Mellan vårdagjämning
och lövsprickning ser jag solen gå upp medan jag kokar kaffe på
morgnarna. Horisonten skymtar bakom träddungarna, från Nordanvägs
studentbostäder i öster till reningsverkets blanka skorsten. I mitten
reser sig den höga klockstapeln som markerar Klostergårdens infart.
I början av mars skymtar soluppgången för första gången som en
brand vid studentbostäderna. Sedan inträffar den för varje morgon allt
tidigare och flyttar sig några meter, medan jorden snurrar kring sin
axel och fortsätter banan runt solen.
Efter fjorton dagar är den framme vid klockstapeln och försvinner
bakom den. Då strålar solljuset ut på båda sidor om det svarta tornet.
Följande morgnar flyttar sig soluppgången allt längre bort från
tornet, samtidigt som solen stiger högre och en morgon triumferande
seglar över det.
Då har trädens lövverk tätnat. Snart döljs horisontlinjen, tornet
och soluppgången bakom lövmassorna. Tills nästa vårdagjämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar