Det viktigaste av Gunnar Stensson

En liten stroke tvingade mig i somras att begränsa mig till att notera bara det viktigaste, utan kommentar. Jag läser i min dagbok:
   4 juli: ”Egyptens valde president har störtats. Militären har tagit över, till demonstranternas jubel.”
   5 juli: ”Varför skulle de egyptiska bönderna rösta på något annat parti än Muslimska brödraskapet?
   8 juli: ”Massaker i Egypten på Mursianhängare.
   Bödelns namn är Abdel Fattah al-Sisi. Han är arméns överbefälhavare.

Demonstranternas jubel?
Ja, armén hade manat till demonstration mot president Mursis påstådda och verkliga maktövergrepp. Den massa som slöt upp på Tahrirtorget var den största i Egyptens historia. Där fanns de oppositionella grupperna med sina mobiltelefoner och sin tillgång till sociala medier.
   De jublade över meddelandet att armén störtat Egyptens valde president Mursi. De jublade över att den majoritet som valt honom nu tvingades bort.
   Svenskspråkiga så kallade oppositionella gladde sig över armékuppen och fortsatte att kritisera de ”ignoranta egyptiska väljarna” och Mursi dagarna efter kuppen.
   Det var måttet på deras respekt för demokrati och yttrandefrihet! 
   Två år tidigare hade en miljon krävt demokrati och frihet, på samma torg. I många fall samma människor som nu ställt sig bakom en militärkupp!
   De opinioner som blixtsnabbt piskas fram av sociala media är ytliga, flyktiga, känslostyrda och ansvarslösa.
   Visst, många av dem som gav röst åt revolten 2011 var säkert seriösa.
   Inte alla jublade över militärkuppen, bara de som syntes och hördes.
   Massakern på tusentals Mursi-anhängare ett par dagar senare – som har fortsatt vecka efter vecka – väcker ingen synlig reaktion bland de egyptiska massorna.
   Cecilia Uddén menade i söndags att vanliga egyptier i stort sett är omedvetna om den. Armén har tagit över radio och tv.

Sociala media i diktaturens tjänst
De krafter som står bakom armén – och Mubaraks trettioåriga diktatur – blev överraskade 2011, överraskade över kraften och snabbheten i internet-mobiliseringen. Tillfälligt besegrades de.
   Men de lärde sig snabbt. De insåg att detta nya kraftfulla verktyg kunde användas i förtryckets tjänst av en regering, armé eller annan organisation med stora resurser.
   Deras försök att göra det blev omedelbart en fullständig triumf!
   Som en symbol för maktövertagandet släppte de härom dagen Mubarak.
   Hittills har oron över internet och demokratin handlat om myndigheternas möjlighet att kontrollera det som sägs på nätet.
   Det som har skett i Egypten är värre. Det visar makthavarnas förmåga att utnyttja nätet för propaganda.

Västmakterna överspelade
Utrikesminister Bildt kallade militärkuppen en militärkupp. USA och EU likaså.
   Det amerikanska stödet till den egyptiska armén, en och en halv miljard om året, ska upphöra liksom EU:s stöd till den egyptiska staten.
   Det svenska biståndet till fristående institutioner i Egypten ska fortsätta.
   Men opinionen är sval, i Sverige som i övriga västländer. ”Vad rör oss Egyptens affärer?” Besserwissrar säger sådant som: ”Demokrati är inte förenligt med islam.”
   De mäktiga muslimska diktaturerna med Saudiarabien och gulfstaterna i spetsen välkomnar kuppen. De har hela tiden bekämpat ”den arabiska våren”.
   ”Jaså, västmakterna tänker stoppa biståndet till Sisi”, myser de, ”värst för dom. Vi kommer att betala mycket mer än de nånsin har gjort både till armén och den egyptiska ekonomin!”
   Israels Netanyahu är lika belåten. ”Fritt fram för nya bosättningar, sen kan den där självgode utrikesminister John Kerry kalla dem olagliga hur mycket han vill! Fredsförhandlingarna med palestinierna är dödfödda!”
   De egyptiska väljarna och det palestinska folket är lika snopna.
   Nånstans i bakgrunden sitter Ryssland och Kina.
   Och nästa vecka kommer president Obama hit. Då får han begrunda sin maktlöshet tillsammans med Fredrik Reinfeldt.