Efter tolv långa år av Gunnar Sandin

I tolv år har jag suttit, som representant för vänsterpartiet, i styrelsen för Lunds kommunala parkeringsbolag. Jag har rapporterat här i Veckobladet om givande studieresor till Nice, Hilleröd och Bjärsjölagård och om inte mindre givande bolagsmiddagar på Grand, La Luna, Godset, Raurackl, Stäket, Café Finn, Häckeberga värdshus … Och utsvävningarna har inte kostat Lunds skattebetalare en enda krona utan det är bilisterna som snällt betalat. Det lokalpolitiska livet har sina fringisar, särskilt om man inte harvar i en nämnd utan häckar på den behagliga nivå som de kommunala bolagen utgör.
De politiska framgångarna har det däremot varit klent med. Jag har suttit i styrelsen under perioder med både borgerlig och rödgrön majoritet men hela tiden utgjort samma enmansopposition (utom perioden när jag hade en mp-ersättare). P-hus efter p-hus har kommit till eller byggts på med fyra röster mot en – vi är fem ordinarie ledamöter och en ersättare. Jag har framfört ekonomiska argument och estetiska argument och miljöargument men inget har hjälpt. Och vad ekonomin beträffar har jag hittills haft i huvudsak fel: bilismen och parkerandet har fortsatt att expandera.
Nu ska jag sluta, efter vänsterpartiets valkatastrof. I måndags var jag på mitt näst sista styrelsemöte. Och då, efter tolv långa år, börjar framgångarna komma, Nåja, framgångar …

Grönt folkhem …
Till det som jag rapporterat om hör det planerade p-huset på Brunnshög med 740 platser och en bilvårdsanläggning i bottenplanet. En bildestruktionsanläggning hade jag kunnat acceptera men inte detta.
Nu stod det om detta i det förslag till verksamhetsberättelse som vi diskuterade. Men ordföranden ville göra ett tillägg till den presenterade texten, som berättade att detta var ”första etappen i en större utbyggnad”. Det hör till saken att ordföranden är socialdemokrat (en ung kvinna tillika) och styrelsens majoritet fortfarande icke-borgerlig, på grund av den eftersläpning i förhållande till mandatperioderna som aktiebolagslagen framtvingar.
Jag protesterade. En fortsatt utbyggnad hade inte diskuterats i styrelsen under året och kunde därför av formella skäl inte nämnas. Men framförallt (och nu höjde jag rösten) fanns det mycket starka sakpolitiska skäl. Hade ordföranden missat FN-rapporten och klimathotet och diskussionen som den lett till? Kände hon inte till sin partiledares vision om det gröna folkhemmet? Hur kunde vi planera för en fortsatt stark expansion av bilismen?

… och gröna khmerer
Mitt utbrott väckte viss förstämning. Det tegs och tittades i bordet. Utom av moderaternas representant, en trygg gammal pansarmajor. Han talade inte om det gröna folkhemmet utan om de gröna khmererna, som inte ville fatta att folk tänkte fortsätta att köra bil. Fick de inte ett p-hus att stå i skulle deras fordon korka igen alla vägar på Brunnshög och det skulle bli ett elände. I förbifarten gav han en släng åt etanolbilarna där framställningen av drivmedlet krävde lika mycket energi som det gav ifrån sej, och där var det bara att hålla med.
Pansarmajoren bröt isen en smula. En annan socialdemokrat sa försiktigt att om bilarna inte fick stå på höjden så skulle de och deras asfalterade parkeringar bre ut sej över grönytorna. Det var samma resonemang som fördes när p-husen på sjukhusområdet motiverades. Fast sen asfalterade Region Skåne även marken så vi fick både-och.
Men mina nya utbrott gjorde inte stämningen bättre. Och för att rädda situationen drog ordföranden tillbaka sitt tilläggsförslag.

Reklamfri zon
Och hon visade sina radikala framfötter i nästa ärende. En reklamfirma ville sätta upp skyltar i p-husen, men hon var tveksam. Hon visade oss foton på de befintliga konstnärliga utsmyckningarna och trodde att reklamplakat skulle störa. Försiktiga socialdemokraten fyllde i med att det var fint att på något ställe slippa den reklam som annars sköljde över en så fort man satte på teven (vet hon inte hur man ställer in TV 1 och TV 2?), och så var ju firmans bud lite lågt. Kunde hon få göra en liten protokollsanteckning om detta?
Pansarmajoren hade inte glömt Karlbergs utbildning i taktik. Han föreslog bordläggning, för vidare utredning. Då skulle ärendet aktualiseras efter bolagsstämman, när borgarna har majoritet (fast det sa han inte). Och det lutade åt detta, bordläggning är en populär utväg när det hettar till i det kommunala.
Men jag yrkade på avslag på reklamfirmans framställan, och vid handuppräckningen fick socialdemokraterna bekänan färg och stödja mitt förslag. Ingen reklam! Två framgångar på en kväll!

En annan väg
Trevligt för mej. Men ser man till den stora sakfrågan är det för sorgligt. Klimatlarm? Grönt folkhem? Programdokumentet LundaMaTs II? Glöm det. Folk måste ju kunna ställa sina bilar nånstans. ”Att vara socialdemokrat är att vara kluven”, kände jag mej föranlåten att travestera. Och planeringen för det nya p-huset med 540 platser vid Högevall rullar dessutom vidare.
Tolv års försök att bekämpa bilismen på den parlamentariska vägen har i princip misslyckats. Nu slutar jag i p-bolaget. Finns det någon annan väg?