Klarar Skånes tågstrategi 40 procent av Gr

Skånetrafiken har kommit med ett ambitiöst dokument, en strategi för tågtrafikens utveckling tretti år framåt. Det är i princip glädjande tankar. Författarna vågar inte räkna med att de senaste årens våldsamma expansion håller i sej, men även med en måttligare ökning kommer trafiken att fem–sexfaldigas till år 2037. Det låter mycket, men rapporten påpekar att man i Zürich redan är uppe i motsvarande mängd kollektivresor per person och år.
För Lunds del finns det några positiva ting att peka på. När Citytunneln under Malmö har öppnats 2011 blir tågen dit fler, och inte minst direkttågen till Köpenhamn. Därtill blir det tågtrafik hela natten. Som bekant ska Lunds station rustas upp, delvis med kommunala pengar. Utredarna menar att vi får bereda oss på att kommuner och län/regioner tar ett större ekonomiskt ansvar för tågen i framtiden, och i ett historiskt perspektiv är detta inget nytt – närmare två tredjedelar av det svenska järnvägsnätet byggdes med icke-statliga medel och med kommunerna som de stora finansiärerna.
Negativt är däremot att planen tiger om det gamla kravet på en hållplats vid Klostergården/Källbymölla. Med fyra spår till Malmö blir en sådan möjlig, och resandeunderlaget för den har vuxit, inte minst genom glasmästare Paulssons arena. Här finns utrymme för kommunen att deklarera sin vilja att bidra till hållplatsens etablering, ungefär som Malmö nyss har förklarat sej villigt att betala ett extra spår ut från Hyllie.
Vänsterpartiet i Skåne har yttrat sej över planen under ett tidigare skede och det är positivt – de flesta partier har avstått från möjligheten. Dock har yttrandet en voluntaristisk (”vi kan bara vi vill”) prägel. När planförfattarna utmålade ett antal trender i samhället som kunde påverka järnvägens förutsättningar löd v-kritiken att det inte bara gällde att passivt förhålla sej till trenderna utan att påverka samhällsutvecklingen. Visst, men det finns stora skeenden – världsbefolkningens tillväxt, urbanisering, internationell migration och en hel del annat – som skånska politiker inte kan göra så mycket åt.
Vettigare är den starkare betoning som v vill ge åt nya spårvägar, något som rapporten behandlar mycket knapphändigt. Med spårvägsteknik kan spårtrafiken blir betydligt mer yttäckande, det vill säga att många fler kan få nära till en hållplats. Det sker i någon mån på bekostnad av hastigheten, men spårväg är också betydligt billigare att anlägga än ny järnväg.
De senaste klimatpolitiska signalerna ger stöd åt resonemanget. Miljöminister Carlgren och Maria Wetterstrand (mp) har ju antytt att målet för Sveriges reduktion av växthusgaser blir 35–40 och inte 20 procent. I så fall krävs en enorm omläggning av hela trafiksystemet, och exempelvis måste många fler orter – Sandby, Veberöd, Genarp för att ta några exempel från Lunds kommun – få miljövänlig kollektivtrafik (principbeslut om Dalby föreligger redan). Då gäller det att utnyttja pengarna maximalt.
I den fortsatta politiska behandlingen av tågstrategin bör därför realistiska politiker kräva att det utarbetas en alternativ strategi som utgår från de andra och dystrare förutsättningar som formuleras av de initierade klimatforskarna.
Gr