USA förlorade kriget som alla sket i av Gunnar Stensson

Varför pågick kriget i Afghanistan i 20 år och varför förlorade USA? Fanns det tillfällen då USA kunde ha dragit sig tillbaka med ansiktet i behåll?

Carter Malkasian ger flera svar i The American war in Afghanistan.  USA genom-förde en blixtintervention i Afghanistan efter Usama bin Ladens attack mot World Trade Center (som taliban-regeringen var helt okunnig om). De besegrade talibaner-na hade starkt folkligt stöd. Om president Bush hade inbjudit dem till fredsförhand-lingar direkt efter USA-interventionen kunde en afghansk regering ha bildats och USA dragit tillbaka sina trupper. Chansen fanns fram till 2005. Sedan var talibanerna starka nog att gå ta initiativet och USA tvingades öka sina insatser.
   President Obama förstärkte den afghanska regeringsarmén och lät de amerikanska styrkorna gå till offensiv. För en tid uppnåddes ett läge som kunde ha gjort tillbakadragandet möjligt, men hemmaopinionens terrorskräck utgjorde ett hinder. Det blev inget tillbakadragande och talibanerna återtog initiativet.

2019 var den amerikanska befolkningens intresse för det som skedde i Afghanistan obetydligt, terrorskräcken försvagad, USA splittrat, covid-pandemin katastrofal och president Trump hade tröttnat på kriget.
   Fredsförhandlingar inleddes men genomfördes så dåligt att tillbakadragandet fördröjdes till augusti 2021. Den afghanska armén gick upp i rök liksom regeringen och administrationen. De amerikanska trupperna flög bort från flygplatsen i Kabul..
   ”Vi gick in i Afghanistan på grund av en fruktansvärd attack som hände för tjugo år sedan. Det tvingar oss inte att stanna kvar”, sa president Biden.
   Det innebär slutet på den epok som brukar kallas kriget mot terror.
   Carter Malkasian citerar professor Odd Arne Westads The Global Cold War:
”Kalla krigets ideologier och supermaktsinterventioner har bidragit till att försätta ett antal stater i tredje världen i ett tillstånd av halvpermanent krig och vållat deras invånare oändlig skada för att uppfylla marginella intressen.”
Gunnar Stensson

PS. Efter kriget mot terrorism tycks kampen om världsherraväldet ha återkommit. 
   Göran Therborn jämför Ukrainakrisen med Kubakrisen 1962. ”En stor kampanj för militarisering av Europa är på gång, där det svenska politiska och mediala etablissemanget också är engagerat. Högerpolitikerna i riksdagen uppfattar Ukrainakrisen som en svensk Valborg,  ju mer bränsle på bålet dess bättre och föreslår hissande av NATO-flagg och vapensändningar till Ukraina. Fasthållandet vid drömmen om ett fredligt Europa har blivit omöjligt efter den här krisen, säger Totalförsvarets ledare Robert Dahlsjö med ett stort leende”
   Göran Therborn fastslår: ”Någonstans måste ändå en nedtrappning börja, om inte linan från augusti 1914 ska löpas fullt ut.”
   Han anklagar både Natos och Rysslands agerande för att skapa osäkerhet och otrygghet både för dem själva och för fredliga européer. (Aftonbladet 23/2)