Vi rör oss oftast bland parkens träd och på stadens gator, mellan speglande vattenpussar och gula lövmattor. Men ibland behöver vi något annat: rymd och fria vidder. Då går vi mot Norra Knästorp.
Avståndet till stad och trafikleder gör husen små och bilarna
till leksaker. Grå molntrasor flyger i blåsten och solytorna vandrar
över de gröna fälten.
Bortom de vita statarbostäderna syns de solbelysta höghusen vid
Södra vägen, domkyrkans dubbeltorn, Allhelgonakyrkan och vattentornet.
Vi följer stigen mellan åkrarna och Höje å mot träddungen vid den
före detta järnvägsbron. Plötsligt dyker fyra rådjur upp. Vi stannar
och de står stilla och bevakar oss. Så snart vi rör oss, flyr de i en
båge över åkrarna och tillbaka in i dungen.
Vi går över E22 och gamla Malmövägen in i parken och kommer till
Sankt Larsvägens bro som förbinder Östra och Västra Borggården.
Under bron forsar vattnet över stenarna
Mitt i forsen står ett bord med bänkar. Man skulle kunna
sitta på bordet med fötterna på en av bänkarna. Kanske sitter en naken
näck där och spelar i novemberskymningen. Brons cementytor är täckta
med budskap om kärlek och hasch.
När jag kommer hem kokar jag äpplemos av fallfrukt från äppleträden vid Knästorpsvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar