Mörkrets hjärta: Foreign affairs av Gunnar Stensson

Den elitistiskt grå amerikanska tidskriften Foreign Affairs är trots det tekniskt byråkratiska språket ofta intressant, vare sig den stöder eller kritiserar aktuell amerikansk politik, givetvis alltid med inriktning på att främja USA:s ställning i världen.
I mars/aprilnumret 2007 kan man till exempel läsa en sakligt tung och förödande kritik av Washingtons politik på Afrikas Horn, såväl i Darfur som i Somalia. I detta VB-nummer koncentrerar vi oss på dess synpunkter på Somalia.
VB publicerade i början av året tre artiklar om Somalia under rubriken Mörkrets hjärta. Nu besannas de förutsägelser man kunde göra redan i julas, i samband med den etiopiska invasionen: krig, förstörelse, mänskligt lidande, massiva flyktingströmmar och hat.
I den amerikanska propagandan handlar det förstås om ”krig mot terror” för fred och demokrati. Sådan propaganda går hem hos dem som blundar, oftast aggressivt. Foreign Affairs ger en annan bild.
Det skrämmande är att den svenska regeringen och större delen av riksdagen, liksom massmedia, anammar den amerikanska propagandabilden. SÄPO jagar ”terrorister” och ”illegala kombattanter” bland svenska medborgare i Addis Abebas ökända fängelseburar.
Övergångsregeringen beskrivs som legitim, trots att den är ett instrument för amerikansk och etiopisk aggressionspolitik.
De islamiska domstolarna betecknas ”islamister”.

Somalia och den etiopiska imperialismen
Etiopisk imperialism har djupa rötter. När Afrika delades i slutet av 1800-talet fördubblade Etiopien sin areal med utländska vapen som landet fick tillgång till i samband med stormakternas ”scramble for Africa”. Bland annat erövrades det somaliska Ogaden.
2001 förklarade George Bush att Etiopien är USA:s främsta allierade i kriget mot terror.
2005 fick Etiopien 460 miljoner dollar (multiplicera beloppet med sju så får du krontalet) eftersom ”landet är av strategisk betydelse för USA på grund av sitt geografiska läge” och ”en hävstång för stabiliteten på Afrikas Horn i kriget mot terrorismen”
Därför har USA inte heller ingripit mot Etiopiens kränkningar av fredsavtalet med Eritrea som pågått sedan 2002. Etiopiens svek kan när som helst leda till krig. Krigshotet har förvandlat Eritrea från en lovande demokrati till ett av världens mest auktoritära länder.
I Somalia har Washington stött krigsherrar för att de å USA:s vägnar ska jaga ”terrorister”. Krigsherrarnas organisation kallas ”The Alliance for the Restoration of Peace and Counterterrorism”. Den har i åratal erhållit 150 miljoner dollar i månaden från Washington.
Samtidigt har Washington gett mycket mindre till humanitär hjälp i Somalia, ojämförligt mindre än till andra länder i regionen.
”Bush-administrationen har föredragit att skapa ett strategiskt partnerskap med krigsherrar i jakten på några få terrorister i stället för att bidra till att bygga upp en fungerande stat.”

Några månader av fred i Somalia
Under 2006 lyckades de Somaliska Domstolarna med stöd av befolkningen i Mogadishu och stora delar av södra Somalia skapa en regim av fred och stabilitet. Det var en traditionell islamisk regim som i likhet med Saudiarabien tillämpade sharialagar.
Befolkningen godtog den. Vägspärrarna togs bort. Handeln inom landet började åter fungera. En viss utveckling kom till stånd.
Många somaliska flyktingar återvände hem till jul eftersom det var första gången på åratal som det var möjligt. Bland dem befann sig flera svenskar.
På julafton angrep den etiopiska invasionsarmén, utrustad med moderna amerikanska vapen och understödd av flyg från amerikanska hangarfartyg. Ännu ett irakiskt kaos skapades med död och förintelse och nya massiva flyktingströmmar.
Foreign Affairs sammanfattar det så här i sitt aprilnummer 2007:
”Domstolarna hade skapat fred och stabilitet. Deras nederlag återgav makten i Mogadishu till de krigsherrar som plundrat Mogadishu under större delen av de två senaste decennierna.”
Tidskriften skriver också: ”Beslutet att understödja Etiopiens militära invasion utan att utveckla någon bredare politisk strategi var ett förstummande misstag, särskilt när man betänker USA:s erfarenheter i Irak.”
”USA:s luftangrepp mot islamiska stödjepunkter i södra Somalia har gjort Somalia till ett mycket intressantare mål för al Qaeda än det var tidigare; de har nu under lång tid kunnat rekrytera islamister dit.”

De sämsta elementen från Irak-strategin
Foreign Affairs vill ha en annan politik i Somalia:
”I stället för att som hittills förlita sig på militärt våld, upplysningar och återkommande ingripanden från Etiopien, anti-islamistiska krigsherrar och en svag övergångsregering måste regeringen i Washington inta en mer nyanserad hållning.
Den bör samarbeta med EU, AU, Arabförbundet och FN:s utvecklingsorgan för att förmå parterna att förhandla fram en överenskommelse mellan övergångsregeringen, klanledarna i Mogadishu och de islamiska domstolarna.”
”Bush-administrationen har i stället tillgripit sporadiska militära aktioner och stöd till diktatorer utan att ha någon bredare plan att tillgå.
Därmed kombinerar den de sämsta elementen från Irakstrategin med de smutsiga allianserna under kalla krigs-eran.”
Hur och när den nya politiken ska etableras framgår inte i Foreign Affairs. Man anar att det inte förväntas ske förrän George W Bush lämnar den politiska scenen.
Det lär bli svårt och ta lång tid att återvinna förtroendet. Tills vidare har USA skapat ett nytt krig i världen, ett krig som kommer att vara i minst två år till. Omvärldens protester har varit lama.
Det andra millenniets största katastrof hittills var när George W Bush genom fiffel tillskansade sig och sitt anhang (Cheney, Wolfowitz m fl) presidentmakten i USA.
Den näst största var hans återval.