Kampen för klimat och åkermark! av Gunnar Stensson

 

Strax före jul räddade ett beslut i kommunfullmäktige 44 hektar åkermark vid Nova från att exploateras och förstöras. Det lyckades tack vare att en moderat och en liberal ledamot röstade mot partilinjen. Klarsynt och modigt! Det är svårt att genomskåda den marknadsideologi som dominerat världssamhället sedan den industriella revolutionen.
   Det rådde stort hemlighetsmakeri om vad marken vid Nova skulle användas till och vilka som skulle köpa. I efterhand fick vi veta att ett ”världsledande högteknologiskt företag planerade en miljardetablering” Vi vet fortfarande inte vilken etablering det gällde. De demokratiskt valda politikerna visste inte vad de röstade om. Sekretess råder av hänsyn till börskursen och aktieägarna.
   Två världsbilder stod emot varandra: den etablerade föreställningen om evig tillväxt och den motsatta övertygelsen att klimatkatastrofen är oundviklig om vi inte avskaffar fossilsamhället och skyddar jorden.
   Inne i sammanträdesrummet satt fullmäktige och i höstmörkret utanför stod aktivisterna från Fridays for Future, Fältbiologerna och Extinction Rebellion.
Den här gången besegrades den mäktiga eliten och de vinstgiriga aktieägarna, men kampen går vidare. Bara några dagar senare fick vi veta att Lund drar till sig flera storbolag som Volvo Cars och tyska Bosch.
   Nedan följer ytterligare exempel klimatkonflikter som blivit aktuella dagarna kring nyåret. 

Pensionsfonder investerar i fossilbolag
”De senaste tre åren har jag klappat mig själv på axeln för att jag till slut startade ett privat pensionssparande i fonder”, skriver journalisten Jenny Wahlstedt i en intressant artikelserie om sitt försök att minska sina koldioxidutsläpp (Sydsvenskan 7 januari).
   Hon sparar i tio fonder, Sex av dem innefattar bolag som är involverade i kolkraft och eller arktisk olje- och gasproduktion. Den värsta fonden investerar i allt ifrån militärindustri till ”kontroversiella vapen” som landminor och kärnvapen.
   Det är sådana fonder som gått absolut bäst.
   Hennes premiepensionssparande har liksom över fem miljoner andra svenskars automatiskt placerats i AP/ Såfa som investerar i ett flertal fossilbolag.
   Det hade hon aldrig fattat. Det framgick först när hon aktivt forskade.
   Premiefonder placerar våra pengar i företag som gör vinst genom att investera i fossilbolag. Konsekvensen är att utsläppen av växthusgaser stadigt ökar. 2021 var de större än någonsin. Så fungerar kapitalismen, som tidigare i historien lyckades hemlighålla slaveriet från de flesta av dem som tjänade på det.
   ”Skurkarna i garderoben” har Sally Wahlstedt satt som rubrik.

Exemplet Möbelindustrin
Mitt i julstöket ögnade jag igenom ett debattinlägg som handlade om hur man kan minska den svenska möbelindustrins väldiga resursslöseri – titta bara på möbelkoncernen Mios reklam! - som bland annat drabbar de för klimatet livsviktiga skogarna. Med ganska enkla reformer skulle stora arealer skogsmark kunna sparas. I första hand genom satsningar på kvalitet, varaktighet och reparationer.
   Bra tyckte jag som oroas av den byggboom som inletts och som innebär att sexhundratusen lägenheter kommer att byggas – och möbleras - de närmaste fem åren. Bland annat i Brunnshög. Sedan blir det dags att lägga ner största delen av möbelindustrin!
   Sedan började jag tvivla på att den nyliberala ideologi som styr oss någonsin kommer att kunna avvecklas så att dessa enkla reformer blir möjliga. Kvalitet. Köpa möbler som ska bestå och kanske till och med ärvas. Och när de trots allt slits ut i något avseende ska de repareras
   Det innebär att omsättningen minskar drastiskt. Möblerna blir ju varaktiga. Inriktningen på reparationer får dem att överleva årtionde efter årtionde.
   Det vill inte möbelindustrin. En sådan inriktning innebär att de flesta företag i branschen måste läggas ner. Många blir arbetslösa. De får mer fri tid som de kan ägna åt något nyttigare. Till exempel övergå till det livsnödvändiga men under kapitalismen sämre betalda arbetet som undersköterskor.

Slagordet Décroissance (nerväxt) klottrat på statyn Colonne de Juillet vid Bastiljen, Paris, Frankrike

I stället för tillväxt: NERVÄXT. För att rädda världssamhället måste vi satsa på nerväxt i stället för tillväxt, inte bara inom möbelindustrin. Inriktningen på kvalitet, varaktighet och reparationer måste genomföras inom alla branscher. Förändringarna är praktiskt genomförbara. De innebär inte bara att naturresurser sparas utan också att mängden klimatskadligt lönearbete minskar. Det blir mindre vinst, mindre pengar på marknaden. 
   Klarar vi en sådan omställning? Eller kommer kapitalet fortsätta att tvinga samhället att satsa på vinst, konsumtion, ständig tillväxt på bekostnad av klimatupphettning och resurser?