I skogkanten/Vanaprashta: En balanserad ekonomi – tankar i utkanten av Staffan Lindberg

 

Vi lever genom en högkonjunktur och arbetslösheten minskar. Orsakerna: Flytande krona, låg ränta och statsintervention för bostadsbyggande och offentlig sektor. Men takten kanske dämpas nästa år med vikande global konjunktur, högre ränta och mindre fokuserad bostadspolitik. Nu är det ju bara de hemlösa som behöver tak över huvudet, tycker man kanske.
   Tänk så enkelt man kan tappa bort ett framgångsrecept – några sidor fattas plötsligt som i min gamla Vår Kokbok! Mycket förargligt.
   Vem är det som styr den ekonomiska politiken. Nya bostäder behövs ju. Är det kanske de globala finanskapitalisterna som driver på? Högre ränta vore mums inte bara för bankerna. Tjäna pengar utan att behöva lyfta armarna!
   Det handlar om en modern balansakt, omfördelning och en lagom stimulans utan att det leder till för stor inflation. Något måste väl finnas att lära av den moderna nationalekonomin!
   Omvärlden då? Den vet vi lite om. Brexit? (värst för dom men de behöver svenska varor) och handelskrigen? Tyngdpunkten i global ekonomi förskjuts österut. Indien är kommande marknad i stor skala. Det finns alternativ.
   Miljön då? Blir inte den bättre med mindre tillväxt? Det beror på. Fler tjänster av abstrakt slag, omsorg på äldre dar, musik, teater och poesi gör oss alla hållbarare. Bättre bemannad kollektivtrafik gör den säkrare. Skolan mår bättre av fler vuxna.
   Och varför måste man bara bygga nytt, renovering och återanvändning är kanske ord som behöver läras in på nytt.
   Mer jämlikhet är bra för en hållbar konsumtion. Det handlar om omfördelning. Fattigpensionärerna kan lyftas upp ordentligt. Vilken stimulans för ekonomin. Vi har råd med det.
   Omfördelningen kan gå parallellt med sparsamhet. Man litar på att andra också ställer upp. Det tar udden av den nationalistiska konservatismen. Det var inte bättre förr.