2016-04-28

Ingen VB nästa vecka



Aprilnatt av Karin S

Svep mig i ullpäls!
Varför är jag inte ett får?
Just  denna natt.

Valborg i St Lars-parken

Röda Kapellet inleder 18.30 utanför Sankt Lars vårdcentral!
   Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
   Erika Stensson läser dikter av Karin
Stensson
   Elever från Klostergårdsskolan säljer korv och läsk.
   En värmande brasa tänds
Klostergårdens byalag & Klostergårdsgruppen
 

Elden 2015

Anteckningar från 1 maj 1987 av Gunnar Stensson

Grått, varmt, sedan sol. Jag ledde uppställningen på Clemenstorget. Ett tiotal eritreaner ställde upp. Kristina Zitko, Karin Lentz och Lars Werner talade på Stortorget. 1300 på demonstrationen, fler på torget. Kapellet spelade glada låtar.
   Det är 29 år sedan. Kampen går vidare.

Första maj i Lund och Malmö 2016


 
Vänsterpartiet
Lund
Samling Stortorget 13.30. Avslutning i Stadsparken.
Tal av Jonas Sjöstedt samt Meja Cohen Tillberg och Ellinor Skoglund från Ung Vänster Lund
Malmö
Samling 11:00 på Möllevångstorget.
Bygg välfärd, inte murar. Tillsammans gör vi skillnad.
Tal av Jonas Sjöstedt, Hanna Thomé och Vilma Bolding
 
Socialdemokraterna
Lund
Samling på Mårtenstorget kl 11.00. Avslutning på Mårtenstorget kl 12.00. Tal av Heléne Fritzon.

Malmö
Samling på Södergatan kl 13.30. Avslutning i Folkets Park kl 15.00. Tal av Karl-Petter Torwaldsson.
 

 
Kommunistiska Partiet
Lund

Manifestation kl 12.00 på Stortorget.
Malmö
Demonstration Samling kl 14.30 på Gustav Adolfs Torg. Möte på St Knuts Torg. Tal av Joel Opperdoes,
Styrman på Ship to Gaza 2015 och Dennis Andersson, partistyrelsen.
Efterfest på Röda Huset, Industrig. 4.
 

 
F!
Lund

Stortorget 15.00
Det är dags för rättvisa löner, sjyssta arbetsvillkor och en fungerande arbetsmiljö för alla. Därför demonstrerar vi 1 maj.
Malmö
Magistratsparken 12.00 - 14.00
Rosa picknick för en feministisk arbetspolitik
Tal - Fika - Musik - Poesi

 

 
Revolutionär 1 maj
Lund

Stortorget 17:30
Sörj inte - Organisera
 
SKP
Malmö

Triangeln 12.00. Tal och musik.


Notiser från veckan av Gunnar Stensson

”Det som alla andra länder har insett har svenska skolpolitiker ännu inte förstått. Aktiebolag och marknadsstyrning hör inte hemma i ett demokratiskt skolsystem. Marknadsstyrning leder till en segregerad skola och en segregerad skola kan aldrig bli likvärdig.” Sten Svensson, Nätverket för en likvärdig skola, och Daniel Suhonen, chef för Katalys. SDS 28/4

Det är för billigt att smita från skatten. Magdalena Andersson, S, och Ulla Andersson, V, har kommit överens om att tillsätta en utredning för att höja skattetilläggen.

Nordea, Handelsbanken, Swedbank och SEB ska stå till svars inför Department of Financial Services, New York, misstänkta för att ha hjälpt skattesmitare att kringgå lagen.
   ”Det är extremt dåliga nyheter för bankcheferna. Det är nog få som kan känna stolthet över det svenska bankväsendet idag”, skriver Carolina Neurath, Svenska Dagbladet 28/4.

Att förminska Förintelsen till ett ”lackmustest” och tillgripa den som slagträ i en inrikespolitisk maktkamp är en skymf mot Förintelsens offer.

Inför helgen av Lucifer

Det brukar höra till att man närmar sig Förstamaj vid gott lynne och, faktiskt, med kampvilja. Nu ska vi visa borgarna att vi finns! Men nog är det lite mer dämpat i år. Jag vill gärna tro att det beror på vädret, kylan och regnskurarna. Men kanske har det lika mycket att göra med politiken. Det enda man kan vara glad för är att man inte är miljöpartist.

Regeringsduglighetens faror
När opinionsbildningen och de politiska nyheterna handlar om sättet att hälsa och liknande trams så är det nämligen politiken som helhet som far illa. Miljöpartiet är väl främst drabbat, jag skulle vilja säga av håglöshet och brist på tänkande. Det kommer naturligtvis inte att hjälpa att man bestämmer sig för att vara göra en nystart. Den s.k. regeringsdugligheten har fått bestämma allt. Brunkolsförsäljningen är just den sortens dåligheter som också Socialdemokraterna begår ibland, också när partiet leds av dina bästa och hederligaste politiker. Ta t.ex. Palmes ljugande i IB-affären, kärnkrafts­omröstningens linje 2 och Ingvar Carlssons inträde i EU arm i arm med Carl Bildt. Undertecknandet av Värdlandsavtalet fogar sig naturligt in i den räckan. Men ett stort parti förankrat i tydliga samhällsklasser kan överleva sådant och gå vidare med det vardagliga reformarbetet. Men för ett litet idéburet parti är det förödande och det kommer det att bli för Miljöpartiet.
   Och det är inte bara Miljöpartiet som drabbas, det ser man på de senaste opinionssiffrorna. Det är politiken som helhet som har farit illa det senaste året, delvis på grund av valresultatet, delvis på rund av dåliga politiker. Och politiken är alltid vänsterns sak

Hur blev det så?
S går kraftigt tillbaka, Mp en del tillbaka och t.o.m. V en liten aning tillbaka. På liknande sätt hade det också gått om V:s partiledning hade lyckats med sin huvudlösa kampanj för att V skulle ingå i senaste S-regeringen. Där hade vi turen med oss när vi slapp, eller var det kanske aldrig menat på allvar? Jag finner också kritiken mot S-regeringens flyktingpolitik misslyckad. Vad var alternativet? Vi ska väl inte locka hit fler människor än de vi anständigt kan erbjuda husrum och arbete? Jag inser att jag där har en annan åsikt än många inom V, men jag tycker att det måste finns gränser för ens principfasthet och välvilja. Visa först planer för att skapa arbetsplatser och ett miljonprogram med bostäder!

Terrorterroristerna
I den sörja det blir när det är fritt fram för allsköns opinionsbildare och statstjänstemän förekommer egendomligheter. En av statstjänstemännen valsade i veckan runt i spalterna efter att ha sagt att Miljöpartiet var utsatt för infiltration av islamisterna. jag kan ju ha fel, men jag känner igen tonfallet och det konspiratoriska tänkandet från en kille jag råkar känna till. Vi repövade på samma krigsförband (jo, det var på den tiden det fanns sådana). Jag minns honom som en kompetent pjäschef och brinnande ungliberal. Han trodde jag var sosse och därmed närmast landsförrädare. Han är numera en av det dussin experter på cyberbrott och terrorism som finns vid Försvarshögskolan och som ständigt framträder i TV. För något år sen publicerade han en rapport om människorna i Rosengård i Malmö som han snabbt fick be om ursäkt för. Jag saknar förtroende för den sortens experter.

Trevlig helg och glad förstamaj!
OK, då är det väl Förstamaj på söndag i alla fall och det ska bli uppehållsväder och kanske lite sol. Till min glädje ska vi gå till Stadsparken som väl då också blivit lite grönare. Jag är övertygad om att jag blir på bättre humör när jag har fått höra Jonas Sjöstedt. Vänsterpartiet har också sina brister men vi har den bäste partiledaren.

Man häpnar! av Gunnar Stensson

Trafikverket vill bygga ut Lunds Södra så att 60 000 bilar ska kunna köra igenom per dygn
i stället för 40 000 som nu! Den tunga trafiken ska öka från 10 till 14 procent!
   Samtidigt planerar samma Trafikverk att bygga fyrspår och en ny järnvägsstation vid Klostergården för att folk ska åka kollektivt och de tunga transporterna rulla på räls. 

Ann Schlyter, V, rapporterade i VB 14 om den planerade utbyggnaden av Lunds Södra. Planen ska fastställas i oktober. Sedan inleds ombyggnaden 2018.
   Fyra rondeller ska byggas, två på östra sidan om E 22 och två på västra. Det blir dyrt, arealkrävande och ödelägger mycket åkermark.
   Dessutom vill Trafikverket göra E 8 dubbelt så bred, fyrfilig, med mitträcke.
   Beslutet är inte fattat än. Vänsterpartiet har reserverat sig. Och det är inte bara V som är tveksamt.

”Vi vill inte bygga ut för mer trafik än vi vill ha, för om man gör det så blir det också mer, säger Lunds gatuchef Per Eneroth till Sydsvenskan 25/4.

Frige Marwan Barghouti! av Gunnar Olofsson

Brittiska parlamentariker från alla partier har undertecknat en motion med kravet på Israels parlament att frige den palestinske ledaren Marwan Barghouti, som sedan 14 år sitter fängslad i Hadarim-fängelset strax utanför kuststaden Netanya. Barghouti, ledamot av det palestinska parlamentet och dåvarande generalsekreterare för det största partiet al-Fatah, kidnappades på öppen gata i Ramallah på Västbanken 2002 och dömdes, efter en tvivelaktig rättegång, till fem livstidsstraff för mord på fem israeler.
 

 
Marwan Barghouti, nu 56 år gammal - och ofta kallad palestiniernas Nelson Mandela - skulle i ett presidentval sannolikt vara den starkaste kandidaten att efterträda den nuvarande presidenten Mahmoud Abbas, och är enligt de brittiska parlamentarikerna en av de få ledare som i nuläget kunde ena den palestinska nationen.
   Sammanlagt åtta nobelpristagare, bland annat tidigare USA-presidenten Jimmy Carter och tidigare ärkebiskopen i Sydafrika Desmond Tutu, har undertecknat ett upprop, ”Robben Island Declaration”, med krav på frigivande av inte bara Marwan Barghouti utan också alla andra över 6.200 politiska fångar i Israel.  Enligt det palestinska människorättscentret PCHR har antalet arresterade och fängslade palestinier kraftigt ökat det senaste året. Fångarna, omkring 700 av dem inspärrade utan rättegång eller dom, utsätts för tortyr och förnedrande behandling, vägras utbildning och besök av anhöriga, utsätts för nattliga razzior och isoleringsstraff och förvägras adekvat medicinsk vård – något som lett till flera dödsfall.
   De flesta sitter inspärrade i fängelser inne i själva Israel – i strid med Fjärde Genèvekonventionen (artikel 76) som föreskriver att fängslade personer på ockuperat område skall avtjäna sina straff inom området. I januari började den israeliska fängelsemyndigheten också - åter i strid med internationell lag - att tvångsmata journalisten Mohammed al-Qeeq som hungerstrejkat i 50 dagar i protest mot sin internering.
   Den 17 april högtidlighölls - som vanligt inte uppmärksammat i vårt land - de palestinska fångarnas dag till minne av den fångutväxling som gjordes 1974 som ett led i en fredsprocess allt färre tror på. Man kunde ju tycka att de som ofta kritiserar fängslanden i länder som Azerbajdzjan och Vitryssland också kunde skänka de palestinska politiska fångarna en tanke, underteckna någon petition om frigivning, eller åtminstone protestera när medlemmar av det palestinska parlamentet, i nuläget fem personer, och journalister spärras in utan ordentliga rättsprocesser. Men så icke. När det gäller det palestinska folkets rättigheter är tystnaden som alltid - öronbedövande.

Läs mer om Marwan Barghouti »

”Ropen skalla: Konsten åt alla” av Gunnar Stensson

Det jag hittar först i presentationen av Malmö Konstmuseums roliga 1968-utställning Konsten åt alla! är en målning från Kloster-gården, Ola Billgrens Interiör (med brodern), 1971-1972. Brodern står vid ett fönster och samtalar med någon. Utanför ser man en bil och ett stycke av en Klostergårdsfasad.
   Det är ett stillsamt konstverk. Till de bråkigaste hör ett antal nummer av Puss med verk av Carl Johan de Geer och Lars Hillersberg.
   Gerhard Nordström har gjort några Antimilitära planscher.
   Karin Frost har gjort tuschteckningar som ”handlar om hur kapitalismen växer fram från imperialism till konsumism – där människan och naturen förvandlas till varor som framställer varor och själva blir kanonmat”.
   Merete Herrström har målat en fånig typ med skygglappar som hindrar honom från att se mordet på en vietnamesisk fånge; Försedd med bländskydd, 1970.
Lunds konsthall är representerad med affischen med den haschrökande bruden.
   Utställningen rymmer hundratals bilder – och vredesutbrott – av Lena Cronqvist, Peter Dahl, Siri Derkert, Sten Dunér, Marie-Louise Ekman, Öyvind Fahlström, Jörgen Fogelquist, Asger Jorn, Carl Fredrik Reuterswärd, Christer Themptander, Ulf Trotzig och många andra om Vietnamkriget, om miljöförstöringen, om klassorättvisor, om enfald, girighet och grymhet.
   Den pågår till den 15 maj. Skynda att se den! Och fundera över var den kunde visas i Lund. Kanske i konsthallen.

66 år i skolan 15. 1961- 62. Första året på Axevalla folkhögskola av Den gamle

Axevalla folkhögskola drevs inte av någon folkrörelse eller ideell organisation utan av landstinget. Det var helt enkelt en utbildningsinstitution.
   Min första uppgift blev att säga något om Dag Hammarskjöld vid en minneshögtid efter det att hans plan störtat vid Ndola. Skolans elever stod uppställda runt en flaggstång med flaggan på halv stång.
   Det passade mig. Jag beundrade Hammarskiöld för hans ansträngningar att stärka FN och hade följt nyhetsrapporteringen om den katastrofala utvecklingen i Kongo, nuvarande Zaire. Uppmärksamheten i Sverige var inriktad på Afrika och befrielsekampen mot kolonialmakterna. Per Wästberg och Sara Lidman hörde till dem som engagerade sig. Det fanns en solidaritetsrörelse. Efter andra världskriget begick Frankrike, Belgien, Portugal, Storbritannien och apartheid-Verwoerd mord på Afrikas jord, för att citera ett av tidens slagord.

Martin var nyfödd och flickorna i elevhemmet var mycket intresserade. Det gick alltid att ordna barntillsyn. Vi var rikare än vi någonsin varit. Boendet var billigt och vi åt huvudmålet i matsalen tillsammans med eleverna och ett par andra lärare. Husmor var en skånska som kallades Tjosan. Hon var oftast glad men ibland djupt deprimerad.
   Flertalet elever kom från den kringliggande landsbygden och hade bara 6- eller 7-årig skolbakgrund. Jag undervisade alla. De var medvetna om att de skulle konkurrera med yngre generationer som hade realexamenskompetens. Alltså var det just de kunskaperna de behövde. De kunde också pröva in till polis- och sjuksköterskeutbildning. Vi skaffade tidigare inträdesprov.
   Det kan låta torftigt, men proven gav faktiskt en stabil bas att utgå från i undervisningen i svenska, samhällskunskap, ekonomi, geografi och historia. Eleverna var angelägna att lyckas. Vid föreläsningarna i nutidsorientering kunde jag ta ut svängarna. Oftast var bara eleverna närvarande. Oftast kunde jag engagera dem. De trivdes och jag med.
   Dessutom hade vi företagsam elevkårsordförande. Han var ungefär lika gammal som jag och såg ut som Martin Ljung. Rektor meddelade mig plötsligt att jag skulle arrangera en skolresa till Åre på vinterlovet. Det oroade mig för jag saknade den sortens kompetens. Men det visade sig snart att initiativet kom från elevkårs-ordföranden och han organiserade också genomförandet, bokning av bussar, vandrarhem och så vidare. Hela resan. Det var bara att följa med.

Carl-Erik Proft som höll på att förbereda Skara skolscen bodde granne med oss. Han var en pretentiös ”kulturman” med grått skägg, flott sportbil, stora ambitioner och mycket pengar. Nödvändiga tillgångar om man vill starta en teaterskola i Skara kanske.
   Han umgicks med oss men knappast med någon annan på skolan. Det pågick en konflikt mellan honom och skolans rektor Torsten Schmidt. Att starta en omfattande teaterverksamhet i ett slutet socialt sammanhang som en folkhögskola är kontroversiellt, i synnerhet om målet är att rycka loss verksamheten och skapa en ny institution. Vi blev aldrig en del av konflikten men kunde inte undgå att förnimma den.
   Han tog med Karin på PR-turnéer till Rotaryklubbar och stadshotell i Västergötland. De spelade En dörr ska vara öppen eller stängd av den franske 1800-talsförfattaren Alfred de Musset. Det är en elegant, aristokratisk och traditionellt högkulturell dialog, alltså ett exempel på just det slags teater som Atelierteatern och Brecht fördömde.

Efter läsårets slut reste vi till Växjö för att fira Erlands studentexamen. Vi väntade i min syster Ingers inackorderingsrum nära vattentornet. Martin var nu nio månader och kröp omkring på golvet och upptäckte saker.
   Plötsligt fick han tag i en sladd och ryckte i den. Hett vatten från en elektrisk tekokare sköljde över honom. Vi spolade honom med kallt vatten, men huden på överarmen och ena sidan av bröstet lossnade. Han skrek. På lasarettet sövdes han och isolerades på grund av infektionsrisken. Vi fick inte besöka honom på flera dagar. När vi till slut kom kallade sjuksköterskorna honom avdelningens ”lilla solstråle”. Han hade ett optimistiskt temperament och smärtan hade gått över. Men han hade stora bandage.
   Den sommaren reste Martin och jag en gång i veckan till Växjö med rälsbussen för att lägga om bandaget. Han blev god vän med en gubbe i lasarettets väntrum som roade honom genom att ta av förbandet på sin hand och visa såret efter sin avhuggna tumme.
   Rälsbussen hem gick inte förrän klockan tre och vi brukade gå till det närbelägna Strandbjörket och fika och titta på änderna. Martin somnade oftast under resan hem. Jag läste Freuds Drömtydning som just kommit ut i pocket.