Sverigedemokraterna och vi, del I av Sten H.

I många år gick politiskt intresserade i Sverige och väntade på att vi skulle få ett svenskt främlingsfientligt parti stort nog att göra sig gällande i riksdagen. Sådana partier etablerade sig i Finland, i Norge och i Danmark och nådde betydande styrka. I Sverige fick vi ett högerpopulistiskt parti med Bert och Ians Ny Demokrati, som i riksdagsvalet 1991 fick 6.7 % av rösterna och därmed kom in i riksdagen med 25 mandat. Partiet åkte ur riksdagen 1994 och försvann sedan i en dimma av inbördes strider, inte sällan med bakgrund i kampen om partikassan. Ny demokrati skapades ur ett möte mellan de båda grundarna i Siewert Öholms debattprogram ”Svar direkt” och kunde på ett halvt år nå riksdagen. Det innebär att det måste ha funnits en färdig nisch för dem att fylla upp. I deras fall handlade det nog mest om skattekverulans och trötthet över de etablerade partierna snarare än främlingsfientlighet, även om den också fanns med i bilden.
Nu har det gått 16 år sedan Ny Demokrati dök upp och förväntningarna på ett nytt missnöjesparti har bara växt. Framför allt är det framgångarna för Dansk Folkeparti som har varit tydliga och lockat till efterföljelse. I folketingsvalget 2005 fick partiet under Pia Kjærsgårds ledning 13 procent av rösterna och blev Danmarks tredje största. Som bekant har man valt att stötta den nu sittande regeringen under Anders Fogh-Rasmusson och det kommer man uppenbarligen göra också i fortsättningen.

Missnöjets grunder
Missnöjespartier och populism bygger på missnöje. Vad är det för missnöje? Jag tror man kan skönja flera olika nivåer här.
Den första gäller den sociala nedmontering som har präglat Sverige sedan början av 90-talet. Jag menar då inte främst trygghetssystemen – de är väl i stort kvar. Nej, vad det gäller är de stora nedskärningarna av jobb och personal inom den offentligt drivna verksamheten. Det får just sociala konsekvenser: inte bara i form av färre jobb utan också som socialt fattigare miljöer när sjukhussängarna dras in och arbetsplatserna blir glesare. Den offentliga servicen faller samman inför våra ögon. Vi hade en gång ett Postverk med prydliga, välskötta lokaler som var viktiga mötesplatser för stadsdelar och hela samhällen. De har ersatts av bökiga vrår i butiker eller bensinmackar och en nedläggningshotad Svensk Kassaservice. Jag vet inget annat område där så många är så eniga om vilken tydlig sänkning av livskvalitén i det svenska samhället Postens förnedring har inneburit. Hur det blev så? Ja, det är EU som kräver fri konkurrens och slut på monopolen.
Det andra är naturligtvis då globaliseringens effekter. Billiga kinesiska grejer, javisst, men också nedläggningar, utflyttning etc. Det är inget nytt förstås, det har gått fram i vågor över industrigren efter industrigren i femtio år. Men då har det hela tiden funnits ny verksamhet som kunnat ersätta och det är kanske inte längre möjligt. Vad har globaliseringen gjort med de svenska bruks/industriorterna: Höganäs, Perstorp, Bromölla, Trelleborg? Vad ska vi försörja oss med när servicenäringarna inte kan ta emot fler? Göran Persson sitter i TV och myser över hur allt är ordnat till det bästa, men själv sitter du i Östra Göinge eller Simrishamn och är arbetslös.
En ytterligare sida av globaliseringen är naturligtvis invandringen/flyktingmottagandet. Sverige är stort och rikt nog att rymma en befolkning flera gånger den nuvarande, men vad innebär det att hela stadsdelar tas över och domineras av nyanlända med annat språk, religion, kultur, hudfärg. Det kan t.ex. innebära att kvalitén på undervisningen i den egna skolan drastiskt sänks. Så tvingas man flytta och se sin egen uppväxtmiljö totalt förändras.
Invandrarna/flyktingarna har inget jobb, bland dem kan det finnas kriminella och i varje fall finns det människor utan de hårda sociala kontroller som de tidigare levt under. Det här är inte något som drabbar den urbaniserade medelklassen i deras radhus och innerstadslägenheter utan arbetarklassen i hyreshusen, säg i städer som Landskrona. De politiker som du har sett som dina förtroendevalda förklarar för dig att man måste ställa upp för flyktingarna, välartade humanister förfasar sig över dig och förklarar att du närmast är rasist om du påtalar problemen.

Sverigedemokraternas framgångar
Jag menar alltså att det finns legitim grund för många människor att vara missnöjda med samhällsutvecklingen och livsvillkoren. Det finns ingen anledning att sätta sig till doms över de människor som känner det här in i märgen och därför röstar på ett missnöjesparti som sverigedemokraterna (sd). Det är inte samma sak som att respektera sd:s företrädare. Bland dem finns riktiga gamla rasister och fascister, med förflutet i BSS etc. Där finns säkert också lycksökare som i gamla Ny demokrati och där finns förvisso folk som i praktiken bedriver hets mot folkgrupp.
Man kan säga att sd har övertagit Dansk Folkepartis framgångsrecept: fånga upp det missnöje som uppstår ur globaliseringen och uppbrotten från välfärdsstaten och placera invandringen i centrum som orsak till alla problem och en restriktiv invandringspolitik som lösningen på det hela. Ta över socialdemokraternas sociala politik, utom vad gäller synen på invandrare, och kör i övrigt en allmän folklig, nationell, kulturkonservativ politik och betona familjevärden etc. Det ger resultat: i kommunalvalet i Landskrona 2006 fick Sd 22.3% av rösterna. Allmänt gick det särskilt bra i Skåne. Förklaring: Skåne är i många avseenden en politisk-kulturell enklav som står främmande för den modernitet som dominerar övriga Sverige. Vill man fördjupa bilden kan man läsa Fryklund & Petersons böcker om Skånepartiet resp. Sjöboandan från slutet av 1980-talet.

Missnöjesparti – javisst!
Är det något fel att vara missnöjesparti? Nej, i grunden är väl varje parti i opposition ett missnöjesparti. Men visst är det så att vissa partier är mer missnöjda än andra. Jag tycker nog det är ganska tydligt att vänsterpartiet ofta har den rollen: vi är missnöjda med grundläggande samhällsstrukturer när det t.ex. gäller den ekonomiska makten. När ett parti som sverigedemokraterna lockar till sig väljare ur de socio-ekonomiska grupper som vi i vänstern betraktar som våra viktigaste är det ett tecken på att vi inte är tillräckligt trovärdiga som missnöjesparti.
Därmed är vi framme vid vad man kan göra åt sakernas tillstånd. Kommer sd in i riksdagen nästa val? Ja, det tror jag och jag tror också att det är först där de kommer att kunna stoppas. Jag tänker skriva en andra artikel om detta ämne och då diskutera hur man ska bemöta sverigedemokraterna och deras likar.