G8-mötet av Gunnar Stensson

Diktator och krigsförbrytare verktyg i ”kriget mot terrorismen” (och i stormakternas fortsatta kamp om makten över Afrika)
En prydlig bild i Sydsvenskan 9/6 illustrerar rapporten om hur G8 hittills hanterat Afrikas växande problem. Där ses Afrikanska unionens president och ledarna för tre viktiga afrikanska nationer på väg mot en konferens i Heiligendamm. Främst går Etiopiens premiärminister Meles Zenawi, självsäkert leende och iklädd snygg grå kostym.

Vem?
Vem är då Meles Zenawi, och hur kommer det sig att han fått en så framträdande roll på G8-mötet? Som ledare för TPLF – Tigrays befrielsefront – störtade han i samarbete med den eritreanska befrielserörelsen den etiopiska Mengisturegimen i ett fälttåg som försiggick samtidigt med det första Irak-kriget.

Ett angreppskrig
Efter att ha tillskansat sig makten i Etiopien vände han sig mot de forna bundsförvanterna i Eritrea och startade 1998 ett angreppskrig (naturligtvis framställer den etiopiska propagandan krigsutbrottet på ett annat sätt) mot Eritrea.
Mot förmodan lyckades Eritrea försvara sig. Efter vapenvilan 2000 tillsatte FN en gränskommission för att avgöra den historiska gränsen mellan de två nationerna. Gränskommissionen kom fram till att Etiopiens territoriella anspråk saknade täckning.
De två nationernas ledare, Etiopiens Meles Zenawi och Eritreas Isaias Afeworki, förband sig i ett internationellt dokument att respektera gränsen. Men Meles Zenawi bröt omedelbart de åtaganden han gjort. Den etiopiska armén stannade kvar vid gränsen och spänningen mellan Etiopien och Eritrea förblev ett hot mot demokrati och utveckling i båda länderna.
Kritiken mot Meles Zenawi var hård inte minst från USA, FN, EU och Sverige. Man krävde att Etiopien skulle respektera gränsavtalet. Meles Zenawi satt löst: han hade förlorat ett förödande krig, var impopulär i hemlandet och föraktad internationellt. Frågan var när han skulle störtas.

9/11
Kriget mot terrorismen förändrade allt. George Bush identifierade Etiopien som en strategisk bundsförvant. Etiopien ligger centralt, mellan Sudan (Darfur) och Somalia (Mogadishu). Dessutom betraktas det som kristet, trots att hälften av befolkningen är muslimsk. Visserligen förlorade Meles Zenawi ett val, fängslade sina politiska motståndare, skickade militär mot demonstranter, mördade hundratals av dem, liksom han fängslade, torterade och mördade journalister. Men han behöll makten med stöd av den allt bättre beväpnade armén.
Ogärningarna ledde till att Sverige för första gången på årtionden skar ned biståndet till Etiopien, något som dock kompenserades av inflödet från andra håll, främst USA. Etiopiens närvaro vid World Social Forum nyligen var stark och framgångsrik, med få och svaga protester mot övergreppen och krigspolitiken.
USA har upprättat och fortsätter att bygga ut en väldig militärbas i Djibouti vid Röda havet, med gränser mot Eritrea, Etiopien och Somalia. (Som Sipri visade i sin årsbok häromdagen pågår i hela världen, och framför allt USA, en massiv militär upprustning.)

Nytt angreppskrig
24 december 2006 gick den USA-utrustade och USA-stödda etiopiska armén in i Somalia, förstörde den fredliga struktur som De islamska domstolarna lyckats upprätta och störtade landet i kaos, med väldiga flyktingströmmar som följd.
EU protesterade mot det flagranta brottet mot folkrätten liksom Sverige, men protesterna var svaga och tystnade snart helt. Det dröjde länge innan den svenska regeringen engagerade sig för de svenskar som satt fängslade i Addis Abeba.
Även de områden som frigjort sig från Somalia och fungerar socialt och ekonomiskt – Puntland och Somaliland – drabbas. För en vecka sedan gav amerikanska krigsfartyg eldunderstöd till etiopiska styrkor som gick in i Puntland under förevändning att bekämpa ett islamistiskt träningsläger.

Meles Zenawis leende
Som en av västvärldens betrodda ledare i kriget mot terrorismen (som under kommande år kommer att fördjupa eländet på Afrikas Horn) kan Meles Zenawi se fram emot ett långt och tryggt maktinnehav. Han har alla skäl i världen att le i sin snygga grå kostym.
Vi kommer att se honom och hans emissarier i FN. Han kommer att vara värd för många biståndskonferenser i Addis Abeba. Han kommer att kräva humanitärt bistånd till de delar av Etiopiens befolkning som han för tillfället inte befinner sig i krig med.
Vi kommer att få se honom på tv och i färg i Sydsvenskan. Ett tryggt och villigt redskap för USA. En kämpe för västlig civilisation.