I Finland råder konsensus om skolpolitiken.
Huvudprincipen är likvärdighet. Det ska inte förekomma någon skillnad
mellan skolorna. Skolorna jämförs inte, det krävs samma kvalitet på
alla skolor.
Det så kallade fria skolvalet förekommer inte. I stället tillämpas närhetsprincipen. Den kommer att skärpas i lagstiftningen. Elever ska gå i den skola som ligger i deras eget distrikt.
Privata skolor förekommer nästan inte alls. I Finland vill man absolut inte ha någon skolshopping.
Finnarna har förtroende för den statliga skolan. Det ger lärarna pedagogisk auktoritet. De kan ställa krav på eleverna, kräva dokumenterad kunskap och tydligt säga vad som är rätt eller fel utan att riskera reaktioner från arbetsgivare eller föräldrar.
Den svenska skolpolitiken uppfattas som ett varnande exempel.
Därför hör de svenska skolorna till världens sämsta
Sverige är det enda land i världen där man fritt får etablera friskolor och göra vinst på skattemedel. Förebilden var Chile, där Pinochetregimen etablerade ett extremt marknadssystem enligt nationalekonomen Milton Friedmans teorier. Nu har Chile skrotat systemet på grund av de skador det orsakade.
Sverige har alltså ett unikt skolsystem. Unikt och extremt. Men när man levt under extrema förhållanden några år vänjer man sig. Det extrema uppfattas som normalt. Därför undrar somliga om det kommer att finnas skolor och vårdinrättningar om det inte längre går att göra vinst på dem.
I Sverige har man övergett tanken på en enhetlig skola med hög kvalitet. I stället tillämpas kundval. Det innebär att man privatiserat ansvaret för barnens skolgång. Skillnader mellan skolorna uppmuntras för att alla ska kunna välja den skola som man, trots bristande insyn och kunskap, tror passar det egna barnet bäst. Skolshoppingen och den vilseledande reklamen är institutionaliserade genom regelbundet återkommande skolmässor.
Eftersom skolorna konkurrerar med betygen har det svenska skolsystemet ett inbyggt betygsinflationstryck i skolsystemet. Det har lett till att man tvingas till nationella mätningar för att granska betygssättningen. Den svenska skolan är i hög grad byråkratiserad, på bekostnad av kunskapsförmedlingen.
Lärarnas ställning är svag. Att betala ut låga lärarlöner är den viktigaste metoden att göra vinst i friskolorna. Academedia, den största privata skolkoncernen, betalar cirka 2500 kronor lägre lärarlöner än det genomsnittet. Så har de också miljardomsättning.
En annan vinstfaktor är klasstorleken. De privata skolorna har större klasser. Detta blir möjligt genom att de systematiskt undviker elever med problem. Dem överlåter man till de kommunala skolorna. Skolsegregationen ökar alltså kontinuerligt.
Även de kommunala skolorna har tvingats anpassa sig till kundsystemet. Också till dem har eleverna nu en kundrelation, inte en förtroenderelation. När som helst kan en elev, eller förälder, välja en ny skolprodukt. Låga betyg kan de skylla på läraren.
Det så kallade fria skolvalet förekommer inte. I stället tillämpas närhetsprincipen. Den kommer att skärpas i lagstiftningen. Elever ska gå i den skola som ligger i deras eget distrikt.
Privata skolor förekommer nästan inte alls. I Finland vill man absolut inte ha någon skolshopping.
Finnarna har förtroende för den statliga skolan. Det ger lärarna pedagogisk auktoritet. De kan ställa krav på eleverna, kräva dokumenterad kunskap och tydligt säga vad som är rätt eller fel utan att riskera reaktioner från arbetsgivare eller föräldrar.
Den svenska skolpolitiken uppfattas som ett varnande exempel.
Därför hör de svenska skolorna till världens sämsta
Sverige är det enda land i världen där man fritt får etablera friskolor och göra vinst på skattemedel. Förebilden var Chile, där Pinochetregimen etablerade ett extremt marknadssystem enligt nationalekonomen Milton Friedmans teorier. Nu har Chile skrotat systemet på grund av de skador det orsakade.
Sverige har alltså ett unikt skolsystem. Unikt och extremt. Men när man levt under extrema förhållanden några år vänjer man sig. Det extrema uppfattas som normalt. Därför undrar somliga om det kommer att finnas skolor och vårdinrättningar om det inte längre går att göra vinst på dem.
I Sverige har man övergett tanken på en enhetlig skola med hög kvalitet. I stället tillämpas kundval. Det innebär att man privatiserat ansvaret för barnens skolgång. Skillnader mellan skolorna uppmuntras för att alla ska kunna välja den skola som man, trots bristande insyn och kunskap, tror passar det egna barnet bäst. Skolshoppingen och den vilseledande reklamen är institutionaliserade genom regelbundet återkommande skolmässor.
Eftersom skolorna konkurrerar med betygen har det svenska skolsystemet ett inbyggt betygsinflationstryck i skolsystemet. Det har lett till att man tvingas till nationella mätningar för att granska betygssättningen. Den svenska skolan är i hög grad byråkratiserad, på bekostnad av kunskapsförmedlingen.
Lärarnas ställning är svag. Att betala ut låga lärarlöner är den viktigaste metoden att göra vinst i friskolorna. Academedia, den största privata skolkoncernen, betalar cirka 2500 kronor lägre lärarlöner än det genomsnittet. Så har de också miljardomsättning.
En annan vinstfaktor är klasstorleken. De privata skolorna har större klasser. Detta blir möjligt genom att de systematiskt undviker elever med problem. Dem överlåter man till de kommunala skolorna. Skolsegregationen ökar alltså kontinuerligt.
Även de kommunala skolorna har tvingats anpassa sig till kundsystemet. Också till dem har eleverna nu en kundrelation, inte en förtroenderelation. När som helst kan en elev, eller förälder, välja en ny skolprodukt. Låga betyg kan de skylla på läraren.
Det försvagar lärarnas auktoritet. De tvingas
skriva på tystnadskontrakt för att inte genom kritik försvaga det egna
skolföretagets konkurrenssituation.
Lund hade fyra likvärdiga gymnasieskolor fram till en bit in på 1990-talet: Vipan, Katte, Spyken och Polhem. Alla skolorna hade för att undvika segregation både teoretiska och praktiska program. Närhetsprincipen tillämpades genom att skolorna hade var sitt upptagningsområde.
Somliga program fanns bara på en skola. I de fallen fungerade Lund som ett enda upptagningsområde. Valfriheten var stor tack vare mängden olika program.
De borgerliga partierna rev upp närhetsprincipen. V och S påpekade att det skulle slå mot Vipan trots att skolans höga kvalitet, eftersom valet av skola styrs också av andra faktorer än kvalitet som till exempel tillgången till kaféer och butiker i närområdet.
Utbildningsnämnden satsade extra resurser på Vipan bland annat i form av speciellt utformade gymnasieprogram som bara förekom på Vipan. Det hjälpte inte. Skolan tappade elever. Lunds gymnasier blev mer och mer segregerade.
Vipan är i dag en ren yrkesskola. Samtidigt har Alliansen berövat yrkesprogrammen gymnasiebehörigheten.
Katastrofen i Pisamätningen gjorde Alliansen panikslagen. En jämförelse mellan Sveriges och Finlands skolresultat i grundfärdigheter som läsförståelse, matematik och problemlösning visar omfattningen av det svenska skolfiaskot.
I början av 2000-talet hade de båda länderna ungefär samma goda resultat. Efter några år med Alliansregeringens skolpolitik var skillnaden mellan länderna markant.
Finska elever låg på plats 5 i läsförståelse. Svenska elever fick en bottennotering och hamnade på plats 36.
I matematik nådde Finland placeringen 12. Sverige hamnade på plats 38.
Finland blev etta i problemlösning.
Därför genomförde Jan Björklund FP, en skur av skolreformer - betyg i årskurs 4 är den senaste - på områden som inte påverkade de grundläggande strukturfelen: friskolor, kundval, vinstuttag och skolpeng. Strukturfelen grundar sig ju på liberal ideologi. Reformerna förvärrade problemen eftersom de saknade både lärarstöd och vetenskapligt stöd.
Följden är ökat kaos, ökad segregering, sämre resultat.
Ingen har hittills vågat göra något åt de grundläggande problemen. Det är kanske också politiskt svårt. Alliansen har förvandlat svenskarna till privatkunder i stället för medborgare, inom såväl skola som vård.
Så länge det förhåller sig så kommer den svenska skolans förfall fortsätta. Sverige har ingen chans att hävda sig mot Finland, trots att vi för inte så länge sedan hade ett liknande skolsystem och en topplacering i Europa och världen.
Lund hade fyra likvärdiga gymnasieskolor fram till en bit in på 1990-talet: Vipan, Katte, Spyken och Polhem. Alla skolorna hade för att undvika segregation både teoretiska och praktiska program. Närhetsprincipen tillämpades genom att skolorna hade var sitt upptagningsområde.
Somliga program fanns bara på en skola. I de fallen fungerade Lund som ett enda upptagningsområde. Valfriheten var stor tack vare mängden olika program.
De borgerliga partierna rev upp närhetsprincipen. V och S påpekade att det skulle slå mot Vipan trots att skolans höga kvalitet, eftersom valet av skola styrs också av andra faktorer än kvalitet som till exempel tillgången till kaféer och butiker i närområdet.
Utbildningsnämnden satsade extra resurser på Vipan bland annat i form av speciellt utformade gymnasieprogram som bara förekom på Vipan. Det hjälpte inte. Skolan tappade elever. Lunds gymnasier blev mer och mer segregerade.
Vipan är i dag en ren yrkesskola. Samtidigt har Alliansen berövat yrkesprogrammen gymnasiebehörigheten.
Katastrofen i Pisamätningen gjorde Alliansen panikslagen. En jämförelse mellan Sveriges och Finlands skolresultat i grundfärdigheter som läsförståelse, matematik och problemlösning visar omfattningen av det svenska skolfiaskot.
I början av 2000-talet hade de båda länderna ungefär samma goda resultat. Efter några år med Alliansregeringens skolpolitik var skillnaden mellan länderna markant.
Finska elever låg på plats 5 i läsförståelse. Svenska elever fick en bottennotering och hamnade på plats 36.
I matematik nådde Finland placeringen 12. Sverige hamnade på plats 38.
Finland blev etta i problemlösning.
Därför genomförde Jan Björklund FP, en skur av skolreformer - betyg i årskurs 4 är den senaste - på områden som inte påverkade de grundläggande strukturfelen: friskolor, kundval, vinstuttag och skolpeng. Strukturfelen grundar sig ju på liberal ideologi. Reformerna förvärrade problemen eftersom de saknade både lärarstöd och vetenskapligt stöd.
Följden är ökat kaos, ökad segregering, sämre resultat.
Ingen har hittills vågat göra något åt de grundläggande problemen. Det är kanske också politiskt svårt. Alliansen har förvandlat svenskarna till privatkunder i stället för medborgare, inom såväl skola som vård.
Så länge det förhåller sig så kommer den svenska skolans förfall fortsätta. Sverige har ingen chans att hävda sig mot Finland, trots att vi för inte så länge sedan hade ett liknande skolsystem och en topplacering i Europa och världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar