Jag erinrar mig ett parallellfall : Alfa-Laval i Lund i slutet av 70-talet. Företagets profitkurva låg normalt på en jämn och hög nivå, men plötsligt hade det blivit en liten dipp. Direktör Annmo, lokal chef (och även fp-politiker) skrev då ett allvarsmättat brev till oss på kontoret. Nu gällde det nämligen att sätta till alla klutar för att spara. Han ville särskilt framhålla att också till synes mindre kostsamma saker var värda att se upp med, t.ex. förbrukningen av gem. Jag gissar att diskussionerna om förmaningen kostade företaget åtminstone någon månads arbetstid.
Stockholm nu, London nästa?
Men vad Grr missade i sin notis förra veckan var att koncernledningen i Södertälje inte bara hade dragit in latten. Därutöver hade man nu föreskrivet att det är slut med lokala varianter. Den nya koncernpolicyn är att det på alla Astra-Zenecas enheter i landet enbart skulle erbjudas Gevalia (ett kaffemärke som lär vara populärt i Stockholmstrakten). Det kunde varit värre, det medges, det kunde varit Löfbergs Lila, men den nya policyn väckte förstås förstämning i Lund. Motståndet har vaknat hör vi, på vissa avdelningar brygges det nu Zoegakaffe för egna pengar.
Marx var ju tidigt inne på sådant här: kapitalets koncentration och därmed också maktens. Astra-Zenecas huvudkontor ligger ju i London. Är nästa logiska steg att det blir engelskt kaffe som gäller? Eller blir det bara thé?
Ideon 25 år
Ideon har fyllt 25 år och det är bara att gratulera. Vänsterpartiet ville bygga bostäder där och var emot och det är bara att konstatera att det var en dålig prioritering. Ibland tycks man inom vänstern glömma vikten av att utveckla produktivkrafterna. Lund och Skåne behövde förnya sin industri med verksamheter inom IT, elektronik och biovetenskap. Däremot har jag alltid haft svårt för retoriken kring det hela med det ständiga talet om hur nära kaffegemenskapen är mellan Ideon och universitetet. Jag åt ibland lunch på Ideonrestaurangen men slutade när icke-anställda stängdes ute vissa tider för att inte vålla köer för Ericsson-anställda. Poängen med Ideon är att man där kan ta emot arbetskraften från LTH. Nyutexaminerade ingenjörer behöver inte längre flytta till Mälardalen för att få kvalificerade jobb utan kan bli kvar i Lund, t.ex. medan flickvännen läser färdigt. Jag är övertygad om att det är också är LTH-produkterna som står för kunskapsöverföringen mellan akademi och industri. Ideonfolket har inte tid att läsa våra omständliga artiklar och rapporter. Däremot har en nyutexaminerad civilingenjör eller naturvetare moderna forskningsanknutna kunskaper som kan nyttiggöras i företagens utvecklingsarbete. OK, jag har bara anekdotiska belägg för det jag säger, men jag skulle bli förvånad om inte en liten studie av innovationsspriding skulle visa att det är just så.
Allvarligt hot mot universitetet och forskningen
Jag satt i veckan i ett par dagar på ett symposium om forskningspolitik. Det var ett bra initiativ av Kgl. Fysiografiska Sällskapet, normalt en inåtvänd professorsklubb, som hade öppnat upp för alla intresserade. Nu var det mest naturvetare där, vad jag kunde se, väldigt få från humaniora, medicin eller LTH.
Jag fäste mig vid några inslag från de inbjudna talarna. Bo Rothstein är en förnuftig person med mycket att säga, men det han lade särskild vikt vid var statens hot mot sanningssökandet. Såvitt jag förstod av hans exempel var det främst hotet från det statligt påbjudna genusperspektivet. Ja, och så var det problemet att samhällsvetare och humanister inte skrev tillräckligt ofta på engelska så att man kunde mäta dem med ISI:s citeringsanalys. Per Bauhn, professor i humanekologi vid högskolan i Kalmar var också inne på det här med kvinnorna under rubriken ”Sanning eller solidaritet?” och lät i övrigt som en ledare i Smålandsposten på 1950-talet. Germund Hesslow i sin tur hade sagt några impopulära sanningar om skillnaden mellan kvinnor och män och hade därefter blivit mobbad av studenter och inte fått tillräckligt stöd från professorskollegorna vid universitetet.
Jag har länge använt mig av en bild från matematiken: tänk på en funktion som är kontinuerlig och snäll nästan överallt, men som på några punkter har en singularitet, ett svart hål, om man får säga så. På samma sätt kan det vara med människor som är kloka och omdömesgilla om det mesta, men som i vissa ärenden och ämnen tappar allt. Det är som om det svartnar för ögonen på dem. Ämnet feminism och genusfrågor tycks för många vara just en sådan singulär punkt, inte minst inom akademin.
Nu skulle det vara orättvist att bara nämna dåligheterna. Här var utmärkta föredrag t.ex. av Mats Alvesson, Mats Benner och Håkan Wennerström. Den senare talade över ämnet ”Några forskningspolitiska myter”, t.ex. det ständiga talet om ”de bästa forskarna” som det ska satsas på, gärna då i stora grupper. Men forskning är ingen tävling mellan individer, det är forskningen som kan vara värdefull, och inget är mera missriktat än universitet som ständigt längtar efter Nobelpristagare. Han nämnde inte ordet ”excellens”, men jag det skulle vara skönt med ett moratorium på just det under några år.
En spännande tanke väcktes av Bengt Olle Bengtsson som ville instifta ett Bengt Lidforss-pris i form av en god middag till framstående intellektuella naturvetare. Ordet intellektuell kan ju betyda så mycket – det är ju många som har ett intellektuellt arbete, t.ex. universitetslärare, utan att för den skull vara intellektuella. Med intellektuell menas här någon som använder sina kunskaper och sitt förstånd också utanför sitt eget område, någon som bryr sig om samhällsutvecklingen, som försöker nå en bred allmänhet och som har ett kritiskt perspektiv, också vad gäller vetenskapens roll. Ja, det är ett bra initiativ som är värd all framgång. Priset bör inte delas ut så ofta eller till många säger idégivaren. Nej, men det är nog ingen risk. Tillgången på kandidater är ganska knapp, om man säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar