Hej och hå uti Skåne vi vill gå av Älvräddare

För något år sedan stoppades transporten av ett uttjänt franskt hangarfartyg till Indien. Fartyget, eller det som var kvar av det, skulle till Indien för att huggas upp. Fartyget var fullt av asbest och andra farliga material. Först efter sanering kunde transporten återupptas.
För någon vecka sedan fick jag se en med mobil tagen film från en fabrik i Asien, troligtvis Kina. Ett antal arbetare sitter inne i en stor press där deras uppgift var att lyfta in material och efter det att pressen tryckt ner lyfta ut de färdiga produkterna. Problemet i detta fall var att det fria utrymmet som var kvar när den övre presshalvan gick ner var så begränsat att arbetarna fick böja sig mer eller mindre beroende på hur långa de var. Det är lätt att förstå vad som inträffar när en person kommer i otakt, ej hinner. I västvärlden är naturligtvis matning och utplock mekaniserad.
Bilderna beskriver den ena sidan av relationen mellan västs utvecklade ekonomier och de ekonomier vi tidigare benämnde underutvecklade. Den kan också beskrivas som relationen mellan centra och periferi. Periferin står för arbetskraftsintensiv produktion och råvaror.
Det kapitalstarka centra styr över den beroende periferin. Detta förhållande är sedan länge känt inte minst inom vänstern.
En liknande relation mellan centra och periferi kan också ses på nationell eller regional nivå.
Norrland levererar råvaror och många av jobben finns i gruva och i skog. Men här försvinner
insikten. Att de norra delarna av landet, lappmarkerna och Tornedalen egentligen är ickesvenska områden med ett ursprung i en annan kultur vill vi inte inse. När ryssarna förhandlade om fred efter kriget 1809 ställdes krav på de norra delarna eftersom de inte sågs som svenska områden.

Idag hörs allt fler röster om utbyggnad av de sista älvarna i norr och man känner igen mönstret alltför väl. I det välutbildade Lund demonstreras för att skydda miljön kring en bäck kallad Höje å. Samtidigt propagerar andra för att torrlägga Kalixälven med det helt unika Jockfallet och forsarna i Pahakurkio. Ingen i den gröna vänstern opponerar. För oss i Skåne är vattenkraft ren energi. Att lösningen med vattenkraft är kortsiktig och att en förändring framförallt kräver begränsning och återvinning vill ingen se.
Den lille lundensarens perspektiv är sannerligen begränsat. Låt oss gå ut och ströva på ett Österlen utan gruvor och dagbrott, dricka lite vin och glömma att en stor del av våra exportintäkter leder till kalhuggna skogar, slagghögar och döda stendiken långt från Lund och Skåne.