Sovjetunionen och USA hade besegrat
Nazityskland. 1948 kom Pragkuppen och järnridån. Stalin avslöjades av
Chrusjtjov, men det hopp den nya regimen väckte försvann i Ungern 1956.
Europas koloniala förtryck fortsatte, men de vita ockupationstrupperna förlorade överallt: i Indokina och Algeriet, i Kongo, i Kenya, i Angola och Moçambique. Sydafrika införde apartheid med europeiskt stöd. Europa var skit!
Det vitala USA tycktes visa vägen mot demokrati. Social rättvisa efter Roosevelts reformer. De svartas kamp mot vita förtryckare. Martin Luther King. Freedom riders. Marschen mot Washington. John F Kennedy. Medborgarrättslagarna 1964.
Det fanns en motrörelse, inte egentligen antiamerikansk, men alltmer USA-kritisk. Vad gjorde USA i Latinamerika? I Guatemala? På Kuba? I Venezuela? Vad handlade invasionen i Grisbukten om? Vad hände i Indokina?
Hade Wall Street funnit ett billigare sätt att suga ut och förtrycka jordens fattiga än den gamla kolonialismen? En ny form av kolonialism: neokolonialism. Vem agerade? Staten USA eller det amerikanska kapitalet?
Det historiska omslaget kom 1965. Vietnamkriget hade avslöjat USA-imperialismens verkliga innebörd. Världen måste sluta upp bakom Vietnams folk. I USA pågick en politisk och social revolution. Där fanns bundsförvanter och förebilder: den starka fredsrörelsen och medborgarrättsrörelsen. USA-imperialismen måste bekämpas solidariskt!
Sommaren 1965 dog min farmor. Familjen var på väg hem från begravningen i Jönköping. Jag satt i det sommarkvava tåget mellan Nässjö och Sävsjöström och läste DN. Lars Forssell tog ställning i sommarens stora Vietnamdebatt. Ett par veckor senare höll Palme sitt Gävletal.
Då var vi tillbaka i Framnäs. Jag undervisade en grupp nyutbildade pakistanska läkare i svenska för att de skulle kunna tjänstgöra i Norrbotten. Karin och jag beslöt att adoptera en koreansk flicka.
Det är svårt att idag klargöra hur skarpt Vietnamkriget klöv opinionen i USA, i Europa och i Sverige. Vietnam blev ett självklart huvudtema i samhällsundervisningen. Nutidshistorien omprövades. Det fanns engagemang och kunskap hos mina elever.
Hösten 67 arbetade vi på en stor kabaré, en sorts allkonstverk om USA:s krig i Vietnam. Där fanns stora dokumentära inslag, klippta ur nyhetsförmedling och debatt, där fanns skönlitterära inslag som Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, där fanns amerikanska röster som Norman Mailers, sånger av Bob Dylan som The times they are a-changing, Masters of War, With God on Our Side och A Hard Rain´s A-Gonna Fall och egna texter. Bland våra elever fanns flera som senare skulle bli kända i den progressiva musikrörelsen.
Europas koloniala förtryck fortsatte, men de vita ockupationstrupperna förlorade överallt: i Indokina och Algeriet, i Kongo, i Kenya, i Angola och Moçambique. Sydafrika införde apartheid med europeiskt stöd. Europa var skit!
Det vitala USA tycktes visa vägen mot demokrati. Social rättvisa efter Roosevelts reformer. De svartas kamp mot vita förtryckare. Martin Luther King. Freedom riders. Marschen mot Washington. John F Kennedy. Medborgarrättslagarna 1964.
Det fanns en motrörelse, inte egentligen antiamerikansk, men alltmer USA-kritisk. Vad gjorde USA i Latinamerika? I Guatemala? På Kuba? I Venezuela? Vad handlade invasionen i Grisbukten om? Vad hände i Indokina?
Hade Wall Street funnit ett billigare sätt att suga ut och förtrycka jordens fattiga än den gamla kolonialismen? En ny form av kolonialism: neokolonialism. Vem agerade? Staten USA eller det amerikanska kapitalet?
Det historiska omslaget kom 1965. Vietnamkriget hade avslöjat USA-imperialismens verkliga innebörd. Världen måste sluta upp bakom Vietnams folk. I USA pågick en politisk och social revolution. Där fanns bundsförvanter och förebilder: den starka fredsrörelsen och medborgarrättsrörelsen. USA-imperialismen måste bekämpas solidariskt!
Sommaren 1965 dog min farmor. Familjen var på väg hem från begravningen i Jönköping. Jag satt i det sommarkvava tåget mellan Nässjö och Sävsjöström och läste DN. Lars Forssell tog ställning i sommarens stora Vietnamdebatt. Ett par veckor senare höll Palme sitt Gävletal.
Då var vi tillbaka i Framnäs. Jag undervisade en grupp nyutbildade pakistanska läkare i svenska för att de skulle kunna tjänstgöra i Norrbotten. Karin och jag beslöt att adoptera en koreansk flicka.
Det är svårt att idag klargöra hur skarpt Vietnamkriget klöv opinionen i USA, i Europa och i Sverige. Vietnam blev ett självklart huvudtema i samhällsundervisningen. Nutidshistorien omprövades. Det fanns engagemang och kunskap hos mina elever.
Hösten 67 arbetade vi på en stor kabaré, en sorts allkonstverk om USA:s krig i Vietnam. Där fanns stora dokumentära inslag, klippta ur nyhetsförmedling och debatt, där fanns skönlitterära inslag som Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, där fanns amerikanska röster som Norman Mailers, sånger av Bob Dylan som The times they are a-changing, Masters of War, With God on Our Side och A Hard Rain´s A-Gonna Fall och egna texter. Bland våra elever fanns flera som senare skulle bli kända i den progressiva musikrörelsen.
Kabarén framfördes i Luleå som en del av kampanjen
”Kul 67” som skapade engagemang för den nya stadsteater som höll på att
etableras i Luleå. Så småningom skulle NJA uppföras där som ett första exempel på den samhällskritiska dramatik som Fria Proteatern skapade.
Auditoriet var stort. Luleå FNL-grupp tackade och gav oss
FNL-märken av papp. Någon vecka senare kom en hög socialdemokrat till
Framnäs, jag tycker mig minnas att han var statssekreterare, för att
råda oss att inte inta en alltför extrem hållning.
Men samtidigt genomfördes marschen mot Pentagon i Washington med syftet störta imperialismens murar på samma sätt som en gång Jerikos. I Stockholm överföll polisen prominenta socialdemokrater på väg hem från ett Vietnam-möte. I januari 1968 marscherade Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i en stor Vietnamdemonstration. USA kallade hem sin ambassadör. I februari genomförde FNL Tet-offensiven. President Lyndon Johnson förklarade att han skulle avgå. I april mördades Martin Luther King och i maj Robert Kennedy. Richard Nixon vann så småningom presidentvalet. USA var moget för en revolution, det var vi övertygade om.
Sara Lidman gav ut Gruva 1968. Boken inleds med orden: ”Hösten -67 ordnade FNL-grupperna möten över hela landet och jag hade fått några orter i övre Norrland på min lott. Svappavaara.”
Boken blev en upptakt till den stora gruvstrejken 1969. Så knöts den sociala revolutionen i Norrbotten till den internationella antiimperialistiska kampen. Många elever på Framnäs hade anknytning till Kiruna och Svappavaara.
Samtidigt ägde Pragvåren rum. Vi hoppades den skulle segra. Förverkligandet av en ”socialism med ett mänskligt ansikte” skulle främja kampen mot USA-imperialismen.
Pragvåren krossades den 20 augusti. Jag följde tragedin i radio timme för timme medan jag snickrade ett par bokhyllor för att få plats med mina alltför många böcker. Jag har kvar de båda hyllorna fortfarande. När jag ser på dem tänker jag ofta på det hopp som krossades den där augustidagen.
Under höstterminen anlände Prags symfoniorkester till Framnäs som flyktingar. De framförde konserter tillsammans med våra elever och lärare. Det skedde inte helt utan gnissel.
Prag-musikerna var vana att spela klassisk musik i svart kostym och vit skjorta. Våra musiker satte snarare en ära i att vara informellt klädda. Visst spelade de klassisk musik. Men de var också engagerade i den moderna musik som byggde på John Cages teorier. För tjeckerna var den en styggelse.
Mer om detta nästa vecka.
Men samtidigt genomfördes marschen mot Pentagon i Washington med syftet störta imperialismens murar på samma sätt som en gång Jerikos. I Stockholm överföll polisen prominenta socialdemokrater på väg hem från ett Vietnam-möte. I januari 1968 marscherade Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i en stor Vietnamdemonstration. USA kallade hem sin ambassadör. I februari genomförde FNL Tet-offensiven. President Lyndon Johnson förklarade att han skulle avgå. I april mördades Martin Luther King och i maj Robert Kennedy. Richard Nixon vann så småningom presidentvalet. USA var moget för en revolution, det var vi övertygade om.
Sara Lidman gav ut Gruva 1968. Boken inleds med orden: ”Hösten -67 ordnade FNL-grupperna möten över hela landet och jag hade fått några orter i övre Norrland på min lott. Svappavaara.”
Boken blev en upptakt till den stora gruvstrejken 1969. Så knöts den sociala revolutionen i Norrbotten till den internationella antiimperialistiska kampen. Många elever på Framnäs hade anknytning till Kiruna och Svappavaara.
Samtidigt ägde Pragvåren rum. Vi hoppades den skulle segra. Förverkligandet av en ”socialism med ett mänskligt ansikte” skulle främja kampen mot USA-imperialismen.
Pragvåren krossades den 20 augusti. Jag följde tragedin i radio timme för timme medan jag snickrade ett par bokhyllor för att få plats med mina alltför många böcker. Jag har kvar de båda hyllorna fortfarande. När jag ser på dem tänker jag ofta på det hopp som krossades den där augustidagen.
Under höstterminen anlände Prags symfoniorkester till Framnäs som flyktingar. De framförde konserter tillsammans med våra elever och lärare. Det skedde inte helt utan gnissel.
Prag-musikerna var vana att spela klassisk musik i svart kostym och vit skjorta. Våra musiker satte snarare en ära i att vara informellt klädda. Visst spelade de klassisk musik. Men de var också engagerade i den moderna musik som byggde på John Cages teorier. För tjeckerna var den en styggelse.
Mer om detta nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar