I veckan slog den danska dagstidningen Politiken larm om hur illa det är. Man hade frågat danska niondeklassare var den danska staden Nakskov ligger och det visade sig att 40 procent hade inte en aning. Jag har visserligen bara lite udda iakttagelser att bidra med, men jag tror att läget är detsamma eller värre i Sverige. När mina två äldsta barn befann sig i de tidiga tonåren fann jag att de hade stora svårigheter att skilja på Skurup och Svedala för att inte tala om deras oförmåga att placera Åstorp och Klippan på kartan. Så illa kan det alltså vara.
Namn, namn
Ja, jag skämtar bara lite. När jag gick i skolan fick jag lära mig var de många skånska sockerbruken fanns. Det har jag haft stor glädje av även om det nu bara ett av dem finns kvar (Örtofta). Jag var naturligtvis emot alla sorters inlärande av den sorten och inget var mera föraktligt än namngeografi. Vad skulle man med en massa namn till? Det har tagit rätt många år att inse att de fakta och diskussioner som jag menade borde ersätta namntragglandet kan inte äga rum om man inte har något att hänga upp det hela på. och vad som behövs är då namn, just det.
Fast visst kan det gå fel. Jag var tvungen att lära mig samla, pressa, klistra upp samt lära mig svenskt och latinskt namn på 50 växter. Det resulterade för min del i en livslång olust mot varje form av artkunskap när det gällde växter. Det här är en diskussion som är aktuell just nu när socialdemokraterna talar om en omprövning av sin skolpolitik till förmån för mera kunskapsinhämtande. Ja, det tror jag är bra. Jag är med på allt så länge det inte handlar om att tala väl om hur skolan var förr i tiden. Det är nämligen ett av de glädjeämnen man kan ha så här i mogen ålder: att varje höst se att nu börjar ett nytt läsår i skolan och man slipper vara med.
Goda råd
Jag blev via den utmärkta Ny Teknik (obs alla politiknördar: den måste man kolla ibland om man vill göra anspråk på att vara med i sin tid) att FOI, försvarets forskningsinstitut, gjort en utredning om vad olika varor och tjänster kostar vad gäller koloxidutsläpp och krav på energi. Huvudmetod är klassisk input-outputanalys. Man räknar samman allt: råvaror, tillverkning, paketering, transporter, handel och avfallshantering och så ser man vad det blir per utlagd krona för 319 olika varor och tjänster .
Vissa allmänna råd kommer förstås direkt ut ur beräkningarna. Man ska äta mindre kött och fisk och mer bruna bönor och hellre reparera och återanvända än att köpa nytt. Men det visste man väl innan.
Intressantare blir det när man kommer in på varugrupperna. Färsk gurka kräver 2,04 MJ per krona och ger 0,145 kg koldioxid per krona medan motsvarande siffror för färsk kål är 0,30 och 0,024, en dramatisk skillnad. Glass är klart förkastligt jämfört med både snacks och allmän godis. Vad gäller alkoholhaltiga drycker är sprit klart att föredra framför öl och vin, vilket väl kan föranleda en del höjda ögonbryn. Sällskapsdjur är bättre än elverktyg men bägge är avsevärt bättre än att spela golf som hamnar i samma klass som färsk gurka. Och att lingon slår jordgubbar bör väl inte förvåna någon.
Erst kommt das fressen
Ja, risken med sådant här är förstås att samhällsdiskussion och politik bara hamnar i privatmoral. Det hör ihop, det ska inte förnekas, men det blir krävande när varje vardagshandling kräver en moralisk kalkyl och ett medvetet ställningstagande. Det ligger en del i Brechts hållning sådan den lyfts fram av Hans Isaksson i ett Clarténummer för några år sen: Människan kan inte var moralisk i ett omoraliskt samhälle, det blir hyckleri. Bäst är det om inte individen behöver ha några dygder eftersom samhället är dygdigt. I en av Brechts dikter:
Rikskanslern äter inget kött
Det hade varit bättre om han ätit sju måltider om dan
Och det arbetande folket haft mer mjölk
Rikskanslern dricker inte
Det hade varit bättre om han varje kväll berusat sig offentligt
Och i ruset talat sanning.
Lucifer
PS.
Jeltsin är död och hyllas nu som en stor demokrat. Det är groteskt. Jeltsin kommenderade ett pansarförband att ställa upp framför det sovjetiska parlamentet och beordrade sen eld. Därutöver är Jeltsin huvudansvarig för att demokrati och medborgerlig frihet i Ryssland i första hand förknippas med fattigdom, oreda, sammanbrott för social välfärd, överlåtande av statens rikedomar till oligarker etc. Det är minnet av detta som gjort att Putin med sina starka auktoritära drag kommit att ses som en lättnad efter Jeltsinperioden och att tystandet av regimkritiker får fortsätta. Gorbatjov är väl värd respekt och beundran, men Jeltsin? Det är en person som på sin höjd må hyllas av Bill Clinton och Carl Bildt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar