Människans överlevnad – en bisak av Gunnar Stensson

Jag har knappt sett några bin eller humlor i sommar. I förrgår såg jag en, säger en, humla. Och ett par fjärilar och några trollsländor.
   Vi är alla medvetna om att jordbrukets monokultur och användning av insecticider bidragit till det plötsliga utbrott av massdöd bland bin som inträffade i USA 2006 och senare spred sig till Europa under beteckningen CCD, Colony Collapse Disorder. En miljökatastrof bland många. Katastrofen handlar inte i första hand om honung. Bina är viktiga framför allt som pollinatörer. Utan bin ingen frukt.
   Den norska författaren Maja Lunde har utbrottet av CCD som utgångspunkt för sin roman Binas historia. Hon tar oss redan på första sidan till ett distrikt utanför Peking år 2098 där hundratals åttaåriga barn tvingas pollinera fruktträd för hand.
   Det är några år efter den stora Kollapsen som bland annat drabbade de digitala nätverken. Under loppet av tre år föll de helt ihop. Allt människor hade kvar var böcker, hackiga DVD-skivor, repiga VHS-band, gamla CD-skivor och det upp-luckrade fasta telefonnätet.
   Romanen består av tre jag-historier som berättas parallellt i tre tidsplan och utspelas på tre kontinenter: England 1852, USA 2007 och Kina 2098. Det handlar om familjer som yrkesmässigt ägnar sig åt honungsproduktion och pollinering – och om hur deras kunskap om det komplicerade bisamhällets sätt att fungera hela tiden växer.
   Romanens personer är skenbart enkla människor som lever vanliga liv i vanliga familjer med vanliga konflikter. Men de lever i en sorts symbios med de honungsproducerande bisamhällen som ger dem deras levebröd och som de försöker förstå och hela tiden lär sig mer om. Människo-samhällen och bi-samhällen. Varje individs arbete är viktigt för den helhet som alla är beroende av.
   Boken visar människan som en del av naturen och av den miljö hon utnyttjar och skapar. Små handlingar kan få stora konsekvenser. Vi känner alla den så kallade fjärilseffekten, att en fjärils vingslag kan orsaka en orkan i Västindien.
   Bekanta läste Binas historia i läsecirkelform, berättade vilka diskussioner och tankar den gett upphov till och gav mig den för att förmå mig att läsa den trots att jag är misstänksam mot framtidsdystopier.
   Nu har jag gjort det och kan bara säga: Läs! Men läs uppmärksamt och läs långsamt! Binas historia ger många anledningar att googla. Ännu har de digitala nätverken inte brutit samman, fast broschyren Om kriget kommer antyder att de kan komma att göra det när som helst.