Uppskjutna spår av Gr

– dags att agera för region och kommun

Att järnvägen till Dalby och andra skånska spårinvesteringar var hotade hade aviserats. Banverket pekar på stål- och cementpriserna som drivits upp av högkonjunkturen, men kunde gott ha nämnt alla absurda överklaganden av järnvägsplaner och den taffliga politiska och administrativa hanteringen. Hänsynen till småfåglar fördröjer Botniabanan, hänsynen till Stockholms bilister driver ner det nya spåret under jorden och fördröjer det till år 2018. Och fördröjningar är fördyringar, för under tiden ska projektkontoren underhållas.

Det är en viss men otillräcklig tröst att väginvesteringarna drabbas på motsvarande sätt. Att skjuta upp angelägna investeringar i det miljövänligaste transportmedlet är förstås fel åtgärd och ger helt fel signaler i miljölarmens tid. I Skåne är det inte minst utbyggnaden av pågatågsnätet med nya linjer och stationer som blir lidande, trots att det mest gäller befintliga spår och investeringarna därför är måttliga, handlar om förbigångsspår, plattformar och signaler. ”Vi prioriterar fyrspåret Arlöv–Flackarp”, säger Banverket. Bluff. Redan innan sa Banverkets ansvariga att det projektet skulle bli klart tidigast 2016, eftersom småkommunerna bromsar, så det finns ingen utbyggnad att slå vakt om. (Det handlar om en sträcka av 9 kilometer som alltså ska ta 9–10 år att bygga. I fjor färdigställde kineserna järnvägen till Lhasa, en 1 142 km linje, efter knappt fem års arbete.)

Region Skåne har nyss beställt en mängd nya tåg med tanke på en utbyggd trafik. Nu riskerar de att bli undersysselsatta. Bara det är ett skäl för regionen att agera. Men också i kommunerna måste det ske saker. Vad kan då göras?

För det första måste man protestera. Det går snabbt och är billigt – men är inte särskilt verkningsfullt. ALLA som drabbas, över hela landet, protesterar och inget talar för att regeringen kommer att lyssna särskilt intensivt på Skåne.

För det andra kan man visa att man är beredd att själv dra konsekvenser av klimathotet. Stoppa de egna investeringarna i vägar och parkeringshus. Trycka på kommunerna Burlöv och Staffanstorp så att de släpper fram ytspåren. Varför ska till exempel Lund och Malmö ta emot gymnasieelever från kommuner som inte visar elementär solidaritet med grannarna?

För det tredje, och viktigast: hosta upp egna pengar. Nästan hälften av medlen kom från kommunerna när Skånes ursprungliga järnvägsnät byggdes upp, i en tid när dessa kommuner var mycket fattigare än nu. Helsingborg visar vägen med sin föresats att bygga ut banan söder om Knutpunkten för egna pengar.

Här finns massor av skrivelser att skriva, motioner att författa, debatter att föra. Men också samarbeten att forma, för vi tror väl att även borgarna måste ta klimathotet på allvar, och dra konsekvenserna.