Det gick inte så bra förra gången” är rubriken på en av ledarna i New York Times när detta skrivs på onsdagen. Bakgrunden är konstaterandet av att skillnaden mellan fattiga och rika har aldrig varit så stor förr i USA. Rekorden från 1920-talet är slagna. Och den gången gick det ju inte så bra – den stora depressionen slog till och det tog många år innan USA hämtade sig.Jag gissar att vi i Sverige är i samma läge. Lönerna för direktörerna i börsbolagen, ersättningarna till styrelseproffs, utdelningarna till aktieägarna går i topp. Visst, det blir pengar till vanliga löntagare också. Hästskitsteorin fungerar. Ger man bara hästarna tillräckligt bra mat blir det faktiskt lite gott att äta också för gråsparvarna som går där och plockar.
Ja, se pengar
Det är så klart svårt att inte tänka på pengar en dag som denna när nu både förmögenhetsskatten och fastighetsskatten ska bort. Jag vet inte om det blir många champagnefukostar nu i helgen nere på Näset, men visst har väl det varit några lönsamma veckor där.
Men kanske är det ändå inte särskilt givande att betrakta det här ur moralisk synpunkt. I stället: Är det förnuftigt, klokt? Och vem exakt vinner? Ja, flera har redan hunnit påpeka att både vänster och höger vinner på förslagen: högern för att de tjänar så bra på dem, vänstern därför att de man får en tydlig illustration av hur borgarna gynnar de sina. Fast det kan man ju lika gärna vända på och säga att båda förlorar: högern på att bli avslöjad, vänstern på att bli lurad på pengar.
Men den stora förloraren är nog här tredje part, samhället. Det är ganska väl belagt att samhällsformer utan stora inkomst- och förmögenhetsskillnader fungerar bättre och är lyckligare än de som utmärks av kontraster. Sverige går mot en tydligare polarisering, det verkar helt klart. Andra skulle kalla det en normalisering, vi blir mer som andra västländer, och det var väl det som var själva meningen med kampanjen för att vi skulle gå med i EU. Sverige som undantag håller på att suddas ut.
Money, money
Varför sänks då fastighetskatten? Ja, det fanns väl vissa fall där den slog hårt och den förra regeringen var väldigt senfärdig med att undanröja dem. Och det här är naturligtvis en triumf för de gnetna tanterna i Sveriges Villaägareförening eller vad den nu heter och jag föreslår att man där nu samlar in pengar till en bukett påskliljor till Göran Hägglund (kd), reformens andlige fader. I kommentarerna har det talats om att nu betalar Fredrik Reinfeldt tillbaka för stödet från de medelålders radhusägarna i Täby, Lerum och Södra Sandby. Jag tror dock att de på sikt förlorar på förslaget genom prisbildning och marknadsförhållandena på småhus. Men det får vi se.
En sak är dock klar: samhället förlorar och fastighetsskatten kommer säkert att behöva återkomma. Överallt i världen har man skatt på fast egendom. I USA är fastighetsskatten grunden för all beskattning. Varför? Jo, man kan inte trixa med den, inte smita eller hålla sig undan som med så många andra skatter. Med den lågskattekonkurrens som bedrivs inom EU kommer den svenska skattebasen undan för undan att eroderas och då hade vi behövt något säkert för att hålla statens inkomster uppe. Men det är kanske det ytterst handlar om: att svältföda den förbannade staten så att den inte blandar sig så mycket. Det har prövats förr.
Glad påsk, om det nu är möjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar