VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
MANIFESTATION MOT DEN FÖRESLAGNA GRUVAN I GÀLLOK!
På fredag sker protester över hela
Sverige i solidaritet med de drabbade samebyarna för att kräva att
gruvan stoppas. Samma dag lämnas namninsamlingen för ett gruvfritt
Jokkmokk över till näringsministern i Stockholm.
Gör din röst hörd - kom till Stortorget kl 12 på fredag!
Träffpunkt Virvelvindsvägen
Fredagen den 11 februari kl. 14
Samtalsledare Gunnar Stensson
Ann Schlyter ställer ut landskapsmålningar i olja, pastell och akvarell.
Vernissagen av min utställning på Börringekloster på
lördag är klockan 14.30 inte tidigare som annonserats. Men det går bra
att njuta Anitaz härliga lunchbuffe i utställningslokalen redan från
11.30.
Lördagen den 12 februari klockan 14.30.
Börringe kloster, Anitaz restaurang.
Föreläsning i Klostergårdens bibliotek måndagen den 14 februari klockan 18
Tapio Salonen, professor i socialt arbete berättar om ett intressant och aktuellt forskningsområde.
Arr KLOK och Klostergårdens bibliotek
Vi bygger för framtidens klimat!
Det är roligt att tioåringar lägger tid, tanke och kraft på att bygga. Kreativt!
Alla partier säger sig vilja ha en
levande stadskärna och service i bostadsområden. Ändå verkar
socialdemokrater, moderater, liberaler, centerpartister,
kristdemokrater och sverigedemokrater för livsmedelsförsäljning på
Nova. Detta tar självklart bort köpunderlaget för butiker i stan.
Partierna säger sig också värna om klimatet, men uppmuntrar på detta
vis privat bilkörning.
Socialdemokraterna motiverar sitt ställningstagande bland annat med
att Nova riskerar att gå i konkurs annars. Tänk om det vore så väl!
Ann Schlyter
Du kan läsa mer om partiernas omsvängningar i fråga om livsmedel på Nova i Ulf Nymarks artikel Hackat och malet nedan.
red
Riksdagens beslut 2018-06-07
Koncernskolornas affärsidé: hela
skolpengen och noll ansvar, låga löner och stora klasser, hittepå-betyg
och låtsasordning. (Peter Fällmar Andersson, Dags att göra läxan. SDS 10/2)
Regeringen lade idag fram ett skolförslag som innebär
att kommuner ska kunna ge större skolpeng till kommunala skolor än till
friskolor eftersom kommunala skolor har ett större ansvar än
marknadsskolorna. Det ger ett rättvisare system
”Vi måste göra upp med marknadsskolan och dess avarter. Många elever
och lärare lever med vinstjaktens konsekvenser i praktiken”, säger
statsminister Magdalena Andersson. ”Vinstdrivande skolor ska inte få
pengar för uppgifter de inte har.”
Ansvaret att ta emot nyanlända har inte friskolor, påpekar skolminister Lina Axelsson Kihlblom.
Friskolor väljer elever som är ekonomiskt fördelaktiga.
Om förslaget går igenom börjar det tillämpas 2024. Men
motståndet är hårt. Det finns en järnaxel mellan skolkoncernernas
lobbyister och riksdagens högerkonservativa partier.
Går förslaget inte igenom gör socialdemokraterna det till en valfråga.
Äntligen blir marknadsskolan en huvudfråga i politiken! Mycket mer
genomgripande reformer om skolan ska räddas, men förslaget är en start.
Om skolparasiterna fäller förslaget och det därigenom
blir en huvudfråga i valet kan det leda till de betydligt radikalare
reformer som är nödvändiga för att rädda den svenska skolan.
Det jämlikaste året – 1980 - var
direktörsinkomsten 9,1 gånger industriarbetarlönen. Ojämlikheten i
Sverige rusar. Detta framgår av en rapport som LO presenterat.
”Inkomstskillnaderna sliter sönder samhället”, konstaterar LO-basen
Susanna Gideonsson. Ett nytt progressivt skattesystem med rättviseskatt
på årsinkomster över en miljon, arvsskatt och höjd kapitalskatt måste
införas. De rikaste är de farligaste för klimatet.
Läs hela rapporten »
Vänsterpartiets 44:e kongress ägde rum digitalt, med presidiet och partistyrelsen på plats i Stockholm, helgen 2-4 februari. Kongressen planerades att hållas fysiskt, men när smittspridningen tog fart igen tvingades kongressen återigen bli digital, precis som förra gången. Under diskussionen inför kongressen har framförallt miljöpolitiken diskuterats, där partistyrelsen har tagit till sig en del av de förslag som kommit från medlemmarnas motioner. Huvudfokus för kongressen var att anta valplattformen inför valrörelsen, men många ombud ville även att kongressen skulle behandla de många allmänna motioner som skickats in. När kongressen blev digital bedömdes att dessa inte skulle hinnas med, framförallt eftersom själva beslutsfattandet tar längre tid i digital form. En stor majoritet av ombuden ville att kongressen skulle just koncentrera sig på valplattformen, trots att allmänna motioner inte behandlades på förra kongressen heller.
Det har varit en väldigt händelserik
kongressperiod, om än kort. Förra kongressen var ju bara ett och ett
halvt år sedan, på hösten 2020. Sedan dess har vi haft två
regeringskriser och vi har numera ett nytt politiskt landskap i
Sverige. Vänsterpartiet har stärkt sin roll, både genom att vara tuffare
mot regeringen, öka i opinionen och delvis förändra fokus i vilken
politik vi lyfter fram. Industri och bruksorter har prioriterats upp,
med fokus på omställning av produktion till fossilfritt, men vi har
även lagt in ett par extra växlar när det gäller den ekonomiska
politiken med förbättring av sjukförsäkringen och höjning av
pensionerna som viktigaste reformer.
Diskussionen om valplattformen handlade till
stor del om klimat- och miljöfrågor, men även bostadspolitik,
flyktingpolitik, sjukvård och småföretagande. Partistyrelsen var noga
med att påpeka att en valplattform handlar om att fokusera och
prioritera, där kan vi inte ha med all vår politik utan måste lyfta
fram det som vi tror är viktigast i den kommande valrörelsen, de frågor
som skiljer oss från andra partier och det vi tror vi kommer locka
väljare på. Förhållandevis många motioner blev bifallna (26 stycken) med
några tillägg om miljö (bland annat kritik mot kalhyggen, att
vindkraften ska gynna de närboende samt en ny skrivning om enskildas
konsumtion med fokus på att de rikaste), flyktingpolitik, makten på
arbetsplatserna, NATO samt en ny skrivning som lyder “Vänsterpartiet
samarbetar gärna med andra partier, men bara om resultatet av arbetet
innebär ökad jämlikhet, grön omställning och kraftigt stärkt välfärd.
För oss står inte valet mellan två dåliga alternativ.”. En
samman-ställning av besluten på miljöområdet finns här.
För mig som följde kongressen på distans såg det ut
som att det var väldigt bra stämning och bra och genomtänkta
anföranden. Beslutspassen gick bra, men tog lång tid. Det tar längre
tid att genomföra voteringar digitalt istället för med acklamation på
plats. Det blev några få förändringar i valberedningens förslag till
partistyrelse där några som föreslogs som ersättare istället blev valda
till ordinarie. Självklart valdes Nooshi om till partiledare för
ytterligare två år!
Jag fick vara med i en 10 minuter lång diskussion om Vänsterpartiets försvarspolitik i SVT Forums sändning från kongressen, finns att se här cirka 2,45,00 in i sändningen.
Hela den antagna valplattformen finns här.
Alla motioner och andra handlingar finns här, där man också kan se hela kongressen.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Kapitalismen är ett system för utsugning av de svagares pengar. Vi ser konsekvenserna i skola, vård och omsorg. Rika patienter köper sig före i vårdkön medan fattiga tvingas dö i väntan på operation. Boendekostnaden stiger. Människorna tvingas skuldsätta sig. Bankerna blir rika. Vänsterpartiet går till val för att förbjuda vinster i välfärden och vinster som grundar sig på brister i samhället.
Kapitalismens farligaste instrument är skuldsystemet som gör fåtalet färre och mäktigare och alla andra fattigare och beroende. Den som är försatt i skuld är inte fri. Kostnaden för boende stiger, de som behöver bostad tvingas låna, skulderna ökar och bankerna tjänar pengar. 2008 föll bankernas kreditsystem samman som ett korthus. Bankerna räddades efter sammanbrottet, inte de ruinerade.
David Graebers bok Skuld. De första femtusen åren beskriver
En av Graebers källor är bibeln. Jesus insåg att
skuldberoendet är ett hot mot alla. När han improviserade bönen Fader
vår för lärjungar-na var hans viktigaste punkt ”förlåt oss våra
skulder”, det vill säga ”avskriv våra skulder”. Han påpekade att många
av oss redan gör det: ”Såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Gud -
som representerar samhällssystemet - borde göra detsamma som vi redan
gör. Det var en farlig ståndpunkt. Girighet gör människor onda. När
Jesus slagit ner växlarnas bord och kallat templet en rövarkula blev
han kortfäst. Han var inte först om insikten. Flera profeter hade
insett detsamma. De hade också föreslagit och kanske någon gång fått
igenom ett system med ”jubelår” då alla skulder avskrevs och alla fick
börja om. Jesus tanke har upprepats, utvecklats och ibland tillämpats i
2022 år.
Det är några år sedan jag läste Skuld
och då jag bläddrade i den härom dagen hittade jag genast slutsatser
och principer som återfinns hos dagens främsta samhällsforskare som
Martin Hägglund, James Suzman och Alf Hornborg. Graeber skriver till
exempel ”De senaste årens jättelika skuldmaskin tycks närma sig sin
sociala och ekologiska gräns” och ”Den verkliga frågan är hur man ska
kunna trappa ner allting en aning för att komma närmare ett samhälle
där människor kan leva mer genom att arbeta mindre”.(s 407)
Under våren måste sportföretaget
Puma fatta beslut om man ska fortsätta eller upphöra med sin sponsring
av det israeliska fotbollsförbundet, IFA, när kontraktstiden går ut i
juni i år 2022. IFA omfattar även sex lag i de illegala bosättningarna
på den ockuperade palestinska Västbanken och Puma har därför under en
längre tid fått ta emot kritik. Den internationella kampanjen för att
förmå Puma att inte förlänga kontraktet intensifieras nu inför
kontraktsbeslutet.
Att stödja verksamhet i bosättningarna är etiskt
förkastligt. Men det är även vanskligt för Puma då företag som verkar i
konfliktområden är skyldiga att säkerställa att de inte medverkar till
brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag. Allt
enligt de regelsystem som upprättats av FN och OECD och som grundar
sig på internationella överenskommelser.
Fler än 200 palestinska sportklubbar har sen flera år
tillbaks bett Puma att avbryta sponsringen av IFA och därmed avsluta
sitt stöd till Israels ockupation. De har inte vunnit gehör hos Puma
men väl hos en växande skara organisationer och enskilda runt om i
världen som stöder deras krav.
Vi som utgör de skånska lokalgrupperna av PGS,
Palestinagrupperna i Sverige, deltar i Puma-kampanjen. Det gör vi nu
genom att i brev uppmana Puma att ta detta gyllene tillfälle i akt och
avsluta sin relation med IFA när kontraktstiden snart löper ut. Brev
skickas till såväl Puma Nordic AB i Helsingborg som till Pumas
huvudkontor i Tyskland.
Pumas sponsring av IFA legitimerar Israels ockupation och
den ständigt pågående expansionen av illegala bosättningar. Det är vår
förhoppning att sportjätten Puma äntligen ska ta sitt förnuft till
fånga och - liksom tidigare sponsorn Adidas - säga farväl till IFA och
därmed stå upp för internationell rätt och de mänskliga rättigheterna.
Till dess att så sker uppmanar vi alla att avstå från att köpa
Puma-produkter. #BoycottPuma
Palestinagrupperna i Skåne
Kerstin Dahlberg, Hässleholm/Kristianstad
Gert Andersson, Lund
Rolf Björnson, Malmö
Moderaternas ledarbyte
Visst pågår ett ständigt hackade och malande i och mellan de
politiska partierna, men ofta på en ganska lågintensiv nivå. Vart
fjärde år i vårvintertid trappas det upp: partiernas fastställande av
listor inför kommunalvalet och andra val.
Tänk er till exempel vilket liv och kiv som måste ha föregått valet av nytt toppnamn inom Lundamoderaterna.
Miljöpartiets ledarbyte?
Det hackas nog och mals en del också inom MP inför
avdelningens beslut fullmäktigelista. Som framgått av
dagstidningspressen finns inte nuvarande kommunalrådet Karin Svensson
Smith med på MP-valberedningens förslag. Sydsvenskan beskriver det som
om Karin blivit petad av valberedningen, men om en läser artikeln lite
noggrannare framgår det att Karin inte accepterar någon annan plats på
listan än förstaplatsen. Nu ser det ut att bli en tvekamp om valsedels
förstaplats mellan Axel Hallberg och Karin Svensson Smith. Det är i
grunden ingen personstrid, det handlar om vilken typ av parti MP ska
vara, vilket också framgår av Sydsvenskans artikel.
Effektivitetspolitiska rådet
Kommunens effektivitetpolitiska råd har nu lagt fram sin första rapport.
Hundratals miljoner finns att spara, enligt rådet. Jag har inte hunnit
lusläsa rapporten, men ändå snappat upp att rådet konstaterar att de
”effektiviseringar” som kommunen hittills beslutat om på det stora hela
taget varit – ja just det! - nedskärningar. Rapporten kommer att ge de
partier som har skattesänkningar som främsta politiska mål vatten på
sin kvarn. Men jag funderar på om det kanske vore tid på att inrätta
”Medmänsklighetspolitiska rådet” i Lunds kommun.
Vänsterpartiets modifierade klimatpolitik
Vänsterpartiet på riksplanet ska nu vända sig till
industriarbetare på bruksorterna ute i landet. För att attrahera dessa
modifierar partiet sin miljö- och klimatpolitik. Om jag förstått det
rätt ska inriktningen nu vara enbart på politik på systemnivå, inte
politik som har direkt påverkan på den privata konsumtionen. Jag tror
att V därvid inte riktigt förstått dialektiken mellan konsumtion på
individnivå (som aggregerad blir masskonsumtio) och åtgärder på
systemnivå.
Livsmedel på Nova – slag mot handeln i stadskärnan och bostadsområdena
Socialdemokraterna har sedan lång tid tillbaka varit
motståndare till livs- medelsförsäljning på Nova. Nu har S efter
internt malande samsats med M om att tillåta en stor livsmedelshall i
Novas befintliga lokaler. 5000 kvadratmeter blir ytan på handeln.
Byggnadsnämnden behandlade frågan om livsmedelshall torsdag kväll. S,
M, L, C och SD röstade för att livsmedelsförsäljning ska bli möjlig, MP,
V och FNL röstade emot. De partier som röstat för livsmedelshallen har
i andra sammanhang sagt sig vilja värna stadskärnan och handel i
bostads-områdena, men visar nu i praktiken att detta är just bara prat.
Att de inte tar ansvar för att nå Lunds klimatmål är också alldeles
tydligt. Biltrafiken kommer givetvis att öka med ytterligare en stor
extern livsmedelshandel.
Ett av Lunds klimatmål är att utsläppen av växthusgaser ska minskas med minst 90 procent till 2030, jämfört med år 2010. Ett beslut om livsmedel på Nova går spikrakt emot detta mål.
Jag har några minnesbilder från 1939 som
jag kortfattat vill beskriva eftersom de är bilder som nu bara finns i
mitt huvud. Faktiskt. Minnen kan man inte lita på, och jag vet förstås
mycket från den tiden som jag inte visste då. Det försöker jag skala
bort.
Du ska få åka med brandkåren, sa Far. Det var trettondagen 1939
och jag var fem år. Vi hade ett par gäster hemma. Mamma hade ringt och
anmält att jag hade scharlakansfeber, men det visste inte jag inte.
Min besvikelse var stor när det kom en liten grå ambulans i
stället för en röd brandbil. Mina föräldrar fick inte följa med till
epidemisjukhuset. Jag blev lagd i en säng i ett tomt rum med gula
väggar. Jag började skrika. Efter en stund kom en barsk sköterska och
sa: Om du inte slutar skrika får du aldrig komma hem. Jag slutade
skrika. Rummet jag rullades till var fullt med sängar och barn. Där
bodde jag i sex veckor, till slutet av februari. Hela tiden kom det nya
barn, medan andra flyttade ut. Jag blev god vän med ett par pojkar som
kommit ungefär samtidigt som jag. Där fanns en del leksaker eftersom
man inte fick ta med sig dem hem. På morgnarna kom en sjuksköterska med
en spatel av trä och rensade min näsa. Jag fick öroninflammation och
greps av panik i operationsrummet med alla dess vassa knivar eftersom
jag ett år tidigare opererat bort blindtarmen och upplevt att jag
kvävdes och efteråt kräkts väldigt mycket. Det blev lika hemskt den här
gången. Mina föräldrar fick jag då och då prata mer genom en liten
glasruta.
Jag låg i sjuksalen och mindes saker som hänt innan jag
blev intagen på epidemisjukhuset. Det hade varit mörkläggningsövning i
Uppsala. Far hade radion i vardagsrummet som inte var mörklagt. Vi gick
in där och stängde dörren för att inget ljus skulle synas. Far ställde
ner radion på golvet och hörde på nyheterna. Sedan gick vi ut en
stund. Gatan var tom. Ingen lampa lyste. Alla fönster var mörka. Men det
var fullmåne. Vi går runt en stund, sa Far. Månen följde oss ovanför
ett plank som vi gick förbi. Ser du att månen går med oss, sa Far. En
annan gång satt jag med Mamma i köket. Hon hade tandvärk och var rädd
för tandläkaren. Så knackade det på dörren. Det är den arbetslöse, sa Mamma och när han kom in fick han ett brunt paket smörgåsar. Han sa adjö och gick.
När jag kom ut från sjukhuset fick jag inte återvända
hem. Min lillebror Jan som var tre år skulle inte smittas. I stället
bodde jag hos syster Majken, en diakonissa som jag kände. Varje dag
fick jag äta ett rört ägg. Syster Majken bodde i utkanten av Uppsala
och en dag var det krigsövning på torget utanför. Ett litet skjul
brann, man hörde skott och sedan en hög explosion. Jag blev rädd och
gick in från balkongen.
Sedan reste jag till Mormor och Morfar i Färlöv i Skåne. Då var
det vår och sen blev det sommar. Jag fick en lappkniv med slida av
renpäls av morfar när jag fyllde sex. Jag kom aldrig mer in hemma i
Uppsala. Far, mamma och min bror Jan hade flyttat till Växjö. Mamma
hämtade mig dit. Jag kände igen våra gamla möbler i våningen som vi
hyrde. Så fick Jan scharlakansfeber. I Växjö fanns också ett
epidemisjukhus. Jag åkte med när Mamma cyklade dit, men fick inte gå in.
Jag hade lappkniven i ett skärp, men när vi kom hem hade den ramlat ut
slidan. Jag sörjde den.
Sedan blev det krig mellan Sovjetunionen och Finland.
Jag såg soldaterna från I11 marschera med musikkår uppför Risingevägen.
Mina föräldrar var upprörda. Senare kom Kerttu och Onni som var lika
stora som jag. De kunde bara finska och de pratade och skrek till
varandra. Onni försvann och jag såg honom aldrig mer. Kerttu fick bo
hos en barnmorska på andra sidan gatan. Henne kände jag tills hon dog i
cancer i 50-årsåldern. Hon var ofta arg och sällan glad.
Så blev det jul och sedan nyår 1940. Jag kom ihåg julen i Uppsala.
Barnmorskan förlöste Mamma hemma ett par år senare
och jag fick min lillebror Erland. Det var en stökig natt.
Detta var några skärvor från 1939. Jag tänker gräva upp fler från 1940-talet. De ska beskrivas exakt ur mitt perspektiv när de hände.. Om det går.
VB kommer att byta utgivare och/eller skepnad
efter det här året. Först gav VPK/Vänsterpartiet ut bladet i 30 år och
nu har jag hållit i rodret i snart 20 år. Men de som gjort Veckobladet
till det det är och har varit är skribenterna inte administratörerna
precis som i all verksamhet. Att hitta skribenter med intressanta idéer
att skriva om kräver ett kontaktnät och mitt börjar tunnas ut med
ålderns rätt.
Tre ”gamla” VB-aktivister har skrivit en motion till
Vänsterpartiets årsmöte som utmynnar i ett förslag att tillsätta en
grupp som undersöker hur partiet kan bidra till att VB lever vidare.
Läs hela motionen nedan.
Mina synpunkter är enkla. Mitt enda villkor för att
överlåta VB är att vänsterprofilen garanteras. Det som skall tänkas på
är två rätt skilda ting, det viktigaste är såklart framtiden om nu
något sån finns för något så föga modernt som VB. Sen är det ju
historien, hur bevara de gjorda 48-årgångarna för framtiden, skall det
göras i egen regi eller finns det något intresserat arkiv?
Jag kommer självklart att hjälpa till med övergången så
mycket jag kan men menar allvar med att det får vara nog efter det här
året.
Göran Persson
Motion till Vänsterpartiets i Lund årsmöte 2022
Om Veckobladet
För snart femtio år sedan startade
Vänsterpartiet i Lund Veckobladet. I Veckobladet fördes den debatt om
lokala politiska frågor som fick många att engagera sig, och några
duktiga skribenter och politiska analytiker hade återkommande spalter.
Det fanns också utrymme för mindre politiskt material, om utflykter,
koloniträdgårdar och kulturhändelser. Aldrig censurerades några bidrag
och röster från andra partier och partilösa var välkomna.
Efter en tid såg inte Vänsterpartiet det som sin uppgift
att driva en sådan tidning, och rättigheterna såldes till en
privatperson, Göran Persson, för en krona. Göran drev vidare tidningen i
samma anda, och lyckades hålla utgivningen igång. Nu har han meddelat
att han vill avveckla sitt engagemang efter valet och kan tänka sig att
överlåta ansvaret för Veckobladet till Vänsterpartiet eller till någon
annan grupp/person som är beredd att driva den vidare som en röst för
en bred vänster.
Vi menar att Veckobladet skulle kunna vara en stor tillgång
för Vänsterpartiet. Den behöver ryckas upp med fler skribenter, nya
krafter och en bredare läsekrets. Man kan tänka sig en utveckling i
olika riktningar. Det vore roligt med ett forum för ideologisk debatt.
Vi tror att Veckobladet skulle kunna balansera funktionen av ett
utåtriktat blad riktat mot folk med hjärtat till vänster, med funktionen
av att varje vecka ge partiets medlemmar och andra läsare information
om vad som händer i den lokala politiken. Och för den delen i
rikspolitiken genom att vår riksdagsledamot regelbundet rapporterar.
Detta behöver noga övervägas. Hur nå ut bredare, engagera
nya skribenter och ersätta den arbetsinsats Göran stått för så länge?
Närmast till hands ligger väl någon form att kollektiv, inte
nödvändigtvis av enbart partimedlemmar, som tillsammans tar på sig att
dela på arbetsuppgifterna och ansvaret? Men det behöver diskuteras och
utredas.
Vi yrkar att en grupp tillsätts för att ge förslag till hur Vänsterpartiet kan bidra till att Veckobladet lever vidare.
Ann Schlyter
Lars Borgström
Marianne Sonnby
