Snurra min jord 2: Allmänningens tragedi är jordens av Gunnar Stensson

Formuleringen ”allmänningens tragedi” användes först i ekonomisk historia för att beteckna privatiseringen av de engelska allmänningarna för att förse textilindustrin med ull i samband med den industriella revolutionen.
   1968 förvandlade amerikanen Garret Hardin uttrycket till ett nyliberalt begrepp. I hans värld handlade det om hästar som överbetade en gemensam yta. Genom att privatisera ytan fick man överbetningen att upphöra.
   Utgångspunkten är att alla är giriga – economic men.  Slutsatsen: att gemensamma tillgångar bör privatiseras.
   Detta är ett grundaxiom i ortodox nyliberalism och återkommer till exempel i debatten om strandskydd liksom i skoldebatten där privatskolor etablerade av vinstjagande ”entreprenörer” påstås höja kvaliteten.

Jordens återstående allmänningar är haven, polarisarna och atmosfären. Där härjar nyliberalerna enligt sin destruktiva ideologi: 
   ”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig som om det styrdes av en osynlig hand.” (Citat ur Sverker Sörlin, Antropocen, s.84).

Naomi Klein skildrar i sin klimatbok Detta ändrar allt hur de kapitalister som styr världen agerar. Sverker Sörlin sammanfattar:
   ”Överallt pågår en fullständigt laglig och av regeringar oftast välkomnad, rentav subventionerad uppforsling av fossila bränslen ur marken, i USA:s frackingområden, i Sydamerikas högländer, i Arktis, i oljesandfälten i Alberta, i ett Grekland nött och tvunget till allt på grund av krisbekämpningen, i Nigerias oljedelta, på Indiens nya kolfält.”
   Vi vet, mänskligheten vet, att vi måste minska våra CO₂-utsläpp - samtidigt som vi låter full frihet få råda för både produktion och konsumtion av CO₂-utsläppande bränslen.
   Ingenting, absolut ingenting får hindra att fossilbränslena fortsätter att flöda, Militär och polis övervakar världens oljefält.
    ”Det är regeringars uppdrag att se till, från Oslo till Moskva, till Bagdad, Tripoli, Khartoum, Lagos, Peking och Canberra – eller för den delen Stockholm, där Vattenfall fick fri lejd att jobba med kol i Stockholm samtidigt som man sponsrade miljökonferenser och skidlandslaget.” Antropocen, s 194.

Jordens allmänningar, haven, polarisarna och atmosfären, förgiftas och våldtas av den vinstjagande kapitalismens osynliga hand. Visst måste vi alla som enskilda leva med omsorg om miljön, men viktigast är att agera för att snabbt ändra maktförhållandena och den dödsbringande ideologi som förhärskar globalt.