Tåg till Gunnar

Gunnar Sandin fyllde 70 häromdagen. En märklig man värd att uppmärksamma.
Värmlänning som tagit Skåne till sitt hjärta. Manisk vandrare och idog samhällsomstörtare. Tågfantast och språkekvilibrist. Många av lundavänsterns långvariga traditioner (vissa finns kvar, andra har efterhand begravts) bär hans signum: Bokcaféet, sommarläger, musikläger, Veckobladet (Grr), Blåsorkestern, vandringar m.m.
I söndags blev han firad av Röda Kapellet. Som upphovsman, idog övertalare, envis organisatör och basal tubaist är han ett med orkestern. Kapellet hade förberett sig genom att öva in Håkan Carlssons fantastiska tågsvit som spelades enkom för Gunnar i samband med den vanliga repetitionen, som sedan trettiofem år äger rum på söndagskvällarna.
Dirigenten Per Falk överräckte en tågvissla som Gunnar fick ansvaret för och som i viktiga passager i sviten interfolierade blåsarna. Orkesterns födelsedagspresent var ett presentkort till Folkoperans Weillopera Silversjön.
I pausen avtäcktes köksavdelningens present till Gunnar: en jättetårta gjord av chokladkaka, grädde, praliner mm och i form av ett tåg. På lokfronten fanns inskriften Gunnar. Och så sjöng vi och hurrade. Och åt upp tårtan.
bh

Appellmöte

Nu är tid att agera och synas, när soldater börjar dö och en debatt om att vi faktiskt är i krig kommer igång.
Lördagen den 20 mars kl 10-12 håller Afghanistansolidaritet Skåne appellmöte med flygbladsutdelning på Mårtenstorget i Lund.
Parollerna är "Ta hem soldaterna – öka biståndet till Afghanistan" och "USA ut ur Afghanistan".

Seminarieserie

Statens roll och funktion
Synen på staten ingår i marxismens grundläggande teorier. Med de ekonomiska och politiska förändringarna som bakgrund är det aktuellt att påminna om det marxistiska statsbegreppet. En av anledningarna är anslutningen till EU och behovet att diskutera EU som stat och EU:s statsapparater i den aktuella praktiken.
Tillsammans med Vänsterpartiet Malmö och Föreningen för samhällsinformation arrangerar Kvarnby Folkhögskola en serie öppna seminarier som ska belysa saken närmare.
Första seminariet: Teorin om staten
Tid: söndagen den 21 mars klockan 12.00
Plats: Nobelvägen 51 i Malmö
Vi diskuterar den marxistiska statsteorin och förnyar bekantskapen med grunderna. Dessutom berörs Gramscis teorier om den kulturella och ideologiska hegemonin samt den påverkan på den fackliga, ideologiska och politiska klasskampen som inträffat genom den gigantiska utvidgningen av de borgerliga statsapparaterna, speciellt inom den s.k. välfärdsektorn.
Inledning: Susanne Björkenheim och Ola Nilsson
Arr.: Vänsterns akademi, Vänsterpartiet Malmö, Föreningen för samhällsinformation FFSI

”Hallå, det är bara jag!”

En musikalisk helkväll med Thomas Wiehe & Midnattskören
Välkommen till en föreställning med sånger från visartistens samlade produktion!
Nyskrivna körarrangemang till sångerna har gjorts av Maria Lindström, Niels Graesholm, Gisen Malmqvist, Erik Petersen, Gösta Petersen och Linda Alexandersson!
Medmusikanter på scenen är Gisen Malmqvist & Martin Landgren
Lunds Stadsteater 20 och 21 mars kl 19.
Babel i Malmö 10 och 11 april kl 19
Biljetter:
Biljettbyrån i Lund 046 - 13 14 15
www.ticnet.se 0771-70 70 70 www.kulturcentralen.nu 040-10 30 20 (Malmöföreställningarna)

Affisch

Doc Lounge, Lund, 16/3

FAMILIA ( Sverige, 85 min, English subtiles)

REGISSÖRER: Mikael Wiström och Alberto Herskovits

BESÖK: Regissören Alberto Herskovits tar tåget från Stockholm för att vara med oss denna kväll!

PÅ SCEN: Poeten och performancekonstnären Lalo Barrubia från Uruguay framför en
performanceuppläsning som heter Parásitos (Parasiter)

DJ: Oyuki Matsumoto ( ohproducer) och vännen Karisha Oljeberg kryper ner i soffan.

TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00

PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64, 222 23 Lund

ENTRÉE :60 kr
I Familia slits familjebanden nästan isär. Den nu femtioåriga mamma Naty bestämmer sig för att söka arbete som städerska och hembiträde i Europa, på andra sidan Atlanten och våldsamma konflikter hotar familjen hemma i Peru. Samtidigt förbereds ett bröllop. Stig på i Daniels och Natys värld hos en familj du aldrig trodde att du skulle lära känna.
Familia är tredje filmen (efter Den andra stranden och Compadre) om en fattig peruansk familj. Naty och hennes man Daniel har levt tillsammans i 35 år i ständig kamp mot fattigdomen.

DV följer upp vinterns studiecirkel med resa till Palestina och Israel av Ulf Nymark

Efter den beramade Davis Cup-matchen mellan Israel och Sverige våren 2009 beslutade Demokratisk Vänster sig för att starta en studiecirkel kring Palestina-Israel-konflikten. Studiecirkelns dryga dussinet deltagare har under vintern, förutom ett antal studiecirkelträffar, också ordnat ett par synnerligen välbesökta offentliga möten.
För att fördjupa sina kunskaper om Palestinas och Israels historia och om konfliktens orsaker och möjliga lösningar åker nu – avfärd 10 mars och hemkomst den 18:e mars - en del av studiecirkeldeltagarna på en uppföljande studieresa till området.
Vår förhoppning är förstås att vi när vi kommer tillbaka hem till Lund ska kunna hjälpa till med att sprida information om situationen i denna del av Mellanöstern. Vi hoppas också att vi kan ha med oss hem idéer om hur kommunen och frivilligorganisationer i Lund skulle kunna bidra till att främja en rättvis och fredlig lösning av konflikten samt vad som kan göras för att främja en utveckling av de mänskliga rättigheterna i Palestina.
Och självklart kommer vi att dela med oss av våra erfarenheter och intryck till Veckobladets läsare!
Ulf Nymark

Öppet brev till Miljöpartiet i Lund av Ulf Nymark

Lockas ni av den borgerliga miljöpolitiken?

Kära vänner i Miljöpartiet!
Det är med stor förvåning som vi i Demokratisk Vänster tagit del av tidningarnas referat från det MP-medlemsmöte som fastställde er kommunala lista. Vår förvåning gäller förstås inte hur listan ser ut, utan att ni nu verkar öppna dörren för ett samarbete med det borgerliga blocket.
Visserligen för att er miljöpolitik enligt vår uppfattning under den gångna mandatperioden i vissa stycken har varit tämligen bleksiktig och trevande. Men att ni för den skull vill hämta stöd och inspiration från de borgerliga förefaller oss synnerligen anmärkningsvärt. ”Det har skett en utveckling inom de borgerliga”, menar en av era ledande företrädare.
Är det månne de borgerligas ivriga byggande av bilvägar och motorvägsavfarter som tilltalar er? Eller är det deras satsningar på biltillvända köpcentra vid Mobilia och Pilsåker? Är det deras klimatpolitik i stort? Borgerligheten tycks visserligen nu vara beredd att sätta upp mål för kliimatpolitiken som ser ganska tilltalande ut, men ingenting av deras hittills förda politik talar för att man är beredd att sätta in verksamma åtgärder för att nå målen. Men det är kanske borgerlighetens upptrappande ianspråktagande av jordbruksmark för bostäder verksamheter och bilvägar som ni vill ansluta er till? Kanske bedömer ni deras nedskärningar på parkskötsel och trädförnyelse som klok miljöpolitik? Ser ni måhända de ideliga höjningarna av taxan i kollektivtrafiken som en framtidssatsning?
Visst, vi är medvetna om att det i en del av dessa frågor finns delade meningar hos de rödgröna partierna. Men som en samlad bedömning kan man inte bortse från att de gröna frågorna ges betydligt större vikt och uppmärksamhet på den rödgröna sidan i lundapolitiken. Och det är faktiskt inte enbart MP:s förtjänst!
Vi har svårt att se att det är den borgerliga miljö- och klimatpolitiken som lockar er. Det måste därför vara andra politiska områden som ni bedömer vara viktigare än miljöfrågorna som får er att fundera på att krypa in i borgerlighetens famn. Vilka områden det kan vara och vilken positiv ”utveckling” som enligt er mening skett hos de borgerliga är det nog en hel del väljare i Lund som skulle vilja veta – före valet.
Omedelbart efter 2006 års val gjordes en överenskommelsen om samverkan mellan S, MP, V och DV. Överenskommelsens första och mest grundläggande punkt lyder: ”Partierna samarbetar med utgångspunkt i erfarenheterna med det gemensamma programmet ’Trettiofyra punkter för ett rödgrönt Lund’ och med siktet inställt på att till 2010 återkomma i majoritet”. Från Demokratisk Vänsters sida kan vi inte annat än att djupt och uppriktigt beklaga att ni nu flyr från denna överenskommelse. Vi ser fram mot en förklaring till vad som fått er att utan vidare spisning överväga att slänga denna överenskommelse i soptunnans fack för pappersåtervinning.
Lund 100309
Med miljövänliga hälsningar
Ulf Nymark
ordförande i Demokratisk Vänster

Gående, cyklister och hundar får det bättre vid Södertull

I december i fjol lämnade Demokratisk Vänster in en skrivelse till Tekniska nämnden där vi påpekade det bedrövliga tillstånd som gång- och cykelvägen på Hardebergaspåret mellan Tullgatans södra del och Malmövägen befinner sig i. Allt var en enda lervälling. Samma jämmerliga tillstånd befann sig hundrastplatsen i, vilket påpekats för DV av många jyckar och dess ägare. Kravet i DV:s skrivelse var att snarast rusta upp GC-vägen och skapa en lerfri GC-bana och hundrastplats.
Och ser man på: när nu kung Bore släpper sitt frusna grepp om marken och den åter blir lervälling har Tekniska nämnden, på inrådan från förvaltningstjänstemännen, funnit behag i detta DV:s förslag. Nämnden har beslutat att asfaltera även denna del av Hardebergaspåret samt att hundrastplatsen ska dräneras och ytskiktet förbättras. Både GC-bana och rastplats ska åtgärdas under år 2010.

”Reepalu vill vinna röster bland muslimer och vänsterfolk” av Gunnar Stensson

Sedd från Lund är Ilmar Reepalu en effektiv socialdemokratisk kommunpolitiker med hårda nypor, mer intresserad av att främja Malmös utveckling genom spektakulära satsningar än av att arbeta med sociala problem som främlingsfientlighet och hatbrott.
Och/men hatbrotten ökar i antal. Rasistiska polisuttalanden mot muslimer är väl dokumenterade: ”Den lilla jävla apajävelen. Ska jag göra honom steril när jag får tag på han?” Eller: ”Ni är komna till fel kommun, blattajävlar.”
Så bemöter polisen knappast välbeställda judiska bekännare. Det senaste året har emellertid också de allt oftare drabbats av trakasserier, hot och antisemitiska handlingar, utan att Reepalu varit medveten om det. Det är självfallet oacceptabelt.
Från ett vänsterperspektiv har man ofta haft anledning att kritisera Reepalus prioriteringar, som satsningen på havskappseglingar härom året. Vid andra tillfällen har man förvånats över hans språkbruk.
Varför snubblar Ingmar Reepalu gång på gång när han försöker förklara sig? Är han är okunnig om Förintelsen och antisemitismens historia? Är det omedvetna antisemitiska tendenser som tränger igenom? Det tror knappast någon på allvar.
Han har i direkt dialog med den judiska församlingen i Malmö bett om ursäkt för vad som beskrivits som förlöpningar. Han har arrangerat ett forum för samtal mellan muslimska och judiska bekännare. Men strax därefter drog han på sig ännu en kritikstorm genom att i en intervju i en dansk tidning antyda att israelisk lobby kan ha bidragit till att förvärra konflikten.
Möjligen var han okunnig om vilken dödlig effekt beskyllningar för antisemitism har och hur förödande de verkar, både personligt och politiskt, hur grundlösa de än är. Det är som ett liturgiskt drama som när som helst kan upprepas.
Retoriken ger sig själv efter årtionden av finslipning. Man behöver inte komma med en enda ny tanke. Det är bara att skriva av en ledare i Svenska Dagbladet eller Expressen från 1985 och byta ut några detaljer (vad har sagts, vad har skett, när, hur) för att dödligt skada den man vill komma åt. Publiken vet exakt med vilken indignation och vilket hat den förväntas reagera, och vilken tillfredsställelse det ger att tillsammans med en majoritet känna sig stå för en moraliskt överlägsen sak och enhälligt mobba ut syndaren. Det massmediala dramat är rigoröst regisserat.
Jag läser numera dagligen den israeliska tidningen Haaretz. Där råder ingen tvekan om att det finns en omfattande israelisk lobbyverksamhet. Nyligen ökade regeringen Israels anslag till lobbyorganisationer runt om i världen för att minska de negativa opinionseffekterna av Gazakriget. Tidningen framhåller kritiskt att det vore bättre att förändra politiken än att satsa på propaganda. Men ibland fungerar lobbingen.
Onsdagen den 11 skulle EU-parlamentet uttala sitt stöd för Goldstonerapporten. Den israeliska lobbyorganisationen European Jewish Congress hoppades kunna stoppa beslutet. De övertalade kristdemokraterna att hoppa av. Men en majoritet i Europaparlamentet röstade trots allt för stöd till Goldstonerapporten.
Varför anser svenska opinionsbildare det förkastligt att tala om en israelisk lobby?
TV:s program Agenda tog upp kritiken av Ingmar Reepalu. Programledaren frågade hur det kunde komma sig att Ingmar Reepalu gång på gång förorsakar ny massiv kritik genom uttalanden som det om en israelisk lobbyorganisation.
KD:s Göran Hägglund tvekade inte om svaret: ”För att vinna röster bland muslimer och vänsterfolk”.
Därmed gjorde han sig skyldig till en långt mer svepande generalisering än Ingmar Reepalu någonsin gjort. Kanske vann han röster bland de högerextremister som enligt Sydsvenskans reportage deltog i demonstrationen för Israels krig i Gaza för ett år sedan.

Så sabbar man ett fredssamtal och blir ovän med alla Gunnar Stensson

Dagen efter det att den Palestinska myndigheten gått med på indirekta fredssamtal med Israel beslöt den israeliska regeringen om en ny illegal bosättning på den ockuperade Västbanken.
Beslutet kungjordes bara timmar innan USA:s vicepresident Joe Biden anlände till Israel för att ge fredsförhandlingarna en ny start efter 14 månaders uppehåll. USA kräver ett stopp för bosättningarna.
Tisdagen den 9 mars godkände Israels inrikesminister byggandet av ytterligare 1600 illegala nya hus denna gång i ett ultraortodoxt område i östra Jerusalem.
Den israeliska regeringens beslut fördömdes i hårda ordalag av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, EU.s utrikepolitiska taleskvinna Catherine Ashton och USA:s vicepresident Joe Biden.
”Det är exakt den sortens åtgärder som undergräver det förtroende vi behöver nu inför fredssamtalen!” sa Joe Biden och kom en och en halv timme för sent till en otrevlig middag i Netanyahus hem. Förseningen var avsiktlig, förklarade han senare för Mahmoud Abbas.
Mahmoud Abbas sa nej till fredssamtalen så länge de illegala bosättningarna fortsätter i Jerusalem och det ockuperade Palestina. Samtidigt gladde han sig åt det enhälliga stödet från FN, USA och EU. Det innebar en stor framgång för den Palestinska myndigheten samtidigt som det utgjorde ett större politiskt nederlag för Israel än någon lobbygrupp kan avhjälpa.
Nu har Demokratisk vänsters studiecirkel landat i Israel och befinner sig mitt i händelsernas centrum.
Omkring en halv miljon israeler bor i mer än 120 bosättningar spridda över Västbanken

Brev från fjärran av Gunnar Sandin

Det här bidraget författades förra veckan när jag ännu befann mej i Schweiz men det nådde på grund av omständigheterna inte fram till VB:s dator. Men det har inte förlorat sin relevans.
Rodel eller arbete – dubbla budskap, kommenterade redaktionen min vistelse därnere. Men vid hemkomsten från en intervju med Sydsvenskan låg det ett större översättningsjobb och väntade, så jag fick justera mina planer.

---

I förgrunden en sluttning med en ekologisk bondgård, driven av grönavågare. Därbortom en utlöpare av Zürichs förortsbebyggelse, kopplad till stan med en järnväg på vilken det kilar fram åtta tåg i timmen. Ytterligare söderut en långsträckt sjö, så höjder och sist en rad med vita alptoppar. Schyst och stundtals distraherande utsikt från ett arbetsrum.

Det är i sammanhanget omöjligt att låta bli att återanvända rubriken på Lenins brev till den revolutionära hemmafronten på våren 1917. Han satt ju också i Zürich. Kanske underrättade han sej liksom jag om dagshändelserna i landets ledande tysk- respektive franskspråkiga tidning, Neue Zürcher Zeitung och Le Temps. Lenin gav goda råd till dem därhemma. Jag ska också ge goda råd, fast inte till mina politiska meningsfränder.

De tidningarna, plus affischer inför förestående kantons- och kommunval, vittnar dagligen om vilken stor sak klimatskepsisen har blivit härnere. Ja, enligt rapporter är den minst lika stor i Frankrike och England. Den märks på nyhets- och kommentarplats, i insändare och inte minst i annonser.

Just idag var det en helsida från organisationen Auto-Allianz, det vill säga bilalliansen. Den börjar med att påminna skogsdödslarmet på 1980-talet som främst var en kontinental företeelse men märktes en smula även i Sverige. Titta bara, säger annonsen, skogen frodas som aldrig förr! Nu försöker sej vänstern på ett nytt larm för att kunna höja skatterna och begränsa medborgarnas automobila rörelsefrihet. Lika grundlöst nu som då. Det inser verklighetens folk till skillnad från byråkraterna borta i Bern.

Helt grundlöst var det förstås inte. Det fanns barrskog som mådde illa av ovanligt torra somrar och svavelutsläpp. Men nu har somrarna varit mer normala och svavlet har minskat genom rening i väst och avindustrialisering i öst. De schweiziska granarna mår prima såvitt jag kan se.

Det politiska parti som främst driver den klimatskeptiska linjen är inte oväntat Schweizerische Volkspartei, detsamma som bland annat drev minaretförbudet. Dess närmaste svenska motsvarighet är ju Sverigedemokraterna. Och det är till dem jag nu vänder mej, fast med förhoppningen att de inte lyssnar.

Jag är besviken på er! Visst befolkas ert parti mest av mörkmän och kufar, men som sign. Lucifer påpekat här i Veckobladet tycks det finnas en taktiskt begåvad och kanske rentav intelligent ledning – den har ju formats i Lund. Märker ni inte att det kanske inte räcker med främlingsrädsla och lite folkhemsnostalgi? Ni harvar ju fortfarande kring fyra procent i mätningarna och det finns risk att ni inte klarar riksdagsspärren. Ni behöver exploatera en rejäl missnöjesfråga.

Gör därför som era likar nere på kontinenten! Förneka den globala uppvärmningen, eller säg åtminstone att den beror på kosmiska krafter som människan inte kan påverka. Säg att klimatlarmen är påhitt från vänstervridna intellektuella med bas i Stockholms innerstad som vill få bort bilarna och fylla landskapet med förfulande vindkraftverk. Det budskapet kommer att gå hem inte bara hos era kärnväljare (lågutbildade män i glesbygd). Och ni får inga konkurrenter för de etablerade partierna har alla bundit sej för den bil- och glesbygdsfientliga högskattepolitiken. Påminn om hur kallt det har varit i vinter. Det är visserligen skillnad mellan klimat och väder men lågutbildade män i glesbygd är inte alltid så duktiga på nyanser. Men kör inte lika hårt som schweizarna med höger/vänster-dimensionen. Vänstern har en allmänt större legitimitet i Sverige och ni behöver röster även från småfolket.

Som kampanjledare kan jag rekommendera Kenneth Winsborg i Dalby.
Hoppas alltså att ni inte läser detta.

Högerpopulism och antisemitism av Lars-Åke Henningsson

Att antisemitismen spelat en viktig roll i europeisk högerpopulism, och fortfarande gör det, är ju väl känt. Vilken roll den spelar i israelisk politik och i synnerhet i israelisk högerpopulism är inte lika uppmärksammat.

När man inte själv är högerpopulist kan det vara svårt att begripa sej på hur de tänker. Betraktat utifrån, så ser sverigedemokrater spöken mitt på ljusa dan, när de inbillar sej att Sverige och svenskarna och allt svenskt är hotade av utlänningar. Att leva i en ständig känsla av att människor som en själv ständigt är hotade av andra slags människor, det verkar inte riktigt klokt.

I vissa fall kan det ändå vara så, att en sådan känsla är motiverad av historiska erfarenheter. Finns det erfarenheter av ockupation eller förföljelser, så är det inte konstigt om man kan känna ett hot mot sej själv och den egna etniska gruppen. Att människor sluter sej samman i motståndsgrupper eller nationella befrielserörelser för att bekämpa ockupation eller förföljelser, det är rimligt och det kan man sympatisera med.

Oavsett om det finns någon grund för att känna sej hotad eller inte, så verkar polariseringen mellan folkgrupper kunna leda till en allmän polarisering av livet, så att allt som hör ihop med den egna gruppen som historia, religion, kultur eller språk ställs mot andras historia, religion, kultur eller språk.
I de fall när det faktiskt föreligger etniska eller nationella konflikter, så är det ändå en politisk fråga hur man ställer sej till dem. Man kan gå vänsterut mot internationalism och arbeta för att minska sådana motsättningar, eller åt höger och höja konfliktnivån.

Vilken roll spelar då antisemitismen i israelisk högerpopulism? I och med att judar faktiskt har utsatts för hat och svåra förföljelser är det knappast svårt att motivera högerpopulism i Israel. Den nationalistiska högerpopulismen har fått en stark ställning i israelisk politik, en ställning som Jimmy Åkesson eller Pia Kjærsgaard bara kan drömma om. Så har det ändå inte alltid varit, utan krigen har drivit fram nationalistisk högerpopulism, som i sin tur driver fram nya krig, i en ond cirkel.

Att en israelisk politiker som Sharon inte bekämpade antisemitismen, utan i stället utnyttjade den i sin politik, verkar vara rena vansinnet om man ser det från vänster. Om man tänker högerpopulistiskt, så ser det inte likadant ut. En anda av etnisk/nationalistisk polarisering är en högerpopulists livsluft.

När det skedde utbrott av antisemitism i Europa så uppmanade Sharon europeiska judar att emigrera till Israel. Att utbrotten skedde efter israeliska militära insatser i grannländerna var naturligtvis inte något som fick honom att omvärdera den israeliska krigföringen. Det var ju samma judiska-antisemitiska kamp här som där, sett med högerpopulistiska ögon.

Sharon var Israels Bush, eller Milosevic om man så vill. Förhandlingar var inte dessa ledares stil. Antingen var man för dem och deras krigspolitik, eller så var man emot. Något ytterligare alternativ accepterade de inte.

Om man inte är högerpopulist, har man däremot ingen som helst anledning att acceptera Sharons koppling mellan antisemitism och israelisk politik, och hans språkbruk att kalla dem som inte accepterar hans politiska linje för antisemiter. Om man vill bekämpa antisemitismen finns det också all anledning i världen att med kraft vända sej emot såväl Sharons politiska linje som hans språkbruk. Båda är katastrofala för Israel och för Palestina, precis som Milosevics politik var katastrofal för Serbien och för Jugoslavien. Det är svårt att se hur det skulle kunna bli någon fred, om inte det högerpopulistiska maktinnehavet bryts. Och ska det bli ett slut på antisemitismen, så måste man våga göra upp med den också i israelisk politik.

Stöld av Gunnar Stensson

Riksbyggen rövar kommunal naturmark och skövlar hundraåriga träd i St Lars.

Riksbyggen gör i samband med sin exploatering av det tidigare BUP-området stora intrång på den kommunala mark som avsatts som naturmark längs Höje å. Stora träddungar och hundraåriga träd har avverkats
En förändring av planen i december 2008 innebar att tidigare naturmark avskilts. Motivet från Riksbyggens sida var att avlägsna betesdjur från bebyggelsen. Den inhägnad längs nedre delen av brukshundsklubbens tidigare område som markerar gränsen för Riksbyggens markinnehav har rivits. I stället har Riksbyggen självrådigt låtit uppföra ett nytt stängsel mycket närmare Höje å.
Riksbyggen har därmed tillvällat sig ett stort kommunalt naturmarksområde. Naturmarken har på detta sätt halverats. Den var avsedd som rekreationsområde för lundaborna och skulle som tidigare hävdas genom bete.
Det är tveksamt om det är möjligt att hyra ut det på detta sätt halverade naturområdet som betesmark om planförändringen från 2008 blir bestående.

Obotlig miljöskada.
Naturmarken kan återställas och stängslet kan rivas utan bestående miljökonsekvenser. Obotlig miljöskada har däremot vållats genom Kungsledens urskillningslösa avverkning av lövträd på naturmark som inom en snar framtid ska överföras till kommunen.
BUP-områdets södra gräns i St Larsområdet markeras av vallen. Kungsleden äger marken söder därom. Den har nu ”iordningställts”, det vill säga gjorts till ett kalhygge.
Bland de träd som fällts finns ett flertal mer än hundraåriga träd som stått sedan St Larsparken anlades för 140 år sedan. Det kulturarvet kan inte bli fullt återställt förrän under nästa sekel. Lars Brobeck från parkförvaltningen har gjort flera försök att bevara träden.
Avverkningen kan inte göras ogjord, men kommunen måste kräva att de skador på natur- och kulturmiljö som Kungsleden gjort sig skyldigt till på den mark som snart ska överföras till kommunen restaureras. Det kan tilläggas att Kungsleden genom omfattande grävningar i stort sett förstört den gamla festplatsen där paviljongen en gång låg.

Tankar om Rut och Rot av Bengt Hall

Med ryggmärgen och med min förprogrammerade vänsterideologi tycker jag illa om den subventionerade hemstädningen dvs RUT-avdraget. Det handlar förutom pigdebatten, dvs att lågbetalda, ofta invandrarkvinnor, utför ett ”skitjobb” för överklassen, främst om välfärdsstatens prioriteringar. Vilka orättvisor och vilka missförhållanden ska våra gemensamma skattepengar i första hand åtgärda?

Men jag tror att det blir en besvärlig fråga för den rödgröna alliansen i valrörelsen. Så fort Mona bestämt sig för att avskaffa Rut-avdraget fick regeringsalliansen glädjefnatt. Nu kunde man flytta över fokus från den besvärliga diskussionen om sjukförsäkringar, a-kassan och växande arbetslöshet till jobbfrågan. För Rut och Rot har inneburit många plusfaktorer oavsett vad man tycker i pigdebatten. Och med vissa svårigheter för vänstern att bemöta argumenten.

Varför ska vi tillåta skatteavdrag för manliga jobb (Rot) men inte för kvinnliga (Rut)? Är det inte en vinst för samhället att svarta pengar blir vita dvs att utförarna får sociala avgifter utöver lön? Och är det inte en fördel för samhället att många fler dristar sig att renovera huset, bygga om och hålla efter skiten hemma, dvs att det skapas fler arbetstillfällen? Förvisso är städjobben lågbetalda och i stor utsträckning utförda av invandrarkvinnor men vad skulle de annars få för jobb?

Det är ju alltid svårare att ta bort regler och förmåner än lägga till. Och det är inte svårt att hitta andra områden som skulle behöva mer resurser eller skattesubventioneras: på vårdcentralen, i skolan eller inom äldrevården. Rut- och Rot-diskussionen har många komplikationer. Det absurda kan bli att den gamla pigdebattens könsperspektiv vänds i sin motsats av förespråkarna. Samtidigt har invändningar rests mot avdragens begränsningar. Varför ska inte andra tjänster subventioneras. IT-stöd, att gå ut med hunden och trädgårdsarbete har nämnts. Varför gäller inte avdraget för hyresrätter?

Kanske skulle den rödgröna alliansen vunnit på att problematisera frågan och skjutit den framför sig och framför allt ställt frågan vilka effekter reformerna haft. Hur många nya jobb har egentligen tillskapats inom Rut resp Rot? Vem har egentligen gynnats – alla samhällsskikt eller enbart de mest välsituerade? Vilka företag har vunnit på skatteavdragen? I argumentationen har det liksom i den stora privatiseringsvågen inom tjänstesektorn sagts att det skulle gynna de små företagen, löntagarkooperativ och kvinnor som startar eget. Men det har förmodligen liksom för friskolor och vårdsektorn mest gynnat stora kommersiella bolag, inte sällan med riskkapitalbolag som ägare med säte i välkända skatteparadis. Om detta skulle jag gärna vilja veta mer. Och jag kan inte låta bli att i sammanhanget berätta om hur det gått när staten sålde ut en stor del av apoteken. När apoteket AB i fjor sålde ut 466 apotek förra året var tre av de fyra köparna riskkapitalbolag. Två av dem, Altor och Segulah, ägs från skatteparadiset Jersey. I Skåne driver Segulah 18 apotek under namnet Medstop och Altor har tagit över 21 apotek under namnet Apoteket Hjärtat.

Att skjuta frågan framför sig skulle säkert uppfattas som fegt av många inom vänstern även om det skulle gynna de rödgröna partierna i kommande val. Det skulle ha lyft fram de frågor bättre som mer allmänt handlar om vår välfärd, fördelningpolitik, rättvisa mellan olika samhällsskikt, den offentliga sektorns roll etc. Jag känner mig i varje fall kluven. Vad tycker ni andra?

Ur sagoboken av HK Andersson

En kort tid av lycka för Q Narziss

Vid högmässotid varje söndag i fastan stod konceptkonstnären Q. Narziss troget utanför Lunds domkyrka med ett plakat där orden ”JESUS ÄR ETT SVIN” var textade.
Till en början missade många kyrkobesökare texten. Det avhjälpte Q Narziss genom att högt ropa ”Jesus är ett svin!” samtidigt som han med handen trummade på plakatet.
Kyrkobesökarna log vänligt och sa till varandra att det var roligt att äntligen träffa någon med lite religiöst engagemang.
Q Narziss blev frustrerad. Jag får försöka rita en jesuskarikatyr, tänkte han. Han ägnade en vecka åt att förse plakatet med en bild av ett riktigt fult svin uppspikat på ett kors med en törnekrona nedtryckt över de smutsiga öronen. Rött blod droppade i svinets ögon. Q Narziss tillfogade en pratbubbla: ”Detta är min lekamen och mitt blod”.
Färgen hann knappt torka innan det var tid att ställa sig utanför domkyrkan igen. Alla nickade vänligt mot Q Narziss. Ingen sa något.
När orgelpreludiet började gick Q Narciss in i domkyrkan och satte sig i ett sidoskepp. Han höll upp sin målning för att alla skulle se den.
Kyrkobesökarna betraktade konstverket. Nu hade de lärt sig vad han hette. ”Q Narciss religiösa engagemang har fördjupats”, sa domprosten i predikstolen och gjorde en liten utläggning om Herrens glädje över den förlorade sonen som återvänt till hemmet efter att ha vältrat sig bland svinen, vilket Q Narziss ju på sätt och vis gjort.
Sedan var det dags för fridshälsningen. En rosig tant i blank svart hatt på bänken bakom Q Narziss reste sig, slog armarna om halsen på honom och ropade högt: ”Frid vare med dig.” Q Narziss blev mållös av desperation.
Nästa söndag slog han på mobilen och ringde anonymt till polisen: ”Det står en man med ett plakat .och demonstrerar utanför kyrkan utan tillstånd.” ”Vad står det på plakatet?” ”Det står Jesus är ett svin!” ”Vi är tyvärr underbemannade idag,” sa polisen. ”Men ring igen om det händer nåt.”
Det började snöa. Några pojkar, faktiskt riktiga svartskallar, närmade sig. Q Narziss tog chansen. ”Ungjävlar!” skrek han. ”Blattar!” Det funkade. Pojkarna började kasta snöboll på Q Narciss och hans plakat.
”Äntligen!” utbrast Q Narziss och ringde för andra gången polisen. ”Jag är överfallen” flämtade han. Just då träffade en snöboll honom i örat. ”O-aj!” skrek han. ”Aj! Aj! Ååh!
När polissirenerna närmade sig på Stora Södergatan stack ungarna iväg. Q Narziss var blek men fattad. Örat var rött. Han tackade poliserna och ringde Kvällsposten och berättade hur den svenska ordningsmakten räddat honom undan mörka krafters attentat mot konsten och det fria ordet.
”Ni har ju en lång tradition av att stå upp för yttrandefriheten,” sa han till redaktören. ”Jag har blivit överfallen av en kristen terrorgrupp för att jag har framställt Jesus som ett svin. Jag kräver respekt för min åsikt.”
Så hade då Q Narziss lyckats! Nästa dag fanns bilden med jesussvinet på Kvällspostens förstasida och snart såg man jesussvinet överallt i svensk och internationell press. Det vore fegt ge efter för yttrandefrihetens fiender genom att underlåta att publicera bilden av jesussvinet, menade tryckfrihetens tappra försvarare.
Q Narziss var överlycklig. Han framträdde på seminarier. Han uttalade sig i TV. Men sedan hände ingenting och snart var historien glömd, tills…
Christian Soldiers, en mormonsekt i en avkrok utanför Salt Lake City, råkade få syn på Q Narziss och hans jesussvin i tidningen Salt Lake City Star. En lördagskväll samlades de vid stranden av Stora Saltsjön kring ett brinnande kors och svor att lyncha Q Narciss och steka honom över öppen eld, amen. Sedan sjöng de unisont: Forward, Christian Soldier.
Eftersom FBI av olika anledningar som misshandel, narkotikasmuggling och trafficking höll Christian Soldiers under uppsikt blev mordhotet snart känt.
Det gav Q Narziss och Kvällsposten ännu en chans. ”Därför måste vi stå upp för Q Narziss” löd huvudrubriken. Det skrevs många tänkvärda saker. Voltaire, Orhan Pamuk, Salman Rushdie och flera andra åberopades, för att inte tala om den mångsekellånga svenska tryckfriheten. Ett stort antal mer eller mindre intellektuella solade sig i glansen.
Så gick tiden – och gick – och gick –och gick. Eftersom ingenting hände bleknade minnet. Det gjorde också Q Narziss. Och så var den sagan slut.
Men då hade Kvällsposten för länge sedan hittat en ny Q Narziss.

Kulturtips

I Foajén 21:30: The Golden Hits of Jörgen Thorsson
En revansch för den rödhåriga communityn! En poetisk resa bland historiens mest okända musikstycken. I två akter. Jörgen Thorsson bjuder på sin egen musik på Bastionens kaféscen 12 mars kl 21.30. Läs mer

Porslinsnegrer
Av Dennis Magnusson, i regi av Dennis Sandin. Spelas på Bredgatan 3 i Lund, 26 februari - 16 april
Fre 12 mar kl. 19:00
Läs mer

Rickie Lee Jones
På Palladium 12 mars kl. 19:30.
Läs mer

Chaplin i mitt hjärta – teater Morianen
på Barnens Scen 13 mars kl.14
Läs mer

Dödsvariationer
InSite spelar Dödsvariationer på Bastionen 11 februari - 13 mars
Lör 13 mar kl. 19:00
Läs mer

Magnus Tingsek (Live)
på Babel 13 mars kl. 20:00.
Läs mer

OZ
En förtrollande föreställning! Om att vara sig själv och upptäcka egenskaper som du inte visste att du hade. En hjärna till exempel. Eller ett hjärta. Färgsprakande, visuell och musikalisk, på Moomsteatern 13 mars - 25 april
Lör 13 mar kl. 19:00
Läs mer

TYSTNAD - TAGNING - MUSIK
På Palladium 13 mars kl 19.00
Lör 13 mar kl. 19:00
Läs mer

200-årsjubileum av Chopins födelse
På Palladium 14 mars kl 15.00
Läs mer

AFRIKANSK VÅR 2010 - 14 mars
Filmserie med dokumentärer och drama från Afrika på Biograf Panora 14 mars kl. 16:00. Läs mer

El Flamenco
Extraföreställning 15 mars! På Palladium.
Mån 15 mar kl. 19:30
Läs mer

No Tears for Queers (Lund)
I Svaneskolans aula i Lund 15 mars kl 19.00
Läs mer

Kroke (Polen)
På Palladium 16 mars kl 20.00
Läs mer

Lång Dags Färd mot Natt
På Bryggeriteatern 17 mars - 31 mars.
Ons 17 mar kl. 19:00
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 17 mar kl. 16:00 och Tor 18 mar kl. 16:00. Läs mer

SLAGSMÅLSKLUBBEN – Live After Death Tour 2010
På Babel 17 mars kl. 20:00.
Läs mer

BERGSPRÄNGARDÖTTRARNA
Uppföljaren till Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade - ett mörkt, absurdistiskt drama, baserat på samtal med interner och vårdare. På Inkonst 18 mars kl 19.00
Läs mer

Berättarfestival Orfeus och Euridike
En berättelse om tillit ur den grekiska mytologin. På Teater Sagohuset i Lund 18 mars kl. 19:00.
Läs mer

Dubioza Kolektiv-Sarajevo, Urkos-Malmö
På Inkonst 18 mars kl 21.00.
Läs mer

Berättarfestival Edda - från skapelse till ragnarök
Ur intet uppstår världen, brutna eder och svek leder till dess undergång, på Teater Sagohuset i Lund 19 mars kl. 19:00.
Läs mer

I natt! I natt!
På Lunds Stadsteater 19 mars kl 19.00
Läs mer

Hela kulturcentralens program