I veckan var det upptaktsmöte inför revideringen av LundaEko, Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, var inbjuden att hålla ett anförande. Och det gjorde han förstås med sedvanlig bravur.
Oroande var det dock att höra från de kommunala företrädarna att den nya LundaEko är tänkt att vara enbart ett måldokument, alltså ett dokument utan redovisning av åtgärder för att nå målen. Problemet i Lunds miljöarbete är väl inte att det saknas mål, det är ju i åtgärderna det brister. Det finns t ex en rad åtgärder uppräknade i den s k LundaMaTs II som inte genomförts. Men det behövs fler om t ex klimatmålet ska nås. Det är bara åtta år kvar till 2020 då utsläppen av koldioxid i kommunen ska ha halverats.
Cyklist separeras från sitt fordon?
I flera dagstidningar, bland annat Sydsvenskan, kunde vi för några dagar sedan läsa att Trafikverket ”har börjat separera cyklister från fordon genom särskilda cykelöverfarter” i syfte att minska olycksrisker.
Detta låter väldigt märkligt. Hur ska cykeln, skild från sin förare, transporteras över cykelöverfarten? Hur kommer detta att påverka användandet av cykeln som transportmedel när cyklisten ideligen måste stiga av sitt fordon och sedan stiga på den igen? Gång på gång?
För inte kan det väl vara så att Trafikverket har missat att cykeln är ett fordon?
Cykeltransport av idrottsutrustning
I Sydsvenskan kunde vi också härförliden läsa snyftande uttalande från delar av idrottsrörelsen i Lund. Det var så synd om föräldrar och tränare för de fick betala P-avgifter (för sina bilar) vid träningsarenorna. Det gick inte, enligt dessa talespersoner, att transportera den tunga idrottsutrustningen på annat sätt. Kan inte Kultur- och fritidsförvaltningen upplysa om att det finns utmärka tri- eller bicyklar för godstransporter t ex av Christianiatyp respektive ”Long John” (Se nedan för den sistnämnda sorten!). Det finns dessutom smidiga kärror att koppla till en ordinär persontransportcykel?
Lars Hansson, den folkpartistiske ordföranden i skolnämnden för Lunds stad, tycker att eleverna i stadens skolor har för mycket demokrati. ”Vi måste städa i skollag och läroplaner så att lärarna slipper att genomföra skendemokratiska och fördummande övningar”, säjer Hansson. Han efterlyser i stället en ”sund demokratisk fostran” i skolan. Inte vet jag vad han menar med det. Men jag drar mej helt ofrivilligt och osökt till minnes den ”sunda demokratiska fostran” jag och många andra fick ta del av i den gamla folkskolan: Det enda elevinflytande som fanns i min skola var att då vi brutit mot någon av skolans många strikta regler ibland själva fick välja bestraffningsform: örfil eller slag med pekpinne över fingrarna. Hela vägen tillbaka till denna fostran tror jag inte att ens Hansson vill gå. Kan man hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar