Det som nu börjat med bolånekrisen kan bli en test på kapitalismens styrka och anpassningsförmåga. I våra tidningar skrivs om problem för banker och andra kreditinstitutioner men mycket litet uppmärksamhet ägnas åt de människor som drabbas hårdast – amerikanska låntagare med låga eller medelhöga inkomster. De har lurats att ta lån på sina boenden, lån som avsiktligt konstruerats så att låntagaren redan efter ett par år inte längre har ekonomiska möjligheter att klara räntor och amorteringar. Efter konkurs och utmätning kan sedan långivaren sälja huset med vinst. Men det är bara möjligt så länge bostadspriserna ständigt stiger. Det gör de inte längre. För första gången sedan depressionen på 30-talet faller nu huspriserna i hela USA och när i dag inte bara låntagarna utan också bankerna gör förluster, då blir det kris.
Antalet personliga konkurser i USA har successivt ökat från 250 00 1980 till drygt en och en halv miljon om året de senaste åren. Hälften av konkurserna har varit sjukdomsrelaterade. Konsekvenserna av en personlig konkurs har också blivit allvarligare sedan en ny konkurslag infördes i november 2006 som medförde att det blivit betydligt svårare att få skuldavskrivning. Många riskerar därför att hamna i livslångt skuldslaveri. Bolånekrisen kommer naturligtvis att medföra en ytterligare ökning av antalet personliga konkurser. I juli i år ökade antalet utmätningar med över 90%.
Många förlorar sina hem
I oktober i år sker en förändring som kan få stora konsekvenser för kreditmarknaden i USA. Normalt förnyas där bolån för 2-3 miljarder dollar varje månad. I oktober kommer lån för hela 50 miljarder dollar att förnyas. Sedan ökar beloppen och en topp nås i mars 2008. Under detta och kommande år räknar man med att lån till ett värde av omkring en biljon dollar kommer att förnyas. Det betyder att den nuvarande krisen kanske når sitt maximum först om ett år. Med säkerhet kommer de nya villkoren innebära högre räntesatser, tätare amorteringar och strängare krav på kreditsäkerhet. Hundratusentals amerikanska hushåll kommer att förlora sina hem.
Den amerikanska centralbankens chef Ben Bernanke och USA:s finansminister Henry Paulson har sagt att bolånekrisen är under kontroll sedan centralbanken gått in och stött finansmarknaden med 120 miljarder dollar och den europeiska centralbanken bidragit med 370 miljarder dollar. Amerikanska massmedia tycks dock vara skeptiska mot de båda herrarnas uttalanden som närmast betraktas som en finansiell motsvarighet till president Bushs ”Mission accomplished”. Wall Street Journal (070818) skriver om ett ”Minsky moment”. Keynes-eleven Hyman P. Minsky beskrev den ekonomiska härdsmälta som kan inträda när starkt skuldtyngda investerare blir tvungna att sälja solida och värdefulla tillgångar för att kunna betala sina lån. Exakt den situation som världen befinner sig i nu och som motiverat centralbankernas åtgärder. En ledare i New York Times uttrycker farhågor för att en kommande våg av utmätningar kan komma att skaka marknaden redan i höst och att en social kris kommer att läggas till den finansiella.
Amerikanska industriarbetare har knappt haft någon reallöneökning på trettio år. För att ändå kunna öka sin köpkraft och konsumtionsnivå har man i ökande utsträckning belånat sitt hem. Detta gäller inte bara arbetare och lågavlönade utan väsentliga delar av den stora amerikanska medelklassen. Det rör sig om lån motsvarande i genomsnitt 7% av den disponibla inkomsten som fått stärka kassan varje år. Sedan 2001 har i USA inteckningarna på småhus ökat med svindlande 11 biljoner dollar. Det är ett belopp lika stort som USA:s BNP och för dessa pengar har man köpt en högre livsstil än man egentligen har råd till. Utslaget blir det en kvarts miljon kronor per capita.
Under 2000-talet har tre miljoner jobb i tillverkningsindustrin i USA försvunnit p g a utlokalisering till låglöneländer. En tredjedel av de friställda har försvunnit från arbetskraften och de som lyckats få annat jobb - vanligen i den lägre tjänstesektorn - har fått räkna med 13-14 % lägre lön än tidigare samt sämre sjukvårds- och pensionsförmåner. Som jag beskrivit i tidigare artiklar i VB (Marx redivivus I o. II) drabbar utlokaliseringen av företag och import av arbetskraft med s k arbetsvisa även yrken som kräver lång utbildning.
Efterfråga efterlyses
Vad betyder nu detta för oss i Sverige och för världen i övrigt om många amerikaner inte längre kan förstärka sin kassa med bolån, inte kan räkna med någon nämnvärd löneförhöjning och dessutom får ökade utgifter för boende, energi, livsmedel och sjukvård? Ett dollarfall, som sannolikt kommer förr eller senare, skulle naturligtvis ytterligare förvärra situationen. Dessutom har priset på varor importerade från Kina börjat stiga under 2007 p g a brist på kvalificerad arbetskraft i Kina, vilket medfört höjda löner där.
De största amerikanska detaljhandelskedjorna WalMart och Home Depot rapporterar minskade försäljningar i juni och juli i år vilket kan tyda på att konsumenternas efterfrågan i USA redan börjat mattas.
USA importerar i dag för 1 800 miljarder dollar om året. Amerikanernas (över-)konsumtion har länge varit motorn i världsekonomin. Om amerikanen tvingas dra åt svångremmen kommer det naturligtvis att få konsekvenser för USA:s import och därmed för omvärldens möjligheter att exportera till USA. Var i världen finns den efterfrågepotential som i så fall skulle kunna ersätta den amerikanska? Kan EU:S medborgare öka sin konsumtion i tillräcklig grad? Är det ens önskvärt? Kina och Indien beräknas vardera ha omkring 100 miljoner medborgare som har råd att spendera utöver det nödvändiga. Hur långt räcker det?
Det är anmärkningsvärt att denna kris kunnat uppstå i USA under en högkonjunktur med god tillväxt, låg (redovisad) arbetslöshet och tillfredsställande produktivitetsökning. Förklaringen torde finnas i den oerhört ojämlika fördelningen av tillväxtens resultat.
Det skall bli intressant att följa den osynliga handens manipulationer framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar