2014-03-06

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
8 mars kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel

Skolpusslet

1. När fritt val infördes i Stockholm ledde det till omfattande skolsegregation, enligt en avhandling av Uppsala-forskaren Krzysztof Karbownik. Inte bara elever utan även lärare lämnade skolor med en betygsnivå under medel. Effekten var väldigt kraftig. De övergivna skolorna hamnade i en negativ spiral.
Emma Leijnse, SDS 3/3

2. Dagens muta

Du får 25 000:-  kontant om du blir lärare i matte.
Jan Björklund, FP

3. En kvinnokämpe? Friskoleföretagen inviterar kvinnor till styrelserummen

AcadeMedia har 9300 medarbetare. ”Frågan är om inte AcadeMedia ensamt, med sina 350 enheter över hela landet, erbjuder fler karriärmöjligheter för lärare än alla Sveriges kommuner tillsammans... Det diskuteras ofta, och alltid i högt tonläge, om bristen på kvinnor i styrelserummen. För de kvinnor som hittills varit hänvisade till evigt liv i offentlig sektor, har nu friskoleföretagen både öppnat dörren och visat vägen dit.”
Rebecca Weidmo Uvell, SvD 2/3

4. De verkligt avgörande organisatoriska förändringarna inom den svenska skolan sedan nittiotalet – kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och det fria skolvalet har bidragit till att sänka nivån på den svenska skolan.”
Maria Dahl, gymnasielärare på Komvux i Malmö. SDS 5/3

5. Sedan 2011 ger inte längre yrkeslinjerna gymnasiebehörighet.
Antalet sökande har minskat drastiskt.
Jan Björklund beklagar.

Monstruöst hyckleri av SH

Jag hade nästan gett upp hoppet om någon sorts nyanserad bild av händelserna i Ukraina i den svenska offentligheten. Bildt talade om att en Quisling hade framträtt och Expressen hetsade mot den stackars Fredrik Reinfeldt som sagt några ord om att han förstod varför Ryssland brydde sig. Rop om snabb svensk anslutning till Nato haglade från de vanliga hållen och Urban Ahlin (s) sa förstås att EU hade gjort fel som inte omedelbart erbjöd Ukraina plats i EU.

Läs t.ex The Guardian och Counterpunch
I engelsk och amerikansk press växte det dock fram en lite annan bild. Sedan 1989 hade Warszawapakten upplösts, medan Nato tvärtom har aktiverat sig. Visserligen hade man från det hållet inför Tysklands återförening lovat att inte utnyttja tillfället, men man införlivade i rask takt tre tidigare Sovjetrepubliker och sju andra tidigare sovjetallierade som medlemmar. Nu hade en neofascistisk rörelse satt sig i den ukrainska regeringen och börjat tala om judarna i Moskva och sagt att det räckte inte med EU, det skulle vara Nato också. Och det är naturligtvis den fortsatta militära och politiska inringningen av det hela gäller för Ryssland, inte skyddet av ryska minoriteter.
   Det var därför en lättnad att läsa Åsa Linderborg i på Aftonbladets kultursida i onsdags (5/3) där hon kallar den svenska reaktionen för ”monstruöst hyckleri”. Den allmänna opinionen i Sverige är en konsekvens av historielösheten och ensidigheten på ledarsidor, i officiella uttalanden och i nyhetsrapporteringen i radio och TV. Men OK, det kommer väl att ändra sig nu när EU ska hosta upp pengarna till alla gamla obetalda gasräkningar. Och när IMF snart lånar ut pengar mot att industrier, skolor och sjukhus läggs ner. EU fungerade som en stormakt och tvingade Ukraina att välja mellan EU och Ryssland. Stormakt, EU har väl ingen militär styrka? Nej, lyckligtvis inte, men krig vinns numera inte med arméer utan med pengar.

Dags för en ny Tredje ståndpunkt.
Det sagda innebär naturligtvis inte några sympatier för Janukovitj som helt vidrigt lät skjuta ner bortåt hundra på torget. Och Putin är en inskränkt diktator som bara kan tala hot och maktspråk. Det handlar inte om sympatier, det handlar om att inte acceptera den bild av demokratikämpar med änglavingar som prånglats ut. För Ukraina kan man bara hoppas på en tillnyktring där de fascistiska partierna tappar stöd och landet hittar en balans i det nödvändiga samarbetet med Ryssland och resten av Europa. Och för Sverige: Linderborg säger att det i det nya kalla kriget är det dags för en ny Tredje ståndpunkt, den typ av hållning som växte fram på 1950-talet och som blev grunden för 60-talets antiimperialistiska rörelser.

President Janukovitjs mystiska försvinnande
av Gunnar Stensson

Plötsligt reste han sig från bordet där han suttit hela förmiddagen och överlagt med polischeferna om hur de skulle få ett slut på eländet. Han stod en stund och pustade, stödd mot bordskanten, innan han röt: Skjut dom jävlarna!
   Han måste gå på dass. I förbifarten tog han sig en slurk ur konjaksflaskan med hans förgyllda bild.  Sedan låste han in sig, drog ner byxorna, satte sig på den förgyllda toalettstolen, avbördade sig stönande ett stinkande lass och spolade.
    Överraskad kände han sätet börja röra sig under hans nakna lår. Det utvidgades. Jag måste stiga upp, tänkte han. Men det var inte lätt, han kände sig yr och baktung. 
   Sätets utvidgning fortsatte. Han grep med händerna för att återvinna balansen, men sätet var halt och han plumsade ner i vattnet. En iskall virvel grep honom och med ett tjut sögs han ner i avloppsröret.
   Polischeferna satt en stund tysta, men till slut reste sig en av dem och knackade försiktigt på toalettdörren. Intet svar. Inte minsta ljud. Till slut bröt de upp dörren.
   Rummet var tomt. Den förgyllda toalettstolen blänkte och dess friska vatten speglade ljuset från den förgyllda lampan. Presidenten var försvunnen. Han syntes aldrig mer till.

Imperialismens huggsexa om Ukraina av Tjatte Hedlund

SvD Näringsliv skriver:
Börsen upp på minskad Ukraina-oro Stockholmsbörsen stiger i linje med omvärlden, sedan oron för att
Ukraina-krisen ska förvärras dämpats. Vid 12.30-tiden har OMXS-index gått upp med 0,7 procent till 442,4.



Min kommentar är en serie Twitterbilder publicerade i Al Jazeeras Webbtidning.

Liberalismens osynliga hand av Gunnar Stensson

En hygglig karl som hette Adam Smith skrev 1776 en bok med titeln Wealth of Nations. Den kom att lägga grunden för nationalekonomin och liberalismen, den politiska ideologi som nu föröder världen.
   Bokens kärna är en iakttagelse som Adam Smith gjorde när han kollade hur marknaden fungerade på ett litet torg. Han upptäckte, att när det fanns en viss mängd varor, till exempel grönsaker, på torget, och kunderna köpte dessa varor till det lägsta pris som de kunde finna, samtidigt som försäljarna sålde dem till det högsta pris som de fann köpare för, så reglerade marknaden sig själv.
   Genom att var och en, köpare som säljare, på detta torg, strävade efter största möjliga privata vinst, så reglerade marknaden sig själv. Ingen blev lurad och alla blev nöjda. Adam gav principen namnet ”den osynliga handen.”
   Sen dess har ekonomerna egentligen aldrig kommit på någon ny tanke. Däremot har de härlett en rad slutsatser från Adam Smiths Osynliga hand. Till exempel följande: Girighet är en dygd som främjar tillväxt.
   Till mitten av 1800-talet styrde Den osynliga handen också slavmarknaden.
   Varje försök att ingripa i ekonomin för att minska klyftorna mellan fattiga och rika är ett brott som Den osynliga handen straffar.
   Den osynliga handen bestämmer lönen. Den rätta lönen är den lägsta som gör det möjligt för arbetskraften att överleva och producera tillräckligt många barn för att garantera den framtida arbetskraften. Men denna gamla löneprincip är nu modifierad. Rätt lön är den som gör det möjligt att efterfråga producenternas varor.
   Den osynliga handen tvingar alla att ständigt lönarbeta även om produkten av deras arbete är värdelös eller skadlig.
   Allmänningar och gemensamma tillgångar är oförenliga med Den osynliga handen. De blir förstörda eftersom de exploateras av alla enligt principen om allas girighet. De måste privatiseras så att en privat ägare ensam kan göra vinst. Privatiseringen sänker samtidigt den allmänna lönekostnaden eftersom fler människor tvingas ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.
   Då och då vinner något ljushuvud ryktbarhet helt enkelt genom att stjäla Adam Smiths 240-åriga upptäckt. Ett exempel på detta är Milton Friedman som uppfann ”den naturliga arbetslösheten” och inledde en nyliberal era genom att förse Ronald Reagan och Margaret Thatcher med en teoretisk grund. Han fick också ekonomipriset till Nobels minne.
   Nu har den nyliberala utvecklingen gått därhän att de 87 rikaste människorna på jorden äger lika mycket som de 3 miljarderna fattigaste.
   Familjen Wallenberg har gjort en familjedevis av principen om den osynliga handen: Esse non videri = vara inte synas.
   Privatiseringen av vård, skola och omsorg är aktuella exempel på områden som Den osynliga handen tagit över från det allmänna i Sverige. Visserligen har det lett till en ”kreativ förstörelse” av skolan, men å andra sidan har det gjort många kolossalt rika och gett liberala kvinnor en väg in i styrelserummen (se notis under Skolpussel). Detta uppskattas av superliberalen Annie Lööf.
   Krigsprofiten är hög just nu tack vare Osynliga handens styrning av kriget i Syrien och situationen i Ukraina.
   All liberal politik förutsätter att Den osynliga handen styr och när Den osynliga handen styr krävs ständig tillväxt av produktion och konsumtion. 
   Liberala människor är inte dumma men självvalt inskränkta. De ser nämligen världen ur snävast möjliga perspektiv: egennyttans perspektiv. Det gör dem också lättlurade.
   Stackars Adam Smith. Han gjorde en viktig iakttagelse beträffande torghandeln. Inte ens i sina vildaste fantasier skulle han ha kunnat föreställa sig vilka konsekvenser denna iakttagelse skulle leda till. Fjärilens fladder orsakade en orkan.

En ego- och titelsjuk Gökboshrink? av Jörgen L


Det finns en märklig figur som kallar sig ledare för Filosoficirkeln (FC). Har Kursverksamheten auktoriserat detta småfascistoida språkbruk? Hur styrs förresten FC numera. Via en styrelse som åren efter Arno Werners bortgång? Jaha, vem sitter där och sammanträden, dagordningar mm samt hur lämnas förslag till FC? Via ledarens alltså d:r Jönssons tjänstemail? Återkom till FC efter några års frånvaro sen jag skrivit en insändare, skickligt och civiliserat besvarat av en av FC:s veteraner. Internt levererade d:r Jönsson en annan sorts svar i interimstyrelsen, grovt och kränkande med tystnadspliktsöverträdelser. Att uttrycka saknad efter FC under Arno var illojalt och även ute på stan fick man motta högljudda utfall från d:r Jönsson. Men terminsämnena visade sig alltför frestande, kring dystopier och annat och med intressanta föredragshållare överkom jag obehaget inför självtillsatte ledarfiguren på podiet. Denne befanns mestadels sitta själv, med ljusstakar och tulpanvasen och en kringfråga bland trägna FC-besökare gav uppgifter om att veteranerna lämnat efter motsättningar - 10 små negerpojkar, ungefär. Två nya styrelseledamöter spårades dock men som gammal vänsterit var det inte utan man associerade till Otto Ville Kuusinen, kolla Sovjethistorien.
   Livliga och kontaktskapande eftersitsarna på Rauhackl och andra ställen var borta och istället fick jag veta dinerar ett VIP-sällskap man undrar hur ges tillträde till. Genom att uppvakta d:r Jönsson - eller månne doc. Oredsson som man dock på goda grunder kan anta är en tung faktor bak senaste terminernas rätt suveräna nytändning av FC. Sverker Oredsson, en omistlig tillgång inom flera delar av återstående Lundaoffentligheten och en liberal som kan stava till långt mer än låga skatter och nedskärningar alltså en raritet i dagens starkt ideologi- och värdeutarmade borgerlighet, har en lite svårbegriplig roll jämsides "Ledaren". Förväntar mig svar från KV samt ett antal ändringar av grumliga oligarkstyret inom FC och en viss person kan nog nöja sig med att åhöra framöver. Vi är ett par män och kvinnor intresserade att fylla tomrummet - även om jag blev ensam underteckna denna insändare, av nån anledning. Blir nog aldrig nån briljant överlevare i maktens närhet, som Kuusinen! Förresten, lägg ut manus på hemsidan bara vartannat ord hörs ju via mp3-filerna. Och gärna en modererad tyckspalt!

Gaia morte - antiekologisk phånism uti Destropia av /j

I flera år kunde vi på Stadsbiblioteket hitta broschyrer och program från exvis LNF och motsvarigheten för hela Skåne som länstyrelsen ger ut med vandringar, exkursioner, kulturaktiviteter kopplade till landsbygdens och odlingslandskapets byggnadsarv samt föredrag mm. Men så kom en ny småmärklig ombyggnad av SB:s inre med resultat än fler tomma ytor och så dessa slottschangtila centralperspektiv för övervakning, a la Foucault eller vad. Då försvann ovantyp material samman med Skryllebladet och annat användbart. Snart är väl bara dataterminaler kvar i ett trendig, svartmålad tomyta. Ni kan månne tänka er placera icke önskvärt infmaterial i foajén, åtminstone samman med A4-lapparna så lågt satta att liggande ställning krävs för ta del. Vad blev det av SNF mfl:as vårprogram, förresten? Knappt anlänt åkte det väl ut. Hälsomaterialet finns dock kvar, vems var den prioriteringen och är inte bästa och billigaste hälsoinvesteringen delta i ovantyp aktiviteter, för både kropp och sinne?
   Inte alla önskar vara uppkopplade mot Storebror i nätvarianten 24 timmar om dygnet, med mobilvibrator under kudden eller satt vid underbenet med en chic fästrem. Men att döma av bibliotekschefens direkt oförskämda svar till Sven Karlsson i mobilfrågan har vi fått en bokboss i tiden, med nog egna beroendeproblem. Äskas härmed remiss till oss besökare när förordnandet går ut!
   Och blir nåt "resultat" av nya tonårsdelen med sina liggfåtöljer bör ju chefen äras med ett flickförnamn - eller Holger efter viss nämndordförande, då en pöjk ... Här fanns förr en lugn och avskild tidskriftsavdelning. Kan vi slippa denna trend- och omgörningshysteriska anda från SB:s chefsvåning? Och se till att äntligen blir ett springvatten i fd vinterträdgården nåt väl var tanken vid första stora ombyggnaden, när utförslöpan började. Beträffande toadörrarna så ta steget fullt ut och välj bajsbrunt!

Noter om Ukraina och ett ukrainskt liv
av Gunnar Stensson

Ukraina uppstod som självständig stat strax efter första världskriget. Efter ett par års oro delades landet 1921 mellan Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Sovjetunionen. 1922 blev den sovjetiska delen sovjetrepublik. Landet förryskades och centraliserades.
   Stalin tvångskollektiviserade jordbruket 1932-1933, vilket ledde till massvält och miljontals dödsoffer, samtidigt som delar av befolkningen deporterades.
   Vid andra världskrigets utbrott 1939, efter att Ribbentrop-Molotov-pakten hade undertecknats, inkorporerade Sovjetunionen det polska Ukraina med sovjetrepubliken. Men det varade inte länge.
   När tyskarna erövrade Ukraina 1941 hälsades de som befriare. Antisemitismen var utbredd och den ukrainska ockupationsmyndigheten ansvarade för judeutrotningen i landet. Ett massmord på mer än 50 000 judar ägde rum i Babij Jar, en ravin i utkanten av Kiev.
   Efter andra världskriget ingick hela det historiska Ukraina i sovjetrepubliken. Det fanns redan då en motsättning mellan det västeuropeiskt influerade västra Ukraina och den mer förryskade och industrialiserade östra delen. 1954 anslöts Krim.
   I samband med Sovjetunionens sönderfall 1989 bildades folkfronten Ruch och 1991 utropades den fria staten Ukraina. Efter den orangea revolutionens sammanbrott valdes Janukovitj till president, men han för någon vecka sedan flydde han i en helikopter från Kiev. När representanter kom in i hans palats fann de att till och med toalettstolen var förgylld.
   Parlamentet valde ny regering. I den ingår representanter för Svoboda och andra högerextrema och främlingsfientliga partier. Putin kallar övertagandet en kupp och Ryssland ha övertagit makten på Krim.
   Konflikten gäller i första hand huruvida Ukraina ska anslutas till EU i någon form eller om landet ska knytas närmare Ryssland.

Antag att jag vore en gubbe född 1932, i Kiev. Då skulle min barndom ha överskuggats av att mina äldre syskon svalt ihjäl i massvälten 1932-33 och att min far deporterades 1934, så att jag tvingades leva i misär, ensam med min mor.
   Åtta år gammal stod jag bland dem som hälsade den segerrika tyska armén som befriare.
   När jag var tio såg jag våra judiska grannar fördrivas från sina hem, men jag slapp bevittna massmordet i Babij Jar.
   Tolvårig upplevde jag Röda arméns återkomst och krigsslutet. Så småningom normaliserades mitt liv. Jag gifte mig 1959 och blev pappa till tre barn. Vi hade det ganska knapert.

Min äldste son, född 1961, var nationalist, liksom jag och min familj. Han eftersträvade redan på 1980-talet ukrainsk självständighet och en närmare anknytning till väst. Men liksom jag bekämpade han de antisemitiska nazistiska rörelserna som levde kvar sedan den tyska ockupationen.
   1989, när han fyllde 18, gick han med i folkfronten Ruch och två år senare firade han Ukrainas självständighet. Han gifte sig ung, och 22 år gammal fick han i sin tur en son. Vi klarade oss bra, allihop.

2012 fyllde hans son, min sonson, 28, och då gifte han sig med en ryska från Krim, en trevlig tjej som födde honom en dotter.
   Han tog aktiv del i demonstrationerna på Majdan-torget från november 2013 till mars 2014. De pågår ju för resten fortfarande. Jag var mycket orolig vid de tillfällen då det kom till öppna strider och polisen sköt på demonstranterna.
   Hans intensiva deltagande i självständighetskampen ledde till en kris i förhållandet mellan honom och hans fru, eftersom hennes föräldrar är ryska patrioter som ser Krim som en ursprunglig del av Ryssland.
   Hennes pappa, som är gymnasielärare i Odessa, ropade en gång i julas med darrande röst: ”Det var ju här, på Krim, som Tjechovs ”Damen med hunden” promenerade, och det var på redden utanför Sevastopol som Pansarkryssaren Potemkin inledde revolutionen 1905. Krim är en del av rysk historia och rysk kultur i ännu högre grad än Ukraina... Nästan alla som bor här är ryssar”.

Jag förstår honom och tycker om honom, men som 81-årig gubbe har jag mycket små möjligheter att påverka vare sig den storpolitiska konflikten eller den äktenskapliga.
   På en punkt är min son, min sonson, hans fru och hans svärfar och helt ense med mig: Janukovitj är en skurk och det är han som bär ansvaret för den olyckliga situation vi har hamnat i.
   Min ettåriga sonsondotter är mycket söt och påminner mig om min mor som avled 1964, samma år som Chrustjov avsattes, strax efter det att jag fyllt 30. Och egentligen är jag full av förtröstan. Jag har upplevt mycket värre saker än det här.

Skjutgalna israeler dödar palestinier av Gunnar Olofsson

Israelisk militär har visat en hjärtlös likgiltighet för liv genom att döda dussintals palestinier, inklusive barn, på det ockuperade Västbanken de senaste tre åren – övergrepp som har fått fortgå i stort sett ostraffade.



Det konstaterar Amnesty International i en ny rapport, "Trigger-happy: Israel´s use of excessive force in the West Bank". Enligt Philip Luther på Amnesty visar rapporten på "ett skakande mönster av olagligt dödande och omotiverat skadande av palestinska civila av israeliska styrkor på Västbanken".
   Amnesty International har dokumenterat dödandet av 22 palestinska civila på Västbanken det senaste året, åtminstone 14 av dem i anslutning till olika protester. De flesta dödade är unga vuxna, fyra är barn. Enligt FN har fler palestinier dödats det senaste året än under de två senaste åren tillsammans. Totalt har på tre år 45 palestinier dödats och 261, varav 67 barn, skadats allvarligt av skarp ammunition. Bland de drabbade finns fredliga demonstranter, civila förbipasserande, människorättsaktivister och journalister.

Ett förvånansvärt stort antal palestinier – totalt uppåt 8.500, varav 1.500 barn! – har också skadats på annat sätt, av gummikulor och urskillningslös användning av tårgas. I några fall har offren avlidit av skadorna. Påfallande många palestinier har skjutits i ryggen när de försökt fly, och alltså knappast utgjort något direkt hot mot de israeliska soldaterna, eller någon annan.
   En stor del av händelserna har ägt rum i samband med olika protester mot ockupationen. Protesterna har gällt Israels fortsatta och oavbrutna utbyggnad av olagliga bosättningar på ockuperad mark, den 80 mil långa mur/barriär som byggs på ockuperat område, fördrivning av människor och förstörelse av deras hem, de hundratals militärposteringarna som hindrar fri rörlighet, de speciella vägar som bara får användas av militärer och bosättare. Protester har också hållits mot Israels upprepade angrepp mot Gaza, mot att Israel arresterar och fängslar tusentals palestinier, mot dödandet och skadandet av människor i samband med olika militära raider. Och allt fler protesterande möts nu av dödligt våld.



Samir Awad
Ett exempel är Samir Awad, en 16-åring från Bodrus utanför Ramallah, som sköts till döds när han demonstrerade nära sin skola mot den mur som israelerna byggt rakt igenom hans by. Kulor träffade honom i bakhuvud, ben och skuldra när han flydde undan de israeliska soldater som överfallit den lilla gruppen ungdomar. "De sköt honom först i benet, ändå lyckades han springa iväg" berättar hans vän, Malik Murar (16), som såg händelsen. "Hur långt kan ett skadat barn springa? De kunde lätt ha arresterat honom. Istället sköt de honom i ryggen med skarp ammunition".

Amnesty International konstaterar att Israel hittills inte visat någon som helst vilja att utreda förhållandena. "Det nuvarande israeliska systemet har visat sig bedrövligt inadekvat. Det är varken oberoende eller opartiskt och saknar helt genomlysning. Myndigheterna måste genomföra snabba, grundliga och oberoende undersökningar i alla misstänkta fall av godtyckligt och grovt våld, speciellt när det resulterat i död eller allvarlig skada" säger Philip Luther. Något som dock knappast är möjligt. Våldet är sanktionerat på högsta politiska nivå, och den nuvarande israeliske försvarsministern, Moshe Yaalon, har bland annat öppet deklarerat att den israeliska arméns uppgift är att "bränna in i palestiniernas medvetande deras nederlag".

"Utan tryck från det internationella samfundet är det inte troligt att situationen förändras snart på något sätt" menar Philip Luther. Amnesty uppmanar omvärlden att sluta förse Israel med de vapen som används i dödandet. Samma krav reser BDS-rörelsen -
   Bojkott, Desinvestering, Sanktioner – som, tillsammans med över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället, med icke-våld vill förmå Israel att upphöra med förtrycket av palestinierna, att avsluta ockupationen av arabiskt land, införa lika rättigheter för alla sina medborgare och tillåta flyktingarna att återvända. Under mars månad genomförs kampanjer i många olika länder, bland annat i Sverige.

Det handlar om att vi, för att stödja palestinierna, inte köper israeliska varor - apelsiner, sharonfrukter, tomater, SodaStream, kosmetik, elektronik och annat - i affärerna, inte deltar i vetenskapligt eller kulturellt samarbete med Israel, och inte accepterar att Israel får vara med i EM-fotboll och andra turneringar i Europa. Att svenska fotbollslag och tennisspelare inte möter israeliska. Vi turistar inte i Israel. Och kräver att Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) slutar att umgås med israeliska ministrar som själva är bosättare på ockuperad mark. Vi kräver att Israel utesluts ur Eurovisionsschlagern.
   Affärskedjor som IKEA och H&M måste sluta stödja ockupationen . Våra banker, inte minst Nordea, måste sluta investera våra pengar i förtrycket, Volvo sluta riva palestinska hus, och Veolia sluta bygga spårväg på ockuperat område. Det dansk-svenska G4S, som förser israeliska bosättningar och fängelser med "säkerhetssystem", måste portas från våra hem - och fråntas ansvaret för vaktandet av Riksdagshuset (!).

Vår regering måste upphöra med det militära samarbetet med Israel, kalla hem militärattachén från Tel Aviv, införa sanktioner mot israeliska ledare och suspendera det förmånliga handelsavtalet med Israel - ett avtal som uttryckligen bygger på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati (artikel 2). "Om de israeliska myndigheterna önskar bevisa inför världen att man bekänner sig till demokratiska principer och internationell standard vad gäller mänskliga rättigheter måste olagligt dödande och onödigt användande av våld stoppas nu" menar Amnesty International. Det är lätt att instämma. Vill Israel vara med i gemenskapen, måste förtrycket – likt det en gång i apartheidtidens Sydafrika - först avvecklas. Våra politiker måste bli mycket tydligare än hittills på den punkten.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna