Danska patrioter? av Lucifer

I dagens Sydsvenska kan man läsa att polisen har fått in så få tips om kanonstölderna i Lund. Därför är VB glada att kunna bidra med ett eget tips.
red
 

 

Den stora lokala nyheten de senaste veckorna är förstås stölden av kanonerna från Monumentet, dvs minnesmonu-mentet över Slaget vid Lund 1676 uppe i, ja Monuments-parken. Jag har inte sett något om att det nu skulle vara uppklarat. Det finns alltså plats för kreativa lösningar på den här kriminalgåtan. Det förefaller som om metallstöld skulle vara den mest spridda förklaringen. För all del men nog verkar det oklart. Metall alltså, vilken metall? Kanonerna såg ut som gjorda i järn och det lär inte göra någon rik.
   Nej, jag har en alternativ hypotes som jag finner mer lockande. Det är väl känt att Danmark under senare år har präglats av en allt starkare nationalism. Det har handlat om språket, om begränsningar i invandringen och en ökad benägenhet att ta del av de amerikanska bestyren i Mellanöstern (ett tag ville man skicka en ubåt till Irakkriget!) Just nu har väl entusiasmen för USA svalnat något, efter Trumps inställda statsbesök. Men kvar finns nog en önskan on att visa upp en tuff attityd.

Danmark var en gång den stora Östersjömakten med behärskande av ingångarna till Östersjön. Sen blev Sverige en stormakt och då var det slut med det. Men det som i högsta grad har präglat Danmark var förlusten i dansk-tyska kriget 1864. Det är märkligt: När man talar om dansk historia kunde man ju tro att förlusten av provinserna på andra sidan Öresund skulle vara det stora nationella traumat. När Lund, Danmarks kulturella huvudstad övergår till att bli en svensk småstad borde det ju vara en fruktansvärd förlust. Men så är det inte - när man läser om dansk historia så är det ett namn som dominerar; Dybböl.
   Danskarna hade inbillat sig att gränsen mot Tyskland skulle gå vid floden Eidern. Deras försvar var baserat på den gamla jordvallen Dannevirke. När Bismark började kriget fick den överges och Danmark koncentrerade sig till Dybböls jordvall. Den övervanns av tyskarna och i freden i Wien 1864 fick Danmark avträda Schleswig och Holstein. Dybböls försvarare blev landets hjältar, men dog under stor blodspillan. Dybböl blev Danmarks Poltava.

Alltså: förlusten av Skåne, Blekinge oh Halland bleknade bort jämfört med förlusten i Dybböl. Men historien tar aldrig slut. Min gissning är att den danska patriotismen inte är evigt död. Visst kan man tänka sig att en mindre men beslutsam grupp har känt behov av att manifestera sig. Alltså har man hyrt en mindre lastbil med kran och åkt till Monumentet i Lund som är rest till minnet av det danska nederlaget 1676 och förlusten av de skånska provinserna.
    Är vi sanningen på spåret? Tja. Det är lite oklart. Men tills vidare är vi villiga hålla fast vid hypotesen om de danska patrioterna.