2018-02-01

Välkommen Anders Thornberg som ny polischef!
av Staffan Lindberg

Hör på studio ett en intervju med Anders Thornberg. Han välkomnar samarbete med allmänheten framförallt för att förebygga brott.
   Det låter bra! Han kan börja med lågstadiet och fritids. Där behövs personal som direkt uppfattar när en unge hoppar av och börjar en kriminell karriär. Fryshusets teaterpjäs ”Klipp han” är nödvändig läsning.
   Den rollen som en del barn hamnar är nedvärderande och negativt avvikande. Den som inte passar in på skolans och föräldrarnas förväntningar hamnar i en ”skärseld”. De flesta av barnen kan ta sig ur den men inte alla.  En del klarar inte de teoretisk krav som ställs på dem och hamnar i en egen värld. Deras motsats är de ”skötsamma”! Det kan handla om språket, det kan handla om förmåga till abstrakt tänkande och har inget med skötsamhet att göra!

Exempel ur pjäsen ”Klipp han”.
 • Jag var nio. Eller jag var tio kanske, eller fan nio tror jag för jag hade inte börjat mellanstadiet än. Det var då jag började springa ärenden åt folk, började beckna.
 • Shit, det är sjukt när man tänker på det, att man var så liten. Man sprang med nån påse hit, nån påse dit, högervänster, det var ju så det var.
 • Jo, jag var nog bara nio för när jag började fyran så minns jag att det började en kille i samma klass som mig som var springpojke åt en annan. Hahaha två ungar i samma klass, i fyran, i mellanstadiet, som redan höll på med knarkförsäljning.
 • Andra spelade fotboll och basket och så men vi hängde bara på gården. Lärde oss portarna, lärde oss gångarna under husen, nere bland förråden och tvättstugorna, var man kunde gömma grejer om det blev tillslag och hur man kunde springa in i en port och sen komma ut ur en helt annan.
 • Jag tänkte aldrig att det skulle vara någonting fel. Jag visste ju att det var ”hemligt” och så, men inte att det skulle vara - fel. Men jag var ju bara nio år. Det var vi tre pojkar som fick fixa allt, vi är tre bröder, en yngre, en äldre och så jag. Mamma hade ju ingen inkomst, så det blev ju vi. Hon var ju sjuk också fast det visste vi ju inte då och pappa satt ju på kåken nästan jämt så…

Tydligare kan inte problemet uttryckas. Vad hjälper med att sociala myndigheter, polis och föräldrar tar tag i det när ungarna är 12-13 år?
   Det handlar om hur vi organiserar oss som samhälle.

Inga kommentarer: