Kuba behöver hjälp

Kubas värsta ekonomiska katastrof hittills, en fjärdedel av befolkningen evakuerades, nästan en halv miljon bostäder är skadade, nästan 50.000 totalförstörda, halva sockerskörden slagen till marken, hundratals ton citrusfrukter, över 3.000 tobakslador, 80 procent av elnätet osv, uppräkningen är för bedrövlig för att fortsätta. Den ekonomiska tillväxten förbyts i katastrofal tillbakagång. Kostnaderna för återuppbyggnad och ersättning av förlorade tillgångar uppgår till 10 miljarder US-dollar, över 20 procent av den normala bruttonationalprodukten.
Svensk-kubanska upplåtet kontot för medicininsamlingen för insamling till orkanhjälp, märk med "orkan", pg 23 57 15-0, Mediciner till Kuba.

Röda Kapellet: Svendborger-sviten och 40 år efteråt

Nu på fredag
Brechtafton på Café Barbro, Ungdomens Hus, Norra Skolgatan 10B i Malmö, fredag den 19 september kl 19.00.

Röda Kapellet och Oktoberkoret från Köpenhamn framför Håkan Carlssons tonsättning av Berthold Brechts Svendborger Gedichte.
Tonsättaren dirigerar själv. Trubaduren Jan Hammarlund, sopranen Rocio Olalde och pianisten Tanja Naranjo framför musik med Brechts texter tillsammans med Röda Kapellet.
Brechtaftonen är en del av European Social Forum i Malmö som äger rum i fem dagar med massor av föreläsningar, debatter och kulturevenemang.

Nu på lördag
Kulturnatten i Lund, 40 år efter 68, med Kaya Åhlander och Herman Schmid.
Auditoriet Kulturen kl 20-21.
Repris kl 22 utanför Elverket. Lördag den 20 september.
Redan kl 19.30 spelar Kapellet kinesiska låtar inne i en av utställningshallarna till den pågående Kinautställningen. Herman Schmid talar.
Välkomna!
Röda Kapellet

Rör inte min skatt!

Regeringen kommer inför 2009 föreslå en tredje etapp i det så kallade jobbskatteavdraget. Avdraget är endast till för dem som har jobb, inte för arbetslösa, sjukskrivna eller pensionärer.
Genom åtgärden dräneras statskassan på 15 miljarder kronor som för varje individ som omfattas av det endast innebär drygt 200 kronor mer i månaden. Dessutom görs skattesänkningar på ytterliggare drygt 15 miljarder. Det finns i Sverige idag viktigare saker att satsa på än skattesänkningar: barnomsorg, äldreomsorg, skola, arbetslösa, hemlösa, psykiatrin, tandvård åt alla, inte bara åt dem som har råd, sjukvården och åtgärder att korta köerna till vården.
Listan kan göras lång. Fredrik Reinfeldt vi uppmanar dig och resten av regerningen: rör inte vår skatt! Använd våra pengar till meningsfulla åtgärder i samhället!
Skriv under och skicka länken http://upprop.nu/D297 till dina vänner och bekanta.

Fördöm våldet i Bolivia

Alla demokratiska krafter måste entydigt fördöma det antidemokratiska och rasistiska våldet i östra Bolivia. De senaste dagarnas våldshandlingar är inte spontana, utan del i en kampanj för att sätta hela den konstitutionella processen ur spel. Guvernörerna i de östra delarna av landet har tydligt visat att man ignorerar det bolivianska folkets stöd till den lagliga och konstitutionella regeringen. De hämtar aktivt stöd från USA, och mycket tyder på att detta utgör förberedelser till en statskupp. Händelseförloppet påminner oroande om förberedelserna inför statskuppen 11 september 1973 i Chile. Vi måste lära av historien, och försvara demokratin i Bolivia innan det är för sent.
Kalle Larsson
T.f. partisekreterare, Vänsterpartiet

Helmuth Glöck avliden av Gunnar Sandin

I somras dog Helmuth Glöck, bokförläggare i Stehag.
Vi är några som mötte Helmuth redan när han jobbade som brevbärare och metallarbete, men snart kom politiken att förändra hans yrkesliv.
Han kom snabbt in i vänsterpartiets distriktsstyrelse och var ett slag ordförande för vpk Skåne. Han representerade under några perioder partiet i Eslövs kommunfullmäktige. Han anställdes på Acupress i Lund när partiet hade övertagit offsettryckeriet, och när distriktsstyrelsen ville lägga ner det köpte han det, billigt. Verksamheten flyttades till Eslöv och Helmuth hade ett slag några anställda och en storslagen lokal.
Samma lättsinne han kunde visa som tryckare återkom emellertid i andra sammanhang, och det förbättrades inte av hans samarbete med en annan kreativ chansare, Brutus Östling. Men Helmuth startade om och gjorde sen sin viktigaste insats när han startade bokförlaget Gondolin. Det publicerade snygga skönlitterära böcker av framför allt skånska skribenter. Särskilt bör framhållas hans utgivning av Walter Nilssons romanserie. WN bör räknas som en av de senare decenniernas viktigaste svenska arbetarförfattare, även om litteraturvetarna inte har uppmärksammat honom.
Det gladde Helmuth att regimen föll i hans gamla hemland, DDR, men vänster förblev han.

Svar om högervridning

Som svar på senaste inlägget i debatten om Miljöpartiets i Lund påstådda högervridning vill jag säga följande.
Även om vi anser oss i grunden fristående från vänsterblocket är vi inriktade på samarbete efter nästa val som förhoppningsvis ger underlag för att bilda en majoritet bestående av socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet och kanske även demokratisk vänster. Samarbete måste dock inte bygga på likhet. Det är just vår självständighet som ger oss möjlighet att förhandla om politikens innehåll.
Vad gäller motionen om den s k religionsfriheten anser jag att den hamnar i kategorin politisk klåfingrighet. Det finns ingen anledning att begränsa möjligheterna att uttrycka kulturell och religiös mångfald i våra skolor. Jag tycker inte att skolavslutningar får bli i sin helhet kristna ceremonier men ser gärna inslag från även andra religioner.
Min kommentar om kommunism syftade på att motionen hade en repressiv och begränsande inställning i motsats till en tillåtande och öppen attityd. Religionsfrihet betyder inte frihet från religion utan också för religioner.
Att Veckobladet inte uppfattade mina argument utan tycker att debatten fördes på låg nivå tyder bara på att man är religionsfientlig, vilket för övrigt också kännetecknade kommunismen när den fanns.
Anders Ebbesson

Redaktörens kommentar
Anders E. debatterar med Lucifer ang fullmäktiges debatt om religonsfrihet inte med Veckobladet ty VB är allt som berättas där i text och bild, även det Anders skriver.
Vad gäller min egen syn på religion så härstammar den från min tid i mellanstadiet då jag lärde mig skilja fakta och vidskepelse, det var ungefär då jag sorgligt nog slutade tro på tomten.
För mig får människor tro på vidskepelse om de så önskar men med tanke på allt elände som denna vidskepelse skapar än idag vore det bättre om man höll detta sitt vidskepelsebehov för sig själv och avstod från att framföra det offentligt inför tvångskommenderad publik, vilket man väl får räkna deltagarna i en skolavslutning som.
Göran P

Ansvarslös skolpolitik diskriminerar av Gunnar Stensson

De borgerliga politikerna har skurit ned anslagen till skolan så att pengarna inte räcker för att ge barn med särskilda behov det stöd de har rätt till. Därmed försämras skolan också för de andra barnen.
Den borgerliga skolpolitiken undergräver solidariteten i grundskolan. Den ställer elev- och föräldragrupper mot varandra och tvingar dem att konkurrera om stöd som de är garanterade enligt lag. Även lärarkategorierna tvingas konkurrera om otillräckliga resurser.
Den nya politiken diskriminerar 2000 barn med utländsk härkomst i Lund. Modersmåls- och stödundervisningen skärs ned med upp till 40 procent. 10 modersmålslärare avskedas. Sexåringar och tolvåringar sätts i samma grupp.
Samtidigt tvingas föräldrar till dyslektiska barn och barn med andra funktionshinder att slåss om resurserna för att just deras barn ska få sina behov tillgodosedda. De starkaste vinner.
Politikerna frånsäger sig allt ansvar! Det felkonstruerade och mekaniska skolpengssystemet som diskriminerar elever med utländsk härkomst har automatiserat tilldelningen av resurserna till skolorna. Så det ansvaret slipper politikerna. Ansvaret att fördela resurserna mellan eleverna lägger de på rektorerna!
Rektorerna tvingas ägna sin tid och kraft åt att administrera orättvisor.
När de kritiskt konstaterar att det är negativt för ekonomin att ha många invandrare på sin skola och att detta är kontraproduktivt för integrationen kommenterar politiker som utbildningsnämndens ordförande Louise Rehn Winsborg: "Det är tråkigt att de ser det på det viset. Alla barn har speciella behov, de här av modersmålsundervisning, andra av andra saker, och det är rektorernas ansvar att de får det."
Rektorernas ansvar, inte politikernas!
Den situation som inträtt med det nya läsåret förutsågs av föräldrar, elever och lärare på de två stora skoldebatterna i våras. Förtvivlat försökte de förklara för politikerna vad som höll på att hända. Förtvivlat och – som det visat sig – förgäves.
" Det sätter sig", sa Tove Klette, svenska folkpartiet, kommunalråd med ansvar för utbildning.
Snart kommer den nya budgeten. Den blir avgörande för nästa läsår. Det innevarande är redan förlorat.

Kvinnosamling inför ESF av Ann Schlyter

Feminister från olika delar av Europa samlades före European Social Forums invigning i Malmö den 17 september. I en rad korta framträdanden belystes kvinnors situation samt feminismens framsteg och tillkortakommanden.
Maj-Britt Thorin visade med talande exempel på den manliga dominansen inom försvarspolitiken på alla nivåer. Det är män som definerar vad som ska försvaras. Hon citerade en kommentar hon fått i EU-parlamentet: " Förstår du inte att vi män kämpar för er?" Våldtäkt används fortfarande medvetet som en del i en krigsstrategi. Det är bara några år sedan våldtäkt klassades som krigsförbrytelse och många länder, bland annat USA har inte undertecknat den konventionen.
Att kvinnorna måste förändra politiken var Paula Melchioris huvudbudskap Med erfarenheter från Italien men också med hänvisning till USA visade hon på hur högerpopulistiska politiker använde resultaten av feministers kamp men vände dem mot kvinnors intressen.
Monica Karbowska från Polen påpekade att situationen för kvinnors mänskliga rättigheter har försämrats i många länder, inte enbart i Polen utan också till exempel i Portugal och för invandrade kvinnor i många länder på grund av religiös fundamentalism. Särskilt gifta kvinnors rättigheter är begränsade och underställda deras män. Religion ska respekteras men inte när den kränker kvinnors rättigheter.
Nelly Martin från Frankrike propagerade för en Kvinnomarsh 2010. De tidigare har framgångsrikt genomförts år 2000 och 2005. Men tyvärr fungerade inte tolkningen, så jag kan inte säga mycket om de franska presentationerna. Det fanns gott om tolkar och alla måste prata i mikrofon, men det var bara för att ESFs tolkar skulle öva sig - några hörlurar fanns inte. Detta samt det faktum att feministernas möte inte fått utrymme inom ESF rönte kritik från flera talare, som "trodde att Sverige var jämställt". De kvinnor som arbetat hårt med såväl detta möte som ESF försökte dock mildra kritiken och, som kvinnor brukar, lade de skulden på sig själva.

Läs Ann Schlyters anförande nedan

----------------------------------

Presentation of Ann Schlyter

There are many networks for European feminists. I represent GADIP "Gender and Development in practice" which is a network for individuals and organisations which are involved in development cooperation mostly outside Europe. Most members in GADIP are not feminist organisations, but by joining the network, they show that they want to improve their awareness in gender issues.

GADIP is a rather new network; it was only established last year, but it works closely with a more established academic network GADNET. Within GADNET/GADIP research results and experiences gained by practitioners and activists are drawn together in efforts to generate new and useful knowldege.

GADIP is also the national Swedish Platform of WIDE – Women in Development Europe, a network of individuals smaller and larger NGOs and Foundations. The secretariat is based in Brussels. Last year, there were national platforms in twelve European countries.

WIDE’s slogan is: Globalising Gender Equality and Social Justice. For women’s economic, cultural and political empowerment it works with networking, lobbying, advocacy, capacity building and awareness raising activities. The focus has been on TRADE and increasingly also on AID – gender issues, of course, and Europe’s role in this.

Development cooperation involves huge transfers of capital intended to support development and erase poverty. Compared to the flows of capital generated by trade, financial transactions, or even remittances sent home by immigrants working in Europe the sums are not so big.

Still big enough to have a huge impact, especially in the poorest countries in Africa. It is also big enough to have a negative impact on women’s position in these countries, if not planned and implemented in a gender-aware way. It is also an activity within the political realm and thereby open for political activism.

Efforts to make development cooperation gender-aware started more than twenty years ago (during the first decades one should rather say women-aware) and there has been some success, albeit too limited. No success is permanent - the struggle have to be repeated again and again. It also has to be renewed as new difficulties are coming up, among them the so called Paris Agenda.

Five years ago the rich OECD countries met in Paris and agreed on an agenda for Aid efficiency. This agenda did only mention gender in a passing.

Aid was seen as something that could be improved by modern management. Efficiency was to be reached by donor cooperation. The experience of joint projects between donors is that the agreements have been on the basis of the smallest denominator. I mean - the least progressive countriy in regard of gender equity sets the standard in terms of gender justice.

We are convinced that no sustainable development is possible without gender justice. A review of the Paris Agenda has just taken place in Accra, and this time in an UN arrangement with wider participation of countries. A WIDE working group was preparing for this conference and for the next one in Doha about finance for development. The group made a good job, although the outcome may be somewhat of a disappointment.

Some improvements are made in the Accra Agenda for Action. Poverty reduction is maintained as the first goal while human rights, gender equality and environmental sustainibility are presented as cornerstones for for achieving enduring impact. Further the AAA states that "developing countries and donors will ensure that their respective development policieis and programmes are designed and implemented in ways consistent with international commitments on gender equality, human rights, disability, and environemntal sustainibility". It also recognises the need to improve access to sex-disaggregated data.

BUT this language is undermined by the lack of new targets. The AAA do not identify work programmes on how committments to gender equality will be implemented. No indicators are identified to measure progress.

It is therefore even more important that the women's movement hold governments accountable to the general committments.
these shuld be translated from policy into operational level.

We feminists know that we have to work together; to network to find strength and encouragment.

Feminism has always gone hand in hand with the peace movement and with international solidarity

Feminists in Europe are networking for another Europe -
- for another Europe in another world.

Would you like to have contact with GADNET/GADIP or WIDE, send a mail to:
GADNET@globalstudies.gu.se
info@wide-network.org

Från Wall Stret och Östra Förstadsgatan av Lucifer

Det svarta hålet på Wall Street tycks bara svälja mer och mer. Det senaste jag såg var att Swedbank hade förlorat 8 miljarder där. Ja, så kan det gå.

Hur kunde det bli så här?
Det intressanta är kommentarerna kring detta. Hur kunde det gå så här? Man kunde möjligen tänka sig att ledarskribenterna gjorde sig några reflektioner kring det rådande ekonomiska systemet. I stället går de i samma fotspår som presidentkandidaten McCain som säger att aktörerna på Wall Street borde lägga band på sin girighet, och förmodar man, bli bättre människor. För Aftonbladet är saken klar:” Det var bolånedirektörernas och aktieägarnas girighet som skapade den internationella krisen.” Och Aftonbladet avslutar ledaren (torsdagens) med orden ” Det handlar om att sätta stopp för den värsta girigheten.”
Det fanns en tid när det var möjligt att i den offentliga debatten säga att problemet var inte människors girighet. En sorts girighet kan vi alla ha. Det finns ingen anledning att moralisera över alla dem som nu ängslas för sina pensioner och sparmedel i aktiefonder och finansdirektörerna gör väl bara sitt jobb? Och faktiskt, på en och annan börssida hittar men en antydan till klarspråk: Vad som pågår är den ”kreativa förstörelse” som Joseph Schumpeter lyfte fram som central i det gällande ekonomiska systemet. Den är ett viktigt inslag i en fungerande kapitalistisk ekonomi. Girighet är en integrerad del av vårt ekonomiska system. Men kan det vara ett bra system? Är det så här vi vill ha det?

På bio
I nästa vecka är det premiär på Jan Troells nya film ”Maria Larssons eviga ögonblick”. Då har man chansen att i cirka tio sekunder höra delar av Röda Kapellet spela ”Internationalen” i ett förstamajtåg någon gång på 1910-talet. Bara det gör förstås filmen sevärd. Mina kvalifikationer som filmskribent är måttliga – jag fick avgå som filmrecensent på Arbetet i början av 60-talet sedan ägaren av Reflex och Palladium hotat med annonsbojkott om jag fortsatte. Men här är mina tankar efter att ha sett filmen på premiären för de medverkande.
Det här är klassisk Troell, en stor episk berättelse med fantastiskt vackra bilder. Det unika med Troell är ju att han är fotografen som regissör, han tänker hela tiden i bilder. Han har också en självklar hemhörighet i det skånska landskapet, i dess städer med smutsgula tegelhus, dess bakgårdar och dass, i dialekten. Och han har ett lugn och en lågmäldhet i sin berättarstil som jag tror tilltalar många. Nånstans mitt i filmen fick jag tanken: det här är Troells ”Fanny och Alexander”, alltså en sorts avrundning av ett långt och framgångsrikt filmskapande där han visar upp hela sin repertoar i berättelsen om en arbetarfamilj i Malmö de första årtiondena på nittonhundratalet. Här kommer till och med Amaltheahändelserna 1908 med.
Samtidigt kan man se bredden i berättelsen som ett problem. Han vill ha med så mycket – filmen är två timmar och tolv minuter lång. Det innebär att huvudtemat, Maria Larssons (och väl Troells) fascination inför de eviga ögonblicken, alltså verkligheten som bild, inte får den dominerande roll det skulle kunna haft. I valet mellan episk bredd och en idémässig profil har han valt båda. Filmen är värd att se och njuta av men missar därmed i slagkraft, det är min känsla. I övrigt: här är väl använda Lunda- och Malmömiljöer (fast han kunde låtit bli att ta med klockstapeln på Kulturen) Han har en fin känsla för atmosfärskapande musik med både Kväsarvalsen och folkmusik i Vombs fure. Gå och se den och tyck själv!

Katastrofen i Somalia av Gunnar Stensson

"Somalia i siffror
10 000 människor har dödats i Somalia sedan början av 2007.
En miljon människor har drivits på flykt och 3,2 miljoner behöver nödhjälp.
7 231 somalier har fått uppehållstillstånd i Sverige sedan den 1 januari 2007.”
citat ur Sydsvenskan 17/9

Vad var det som hände 2007 som fick så fruktansvärda konsekvenser?
Jo, Etiopien ockuperade Somalias huvudstad Mogadishu efter att ha invaderat Somalia julaftonen 2006. USA deltog i angreppet med bombplan och artilleribeskjutning från krigsfartyg utanför Somalias kust.
Initiativet kom från USA som också försåg sin klientstat Etiopien med vapen och pengar.

Varför skedde invasionen?
USA ville konsolidera sin maktställning i det strategiskt viktiga Röda havs-området och förhindra framväxten av en oberoende muslimsk stat. För Etiopien handlade det om att befästa sin ställning som regional stormakt.

Hur motiverade USA invasionen för omvärlden?
I Somalia hade regionala och religiösa ledare allierat sig under beteckningen De islamiska domstolarna. De lade en grund för fred och stabilitet. Striderna mellan klaner och krigsherrar upphörde. Dödandet, våldtäkterna och plundringarna förhindrades. Vägspärrarna avlägsnades. Kommunikationerna i landet öppnades. Civilbefolkningen fick åter möjlighet till normalt liv. Piratverksamheten i Röda havet stoppades. Det blev fred i Mogadishu och snart i hela landet.
Men USA ville annorlunda. Man utsåg före invasionen en handplockad exilregering som residerade i Kenya. USA såg till att få den internationellt erkänd.
Det enda USA sedan behövde göra för att rättfärdiga invasionen i Somalia var att skrämmas med Usama bin Laden, beskylla de islamiska domstolarna för samarbete med al Qaida och kräva att den ”legala regeringen” skulle installeras i Mogadishu. Klassisk imperialism.

Vilken blev effekten?
Se Sydsvenskans siffror i citatet ovan.

Hur reagerade världssamfundet?
Som Sverige. Somaliska flyktingar terrorlistades och berövades tillgång till sina pengar. Andra åtalades. Somliga fördes till tortyrcentraler i länder som Polen och Egypten.
I dagarna har Sverige dock besinnat sig. Terrorstämplingen av banken al Barakaat hävdes härom veckan. De terrormisstänkta somalierna frikändes för ett par dagar sedan ”i brist på bevis”.
Därmed undanröjdes två svenska rättsskandaler.

Hur hade Sverige fått uppgift om terrormisstankarna?
Genom underrättelsetjänstens byteshandel med andra stater inklusive diktaturer som Etiopien. Jämför Carl Bildts erkännande i samband med FRA-debatten.

Hur ser framtiden för Somalia ut?
Mycket mörk. USA har orsakat en katastrof som bara ser ut att förvärras.

Veckans Goja

Idén är lysande, men finns det några $$ kvar efter att Fannie Mae, Freddie Mac och de andra barnen lekt färdigt?
Fast dom kan väl få låna lite Renminbi (人民币 eller 人民幣, 'folkets valuta') av kineserna.