Kritik eller kränkning? av Lars-Åke Henningsson

Lars Vilks håller på med en undersökning av vad det är som accepteras som konst i ett samhälle. Han tillverkar olika objekt, och ser hur de mottas. Hur mycket beror accepterandet på marknadsföring? Handlar det om att lansera konstnärskap som varumärken? Spelar konstnärliga kvalitéer hos objekten någon avgörande roll? Var går gränsen för vad som klassas som konst?
Såvitt jag förstår är det frågor av det här slaget som Vilks är intresserad av, och som han vill problematisera. I sina undersökningar har han efter hand hamnat vid en annan gräns, den mellan kritik och kränkning. Det är i vårt samhälle legitimt att kritisera religioner, men det är inte tillåtet att hetsa mot folkgrupp. Vilks har gjort några teckningar som ska föreställa Moses, Jesus och Muhammed i form av djur. Bilderna försvaras med att yttrandefriheten i vårt land tillåter religionskritik, men det anmärkningsvärda är, att bilderna inte uttrycker någon kritik. De anknyter inte till något speciellt inom de olika religionerna som man skulle kunna kritisera, utan ger bara uttryck för en allmänt nedlåtande inställning. De är helt enkelt glåpord i bildformat. Den grövsta och mest osmakliga av dem återger Moses som ett svin. I det fallet handlar det inte bara om skällsord, utan direkt om en antisemitisk schablon.
Såväl grisar som hundar är ju djur som inte är helt olika oss människor, men som vi använder som husdjur, och därmed behandlar som lägre stående varelser. I takt med att hundar behandlas alltmera som människor, har dock ”hund” som skällsord förlorat sin användning i vår del av världen. Är det därför Vilks gjort hunden som rondellhund?
Som jag uppfattar det, är bilden av Moses mer kränkande än bilden av Muhammed. Det är ändå så att den andra bilden har fått väldigt mycket mer uppmärksamhet än den första. Varför är det så?
Här spelar förmodligen skillnader i politisk kultur en roll. I Europa har rätten att yttra sej offentligt frikopplats ifrån rätten till maktutövning. Vi kan uttala oss offentligt utan att det finns någon makt bakom orden och kritisera utan att backa upp med något fysiskt hot. Judar och kristna med europeisk bakgrund är bekanta med den utvecklingen, och vet dessutom att Vilks inte är någon seriös antisemit, islamofob eller kristofob, utan bara roar sej med att experimentera med bilder och andra objekt, för att se vilken respons han får. De vet att de själva skulle bli utsatta för löje, om de på allvar försökte försvara sin heder mot Vilks påhopp. Genom att de inte gör det, faller löjet snarare tillbaka på Vilks själv. Har man sina politiska erfarenheter från Mellanöstern däremot, är det en betydligt allvarligare sak, vem som hånar vad offentligt.
Om det nu är så, att Vilks själv inte alls är så nedlåtande mot Moses, Jesus och Muhammed och mot judar, kristna och muslimer, som han ger uttryck för i sina bilder, så finns det ändå andra som kan bejaka inte bara själva bilderna, utan också vad de uttrycker. Ledaren för Skånepartiet har redan hakat på (Sydsv. 20/5), och offentligt förevisat en bild av Muhammed som pedofil. Den uttrycker inte bara en nedlåtande inställning, som Vilks rondellhund, utan också religionskritik, eller åtminstone en kritik av det samhälle som Muhammed levde i, där det var normalt att gifta bort döttrar medan de fortfarande var barn.
Skillnaden är förstås, att medan Herslow kan misstänkas för att hetsa mot folkgrupp, så är Vilks inte intresserad av hetsen i och för sej, utan bara intresserad av att se var gränsen går.