Borgarna spränger modersmålsundervisningen av Gunnar Stensson

I Utbildningsnämnden iscensatte borgarna förra torsdagen sprängningen av modersmålsundervisningen.
Den har länge varit en nagel i ögat på dem. Man kan undra varför. Kanske handlar det om girighet. Modersmålsundervisningen uppfattar de som ett litet dyrt bihang som man borde operera bort eller åtminstone skära ner på. Det kan också hända att det är frågan om någon sorts villaägarxenofobi.
Hur som helst. Redan för tio år sedan ägnade de borgerliga partierna i Utbildningsnämnden ansenlig tid åt att kritisera, förringa och förtala verksamheten. Det ledde så småningom till att en konsult hyrdes för att göra en utvärdering som skulle visa bristerna. Det blev en pensionerad militär. Man kunde hysa fördomar om hans värderingar och erfarenheter, men han var trevlig och klok på ett gammaldags, avväpnande sätt. Så småningom blev han klar med sin utvärdering.
Den visade att modersmålsverksamheten i Lund var effektiv och av hög kvalitet och att den låg i topp i Sverige.
Så de borgerliga skolpolitikerna fick svälja förtreten och låta modersmålsundervisningen fortsätta som tidigare.

För bra undervisning?
En grundläggande orsak till modersmålsundervisningens höga kvalitet var som i de flesta fall själva organisationen. Den var samordnad i ett rektorsområde med överblick över alla de elever i Lund som hade behov av och rätt till modersmålsundervisning . Samma överblick hade också modersmålslärarna beträffande sina egna språk. De kunde därför på ett optimalt sätt samordna grupper och lägga scheman.
Borgarna insåg att det var via organisationen de skulle kunna komma åt modersmålsundervisningen.
Så vann de majoritet och beslöt att tillämpa nyliberala tingeltangelmetoder för att spränga den i luften.
Först gjorde de stora nedskärningar på alla skolor vilket ledde till att det blev omöjligt för rektorerna att upprätthålla nivån beträffande lärartäthet och undervisningsstandard.

Sedan beslöt de att modersmålsundervisningen i Lund skulle organiseras så att varje rektor i stan skulle beställa de lektioner som skolan behövde. Det kunde t ex gälla skolans behov av amharinja. Det var nödvändigt att samordna undervisningen med andra skolor som hade elever med etiopiskt utsprung. Och på samma sätt beträffande 50 andra språk.

Logistik
Den enklaste kunskap i logistik visar hur galet detta är.
Ett centrum, modersmålsundervisningens rektorsområde, kan enkelt hålla kontakt med ett 40-tal skolor och samordna undervisningen. Men 40 skolor som ska ha kontakt med varandra för att samordna grupper får en oöverskådlig härva av kontakter.
Rita ett centrum (modersmålsundervisningens rektorsområde) som har kontakt med ett antal skolor och se hur enkel bilden blir. Ta sedan bort centrum och låt alla skolor ha kontakt med alla skolor. Administrativt kaos! Oändlig tidsspillan! Sönderstressade rektorer!
När rektorerna saknar tid och pengar till kärnuppgifterna frestas de att helt enkelt strunta i skolans förpliktelser beträffande modersmålsundervisningen. Inte konstigt med tanke på det administrativa lass som lagts på dem!
Följden blir att färre lektioner efterfrågas, färre lärare behövs och övertaliga lärare sparkas. Så kan man spara pengar.
Chockdoktrinen har blivit ett begrepp. Sprängningen av modersmålsundervisningen utgör en tillämpning på skolområdet.
Det räcker inte med återställare efter borgarnas nyliberala härjningståg. Det kommer att behövas en mödosam och dyr återuppbyggnad sten för sten av Lunds skolsystem.