Kan det vara så att den politiska stagnationen i Nordafrika och Mellanöstern äntligen håller på att ge vika? Kan den tunisiska revolutionen öppna nya vägar?
En väsentlig skillnad jämfört med tidigare är att stormakterna inte höll diktaturen under armarna den här gången. Även om Frankrike, EU och USA inte haft några invändningar mot regimen, så ställde de i alla fall inte upp på den heller, när det blev kritiskt. Om det fortsätter så, är en grundläggande förutsättning för den politiska förlamningen i regionen borta.
Situationen i Tunisien verkar på många sätt också vara gynnsammare än på andra håll:
Utan nationalistiska motsättningar kan tunisierna ge sej på de ekonomiska klyftorna i stället.
Utan en stark islamistisk rörelse kan de lättare utveckla en sekulär demokrati.
Utan stora tillgångar på olja eller andra mineraler är risken för kleptokratiska intriger i alla fall mindre än vad de annars skulle vara.
Att förändra ett gammalt auktoritärt konservativt samhälle från grunden är naturligtvis ändå inte lätt, oavsett hur tydligt bristerna och orättvisorna syns. Att formellt upplösa ett etablerat maktparti är en sak, men ett parti vars främsta uppgift varit att monopolisera den politiska makten, lämnar naturligtvis en mängd förbindelser och korrupta mönster efter sej, som kommer att fortsätta att spela en roll, precis som i andra forna enpartistater.
Om inte makten snabbt hamnar i händerna på en ny klan, eller en klick av de gamla makthavarna, kan tunisierna förhoppningsvis utveckla en demokrati, där det blir en huvudfråga att göra något åt klassklyftorna. Nya politiska lösningar kan prövas och utvecklas, som också skulle kunna få människorna i de omgivande länderna att se nya möjligheter.
Men oavsett hur lätt eller svårt det blir att få igång en demokratisk utveckling, så har tunisierna i vilket fall som helst redan visat att folkliga protester kan bringa en diktatur på fall även i denna eftersatta del av världen, och redan har ju egypterna börjat pröva samma väg!
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar