Vinst och skuld hotar klimat och människor av Gunnar Stensson

Kapitalismen är ett system för utsugning av de svagares pengar. Vi ser konsekvenserna i skola, vård och omsorg. Rika patienter köper sig före i vårdkön medan fattiga tvingas dö i väntan på operation. Boendekostnaden stiger. Människorna tvingas skuldsätta sig. Bankerna blir rika. Vänsterpartiet går till val för att förbjuda vinster i välfärden och vinster som grundar sig på brister i samhället.

   Kapitalismens farligaste instrument är skuldsystemet som gör fåtalet färre och mäktigare och alla andra fattigare och beroende. Den som är försatt i skuld är inte fri. Kostnaden för boende stiger, de som behöver bostad tvingas låna, skulderna ökar och bankerna tjänar pengar. 2008 föll bankernas kreditsystem samman som ett korthus. Bankerna räddades efter sammanbrottet, inte de ruinerade.

David Graebers bok Skuld. De första femtusen åren beskriver hur ekonomin under årtusenden byggt på skuldberoende och skuld-utnyttjande alltsedan fattiga bönder tvingades försörja rika städer. Graeber skrev den direkt efter det finansiella sammanbrottet 2008.
   En av Graebers källor är bibeln. Jesus insåg att skuldberoendet är ett hot mot alla. När han improviserade bönen Fader vår för lärjungar-na var hans viktigaste punkt ”förlåt oss våra skulder”, det vill säga ”avskriv våra skulder”. Han påpekade att många av oss redan gör det: ”Såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Gud - som representerar samhällssystemet - borde göra detsamma som vi redan gör. Det var en farlig ståndpunkt. Girighet gör människor onda. När Jesus slagit ner växlarnas bord och kallat templet en rövarkula blev han kortfäst. Han var inte först om insikten. Flera profeter hade insett detsamma. De hade också föreslagit och kanske någon gång fått igenom ett system med ”jubelår” då alla skulder avskrevs och alla fick börja om. Jesus tanke har upprepats, utvecklats och ibland tillämpats i 2022 år.
   Det är några år sedan jag läste Skuld och då jag bläddrade i den härom dagen hittade jag genast slutsatser och principer som återfinns hos dagens främsta samhällsforskare som Martin Hägglund, James Suzman och Alf Hornborg. Graeber skriver till exempel ”De senaste årens jättelika skuldmaskin tycks närma sig sin sociala och ekologiska gräns” och ”Den verkliga frågan är hur man ska kunna trappa ner allting en aning för att komma närmare ett samhälle där människor kan leva mer genom att arbeta mindre”.(s 407)