Jag hade nästan gett upp hoppet om någon sorts nyanserad bild av
händelserna i Ukraina i den svenska offentligheten. Bildt talade om att
en Quisling hade framträtt och Expressen hetsade mot den stackars
Fredrik Reinfeldt som sagt några ord om att han förstod varför Ryssland
brydde sig. Rop om snabb svensk anslutning till Nato haglade från de
vanliga hållen och Urban Ahlin (s) sa förstås att EU hade gjort fel som
inte omedelbart erbjöd Ukraina plats i EU.
Läs t.ex The Guardian och Counterpunch
I engelsk och amerikansk press växte det dock fram en lite
annan bild. Sedan 1989 hade Warszawapakten upplösts, medan Nato tvärtom
har aktiverat sig. Visserligen hade man från det hållet inför
Tysklands återförening lovat att inte utnyttja tillfället, men man
införlivade i rask takt tre tidigare Sovjetrepubliker och sju andra
tidigare sovjetallierade som medlemmar. Nu hade en neofascistisk
rörelse satt sig i den ukrainska regeringen och börjat tala om judarna i
Moskva och sagt att det räckte inte med EU, det skulle vara Nato
också. Och det är naturligtvis den fortsatta militära och politiska
inringningen av det hela gäller för Ryssland, inte skyddet av ryska
minoriteter.
Det var därför en lättnad att läsa Åsa Linderborg i på
Aftonbladets kultursida i onsdags (5/3) där hon kallar den svenska
reaktionen för ”monstruöst hyckleri”. Den allmänna opinionen i Sverige
är en konsekvens av historielösheten och ensidigheten på ledarsidor, i
officiella uttalanden och i nyhetsrapporteringen i radio och TV. Men
OK, det kommer väl att ändra sig nu när EU ska hosta upp pengarna till
alla gamla obetalda gasräkningar. Och när IMF snart lånar ut pengar mot
att industrier, skolor och sjukhus läggs ner. EU fungerade som en
stormakt och tvingade Ukraina att välja mellan EU och Ryssland.
Stormakt, EU har väl ingen militär styrka? Nej, lyckligtvis inte, men
krig vinns numera inte med arméer utan med pengar.
Dags för en ny Tredje ståndpunkt.
Det sagda innebär naturligtvis inte några sympatier för
Janukovitj som helt vidrigt lät skjuta ner bortåt hundra på torget. Och
Putin är en inskränkt diktator som bara kan tala hot och maktspråk.
Det handlar inte om sympatier, det handlar om att inte acceptera den
bild av demokratikämpar med änglavingar som prånglats ut. För Ukraina
kan man bara hoppas på en tillnyktring där de fascistiska partierna
tappar stöd och landet hittar en balans i det nödvändiga samarbetet med
Ryssland och resten av Europa. Och för Sverige: Linderborg säger att
det i det nya kalla kriget är det dags för en ny Tredje ståndpunkt, den
typ av hållning som växte fram på 1950-talet och som blev grunden för
60-talets antiimperialistiska rörelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar