En kort tid av lycka för Q Narziss
Vid högmässotid varje söndag i fastan stod konceptkonstnären Q. Narziss troget utanför Lunds domkyrka med ett plakat där orden ”JESUS ÄR ETT SVIN” var textade.
Till en början missade många kyrkobesökare texten. Det avhjälpte Q Narziss genom att högt ropa ”Jesus är ett svin!” samtidigt som han med handen trummade på plakatet.
Kyrkobesökarna log vänligt och sa till varandra att det var roligt att äntligen träffa någon med lite religiöst engagemang.
Q Narziss blev frustrerad. Jag får försöka rita en jesuskarikatyr, tänkte han. Han ägnade en vecka åt att förse plakatet med en bild av ett riktigt fult svin uppspikat på ett kors med en törnekrona nedtryckt över de smutsiga öronen. Rött blod droppade i svinets ögon. Q Narziss tillfogade en pratbubbla: ”Detta är min lekamen och mitt blod”.
Färgen hann knappt torka innan det var tid att ställa sig utanför domkyrkan igen. Alla nickade vänligt mot Q Narziss. Ingen sa något.
När orgelpreludiet började gick Q Narciss in i domkyrkan och satte sig i ett sidoskepp. Han höll upp sin målning för att alla skulle se den.
Kyrkobesökarna betraktade konstverket. Nu hade de lärt sig vad han hette. ”Q Narciss religiösa engagemang har fördjupats”, sa domprosten i predikstolen och gjorde en liten utläggning om Herrens glädje över den förlorade sonen som återvänt till hemmet efter att ha vältrat sig bland svinen, vilket Q Narziss ju på sätt och vis gjort.
Sedan var det dags för fridshälsningen. En rosig tant i blank svart hatt på bänken bakom Q Narziss reste sig, slog armarna om halsen på honom och ropade högt: ”Frid vare med dig.” Q Narziss blev mållös av desperation.
Nästa söndag slog han på mobilen och ringde anonymt till polisen: ”Det står en man med ett plakat .och demonstrerar utanför kyrkan utan tillstånd.” ”Vad står det på plakatet?” ”Det står Jesus är ett svin!” ”Vi är tyvärr underbemannade idag,” sa polisen. ”Men ring igen om det händer nåt.”
Det började snöa. Några pojkar, faktiskt riktiga svartskallar, närmade sig. Q Narziss tog chansen. ”Ungjävlar!” skrek han. ”Blattar!” Det funkade. Pojkarna började kasta snöboll på Q Narciss och hans plakat.
”Äntligen!” utbrast Q Narziss och ringde för andra gången polisen. ”Jag är överfallen” flämtade han. Just då träffade en snöboll honom i örat. ”O-aj!” skrek han. ”Aj! Aj! Ååh!
När polissirenerna närmade sig på Stora Södergatan stack ungarna iväg. Q Narziss var blek men fattad. Örat var rött. Han tackade poliserna och ringde Kvällsposten och berättade hur den svenska ordningsmakten räddat honom undan mörka krafters attentat mot konsten och det fria ordet.
”Ni har ju en lång tradition av att stå upp för yttrandefriheten,” sa han till redaktören. ”Jag har blivit överfallen av en kristen terrorgrupp för att jag har framställt Jesus som ett svin. Jag kräver respekt för min åsikt.”
Så hade då Q Narziss lyckats! Nästa dag fanns bilden med jesussvinet på Kvällspostens förstasida och snart såg man jesussvinet överallt i svensk och internationell press. Det vore fegt ge efter för yttrandefrihetens fiender genom att underlåta att publicera bilden av jesussvinet, menade tryckfrihetens tappra försvarare.
Q Narziss var överlycklig. Han framträdde på seminarier. Han uttalade sig i TV. Men sedan hände ingenting och snart var historien glömd, tills…
Christian Soldiers, en mormonsekt i en avkrok utanför Salt Lake City, råkade få syn på Q Narziss och hans jesussvin i tidningen Salt Lake City Star. En lördagskväll samlades de vid stranden av Stora Saltsjön kring ett brinnande kors och svor att lyncha Q Narciss och steka honom över öppen eld, amen. Sedan sjöng de unisont: Forward, Christian Soldier.
Eftersom FBI av olika anledningar som misshandel, narkotikasmuggling och trafficking höll Christian Soldiers under uppsikt blev mordhotet snart känt.
Det gav Q Narziss och Kvällsposten ännu en chans. ”Därför måste vi stå upp för Q Narziss” löd huvudrubriken. Det skrevs många tänkvärda saker. Voltaire, Orhan Pamuk, Salman Rushdie och flera andra åberopades, för att inte tala om den mångsekellånga svenska tryckfriheten. Ett stort antal mer eller mindre intellektuella solade sig i glansen.
Så gick tiden – och gick – och gick –och gick. Eftersom ingenting hände bleknade minnet. Det gjorde också Q Narziss. Och så var den sagan slut.
Men då hade Kvällsposten för länge sedan hittat en ny Q Narziss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar