Cecilia Nelson, den lysande bildpedagogen, har slutat på Lunds konsthall men verkar i styrelsen för Gamla Lund. Nu har hon skrivit föreningens årsbok, Också detta är Lund.
Den sönderfaller liksom en del annat i tre delar. Först får vi en snabbresumé av författare, bofasta eller gästande, som har skildrat staden på något sätt. Man får uppleva igenkännandets glädje eller tristess: de allra flesta guldkornen är redan upptäckta och uppvisade, men guldkorn är de likafullt och det kommer nya generationer som kanske inte har läst Nils Palmborgs Litteratörernas Lund. Som bokens första avsnitt kan ses som en sammanfattning av, Nelson refererar uttryckligen till Palmborg. Det är oklart hur mycket hon själv har bidragit med.
Det är alltid lätt att hitta luckor i den här typen av översikter. Själv saknar jag bland skildrarna av modern tid poeten Gert Glentow (Fäladstorget) och romanförfattarna Sven-Olof Lorentzen och Unni Drougge (skildrare av kollektivliv respektive vänsterbacklash), kanske också Staffan ”Keddy” Jacobsson.
Den senare borde Nelson ha upptäckt eftersom han är bildvetare liksom hon. Och det är övergången till bilddelarna som är bokens styrka.
Den första är en skiss över bildkonstens utveckling och förutsättningar i Lund. Koncist men kunnigt. Basen var länge universitetet med dess ritmästare och pedagogiska konstsamlingar. En tid blev Lund ett centrum för det skånska konstlivet, under blomstringen för det ”stämningsfulla provinsmåleri” som vi väl alla har en särskild känsla inför. Men snart nog kom en förskjutning till Malmö, trots att Lund fostrade målare som Hill och GAN som hämtade motiv härifrån. Förutom konstnärerna skildras deras institutioner, både föreningarna och byggnaderna. Det är bitvis trassliga historier och de helhjärtade satsningarna har inte varit så många, men det är klart att inte alla städer av Lunds storlek samtidigt kan visa upp institutioner som Skissernas museum och Konsthallen.
Så kommer ett tjugotal presentationer av nu verksamma Lundakonstnärer där de flesta har tecknat, målat eller fotograferat någon form av lokala landskap. De är gjorda efter mall men inget ont i det. Ingen särskild Lundaskola avtecknar sej men det talas om nätverk. Flera av de intervjuade uttrycker saknad efter Anders Tornbergs galleri och önskar sej starkare lokala tyngdpunkter i konstlivet. Men Malmö är nog obevekligen ett nummer större numera.
En av de konstnärer som boken presenterar är Andrzej Ploski. Här ett modernt Lundalandskap av honom: Öresundståget med sin nos som banar sej fram genom bebyggelsen söder om stationen. Det är inte bara GAN som har gjort bilder på lokala tåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar