Som alla vet har John Bauer-koncernen gjort sig
av med alla sina 36 friskolor. 15 000 elever berörs. Koncernen hade
förra året en omsättning på 1,4 miljarder och en rörelsevinst på 74
miljoner.
JB-skolan i Lund tas över av ”Lärande i Sverige AB”, ett skolföretag med en handfull fristående skolor.
Den gör väl bedömningen att det fortfarande är möjligt att pressa lite pengar ur verksamheten här, tack vare Lunds attraktionskraft.
För ett par veckor sedan kom den stora 6-parti-uppgörelsen, som skulle rädda fortsatt vinst i skolföretagen, åtminstone för en tid. Mikaela Valtersson, MP, skrek i falsett av indignation över de små inskränkningarna i skolföretagens frihet.
JB-koncernen avvaktade med sin nedläggning tills överenskommelsen hunnit komma i hamn.
Där står nu de fyra allianspartierna och S med en mödosamt framtvingad kompromiss. Nedläggningen har skjutit deras trovärdighet i sank. Sådan är kapitalismen.
Men nöden har ingen lag. Häromdagen gjorde partierna ett nytt utspel i tio punkter som skulle ”rädda skolan”. Den största delen handlade om viktiga fackliga krav som högre lärarlöner, minskad administration på skolorna, bättre lärarutbildning. Kraven är väl kända sedan åratal. Lärarorganisationerna passar på att få dem tillgodosedda när nu politikerna befinner sig i nöd.
En jublande Jan Björklund meddelade att detta var den viktigaste överenskommelsen inom svensk utbildningspolitik någonsin. Epokgörande!
Hans hopp är att det ska vara möjligt att hålla illusionen att Alliansens skolpolitik fungerar levande tills valet förlorats och han får en chans att lämna scenen.
Återblick på friskole-epoken.
Under 90-talet visste man att skolan snart skulle behöva byggas ut för att möta ökningen av elevantalet.
Riskkapitalkoncernerna bidade sin tid. Här fanns pengar att tjäna genom det fria valet, elevpengen och friskolesystemet.
För att vinna allmänhetens förtroende påstod man till en början att reformen skulle gynna glesbygden. Exempel på små skolor som drevs av eldsjälar i isolerade byar visades i tv.
Naturligtvis gynnades inte glesbygden. Tvärtom. Problemen med små skolor i samhällen med minskande befolkning måste tacklas kommunalt och demokratiskt av människorna som lever där. Friskolorna håller sig borta.
Nästa steg i marknadsföringen blev att framställa friskolorna som en sorts elitskolor. Det förutsatte pedagogiska investeringar.
Man försökte – och lyckades till en början – locka elever med socialt och ekonomiskt goda förutsättningar, samtidigt som man ansträngde sig att hålla elever med olika slag av funktionshinder borta.
Detta ledde till segregation. De kommunala skolorna tvingades ta hand om de mer resurskrävande eleverna och förlorade den stimulans som närvaron av duktigare elever innebär.
Pedagogiskt och socialt medvetna pedagoger och politiker varnade. Kritiken var förutsedd och välkomnad av riskkapitalisterna eftersom den befäste föreställningen att friskolorna var skolor för ”eliten” av befolkningen.
Det var populärt bland dem som tillhörde eller hoppades komma att tillhöra ”eliten”, det vill säga en stor del av Allianspartiernas väljare.
Ett enkelt sätt att bevisa friskolornas överlägsenhet var att tvinga lärarna att sätta för höga betyg.
Antalet friskolor ökade snabbt. De stora koncernerna köpte upp lovande skolor som tidigare drivits ideellt av rörelser med speciell pedagogik.
Som i all kommersiell verksamhet var reklamen viktig. Kostnaden för marknadsföringen slukade att en allt större del av de resurser som var avsedda för undervisning. Även de kommunala skolorna tvingades delta för att synas i den allt mer hysteriska dansen kring skolpengen.
Nu hade friskolerörelsen nått sin kulmen, en nivå där den hade tillgång till 200 000 skolpengar. Riskkapitalisterna var medvetna om att en snar nedgång förestod.
Det gällde att pumpa ut vinsten snabbt eftersom alla visste att antalet elever snart skulle sjunka. JB-skolan i Lund tas över av ”Lärande i Sverige AB”, ett skolföretag med en handfull fristående skolor.
Den gör väl bedömningen att det fortfarande är möjligt att pressa lite pengar ur verksamheten här, tack vare Lunds attraktionskraft.
För ett par veckor sedan kom den stora 6-parti-uppgörelsen, som skulle rädda fortsatt vinst i skolföretagen, åtminstone för en tid. Mikaela Valtersson, MP, skrek i falsett av indignation över de små inskränkningarna i skolföretagens frihet.
JB-koncernen avvaktade med sin nedläggning tills överenskommelsen hunnit komma i hamn.
Där står nu de fyra allianspartierna och S med en mödosamt framtvingad kompromiss. Nedläggningen har skjutit deras trovärdighet i sank. Sådan är kapitalismen.
Men nöden har ingen lag. Häromdagen gjorde partierna ett nytt utspel i tio punkter som skulle ”rädda skolan”. Den största delen handlade om viktiga fackliga krav som högre lärarlöner, minskad administration på skolorna, bättre lärarutbildning. Kraven är väl kända sedan åratal. Lärarorganisationerna passar på att få dem tillgodosedda när nu politikerna befinner sig i nöd.
En jublande Jan Björklund meddelade att detta var den viktigaste överenskommelsen inom svensk utbildningspolitik någonsin. Epokgörande!
Hans hopp är att det ska vara möjligt att hålla illusionen att Alliansens skolpolitik fungerar levande tills valet förlorats och han får en chans att lämna scenen.
Återblick på friskole-epoken.
Under 90-talet visste man att skolan snart skulle behöva byggas ut för att möta ökningen av elevantalet.
Riskkapitalkoncernerna bidade sin tid. Här fanns pengar att tjäna genom det fria valet, elevpengen och friskolesystemet.
För att vinna allmänhetens förtroende påstod man till en början att reformen skulle gynna glesbygden. Exempel på små skolor som drevs av eldsjälar i isolerade byar visades i tv.
Naturligtvis gynnades inte glesbygden. Tvärtom. Problemen med små skolor i samhällen med minskande befolkning måste tacklas kommunalt och demokratiskt av människorna som lever där. Friskolorna håller sig borta.
Nästa steg i marknadsföringen blev att framställa friskolorna som en sorts elitskolor. Det förutsatte pedagogiska investeringar.
Man försökte – och lyckades till en början – locka elever med socialt och ekonomiskt goda förutsättningar, samtidigt som man ansträngde sig att hålla elever med olika slag av funktionshinder borta.
Detta ledde till segregation. De kommunala skolorna tvingades ta hand om de mer resurskrävande eleverna och förlorade den stimulans som närvaron av duktigare elever innebär.
Pedagogiskt och socialt medvetna pedagoger och politiker varnade. Kritiken var förutsedd och välkomnad av riskkapitalisterna eftersom den befäste föreställningen att friskolorna var skolor för ”eliten” av befolkningen.
Det var populärt bland dem som tillhörde eller hoppades komma att tillhöra ”eliten”, det vill säga en stor del av Allianspartiernas väljare.
Ett enkelt sätt att bevisa friskolornas överlägsenhet var att tvinga lärarna att sätta för höga betyg.
Antalet friskolor ökade snabbt. De stora koncernerna köpte upp lovande skolor som tidigare drivits ideellt av rörelser med speciell pedagogik.
Som i all kommersiell verksamhet var reklamen viktig. Kostnaden för marknadsföringen slukade att en allt större del av de resurser som var avsedda för undervisning. Även de kommunala skolorna tvingades delta för att synas i den allt mer hysteriska dansen kring skolpengen.
Nu hade friskolerörelsen nått sin kulmen, en nivå där den hade tillgång till 200 000 skolpengar. Riskkapitalisterna var medvetna om att en snar nedgång förestod.
De skyndade sig att sänka kvaliteten på friskolorna genom att smita från samhällets krav att eleverna skall ha tillgång till bibliotek, gymnastiksalar och skolgårdar.
Lärartätheten minskade, kraven på lärarbehörighet ignorerades, speciallärare, kuratorer och annan personal avskedades.
Miljonerna strömmade in ytterligare en tid, tack vare skolpengen. De placerades omgående i skatteparadis för att föregripa hotande lagstiftning.
Sedan vände vinden. Det blev uppenbart för 90 procent av befolkningen att friskolorna var på väg att förvandlas till en sorts skolslum.
Medvetna föräldrar skickade sina barn till kommunala skolor där kontinuiteten kunde garanteras.
Friskolorna blev en sorts sekunda skolor där man kunde komma in, kraven var låga och det ändå var möjligt att få höga eller åtminstone godkända betyg.
Elevantalet i Sverige minskade. Eleverna började strömma bort från friskolorna. Det var hög tid att lägga ner verksamheten.
Säljruschen har just börjat. Först på plan vinner. JB-koncernen handlade snabbt och har nu sina miljoner på det torra.
Övriga koncerner behöver några år för att också hinna kamma hem pengarna. Det är de åren som tillhandahålls av Allianspartierna i den så kallade sexparti-överenskommelsen och det aktuella tiopunktsprogrammet.
PS. Per Almén, S, skrev en bra insändare om JB-koncernen och JB-skolan i Lund som sålts till ”Lärande i Sverige” i Sydsvenskan den 5 juni.
* * *
JB-koncernens floskelsirap
Reklamen från den plötsligt nedlagda John Bauer-koncernen finns kvar på nätet. Vi återger ett stycke utan kommentar.
Det är ett historiskt dokument att bevara från en tid av girighet, egoism, lögn och hänsynslöshet. Särskilt snuskigt är missbruket av namn på kulturpersonligheter som John Bauer och Karin Boye.
”John Bauer-skolorna
Pedagogik och arbetssätt
Oavsett om du siktar på en snabb entré i arbetslivet eller högre studie ska du ställa höga krav på gymnasieskolan du väljer. Utbildning handlar inte om att skrapa ihop poäng på ett prov. Vi anser att riktig utbildning handlar om förståelse om hur saker verkligen fungerar och hänger samman, kunskap du har nytta av, nu och i framtiden. En utbildning hos oss på JB är nämligen till nytta hela livet. Utöver en förstklassig gymnasieutbildning tränas du i mod, initiativkraft och kreativitet så att du kan fortsätta livet igenom.
Vårt arbetssätt kretsar kring tre ben: verkligt lärande, entreprenörskap och innovation.
Verkligt lärande
Du ska ha höga förväntningar på oss. Vi ser till att du får en riktig utbildning genom att arbeta målstyrt och att ha en tydlig uppföljning av dina resultat. Stommen i vår skola är mötet mellan dig och dina lärare. De kommer att prata med dig om ditt lärande och hjälpa dig vidare varje lektion, varje dag.
Entreprenörskap
Utbildning ska vara på riktigt. Hos oss får du välja mellan att driva ditt eget företag inom UF eller att genomföra ett bistånds- eller miljöprojekt med stöd av våra duktiga lärare. När du går i trean erbjuder vi en kurs i hur man söker jobb, skriver CV samt hjälp att söka arbete eller vidare studier. En hjälpande hand på vägen in i framtiden.
Innovation
Det nya lärandet bygger på digital teknik, kommunikation och gemenskap. Hos oss har du en egen dator med den mjukvara som behövs för att nå så långt som möjligt inom dit område. Vi skapar inlärningssituationer som är motiverande, utmanande och engagerande. Elits är vår lärplattform – där finns lärmaterial, information från våra lärare, dina resultat och du kan själv logga ditt lärande.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar