker eftersom man inte fick ta med sig dem hem. På morgnarna kom en sjuksköterska med en spatel av trä och rensade min näsa. Jag fick öroninflammation och greps av panik i operationsrummet med alla dess vassa knivar eftersom jag ett år tidigare opererat bort blindtarmen och upplevt att jag kvävdes och efteråt kräkts väldigt mycket. Det blev lika hemskt den här gången. Mina föräldrar fick jag då och då prata mer genom en liten glasruta.
   Jag låg i sjuksalen och mindes saker som hänt innan jag blev intagen på epidemisjukhuset. Det hade varit mörkläggningsövning i Uppsala. Far hade radion i vardagsrummet som inte var mörklagt. Vi gick in där och stängde dörren för att inget ljus skulle synas. Far ställde ner radion på golvet och hörde på nyheterna. Sedan gick vi ut en stund. Gatan var tom. Ingen lampa lyste. Alla fönster var mörka. Men det var fullmåne. Vi går runt en stund, sa Far. Månen följde oss ovanför ett plank som vi gick förbi. Ser du att månen går med oss, sa Far. En annan gång satt jag med Mamma i köket. Hon hade tandvärk och var rädd för tandläkaren. Så knackade det på dörren. Det är den arbetslöse, sa Mamma och när han kom in fick han ett brunt paket smörgåsar. Han sa adjö och gick.
   När jag kom ut från sjukhuset fick jag inte återvända hem. Min lillebror Jan som var tre år skulle inte smittas. I stället bodde jag hos syster Majken, en diakonissa som jag kände. Varje dag fick jag äta ett rört ägg. Syster Majken bodde i utkanten av Uppsala och en dag var det krigsövning på torget utanför. Ett litet skjul brann, man hörde skott och sedan en hög explosion. Jag blev rädd och gick in från balkongen.
   Sedan reste jag till Mormor och Morfar i Färlöv i Skåne. Då var det vår och sen blev det sommar. Jag fick en lappkniv med slida av renpäls av morfar när jag fyllde sex. Jag kom aldrig mer in hemma i Uppsala. Far, mamma och min bror Jan hade flyttat till Växjö. Mamma hämtade mig dit. Jag kände igen våra gamla möbler i våningen som vi hyrde. Så fick Jan scharlakansfeber. I Växjö fanns också ett epidemisjukhus. Jag åkte med när Mamma cyklade dit, men fick inte gå in. Jag hade lappkniven i ett skärp, men när vi kom hem hade den ramlat ut slidan. Jag sörjde den. 


Sedan blev det krig mellan Sovjetunionen och Finland. Jag såg soldaterna från I11 marschera med musikkår uppför Risingevägen. Mina föräldrar var upprörda. Senare kom Kerttu och Onni som var lika stora som jag. De kunde bara finska och de pratade och skrek till varandra. Onni försvann och jag såg honom aldrig mer. Kerttu fick bo hos en barnmorska på andra sidan gatan. Henne kände jag tills hon dog i cancer i 50-årsåldern. Hon var ofta arg och sällan glad.
   Så blev det jul och sedan nyår 1940. Jag kom ihåg julen i Uppsala. 
   Barnmorskan förlöste Mamma hemma ett par år senare och jag fick min lillebror Erland. Det var en stökig natt.

Detta var några skärvor från 1939. Jag tänker gräva upp fler från 1940-talet. De ska beskrivas exakt ur mitt perspektiv när de hände.. Om det går.

Tillbaka till modershuset?

VB kommer att byta utgivare och/eller skepnad efter det här året. Först gav VPK/Vänsterpartiet ut bladet i 30 år och nu har jag hållit i rodret i snart 20 år. Men de som gjort Veckobladet till det det är och har varit är skribenterna inte administratörerna precis som i all verksamhet. Att hitta skribenter med intressanta idéer att skriva om kräver ett kontaktnät och mitt börjar tunnas ut med ålderns rätt.
   Tre ”gamla” VB-aktivister har skrivit en motion till Vänsterpartiets årsmöte som utmynnar i ett förslag att tillsätta en grupp som undersöker hur partiet kan bidra till att VB lever vidare. Läs hela motionen nedan.
   Mina synpunkter är enkla. Mitt enda villkor för att överlåta VB är att vänsterprofilen garanteras. Det som skall tänkas på är två rätt skilda ting, det viktigaste är såklart framtiden om nu något sån finns för något så föga modernt som VB. Sen är det ju historien, hur bevara de gjorda 48-årgångarna för framtiden, skall det göras i egen regi eller finns det något intresserat arkiv?
   Jag kommer självklart att hjälpa till med övergången så mycket jag kan men menar allvar med att det får vara nog efter det här året.
Göran Persson 



Motion till Vänsterpartiets i Lund årsmöte 2022

Om Veckobladet

För snart femtio år sedan startade Vänsterpartiet i Lund Veckobladet. I Veckobladet fördes den debatt om lokala politiska frågor som fick många att engagera sig, och några duktiga skribenter och politiska analytiker hade återkommande spalter. Det fanns också utrymme för mindre politiskt material, om utflykter, koloniträdgårdar och kulturhändelser. Aldrig censurerades några bidrag och röster från andra partier och partilösa var välkomna.

Efter en tid såg inte Vänsterpartiet det som sin uppgift att driva en sådan tidning, och rättigheterna såldes till en privatperson, Göran Persson, för en krona. Göran drev vidare tidningen i samma anda, och lyckades hålla utgivningen igång. Nu har han meddelat att han vill avveckla sitt engagemang efter valet och kan tänka sig att överlåta ansvaret för Veckobladet till Vänsterpartiet eller till någon annan grupp/person som är beredd att driva den vidare som en röst för en bred vänster.

Vi menar att Veckobladet skulle kunna vara en stor tillgång för Vänsterpartiet. Den behöver ryckas upp med fler skribenter, nya krafter och en bredare läsekrets.  Man kan tänka sig en utveckling i olika riktningar. Det vore roligt med ett forum för ideologisk debatt. Vi tror att Veckobladet skulle kunna balansera funktionen av ett utåtriktat blad riktat mot folk med hjärtat till vänster, med funktionen av att varje vecka ge partiets medlemmar och andra läsare information om vad som händer i den lokala politiken. Och för den delen i rikspolitiken genom att vår riksdagsledamot regelbundet rapporterar.

Detta behöver noga övervägas. Hur nå ut bredare, engagera nya skribenter och ersätta den arbetsinsats Göran stått för så länge?  Närmast till hands ligger väl någon form att kollektiv, inte nödvändigtvis av enbart partimedlemmar, som tillsammans tar på sig att dela på arbetsuppgifterna och ansvaret? Men det behöver diskuteras och utredas.

Vi yrkar att en grupp tillsätts för att ge förslag till hur Vänsterpartiet kan bidra till att Veckobladet lever vidare.
Ann Schlyter
Lars Borgström
Marianne Sonnby

2022-02-03

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.          

Programpunkter vecka 6 för vuxna på Stadsbibliotekets Atriumgård

Onsdag den 9 februari kl 18
Solel till alla 

Solpaneler har blivit en allt vanligare syn i Sverige och allt fler vill investera i solpaneler på eget tak eller gå med i solkooperativ eller solgemenskap. Hur ser utvecklingen ut och hur påverkar den framtidens energisystem?
Jenny Palm är professor vid Internationella Miljöinstitutet i Lund och forskar kring dessa frågor. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. Ingår i serien Gröna program på Lunds stadsbibliotek.          

Välkommen till Vernissage!

 

Ann Schlyter ställer ut landskapsmålningar i olja, pastell och akvarell.
Lördagen den 12 februari klockan 12.
Börringe kloster, Anitaz restaurang.          

Våren vinner av Gunnar Stensson

 

Den gångna veckan har vintern försökt attackera, men det gäckande motståndet växer i Lunds parker och naturreservat. Här en modig vintergäck i snöblasket.

”Dadgostar blir inte minister efter valet”

 Lena Mellin i Aftonbladet hör till Nooshis enträgnaste motståndare. Det har varit ett stort år för Nooshi och V, så hon har haft många tillfällen att framföra sin kritik.
   I torsdagsnumret skrev hon under rubriken ovan en i och för sig inte ointressant artikel om Vänsterpartiets 44 kongress som börjar idag, fredagen den 4 februari.
   Kommentera gärna debatt och beslut i nästa veckas VB.


Läs artikeln »

 

Ska EU skada jorden med kärnkraft och gas?

 

Svenska pensionsfonder satsar stora belopp på klimatkatastrofala men vinstgivande investeringar som vi såg i förra VB. Nu framlägger EU-kommissionen ett förslag om vilka investeringar som ska klassas som klimat- och miljövänliga. På listan finns både kärnkraft och gas. Flera länder protesterar, däribland Sverige, men det finns risk att förslaget går igenom. Moderaternas Tomas Tobé ansluter sig förstås entusiastiskt till klimatkannibalerna.