Den obeboeliga planeten av Gunnar Stensson

Livet efter uppvärmningen
Det är titeln på David Wallace-Wells epokdefinierande bok om klimatet. Han konstaterar att den androgena – av människor orsakade – klimatuppvärmningen fortsätter, även om vi minskar eller rent av upphör med de hittills ständigt ökande utsläppen av växthusgaser. 2018 var de större än något tidigare år. Mer än hälften av utsläppen har skett efter 1990, då nyliberalerna jublade över ”historiens slut”.
   Situationen sammanfattas i ett citat från Vollmans Carbon Ideologies: ”En dag i en inte alltför avlägsen framtid kommer invånarna på en varmare, mycket farligare och mer biologiskt utarmad planet att undra vad du och jag egentligen tänkte på eller om vi över huvud taget tänkte.”
   Södra Europa kommer att drabbas av extrem, permanent torka, liksom Mellanöstern, Australien, Afrika, Sydamerika och kornbodsregionerna i Kina. Polarisar och glaciärer smälter. Havsvattnet värms upp, utvidgas och stiger kanske 80 meter över nuvarande nivå.

Här uppstår då följande situation.  Helsingborg, Landskrona, Lomma, Malmö, Trelleborg, Ystad, Simrishamn och Kristianstad läggs under vatten. Liksom Köpenhamn och större delen av Danmark.
   Det är inte första gången.
   I Fågelsång finns en Golden Spike för epoken Sandbian, döpt efter Södra Sandby. Under Sandbian låg Lunds kommun 150 meter under havsytan. 
   Den stigande havsnivån får samma konsekvenser globalt. New York, Miami, Los Angeles – Hamburg, Amsterdam, Venedig – Mumbai, Hongkong, Shanghai ...
   Det kan dröja tusen år innan havsnivån stiger 80 meter, men i värsta fall kan det ske inom något sekel. Och höjningen av havsnivån pågår nu.

I Lund kommer kustlinjen att gå genom stadens centrum. Klostergården försvinner under vattenytan, men kanske Arenatoppen sticker upp som ett spetsigt rev. Turning Torso syns mot havshorisonten i söder.
   De Lundabor som har överlevt Öresunds orkaner och havsvattnets förstörelse av åkerjorden har förstås flyttat upp på torra land.
   Sydsvenska höglandet är en het ö som härjas av återkommande skogsbränder, men inte riskerar att översvämmas.  Där är ont om livsmedel, trots att befolkningen är decimerad av hetta, luftföroreningar, farsoter och brist på sötvatten.
 

Den obeboeliga planeten är faktarik, pedagogisk och skoningslöst drabbande. Den kom nyligen ut på Bonniers förlag efter att först ha nått en förfärad och överväldigad världspress. Varje tes i boken är belagd. Notapparaten omfattar 90 sidor och ger rika möjligheter till fortsatta studier.
   Andreas Malm, bosatt i Lund och samboende med kulturjournalisten Shora Esmailian på Sydsvenskan, citeras flera gånger.
   Jag har tidigare berättat hur skakad jag blev av en föreläsning han höll för en relativt liten vänsterpublik på Smålands nation för ungefär ett decennium sedan.
   Det var första gången jag hörde talas tipping points. Den gången talade han permafrostens smältning i Sibirien som leder till ständigt ökande, ohejdbara utsläpp av metangas.
 

Värt att läsa:
Sverker Sörlin, Antropocen. En essä om människans tidsålder. Weyler
Clive Hamilton, Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen. Daidalos
Andreas Malm, Fossil Capital och The Progress of this Storm. Verso
Naomi Klein, Det här förändrar allt. Ordfront