Vi bostadskapitalister i Klostergården av Gunnar Stensson

 De senaste årtiondenas skenande prisstegring på villor och bostadsrätter har gjort det allt svårare att skaffa bostad enbart genom sin arbetslön, även för relativt högavlönade. 

   Därför blir de flesta inte ägare till egen bostad genom avlönat arbete, utan genom arv. Vi är på väg tillbaka till det klassamhälle som föregick välfärdssamhället. Klyftan mellan de som äger och de som inte äger vidgas. Det är en global utveckling som på alla sätt är olycklig. Vi behöver ökad jämlikhet, mellan länder och mellan människor, inte vidgade klyftor.
   Professorerna Lisa Atkins och Martin Konings vid universitetet i Sidney konstaterar detta i en artikel i Guardian 9/11 med rubriken Inheritance not work has become the main route to middleclass home ownership.
   Vi ser det på nära håll, i Sverige, framför allt i Stockholm, men också i Lund och andra rika Skånekommuner. Jag ser den växande klyftan i min egen situation.

Jag har själv blivit en profitör på bostädernas värdeökning. Den bostadsrätt i Klostergården som jag i en tvingande situation med stora svårigheter inköpte år 1990 för cirka 250 000 kronor har i stort sett femdubblats i värde sedan dess. Jag har alltså bott gratis och automatiskt blivit allt rikare under de senaste trettio åren, samtidigt som andra genom sitt arbete bidragit till min förmögenhet.
   Samtidigt får jag varje vecka anbud att sälja min bostad. Bara de rikaste har råd att köpa den. Klostergården gentrifieras.
   Detsamma gäller alla som köpt bostadsrätter i Klostergården, särskilt de som köpte billigt strax efter byggandet 1965-70. Det visste de inte då, och de flesta har fortfarande magra pensioner och lever enkelt trots den förmögenhet ägandet av bostadsrätten innebär
   Hälften av Klostergårdens bostäder var från början hyresrättigheter och hälften bostadsrätter. Nu dominerar bostadsrätterna. När stadsdelen gentrifieras uppstår tydliga skillnader mellan hyresgäster och ägare till bostadsrätter, en skillnad som också är synlig i Klostergårdsskolan.

Huvudtesen i Thomas Pikettys Kapital och Klassär att förmögenhetens värde växer snabbare än värdet av produktionen, BNP.
   Det visar också utvecklingen i Klostergården. I förlängningen leder det till kapitalkoncentration och ett allt ojämlikare och ohållbarare samhälle.
   Vi måste ompröva vår kapitalistiska ideologi och politik som prioriterar äganderätt, arv och förmögenhet. Med våra egna ögon kan vi se att en omprövning är nödvändig i Sverige, i Stockholm, Lund och Klostergården, såväl som i London, Paris, New York och Sidney.