Tankar om Rut och Rot av Bengt Hall

Med ryggmärgen och med min förprogrammerade vänsterideologi tycker jag illa om den subventionerade hemstädningen dvs RUT-avdraget. Det handlar förutom pigdebatten, dvs att lågbetalda, ofta invandrarkvinnor, utför ett ”skitjobb” för överklassen, främst om välfärdsstatens prioriteringar. Vilka orättvisor och vilka missförhållanden ska våra gemensamma skattepengar i första hand åtgärda?

Men jag tror att det blir en besvärlig fråga för den rödgröna alliansen i valrörelsen. Så fort Mona bestämt sig för att avskaffa Rut-avdraget fick regeringsalliansen glädjefnatt. Nu kunde man flytta över fokus från den besvärliga diskussionen om sjukförsäkringar, a-kassan och växande arbetslöshet till jobbfrågan. För Rut och Rot har inneburit många plusfaktorer oavsett vad man tycker i pigdebatten. Och med vissa svårigheter för vänstern att bemöta argumenten.

Varför ska vi tillåta skatteavdrag för manliga jobb (Rot) men inte för kvinnliga (Rut)? Är det inte en vinst för samhället att svarta pengar blir vita dvs att utförarna får sociala avgifter utöver lön? Och är det inte en fördel för samhället att många fler dristar sig att renovera huset, bygga om och hålla efter skiten hemma, dvs att det skapas fler arbetstillfällen? Förvisso är städjobben lågbetalda och i stor utsträckning utförda av invandrarkvinnor men vad skulle de annars få för jobb?

Det är ju alltid svårare att ta bort regler och förmåner än lägga till. Och det är inte svårt att hitta andra områden som skulle behöva mer resurser eller skattesubventioneras: på vårdcentralen, i skolan eller inom äldrevården. Rut- och Rot-diskussionen har många komplikationer. Det absurda kan bli att den gamla pigdebattens könsperspektiv vänds i sin motsats av förespråkarna. Samtidigt har invändningar rests mot avdragens begränsningar. Varför ska inte andra tjänster subventioneras. IT-stöd, att gå ut med hunden och trädgårdsarbete har nämnts. Varför gäller inte avdraget för hyresrätter?

Kanske skulle den rödgröna alliansen vunnit på att problematisera frågan och skjutit den framför sig och framför allt ställt frågan vilka effekter reformerna haft. Hur många nya jobb har egentligen tillskapats inom Rut resp Rot? Vem har egentligen gynnats – alla samhällsskikt eller enbart de mest välsituerade? Vilka företag har vunnit på skatteavdragen? I argumentationen har det liksom i den stora privatiseringsvågen inom tjänstesektorn sagts att det skulle gynna de små företagen, löntagarkooperativ och kvinnor som startar eget. Men det har förmodligen liksom för friskolor och vårdsektorn mest gynnat stora kommersiella bolag, inte sällan med riskkapitalbolag som ägare med säte i välkända skatteparadis. Om detta skulle jag gärna vilja veta mer. Och jag kan inte låta bli att i sammanhanget berätta om hur det gått när staten sålde ut en stor del av apoteken. När apoteket AB i fjor sålde ut 466 apotek förra året var tre av de fyra köparna riskkapitalbolag. Två av dem, Altor och Segulah, ägs från skatteparadiset Jersey. I Skåne driver Segulah 18 apotek under namnet Medstop och Altor har tagit över 21 apotek under namnet Apoteket Hjärtat.

Att skjuta frågan framför sig skulle säkert uppfattas som fegt av många inom vänstern även om det skulle gynna de rödgröna partierna i kommande val. Det skulle ha lyft fram de frågor bättre som mer allmänt handlar om vår välfärd, fördelningpolitik, rättvisa mellan olika samhällsskikt, den offentliga sektorns roll etc. Jag känner mig i varje fall kluven. Vad tycker ni andra?